Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Journalister vinklar för att inte gynna SD av #Sakine Madon
Journalister vinklar för att inte gynna SD | Sakine Madon | Expressen: ”Häromdagen ställde jag följande fråga i sociala medier: ’Ni som jobbat som/är journalister. Har ni varit med om att redaktionen velat tona ner eller undvika ämnen pga ’kan gynna sd’?’ Journalister i olika åldrar, män och kvinnor, med olika bakgrunder och från olika medier, hörde av sig. De som svarade offentligt på Twitter gav mestadels nej-svar, de hade inte stött på det. De som hörde av sig privat gav en mer bekymmersam bild.”
Sabine Madon är idag en av relativt få verkligt intressanta röster i den mediala diskussionen. Hon har dessutom tillgång till plats såväl i traditionell pappersbaserad som digital media. Frågan om huruvida media ska vara konsekvensneutral och hur dess nyhetsvärdering egentligen går till är också viktiga frågor – i synnerhet som medias företrädare ofta har en mycket hög svansföring när det gäller medias roll i sett öppet demokratiskt samhälle. Köper vi den tesen blir det ju oerhört viktigt at journalister och övriga som styr medias rapportering åtnjuter ett mycket högt förtroende och att de på olika sätt visar sig värda detta.
Låt oss ta detta med nyhetsvärdering som ett exempel. Vad är värt att rapportera som en nyhet och när det är avgjort vilken information är intressant i sammanhanget. Jag utgår t.ex. från att inte alla fall av sexuella trakasserier som anmäls till polisen blir artiklar och får stora rubriker i media. Någon avgör sålunda om det skall rapporteras och då är det väl ofta platsen/miljön, inblandade personer och dess relationer och omfattningen som avgör. Det kan förstås finnas olika typer av information av intresse för allmänheten/läsaren och frågor som då måste besvaras är om det har värde för dessa att ha tillgång till mer detaljerad information för att t.ex. kunna undvika att hamna i liknande situation. Sällan är det rimligt att publicera information som kan identifiera de inblandade innan någon dom avkunnats eftersom medial uppmärksamhet i sig ofta leder till föreställningen att den misstänkte/anklagade är skyldig. Att ange en grupptillhörighet innebär på motsvarande sätt att ett stort antal helt oskyldiga kan bli misstänkta vilket är mycket problematiskt. Sålunda skulle man kunna tänka sig att t.ex. en tidning beslutar sig för att vara återhållsam i sina publiceringar av misstänktas identitet eller grupptillhörighet. Då blir det inte Kommunalpolitiker trakasserade kvinna på hotell i Sundsvall utan Man misstänks ha trakasserat kvinna på hotell i Sundsvall. Denna typ av bedömning finner jag rimlig.
Jag tror att ovanstående resonemang är tillämpligt för i stort sett alla brottstyper liksom också andra typer av händelser som gäller någon form av klandervärt beteende. Offentliga personer/organisationer och företrädare för myndigheter, särskilt rättsvårdande sådana, kan dock i många fall undantas från denna återhållsamma princip då möjligheten att identifiera den misstänkte kan ha betydelse för det förtroende sådana åtnjuter, fortfarande problematiskt dock med tanke på att misstanke inte är samma som skyldig.
Åter nu till Sakine Madons krönika och två funderingar som dyker upp i läsningen av densamma. Krönikan baseras på att hon fått bekräftat efter att ha ställt en fråga på Twitter att (@sakine meddelade på FB att frågan var om inte att uppdaterar sålunda kl 23.20 den 16/1-16) det förekommer/it att tidningsredaktioner/journalister i sin nyhetsvärdering och också när det gäller vad som rapporteras tar hänsyn till om det skulle gynna ett visst politiskt part – i detta fall SD. För att läsaren ska kunna acceptera denna tes måste man helt och hållet lita på att Madon har samlat på sig ett tillräckligt stort material för att kunna adressera problemet annat än med en anekdotisk bevisföring. Hur många som besvarade frågan nekande kan man som läsare eventuellt skaffa sig en bild av eftersom hon anger att dessa gjorde det publikt, men antalet som bekräftade till henne privat framgår inte – inte heller vilka medier deras erfarenheter hämtats från. Man måste helt enkelt helt och hållet förlita sig på att Madon gjort en riktig bedömning. Det är faktiskt problematiskt och skulle vara en fråga man måste ställa sig ur ett källkritiskt perspektiv.
Själv har jag uppfattningen att det faktiskt är orimligt att tro att det går att bekämpa t.ex. rasistiska föreställningar genom att försöka frisera verkligheten. Tvärtom kan man ju säga att de senaste 10-15 årens erfarenheter bevisar motsatsen. Det har ju varit en bärande del av just SDs retorik att hävda att mainstream-media just ägnat sig åt att inte berätta sanningen. Hur kan det alltså ens vara möjligt att journalister och annat media-folk alltså ägnat sig åt just det?
Smet från olycka – ringde ambulans , många fel i Länstidningens rapport
Smet från olycka – ringde ambulans – Södertälje – www.lt.se: ””
Man ska kanske inte vara för kritisk mot lokaltidningar men det kan vara intressant att bedriva lite undersökande journalistik ibland (särskilt om det går att förena med en promenad med hunden). Således kan jag konstatera följande fel:
1. Bilden som illustrerar artikeln är från en motorväg som inget har med olyckan att göra. Så här ser det ut på platsen.
2. Platsen där olyckan skedde är visserligen ca 90 meter från avtagsvägen till Lövhagen som dock ligger på Mörkö (och alltså inte i Hölö). En mer precis angivelse av plats skulle vara Kullavik 3 eftersom olyckan skedde precis efter deras infart.
3. Det var de boende som larmade 112, inte de som färdades i olycksbilen (även om de förstås också kan ha ringt). Det motsägs dock av att de avvikit från platsen när brandkåren anlände enligt ögonvittne. De verkar också ha försökt gömma sig då brandkåren inte såg dem på vägen. Något senare hittades de dock.
4. Visserligen kan man kanske kalla det en dikeskörning eftersom bilen nu står i diket men krock med träd hade nog varit mera träffande. Här ses trädet.
5. Farten måste rimligen vida överstigit de rekommenderade 50 km/tim som anges på skyltar på den aktuella vägen. Det framgår om inte annat av skadorna på bilen (som nog studsade tvärs över vägen efter kollisionen med trädet).
I övrigt har jag dock inga synpunkter på artikeln.
Massiv demonstration i Madrid |- så mycket behöver vi nog inte veta?
Massiv demonstration i Madrid | Utrikes | TT | Senaste nytt | Aftonbladet: ”Tiotusentals demonstranter samlades på lördagen i Madrid för att visa stöd för det nya vänsterpartiet Podemos, som är emot de åtstramningspaket som införts i Spanien.”
(Hittat via Aftonbladet.)
Ungefär så här långt sträcker sig alltså Aftonbladet (och TT) när det gäller att värdera denna manifestation ur nyhetssynpunkt, inga uppgifter om antal demonstrerande, inga bilder osv. Adam Erlandsson i SvD kompletterar TTs text med en del bakgrund och vi får veta att Podemos har 300 000 medlemmar vilket gör dem till Spaniens näst största parti. SvD har också bild från manifestationen men ingen uppgift om det totala antalet deltagare. Magnus Falkehed i DN har faktiskt en kommentar från en deltagande och DN har också bild.
Beatrice Janzon som befinner sig i Paris uppger på SR att det var uppemot 100 000 deltagare och SR har en bild. På SVT återfinns samma TT-text som i Aftonbladet men kompletterad med bild. Lite mera information och bild av den massiva manifestationen verkar inte förekomma i svenska medier, men finns förstås i engelskspråkiga sådana. TIME är ett exempel.
Den fråga jag ställer mig är om det är en medveten strategi från svenska medier att hålla oss i okunskap om detta, att inte ge oss en rättvisande och någorlunda komplett bild av den politiska utvecklingen i Spanien så som den manifesteras idag.
Bra understreckare om vår bild av världen
Världens största krig är osynligt i medierna | SvD: ”Felet, säger Hawkins, ligger enbart i den skeva nyhetsvärderingen. Konflikter där det inte finns någon tydligt urskiljbar god sida får medierna att tappa intresset. Då börjar journalisterna slarva, prata om urgamla etniska motsättningar eller om kaotiskt våld. Folkmordet i Rwanda var inte kaotiskt, kontrar Hawkins. Man dödar inte 800000 människor på hundra dagar utan ett visst mått av planering.
Historia, politik och ekonomi är lika relevant som alltid för att förstå världens konflikter, men medierna har alltmer övergått till att ge kulturell identitet och etnisk tillhörighet en överdriven roll i nyhetsförmedlingen, skriver Hawkins. En identitetsbaserad konflikt är underförstått naturlig: den är oundviklig, möjligen olösbar, möjligen obegriplig för utomstående, som alltså lugnt kan strunta i den. De ’etniska’ konflikterna i Afrika vill Hawkins hellre beskriva som organiserad brottslighet: ’Den ’kultur’ som driver Afrikas konflikter liknar den sicilianska maffians […] Afrikas stridande fraktioner bör inte förstås som ’stammar’ utan som kriminell affärsverksamhet.’”
(Hittat via Knuff.)
Håkan Lindgrens understreckare från gårdagen, som i stor utsträckning bygger på läsning av Virgil Hawkins studie Stealth conflicts, bidrar till en mediekritik som är viktig. Som framgår ger medierapporteringen oss en väsentligen förvriden bild av världen. Fokus för Lindgren/Hawkins är rapporteringen kring konflikter men vi vet ju att detta missförhållande gäller också annan viktig information t.ex. om välståndsutvecklingen, fattigdomen m.m.
Vår tids märkliga fokus på identitet snarare än bakomliggande ekonomiska och maktpolitiska intressen bidrar till den bristande rapporteringen tycks Hawkins hävda. Lindgren skriver bl.a.
Historia, politik och ekonomi är lika relevant som alltid för att förstå världens konflikter, men medierna har alltmer övergått till att ge kulturell identitet och etnisk tillhörighet en överdriven roll i nyhetsförmedlingen, skriver Hawkins. En identitetsbaserad konflikt är underförstått naturlig: den är oundviklig, möjligen olösbar, möjligen obegriplig för utomstående, som alltså lugnt kan strunta i den. De ”etniska” konflikterna i Afrika vill Hawkins hellre beskriva som organiserad brottslighet:
”Den ’kultur’ som driver Afrikas konflikter liknar den sicilianska maffians […] Afrikas stridande fraktioner bör inte förstås som ’stammar’ utan som kriminell affärsverksamhet.”
Läs understreckaren, den innehåller en hel del tänkvärt, inte minst kring vår bild av kriget mot terrorismen.
Technorati Tags:
Etnicitet, Kriminalitet, Maffia, Mediekritik, Politik, SvD, Håkan Lindgren, Virgil Hawkins, Afrika, Identitet
Ny media är inte dagstidningar
Henrik-Alexandersson.se: En vision om nya media: ”Men ändå. Jag ser något slags nisch för något mer här. Ett utrymme för ett nätflöde som både erbjuder mainstream-nyheter, alternativa nyheter, kvalificerad analys, intressant debatt och nya perspektiv. Förmodligen med olika grad av personlig anpassning och med inkommande flöden från läsarnas (eller tittarnas/lyssnarnas) egna sociala flöden. Kraftfullt på datorn, lätt tillgängligt på mobilen, intressant och relevant.
Någonstans i denna bild ser jag också ett djupare samarbete mellan internets demokratiaktivister och dess fria publicister, mellan hackers och journalister.
Något som ger det verkligt fria ordet lite mera tyngd och genomslagskraft…
”
Det var något i den här vägen jag tänkte när jag igår kritiserade ETC:ras planer på en ny av presstöd beroende dagstidning. Vet, liksom Henrik Alexandersson, inte riktigt hur affärsmodellen skulle se ut men det är i den skisserade riktningen vi kan se en framtid för kvalificerad journalism. Detta borde LO (och partiet) använda sin mediafond till att utforska.
Technorati Tags:
Henrik Alexandersson, Johan Ehrenberg, LO, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Mediekritik
Starta dagstidning 1014 – kalkonidé
Nu startar vi dagstidning | Dagens ETC – Nyheter från Sverige och världen: ””
Har själv inte haft någon prenumererad dagstidning på flera år. Huvudskälet är att sådana är en fullständigt förlegad idè – inte för att prenumererad informationstjänst nödvändigtvis är det utan för att redigerad utgåva per dag är det – gårdagens nyheter i bästa fall. Delar således inte alls entusiasmen för en ETC som dagstidning som bl.a. Martin Moberg har. Tror helt enkelt att det är ett till nutiden anpassat koncept som skulle tilltala mig och många andra, med det digitala flödet som utgångspunkt med möjlighet att skriva ut/få utdelat någon form av pappersversion att läsa på pendeln/bussen.
Ur ett strikt ekonomiskt perspektiv vore en sådan modell dessutom att föredra då tryck och distribution slukar stora delar av en pappersbaserad tidningsbudget. Faktiskt lite förvånad över hur s.k. progressiva tänker – var finns innovationskraften, var finns moderniteten.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Johan Ehrenberg
All reklam är….
Skrev om sin egen död – och försvann: ". I sin bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” berättar etikforskaren Ann Heberlein, 38, om sina självmordsplaner.
Den kom ut i går.
Dagen innan försvann hon och efterlystes i hela Europa sedan polisen befarade att något hänt."
Med risk för att låta cynisk men detta låter ju som ett dåligt PR-trick.
Rubriksättning
När man vill kritiera traditionella medier är det enkelt att attackera rubriksättningen. Så kunde man t.ex. göra tidigare idag då Aftonbladet publicerar en artikel om mordet på Nizar Rayyan och medlemmar i hans familj meddelst flygbombning. Aftonbladet kallar detta för flygstrid i rubriken därmed antydandes att Rayyan satt i ett palestinskt flygplan och dödades i strid. Rayyan är en politisk ledare för Hamas – såvitt jag förstår inte alls militär. Man kan förstås hävda att artikeln sannolikt är rimligt korrekt och alltså skylla det hela på rubriksättaren. (Uppdaterat 19.15 – rubriken är nu ändrad från flygstrid till flygattack)
Det är emellertid inte möjligt att hitta någon annan skyldig till rubriken på Jinges artikel än författaren. Arteln handlar om svenska sionister och staten Israels försök att manipulera opinionen mot Israels folkrättsliga övergrepp mot palestinierna – just nu huvudsakligen i Gaza. Jinges rubrik är dock anmärkningsvärd:
1. Förintelsens offer var som alla vet i stor utsträckning personer som av Nazityskland definierades som judar men också ett stort antal andra; romer, vänsteraktivister m.fl.
2. Förintelsens offer kan indelas i de som dödades och de som överlevde.
3. Av de som överlevde och själva identifierade sig som judar kom ett, kanske stort, antal att bege sig till Palestina där de deltog i uppbygget av det vi idag känner som Israel. Om vi lite förenklat antar att det bara är rimligt att räkna de som då var över 20 och alltså gjorde egna medvetna val så är alltså dessa förintelsens offer nu i allmänhet över 80 år gamla – läser vi Jinges rubrik bokstavligt så är det alltså dessa 80-åringar som är dagens förövare.
4. Ovanstående kan betraktas som lite hårklyveri – långt viktigare är att konstatera att Israel visserligen identifierar sig som en judisk stat och betraktar andra grupper som ett slags sekunda medborgare men Israel är inte liktydigt med judar, det är den rasistiska staten Israel som begår övergrepp, inte judar i allmänhet, inte ens alla judar som bor i Israeel kan göras ansvariga. Det är alltså ett närmast antisemitiskt uttalande Jinge gör sig skyldig till i sin rubriksättning.
Icke dessto mindre – Israels aggression mot det palestinsak folket måste stoppas, snart till vilket pris som helst.
Bloggbävnings upphovsman
Hela listan på årets nyfödda ord: “BLOGGBÄVNING det att väldigt många bloggsidor samtidigt behandlar ett visst ämne [till blogg och jordbävning]”
(Hittat via knuff.)
Eftersom media rapporterat om de nya orden och ett av dessa har en lätt identifierad upphovsman (men dessa media inte rapportera det) vill jag bara sälla mig till de som ger kred till rätt person. Alltså termen bloggbävning “uppfanns” av Blogge Bloggelito.
Halshugg Silvia föreslår Gudmundson
Det hjälper inte att halshugga Silvia: "Ta det här med upploppen i våra förorter, till exempel. Här har vi en rådande förklaringsmodell som går ut på att elitens förtryck skapar fattigdom, som leder till ett folkligt missnöje, som tar sig våldsamt uttryck.
Det är som om världen fortfarande såg ut som vid tillfället för den franska revolutionen. Då hade folket ingen mat, vilket den oförstående och utsugande eliten ignorerade. Den franska drottningen Marie Antoinette kommenterade, sägs det, saken med att fråga att om nu folket inte har något bröd så kunde de väl äta kakor istället? Varefter folket gick ut på gatan och gjorde våldsam revolution.
Det finns ju folk som tror att det är så här i dag också. Som tror att det råder utbredd svält i förstäderna efter att Alliansen justerat ner världens mest generösa välfärdsprogram med några procentenheter. Som ser desperation i blicken på föregivet uthungrade föräldrar. Och till råga på allt kommer den verklighetsfrämmande drottning Silvia och liksom hånar dem, som en nutida Jonathan Swift, genom att säga att ”Barnbarn är livets efterrätt”. Är det då konstigt att det blir kravaller i Tensta?
Om det vore så att bråkstakarna startade sina kravaller för att de var missnöjda med politiken eller makten, såsom allsköns förståsigpåare menar, så skulle det ju vara enkelt att åtgärda."
Per Gudmundson förstår inte och därför försöker han utan att lyckas håna någon obestämd grupp av förståsigpåare. För Gudmundson existerar inte de problem som många av de bosatta i “förstäderna” upplever – brist på framtidshopp som manifesteras i arbetslöshet, bidragsberoende, misslyckande i skolan, språkliga svårigheter och förmodligen inte sällan upplevelser av faktisk diskriminering. Att då börja orera om den sorts fattigdom som drabbade stora grupper runt den franska revlutionen blir ju fulständigt patetiskt.
Det är förstås relativt dagens förhållanden – som alla möter genom sitt dagliga liv – som fattigdomen definieras (om man nu väljer just det begrepp). Lever man ett priviligierat liv som borgarklassens åsiktsmaskin finns förstås detta inte inom synfältet. Då blir Silvias dröm om barnbarn som “livets krydda” bara det där lite skämtsamma vänner emellan – inte det hån det riskerar att uppfattas som av de som “inget har”.
Att representanter för kungahuset uppfattas som den yttersta representanten för det samhälle som inte släpper in är däremot knappast ägnat att förvåna. Halshugga Silvia är kanske lite drastiskt men att avlägsna de sista resterna från det feodala Sverige vora kanske på tiden.
Ander Svensson försöker åtminstone problematisera frågan lite även om jag tror att han romantiserar dvs det är inte vanliga förortsungar från tensta som åkte till Göteborg 2001. Däremot torde en hel del av dem som deltog i Rosengård vara just det dvs vanliga ungdomar från den stadsdelen. Man skall inte betrakta de som reser runt i världen och deltar i t.ex. globaliseringsmotstånd som tillhörande samma kategori som de ungdomar som bråkar i Rosengård ellerr Tensta (med undantag för tillresta bråkmakare).
Eller som det uttrycks i en rapport från en spånbinge
Jag tycker förståsigpåaren PG (om han vågar) ska göra en utflykt till Rosengård, Bergsjön och Tensta och förklara för ungdomarna där hur man ska göra för att lyckas i världen. Han skulle kunna dra ihop ett möte eller värva deltagare till en studiecirkel kring temat “din egen lyckas smed” eller varför inte “bred käft ger full mage”. Men det kanske inte är förortsungdomarna han riktar sina predikningar till. Han är nog mer ute efter att stryka samhällets stöttepelare medhårs.
Senaste kommentarerna