Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Mot Bent kan ingen strida
Marxismen är en ovetenskaplig irrlära: “Alltså, summering, om avsteg från en klasstillhörighet är möjlig och observerbar är inte det ett bevis på att avsteg från klasstillhörighet existerar, utan det beror bara på att individens uppfattning om sin egen klasstillhörighet är irrelevant. Så säger Peter Karlberg.”
(Hittat via knuff.se.)
Det finns fler (än Johan) som kritiserar företeelser utan att ägna dem särskilt mycket studium. Bloggen Bent tror sig förstås ha avrättat både mig och marxismen som teori och avfärdar också Kapitalet som ytligt. Nu var det visserligen många år sedan jag faktiskt läste denna kritik av ekonomin men att den skulle vara ytlig är för mig i alla fall en helt ny typ av kritik (och kritiseras kan den givetvis).
Marx försökte frigöra socialismen/kommunismen från moraliska och ideologiska trosläror och i stället grunda den i redan existerande eller framväxande materiella samhällsförhållanden.
De existerande kapitalistiska förhållandena var dock mycket mer komplexa än förkapitalistiska samhällen och krävde därför en alldeles särskild analys. För att lyckas med sitt projekt genomförde Marx en grundlig kritisk genomläsning av hela den klassiska politiska ekonomin (Smith, Ricardo m.fl.) samt producerade en rekonstruktion (se nedan) av begrepp som utvecklats inom denna tradition. Det marxska systemet var dock inte en ny politisk ekonomi utan, som verkets undertitel vittnar om, en kritik av ekonomin som sådan.
Marx syftade aldrig till att – i motsats till de politiska ekonomerna – föreslå någon särskild ekonomisk politik som till exempel frihandel eller protektionism, vare sig för proletariatet eller för bourgeoisien, utan istället påvisa det kapitalistiska produktionssättets inneboende och historiska utveckling mot sammanbrott. Det här sista har väldigt ofta missförståtts av både marxister och ickemarxister. Detta när man har sett på, eller närmare bestämt trott att Marx skulle ha sett på, ”ekonomin” som utgörande en särskild sfär (eller den ”viktigaste” sfären) i det kapitalistiska samhället. Tvärt om så vänder sig Marx emot ett sådant synsätt. För Marx var analysen av kapitalet en verklig analys av det kapitalistiska samhället, men utifrån en ekonomisk begreppsapparat. När Marx sålunda talar om det kapitalistiska produktionssättets förestående sammanbrott så är det inget annat än den sociala revolution som enligt Marx är den nödvändigt positiva utgången av kampen mellan klasserna – kampen mellan proletariat och bourgeoisie.
Kapitalet. (2007, december 30). Wikipedia, . Hämtad 09.30, januari 6, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kapitalet&oldid=5646946.
Problemet med den förment vetenskapliga kritik Bloggen Bent försöker sig på är att den – som framgår av citatet ovan – blandar äpplen och päron. Upplevd klasstillhörighet eller snarast brist därpå (klassmedvetande brukar användas som term för detta) uppges vara bevis för att själva klassbegreppet är obsolet. För att simplifiera – det är som att säga att vi kan falsifiera teorin om att zebror är randiga genom att fråga zebran!
Kampen är över
Marknadsekonomi och klasslöst samhälle – bra kombination
: “När man läser alla sköna vänsterbloggar kan man inte låta bli att ställa sig en ganska central fråga: Ingen kan väl på allvar påstå att det i dagens Sverige existerar någon slags strukturell systematik för att dela in människor i klasser?I princip alla arbetar och i princip alla äger kapital.
Vem som helst kan skaffa vilken utbildning som helst. Gratis. (man får tävla på lika villkor om att ta sig in på utbildningen i alla fall)
Studenter får till och med låna till uppehället under tiden. Och det är bra, även om CSN skulle kunna ersättas av garantilån hos de vanliga bankerna.
Ändå finns det en massa människor som anser sig tillhöra en klass och att man därför tror sig vara förhindrade att göra det i livet som man vill.”
(Hittat via knuff.se.)
Ibland får stolligheten ett ansikte:-)
Vad den gode Johan totalt missar är att frågan om klassamhället inte alls är en fråga om hur folk uppfattar sin eventuella klasstillhörighet utan utgör svaret på frågan om hur utvecklingen i världen drivs framåt baserat på studier av historien. Det är när man då upptäcker att det finns strukturer som upprätthåller respektive undergräver den aktuella situationen som man finner att historien egentligen inte handlar om enskilda individers göranden och låtanden utan om just klassers positionerande/kamp om makt (manifesterat genom ägande av produktionsmedlen).
Johan tror ju dessutom att vi i det klasslösa samhället alla arbetar och äger kapital. Visst är det så att de allra flesta är lönearbetare men såg någonstans att 40% av den svenska befolkningen har mindre än 4 000 kronor sparade. När man förfinar klassanalysen skal man finna att det finns en del av dessa lönearbetare vars intressen snarare sammanfaller med kapitalet även om den gruppen sannolikt inte är så stor. I ett traditionellt kapitalistiskt samhälle genereras dock betydande skillnader mellan lönearbetare (t.ex. arbetare versus tjänstemän) som leder till att en del frustration snarare riktas mot andra lönearbetare än mot kapitalet.
Kanske skulle man rekommendera Johan en kortkurs i marxism så att han åtminstone skulle veta vad han talar om:-)
Förbjud Laakso
Förbjud Fyrverkerier: “Jag tror att vi gör det väldigt lätt för oss när vi ropar på nya och/eller förstärkt lagstiftning. Vi slinker undan vårt egna ansvar som människor och vi väljer att förespråka lagförslag istället för att agera inom de nätverk vi ingår i.”
En galen partikamrat som inte instämmer i kören som ropar på förbud. Gäller det inte fyrverkerier så gäller det något annat misshagligt som bröst eller bilder på nakna könsmogna personer. Otroligt nog finns det vänner som envisas med att framföra egna åsikter och dessutom tycker det är bra. Tacka vet jag då partikamrater som vill att vi skall sluta (minska på) bloggandet och gå ut i bostadsområdena istället (tar en sväng runt Söräng med hunden).
Själv tycker jag att alla som inte delar min åsikt skall förbjudas att framföra sådana och anmäler mig själv till En vanlig Svenssons tävling som Årets Förmyndare!
PS Med viss glädje kan jag konstatera att förutsättningarna för att övervaka åsiktsförbud nu är lysande – tack THomas Bodström. DS
Bra video om Israel
Israel, landet som tillåter sig mörda: “De senaste dagarna har vi hört mängder av rapporter om angrepp mot Gaza, nu senast hörde jag (Ekot) att åtta-nio hade dödats varav fem var civila. Jag tycker att det känns fruktansvärt att Sverige inte uppmärksammar Israels brott mot de mänskliga rättigheterna, Genèvekonventionen och FN:s samtliga resolutioner. Möjligen beror medias relativa tystnad på att de är rädda för att få antisemitismspöket kastat på sig, i vart fall gäller det säkert ett par tidningar.”
(Hittat via Jinge.)
Jinge illustrerar sitt inlägg med en tankeväckande video:
Jinge beskriver den som partisk och det kan man förstås göra. Långt viktigare är att den såvitt jag kan bedöma är korrekt dvs redovisar en mängd för staten Israel ganska obekväma fakta. Undrar hur undervisningen i den svenska skolan ser ut när det gäller detta?
Och årets politiska blogg…
fär väl sägas ha två vinnare. Isaballa Lund på första plats och Blogge Bloggelito på andra, men de båda är i en klass för sig (runt 300 poäng före trean). Båda tillhör mina favoriter.
Isabella Lund har visat att bloggen går att använda som verktyg för att ge röst ut åtminstone en representant för en grupp som vårt samhälle gör sitt bästa för att osynliggöra (med hycklande DN i spetsen). Hon bloggar också med en ständig risk att det skall slå tillbaka mot henne privat varför Isabela Lund är en pseudonym och under året fick vi uppleva hur hon hotades med exponering av sitt verkliga namn. Hon skriver dessutom bra. Grattis säger jag och instämmer i Bloggen Bents ord:
Och priset för Årets Politiska Blogg 2007 går till….: “Det är med stor glädje och stolthet som jag kan säga det som jag kommer att säga nu. För första gången på mycket länge i svensk politik, så var det horan som vann.
Den stora vinnaren av Årets Politiska Blogg 2007 är med andra ord, Isabella Lund!”
Blogge Bloggelito tar också strid i viktiga frågor som yttrandefrihet, sexualitet, droger, upphovsrätt m.fl. utifrån en extemt libertiansk ståndpunkt. Han är dessutom en stor Kina-vän och kännare vilket även det tilltalar en gammal maoist:-) Det är befriande och leder ofta – när han inte hänger sig åt socialismbashing där han missar grovt – fram till ståndpunkter som jag delar.
Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.(SAPs partiprograms inledande stycken)
Rättvisa – vad är det?
Nu gör vi Sverige mer rättvist!!: “När vi talar om rättvisa borde socialdemokraterna i själva verket skämmas. Senast de satt vid makten var 1994–2006 och under denna tid ökade orättvisorna i Sverige.
Under denna period växte klyftorna i Sverige. Inkomsterna för den rikaste tiondelen i Sverige ökade med cirka 25 procent medan andelen människor med låga inkomster ökade med 40 procent. De rika blev rikare och de fattiga blev fler. I våras släppte LO en rapport som visade hur klyftorna i Sverige ökat. Skillnaderna mellan vad LO kallar makteliten och löntagarna har aldrig varit större sedan de började mäta detta 1950.”
Klyftorna ökar i Sverige. Det har de gjort under lång tid. De gör det tämligen oberoende av politiken och jag tror (men har inte full koll) att de gör det överallt, dvs inte bara i Sverige. Hos oss är det emellertid alltid politikens fel. Schlingmann tycker att socialdemokrater skall skämmas för att så skedde under tiden 1994 – 2006, det tror jag de flesta av oss också gör. Innebär ju knappast att man som socialdemokrat idag borde låta bli att kritisera sådant som bidrar till ännu större klyftor.
Intressant hur man kan ha så olika tolkningar av vad som är rättvist. I Schlingmanns värld är det mera rättvist att sjuka och arbetslösa får lägre ersättning. Schlingmann tycks mena att eftersom den största orättvisa finns mellan de som har respektive de som inte har arbete så ökar rättvisan när de som inte har/kan får det sämre. Riktigt rättvist tycks det bara bli om alla – oavsett förutsättningar – arbetar. Vad de arbetar med, vilken lön de får för det etc tycks alltså sakna betydelse ur rättvisesynpunkt.
Vad är då egentligen innebörden av ett rättvist samhälle, en rimlig användning av begreppet?
Det socialdemokratiska partiprogrammet ger ringa vägledning då det saknar en definition av vad vi menar (åtminstone kan inte jag hitta någon). Wikipedia ger följande:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär normen att följden av handlingar, egenskaper eller förhållanden är moraliskt rätt, rättsinning och rättfärdig med beaktande av den som berörs av handlingarna, egenskaperna eller förhållandena. Den juridiska rättvisan är den rättvisa som följer av lagen; beroende av rättsfilosofisk riktning liktydigt med moral eller inte. Enligt den förhärskande uppfattningen innebär rättvisa en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter, och att personer opartiskt belönas eller bestraffas för sina handlingar efter förtjänst. Rättvisann brukar personifieras av den romerska gudinnan Justitia.
Rättvisa. (2007, oktober 26). Wikipedia, . Hämtad 14.03, januari 2, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=R%C3%A4ttvisa&oldid=5240503.
I ett diskussionsinlägg föreslås dock en lite justerad definition:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter. Det finns åtskilliga tolkningar av denna princip.
Jag föredrar den senare definitionen. Därmed har frågan om rättvisa inte så mycket med inkomstklyftor utan snarare med möjligheter att göra, alltså sådant som likhet inför lagen, tillgång till likvärdig skolgång, lika inflytande (demokrati) m.m. Frågor om inkomstklyftor är då inte i första hand en rättvisefråga utan snarare en jämlikhets- och solidaritetsfråga och rent pragmatiskt en fråga om upplevd samhällsgemenskap, för stora skillnader skapar grogrund för berättigat missnöje och därmed skarpa konflikter.
Vi behöver en egen skolpolitik för 2010-talet
Tom retorik skymmer de stora frågorna: “Det är därför helt logiskt att symbolladdad men innehållslös borgerlig retorik skymmer sikten för de stora frågorna. Det är hög tid att utvärdera dessa 20 års skolpolitik. Och att utmana en del av de dogmer som styrt skolpolitiken under den senaste antipolitiska epoken. Något som borde ske i god tid inför valet 2010.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Håkan Bengtsson skriver om skolpolitken med utgångspunkt i förra årets sista sandlådestrid om densamma som utspelade sig långt från skolans verklighet – på DN debatt och i kommentarer därtill. Det var Mona Sahlin som sett ur sandlådeperspektivet lyckades få in en fullträff på Jan Björklund genom att liera sig med två sandlådekamrater (lärarfacken).
Bengtsson får dock in en ny fullträff, denna gång riktad mot den socialdemokratiska bristen på skolpolitik och på en annan nivå än sandlådans. Det rådslag partiet nyss genomfört angående skolpolitiken är som bortblåst och det märkliga mandat Sahlin skaffade sig i höstas inte heller omnämnt. Istället efterlyser Bengtsson en utvärdering av de senaste 20 årens skolpolitik. Det vore nog nyttigt – själv tror jag dock att frågor om vad som skall vara skolans uppgift i framtiden kanske skulle ge oss mer användbara svar.
Fler mot Bodströmsamhället
2008 måste vi ta farväl av 1984: “Problemet handlar alltlså inte om enskilda inskränkningar, utan om systemet. I verkligheten betyder varje ny inskränkning att Sverige hasar ned ytterligare en bit på det sluttande planet. Det är bara en tiondels betygspoäng som skiljer oss från gruppen omfattande övervakningssamhällen (extensive surveillance societies).
Sverige inte unikt, utan en del av en negativ trend motiverad av hotet från terrorister, viljan att minska olaglig invandring eller att stävja bidragsfusk. Men att Storebror i Sverige surfar på samma våg som i andra länder betyder inte att utvecklingen är ödesbestämd. Låt i stället 2008 bli det år då vi anträder vägen bort från 1984! Skrota FRA-förslaget. Det skulle vara en nyårshälsning att glädjas åt.”
(Hittat via knuff.se.)
Igår refererade jag till Blogge Bloggelitos utmärkta krönika – idag känns det faktiskt bra att läsa ledaren i SvD som också uppmärksammar frågan och faktiskt förespråkar att vi påbörjar en tillbakarullning av Bodströmsamhället. Anders Svensson tycker det är dags att flera protesterar. Undrar bara när vi får se en sådan hållning manifesterad i riksdagen av tillräckligt många riksdagsmän för att det skall få effekt?
För övrigt tycker jag fortfarande att herr Bodström skall lämna politiken!
Vill du dansa….
Behövs fler danstillstånd?: “Nu undrar jag följande:
Varför ska det vara så krångligt att vara spontan på krogen och dansa om man har lust? Svenskar brukar ofta anklagas för att vara stela och hämmade. Lagstiftningen hjälper knappast till i detta fall.
Varför har så få krögare danstillstånd?”
En lite udda variant på tillståndshysterin uppmärksamas av Ulrika Ehrensvärd – danstillstånd. det faktum att sådant krävs (och att det förstås är förenat med villkor) innebär ju precis som Ulrika påpekar att en krogägare måste förhindra spontandans.
Årets bästa krönika
Blogge Bloggelito har skrivit en helt enkelt lysande krönika betitlad Med stormsteg mot Thomas ”Stasi” Bodströms endemiska övervakningssamhälle.
Förutom att redovisa Sveriges utomordentligt pinsamma betyg i Privacy Internationals ranking, vi ligger nu precis ovanför gränsen för ett “extensive surveillance society”, refererar han den absolut, alla kategorier, viktigaste debatten/rna under 2007. Han skriver:
Thomas ”Stasi” Bodström är fienden inom oss, Osama bin Ladens högra men ovetande och oförstående hand, den som vill talibanisera vårt samhälle med samma totala och moraliska kontroll över befolkningen som någonsin i den ociviliserade och ofria världen.
Det är om detta de viktigaste debatterna har handlat om i bloggvärlden år 2007, enligt mitt förmenande, och det är även om detta blogginläggen kommer att handla om år 2008, ty de små stegens tyranni kommer att fortsätta – nya komplett galna förslag kommer att föreslås som försöksballonger, medan mer genomarbetade förslag kommer att antas när tiden är mogen, i syfte att inskränka vår handlingsfrihet och forma oss till idealmedborgare efter en viss modell.
Senaste kommentarerna