Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Och årets politiska blogg…
fär väl sägas ha två vinnare. Isaballa Lund på första plats och Blogge Bloggelito på andra, men de båda är i en klass för sig (runt 300 poäng före trean). Båda tillhör mina favoriter.
Isabella Lund har visat att bloggen går att använda som verktyg för att ge röst ut åtminstone en representant för en grupp som vårt samhälle gör sitt bästa för att osynliggöra (med hycklande DN i spetsen). Hon bloggar också med en ständig risk att det skall slå tillbaka mot henne privat varför Isabela Lund är en pseudonym och under året fick vi uppleva hur hon hotades med exponering av sitt verkliga namn. Hon skriver dessutom bra. Grattis säger jag och instämmer i Bloggen Bents ord:
Och priset för Årets Politiska Blogg 2007 går till….: “Det är med stor glädje och stolthet som jag kan säga det som jag kommer att säga nu. För första gången på mycket länge i svensk politik, så var det horan som vann.
Den stora vinnaren av Årets Politiska Blogg 2007 är med andra ord, Isabella Lund!”
Blogge Bloggelito tar också strid i viktiga frågor som yttrandefrihet, sexualitet, droger, upphovsrätt m.fl. utifrån en extemt libertiansk ståndpunkt. Han är dessutom en stor Kina-vän och kännare vilket även det tilltalar en gammal maoist:-) Det är befriande och leder ofta – när han inte hänger sig åt socialismbashing där han missar grovt – fram till ståndpunkter som jag delar.
Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.(SAPs partiprograms inledande stycken)
Rättvisa – vad är det?
Nu gör vi Sverige mer rättvist!!: “När vi talar om rättvisa borde socialdemokraterna i själva verket skämmas. Senast de satt vid makten var 1994–2006 och under denna tid ökade orättvisorna i Sverige.
Under denna period växte klyftorna i Sverige. Inkomsterna för den rikaste tiondelen i Sverige ökade med cirka 25 procent medan andelen människor med låga inkomster ökade med 40 procent. De rika blev rikare och de fattiga blev fler. I våras släppte LO en rapport som visade hur klyftorna i Sverige ökat. Skillnaderna mellan vad LO kallar makteliten och löntagarna har aldrig varit större sedan de började mäta detta 1950.”
Klyftorna ökar i Sverige. Det har de gjort under lång tid. De gör det tämligen oberoende av politiken och jag tror (men har inte full koll) att de gör det överallt, dvs inte bara i Sverige. Hos oss är det emellertid alltid politikens fel. Schlingmann tycker att socialdemokrater skall skämmas för att så skedde under tiden 1994 – 2006, det tror jag de flesta av oss också gör. Innebär ju knappast att man som socialdemokrat idag borde låta bli att kritisera sådant som bidrar till ännu större klyftor.
Intressant hur man kan ha så olika tolkningar av vad som är rättvist. I Schlingmanns värld är det mera rättvist att sjuka och arbetslösa får lägre ersättning. Schlingmann tycks mena att eftersom den största orättvisa finns mellan de som har respektive de som inte har arbete så ökar rättvisan när de som inte har/kan får det sämre. Riktigt rättvist tycks det bara bli om alla – oavsett förutsättningar – arbetar. Vad de arbetar med, vilken lön de får för det etc tycks alltså sakna betydelse ur rättvisesynpunkt.
Vad är då egentligen innebörden av ett rättvist samhälle, en rimlig användning av begreppet?
Det socialdemokratiska partiprogrammet ger ringa vägledning då det saknar en definition av vad vi menar (åtminstone kan inte jag hitta någon). Wikipedia ger följande:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär normen att följden av handlingar, egenskaper eller förhållanden är moraliskt rätt, rättsinning och rättfärdig med beaktande av den som berörs av handlingarna, egenskaperna eller förhållandena. Den juridiska rättvisan är den rättvisa som följer av lagen; beroende av rättsfilosofisk riktning liktydigt med moral eller inte. Enligt den förhärskande uppfattningen innebär rättvisa en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter, och att personer opartiskt belönas eller bestraffas för sina handlingar efter förtjänst. Rättvisann brukar personifieras av den romerska gudinnan Justitia.
Rättvisa. (2007, oktober 26). Wikipedia, . Hämtad 14.03, januari 2, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=R%C3%A4ttvisa&oldid=5240503.
I ett diskussionsinlägg föreslås dock en lite justerad definition:
Rättvisa, etiskt begrepp som innebär en samhällsordning som följer principen om alla individers lika rättigheter. Det finns åtskilliga tolkningar av denna princip.
Jag föredrar den senare definitionen. Därmed har frågan om rättvisa inte så mycket med inkomstklyftor utan snarare med möjligheter att göra, alltså sådant som likhet inför lagen, tillgång till likvärdig skolgång, lika inflytande (demokrati) m.m. Frågor om inkomstklyftor är då inte i första hand en rättvisefråga utan snarare en jämlikhets- och solidaritetsfråga och rent pragmatiskt en fråga om upplevd samhällsgemenskap, för stora skillnader skapar grogrund för berättigat missnöje och därmed skarpa konflikter.
Vi behöver en egen skolpolitik för 2010-talet
Tom retorik skymmer de stora frågorna: “Det är därför helt logiskt att symbolladdad men innehållslös borgerlig retorik skymmer sikten för de stora frågorna. Det är hög tid att utvärdera dessa 20 års skolpolitik. Och att utmana en del av de dogmer som styrt skolpolitiken under den senaste antipolitiska epoken. Något som borde ske i god tid inför valet 2010.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Håkan Bengtsson skriver om skolpolitken med utgångspunkt i förra årets sista sandlådestrid om densamma som utspelade sig långt från skolans verklighet – på DN debatt och i kommentarer därtill. Det var Mona Sahlin som sett ur sandlådeperspektivet lyckades få in en fullträff på Jan Björklund genom att liera sig med två sandlådekamrater (lärarfacken).
Bengtsson får dock in en ny fullträff, denna gång riktad mot den socialdemokratiska bristen på skolpolitik och på en annan nivå än sandlådans. Det rådslag partiet nyss genomfört angående skolpolitiken är som bortblåst och det märkliga mandat Sahlin skaffade sig i höstas inte heller omnämnt. Istället efterlyser Bengtsson en utvärdering av de senaste 20 årens skolpolitik. Det vore nog nyttigt – själv tror jag dock att frågor om vad som skall vara skolans uppgift i framtiden kanske skulle ge oss mer användbara svar.
Fler mot Bodströmsamhället
2008 måste vi ta farväl av 1984: “Problemet handlar alltlså inte om enskilda inskränkningar, utan om systemet. I verkligheten betyder varje ny inskränkning att Sverige hasar ned ytterligare en bit på det sluttande planet. Det är bara en tiondels betygspoäng som skiljer oss från gruppen omfattande övervakningssamhällen (extensive surveillance societies).
Sverige inte unikt, utan en del av en negativ trend motiverad av hotet från terrorister, viljan att minska olaglig invandring eller att stävja bidragsfusk. Men att Storebror i Sverige surfar på samma våg som i andra länder betyder inte att utvecklingen är ödesbestämd. Låt i stället 2008 bli det år då vi anträder vägen bort från 1984! Skrota FRA-förslaget. Det skulle vara en nyårshälsning att glädjas åt.”
(Hittat via knuff.se.)
Igår refererade jag till Blogge Bloggelitos utmärkta krönika – idag känns det faktiskt bra att läsa ledaren i SvD som också uppmärksammar frågan och faktiskt förespråkar att vi påbörjar en tillbakarullning av Bodströmsamhället. Anders Svensson tycker det är dags att flera protesterar. Undrar bara när vi får se en sådan hållning manifesterad i riksdagen av tillräckligt många riksdagsmän för att det skall få effekt?
För övrigt tycker jag fortfarande att herr Bodström skall lämna politiken!
Årets bästa krönika
Blogge Bloggelito har skrivit en helt enkelt lysande krönika betitlad Med stormsteg mot Thomas ”Stasi” Bodströms endemiska övervakningssamhälle.
Förutom att redovisa Sveriges utomordentligt pinsamma betyg i Privacy Internationals ranking, vi ligger nu precis ovanför gränsen för ett “extensive surveillance society”, refererar han den absolut, alla kategorier, viktigaste debatten/rna under 2007. Han skriver:
Thomas ”Stasi” Bodström är fienden inom oss, Osama bin Ladens högra men ovetande och oförstående hand, den som vill talibanisera vårt samhälle med samma totala och moraliska kontroll över befolkningen som någonsin i den ociviliserade och ofria världen.
Det är om detta de viktigaste debatterna har handlat om i bloggvärlden år 2007, enligt mitt förmenande, och det är även om detta blogginläggen kommer att handla om år 2008, ty de små stegens tyranni kommer att fortsätta – nya komplett galna förslag kommer att föreslås som försöksballonger, medan mer genomarbetade förslag kommer att antas när tiden är mogen, i syfte att inskränka vår handlingsfrihet och forma oss till idealmedborgare efter en viss modell.
Bodström går igen…
Svansen som viftar på hunden: Regeringen lyder Bodström och Säpo.: “Jag är glad att det nu tänder till i både media och bloggosfären. Aftonbladet klämmer till med en saftig rubrik och låter sin “IT-expert” säga “Spontant känns det som ett sätt att försöka få stopp på fildelningen.”
Men det här var ingen nyhet egentligen. Frågan var ju bara när något skulle hända. I min rapport om Bodströmsamhället från sommaren 2006 hade jag ett kapitel med titeln “När dammluckorna öppnades: SOU 2005:38”. Där redogjorde jag för förre Säpo-chefen Anders Erikssons utredning SOU 2005:38, “Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar”. Eriksson tillsattes av Bodström.”
Jag är också glad för att denna fråga nu åtminstone uppmärksammas. Precis som Oscar Swartz är jag inte förvånad – snarare är det ju så att Thomas Bodström ju bäddat för detta trots att vi faktiskt är en del som försökt varna. Så mycket mer än vad Swartz, deeped och Blogge bloggelito m.fl. redan skrivit behöver inte sägas. Jo – Jonas Morians filmval var rätt kul:
Bild säger mer…..
Aftonbladet: Sagolikt, Sahlin: “Fredrik Reinfeldts första år som statsminister har varit motigt. Flera avhopp ur regeringen och oskicklig hantering av affärer har rubbat förtroendet för statsministern.
Nu petas han dessutom från förstaplatsen i partiledarnas förtroendebarometer. Den partiledare som svenska folket har störst förtroende för är i stället största konkurrenten om regeringsmakten, Mona Sahlin.
Reinfeldt får heller ingen draghjälp av de andra partiledarna i alliansen. Förtroendet för dem ligger i stort sett still.”
Visst är det lite uppseendeväckande att förtroendet för Frewdrik Reinfeldt nu minskar ganska kraftigt och att han bara ett år efter valet lyckats med konststycket att bli passerad av en relativt osynlig Mona Sahlin. Jag vill dock fortfarande hävda att detta har alltför lite med en duglig oppositionspolitik att göra och helt enkelt måste tillskrivas högeralliansens egna tillkortakommanden.
Lite (mycket) taskig tycker jag dock att Aftonbladets bildredigerare är. Artikeln illustreras av en synnerligen blek Reinfeldt kontrasterad med en betydligt fräschare Sahlin. Osnyggt!
Detta bildspråk kan ju jämföras med hur SvD behandlar de båda i samband med samma nyhet.
Dagen avstår helt från bild och manipulerar därmed inte vår förståelse av statistiken.
God Jul (nästa år eller nästa eller….)
En god jul – för alla: “Vi på debattredaktionen får så många
brev och samtal från människor som har det svårt, som är sjuka, och som med yttersta möda kan hålla näsan över vattenlinjen.
Därför bad vi statsminister Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om en julhälsning till dem som har det sämst.
Varsågoda. Här är deras tankar i juletid:
”
Fredrik Reinfeldt hälsar att
“Det går bra för Sverige. För de allra flesta är vårt land ett bra land att leva i. Men när vi säger att det går bra för Sverige finns det samtidigt människor som inte känner igen sig i den berättelsen. Låt oss ha dem i våra tankar i jul, lägga deras upplevelser till grund för viljan att forma ett Sverige som ser också dem.”
Mona Sahlin hälsar att
“Om man som politiker drivs av rättvisa och solidaritet – och inte av att några få rika ska få det ännu bättre – räcker det inte att i juletid skänka en tanke till alla dem som är fattiga eller hemlösa. Rättvisa måste genomsyra hela politiken! Att alla, inte bara några, ska få del av samhällets välstånd. Jag har träffat massor av utsatta människor genom åren. Inte enbart vuxna, utan också många barn och ungdomar.
Nu breder fattigdomen ut sig i Sverige – mitt i högkonjunkturen ökar socialbidragsberoendet i över 80 kommuner! Fokus borde i stället ligga på jobb och egen försörjning – ingenting är så viktigt för att bekämpa utsatthet som en politik för arbete.”
Man blir förundrad – här ges alltså två politiker möjlghet att rikta en julhälsning till alla de som som har det svårt, inte får pengarna att räckka till och/eller lever med psykiskt sjuka som inte får den vård de behöver eller i hem med en eller flera missbrukare. Vad gör dessa “statsmän”? J,o de adresserar överhuvudtaget inte dessa mäniskor utan beskriver bara den mer generella politik som om x antal år kanske bidrar till att minska antalet som har det svårt något.
Såvitt jag förstår blir barn som nu idag inte kommer att få några julklappar hjälpta av vare sig Reinfeldts eller Sahlns budskap. Inga fattiga pensionärer får en gladare jul. Förhoppningsvis är det få av de som drabbats av både den nuvarande regeringens nedskärningar av ersättningsnivåer och tidigare regeringars nedrustning av t.ex. psykiatrin, av vår kontraproduktiva politik när det gäller alkohol och narkotika som läser detta slöseri med spaltcentimeter.
Personligen vill jag snarare säga att jag skäms över att det år 2007 fortfarande finns människor i vårt land som kan betraktas som fattiga (även om fattigdomen i världen är värre), att vår utmärkta vårdapparat uppenbarligen inte fungerar för alla. Att jag inte tycker att jag kunnat leva upp till mina egna förväntningar som politiskt aktiv och påverkat mera för att få ett inkluderande samhälle. Att det går att vinna val på att ytterligare försämra livsvillkoren för de som har det sämst.
Alf Svensson har så rätt!
Alf Svensson sågar regeringen: ” Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson kritiserar regeringens jobbpolitik och säger sig ha svårt att försvara den inför väljarna.
—
– Jag tror att det beror på att man kanske glömmer att man inte bara ska tala till hjärnan utan också till hjärtat, säger Alf Svensson.”
Svensson bryter väl, i Godmorgon Sverige, P1, egentligen en rätt stark tradition – fd partiledare skall inte offentligt kritiserara vare sig person eller politik hos sin efterträdare. Oaktat detta – som man väl ändå kan ta som en fingervisare om hur besvärande man inom högeralliansen faktiskt är av de låga opinionssiffrorna – så har herr Svensson i huvudsak gjort en riktig analys. Det är nu ingen tvekan om att det är alliansens hjärtlösa politik som får stora grupper att åtminstone i opinionsmätningar att ange oppositionen som förstahandsval.
Det finns dock två problem, som kan vara resultatet av att herr Svensson uttrycker sig lite oklart eller inte har tänkt klart:
1. “svårt att försvara regeringens politik”
Regeringen har inget annat mandat än det de får av de i högeralliansen ingående riksdagsgrupperna. Folket har inte valt regering – det är de folkvalda ledamöterna av riksdagen som måste ta fullt ansvar för den förda politiken!
2. “glämmer att man inte bara skall tala till hjärnan utan också till hjärtat”
Det är inte vad man säger utan vad man gör som har störst betydelse. Reinfeldt lyckades faktiskt under valrörelsen förmedla ett engagemang för det s.k. utanförskapet. Även om det stod fullständigt klart att idén var att straffa ut dessa människor på arbetsmarknaden framstod det som om det fanns ett engegemang. När politiken så genomförs försvann empatin och ersattes av traditionellt högerförakt för vanliga människors vilja att göra rätt för sig, att vilja ha kontroll över sitt eget liv.
Föraktet lyser så starkt genom att regeringen mig veterligen ännu inte bidragit till att särskilt många jobb skapats (några tusen hushållstjänster kanske), rider på en högkonjunktur och så uppenbart fokuserar på åtgärder som slår mot de svagaste och gynnar arbetsfria inkomster för de välbärgade.
Björklund har rätt!
Skolan får gärna ha julavslutning i kyrkan: “Samtidigt får det inte vara så att någon tvingas till religionsutövning. Ingen ska tvingas att avge trosbekännelse eller läsa en bön under en skolavslutning.
Men man kan vara i kyrkan, ha en kyrklig inramning och till och med en präst som berättar om varför vi firar julen och hur den firas.
Sedan måste varje skola och rektor själva få fatta sina egna beslut, efter eget omdöme och med hänsyn till lokala förhållanden.
På en del ställen har man traditioner som går flera hundra år tillbaka i tiden. Det är inte rimligt att staten ska förbjuda dessa.
Jag tror inte att man på något sätt främjar ökad tolerans genom att säga att vi ska avskaffa våra kulturella traditioner.”
(Hittat via knuff.se.)
Självklart har Jan Björklund rätt när han identifierar konflikten mellan värnandet av det gemensamma kulturarvet och förbudet mot konfessionella inslag i skolarbetet. Så reagerar jag heller inte särskilt mycket mot skolavslutningar i kyrkan eftersom just kyrkan är den enda stora samlingslokalen där mina barn gått i skola. Däremot reagerar jag starkt när kyrkan tillåts marknadsföra konfirmation på skoltid. Kommer dock att uppskatta att skolavslutningar kan förläggas till den idrottshall som planeras i Hölö (när bygget nu kommer igång?).
Däremot är det kanske lite mera tveksamt att hålla med Björklund när han anser att en präst skall berätta om varför vi firar jul. Denna mycket gamla närmast ursvensak tradition är ju definitivt från förkristen tid och om det är något präster är dåliga på så är det ju just det förkristna. Tvärtom faktskt – de representerar ju just den “främmande” tradition som för något 1000-tal år sedan övertog vårt riktigt traditionella midvinterblot, som ju manifesteras genom skinkan/spädgrisen och ljusfesterna. Blogge Bloggelito har föredömligt utrett detta.
Senaste kommentarerna