Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Rådslag – envägs eller tvåvägs
Det är ju faktiskt märkligt att partiet inte lyckas utforma rådslagsarbetet (som i sig verkade vara ett bra initiativ från partiledningen) så att det blir en del av förnyelsen av hela partiapparaten. Jag tvingas konstatera att partiorganisationen verkar helt oförmögen att ta kontakt med folk som t.ex. kan något om de tekniska möjligheterna och föra en diskussion just om hur man kan utveckla formerna för det politiska samtalet istället för att köra på med envägskommunikation. Det är väl fint att man också kan skicka in synpunkter men det är ju först när de blir allmänt tillgängliga och diskuterade bland medlemmarna – inte bara i uppifrån tillsatta rådslagsgrupper – som något intressant kan hända. Desutom är det ju så att det sitter åtskilliga i dessa rådslagsgrupper som tillhör det gamla gänget dvs var ansvariga för politiken tidigare. Inte rätt folk för att tänka nytt, inte heller rätt folk för att stärka den ideologiska förankring vi behöver.
Jonas Morian har kommenterat detta såhär:
Medverkan utan interaktivitet: “Och det låter ju bra. Problemet är de statiska former man valt för synpunkter från medlemmar och väljare. På partiets webbplats sägs att rådslagen ska ”utveckla nya metoder för hur vi socialdemokrater kan involvera fler i arbetet med att formulera vår politik”, samt regelbundet kommunicera både direkt och indirekt med väljarna inför 2009 och 2010 års val. Mot den bakgrunden är det märkligt och tråkigt att de vägar som erbjuds för att bistå med tips och idéer till rådslagsgrupperna är e-post- och fysiska postadresser.
På så sätt begränsas medlems- och väljarinflytandet till möjligheten att skicka in synpunkter, som sedan behandlas i rådslagsgrupperna och förhoppningsvis resulterar i förslag som partikongressen får att ta ställning till. En betydligt mer öppen och dynamisk metod hade varit att varje rådslagsgrupp haft varsin blogg där idéer kunnat presenteras, läsare kunnat kommentera och en dialog växt fram.
En annan variant hade kunnat vara att använda wiki-modellen, ungefär som Wikikongress. Det skulle vara något av en öppenhetsrevolution, då det ger vem som helst möjlighet att redigera texter och lägga till egna.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik
Rimliga regler för a-kassa?
SvD: Ny a-kassa ekonomisk katastrof: “ORIMLIGA KONSEKVENSER Redan från första dagen måste en genomsnittlig medlem i Kommunal ta vilket jobb som helst i hela landet som ger en lön på 13 000 kronor. Samtidigt kommer en säsongsarbetare att tvingas leva på 5 918 kronor – före skatt, skriver Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn.”
(Hittat via knuff.se.)
Ylva Törn, ordförande för kommunalarbetarna, riktar kritik mot högeralliansens politk – till stor del berättigad sådan. Mest därför att åtgärderna kommer i fel ordning och riktas mot de arbetslösa snarare än skapandet av flera arbeten. Helt oproblematisk är dock inte heller Törns kritik. Hon exemplifierar bland annat med villkoren för säsongsarbetare som naturligtvis inte kan försörja sig på 6 månaders arbete per år och som tydligen, enligt Törn, därför skall ha en a-kassa som gör det möjligt. I undantagsfall är det förstås riktigt men huvudlinjen måste väl vara att de skall ha antingen helårsanställning eller ha ett annat arbete motsatt säsong. Det kan inte vara rimligt att “använda” a-kassan för att försörja sig genom att bara ha arbete halva året. Nu har jag ingen aning om huruvida någon väljer detta men konstruktionen på a-kassan måste förstås vara sådan att den stimulerar/tvingar folk att skaffa sig jobb som de kan försörja sig på året runt.
Ylva Törn kritiserar också det faktum att man från och med nu tydligen är tvungen att acceptera erbjudanden om jobb var som helst i landet till en lön motsvarande 90% av a-kassan. Här finns förstås två delar: Regeln om 90% av lönen innebär ju en våldsam press neråt på lönenivån och kommer snabbt at leda till att folk tvingas acceptera jobb på vilket de inte kan försörja sig. Det är helt orimligt då det vältrar över kostnader på det sociala kontot i berörda kommuner. Rgeln om att man måste aceptera erbjudanden om jobb i hela landet är mer problematisk. Å den ena sidan är det inte rimligt att konsekvent vägra att flytta till annan ort för att kunna försörja sig, å den andra sidan är det lika orimligt att utan tid för planering av familjeliv, bostad m.m. tvingas flytta. Här krävs stor finurlighet när det gäller utformandet av regelverket så att enskilda ges rimliga förutsättningar att forma sitt liv.
En solidarisk politik måste bygga på ömsesidighet. En a-kassa som bygger på att de som har arbete försörjer de som är arbetslösa har legitimitet så länge de arbetslösa gör sitt bästa för att få arbete (och det är delikat att definiera vad som är det senare t.ex. just när det gäller rörlighet).
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, SvD, Kommunal, Arbetslöshetsförsäkring
Hans Rosling ”live”
Jag berättade förra veckan att jag bevistat et föredrag som hölls av Hans Rosling. En kollega har tipsat om att ett tidigare föredrag finns tillgängligt på nätet. Kommer här:
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Sexualitet, Ekonomi, Familjepolitik, Health care, Utrikespolitik, Sjukvård, Hans Rosling, gapminder.org, TED
Sahlins uttalande hemligt?
Mona Sahlin hoppas att EU får arbetsro: “Socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin kommenterar det nya EU-fördraget endast genom ett skriftligt uttalande. Hon skriver bland annat att det är positivt att det ska bli lättare att fortsätta utvidga unionen.”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Och då tänker man förstås att det vore intressant att ta del av uttalandet i sin helhet. Det går inte för oss vanliga dödliga. Det finns inte at ta del av direkt från TT , som är DNs källa, och inte heller på partiets hemsida. Synnerligen märklig syn på vem man kommunicerar med!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Mediekritik, Mona Sahlin, EU
Ny dansk strateg för elärande
National strategi for IKT-støttet læring: “Èn af Danmarks væsentlige udfordringer er fortsat at udvikle de kompetencer og færdigheder, der er nødvendige for at sikre vores velfærdssamfund.
Danmark har i dag en veludviklet teknologisk infrastruktur. Men vi skal hele tiden sætte os nye mål. Vi skal udnytte de potentialer, som teknologien rummer, til at styrke uddannelse og kompetenceudvikling gennem e-læring. Videnskabsministeriet har allerede i en årrække arbejdet for at udbrede anvendelsen af e-læring i Danmark og støttet dette med en række initiativer.
Jeg ønsker at fokusere endnu mere på de muligheder og fordele, der er forbundet med e-læring. Derfor lancerer vi denne nationale strategi for e-læring.
Målet med strategien er dels at øge anvendelsen og kvaliteten af e-læring med henblik på at styrke kompetenceudviklingen bredt, og dels at gøre Danmark til et førende land inden for e-læring.”
Andra länder har lite ambitioner – det har vi i ganska stor utsträckning saknat de senaste åren (de senaste socialdemokratiska ministrarna verkade inte förstå frågan)och vi väntar fortfarande på att den nuvarande regeringen med Utbildningsdepartementet som banérförare skall komma till skott/bekänna färg. Stefan Pålsson berättar att strategin stöds av 135 miljoner danska kronor (SEK 167 896 546,138478).Man skal då komma håg att i Danmark har man de senaste åen haft rätt omfattande satsningar på området bland annat i form av stöd till köp av utrustning, uppbygge av nationell läromedelskatalog etc. Både Pålsson och Öystein Johannessen utlovar mer kommentarer senare – det gör också jag.
Vedenskabsministeriets pressmeddelande.
Technorati Tags:
IT i skolan, Socialdemokraterna, Politik, Utbildning, Skola, Jan Björklund
Var försvann det militära hotet?
FRA får vidgat mandat: “Utvidgningen av FRA:s uppdrag var en av frågorna i det omstridda lagstiftningspaket som regeringen lade fram tidigare i år. Bland annat ville socialdemokraterna att mandatet för FRA skulle omfatta “yttre väpnat hot” i stället för det vidare begreppet “yttre hot”. Därmed ingår karläggning av terrorhot, men andra brott skulle inte omfattas, enligt socialdemokraterna.
De borgerliga motsatte sig detta eftersom den formuleringen inte täcker mer diffusa hot som exempelvis spridning av massförstörelsevapen, spridning av smitta eller hot mot infrastrukturen.”
Så fullföljer alltså högeralliansen sin strategi (de små stegens väg mot storebrorssamhället) när det gäller att utvidga FRAs mandat, inte bara som i det nu vilande förslaget som gäller data- och teletrafik i allmänhet utan också, när det gäller vilka typ av hot de får spana efter. Tidigare har detta inskränkts till att gälla yttre militära hot och därmed har ju gränsdragningen gentemot polisiärt ansvar varit solklar. Nu har alltså högern drivit igenom en formulering som inte innebär någon avgränsning alls – yttre hot kan ju vara vad som helst. Får vi därmed alltså en till försvarsmakten knuten övervakning som avser “civil” brottslighet bara den kommer utifrån och blir det en med polisen konkurrerande verksamhet? (S) ville ju uppenbarligen precisera till yttre väpnat hot vilket väl får sägas vara aningen bättre!
Jag tror att vi med lite perspektiv på dessa förändringar (om vi nu inte lyckas få igång en folkbildande verksamhet som sätter folk i rörelse mot) kommer att se att de innebar avgörande steg i nedrustningen av våra medborgerliga friheter, brott mot de mänskliga rättigheterna, och att de kommer att vara svåra att backa tillbaka. Vi riskerar att relativt snart få slåss för demokratin i närmast bokstavlig mening. Att de relativt snart kommer att inverka menligt på det demokratiska samtalet är ju uppenbart eftersom debatten i känsliga frågor måste byta offentlighetens ljus mot mer dolda forum, gärna förstås i krypterad form. Att tekniken för att dölja kommer att ligga före tekniken för att röja är väl närmast självklart även om nu FRA skaffat sig superdatorkapacitet.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, Yttrandefrihet, Terrorism, Mänskliga rättigheter, Mötesfrihet, Pressfrihet, Åsiktsfrihet, Föreningsfrihet, Riksdag & Departement
Södertälje – en kommun?
Sedan mycket länge finns en del spänningar i Södertälje kommun som härör från det faktum att så mycket av intresse och uppmärksamhet fokuseras på centralorten – Södertälje stad – och så lite sådant kommer ytterområdena till del. Olika åtgärder har prövats t.ex. en nu mer än 15-årigt kommundelsnämndshistoria och en kommundelning. Den senare skedde när Nykvarn bröt sig ur. Den förra lever än även om kommundelsnämnderna ofta behandlats styvmoderligt av de centralt belägna kontor de är beroende av och knappast försetts med möjligheter och mandat att ge just medborgarna i respektive kommundel mer faktiskt inflytande.
Bara några små exempel:
Efter senaste omgången av kommundelningsdiskussioner beslöt kommunen att arbeta för en mer sammanhållen kommun. Det var för tre (3) år sedan. I morgon är det viss dags att komma igång (med undantag för någon utställning som var på stadshuset inne i stan). Denna passivitet – eftersom ansvaret förstås lagts centralt – är ju bara ytterligare ett tecken på hur perifert man ser ytterområdena, trots att vi väl har en stadsdirektör som rimligen passerar åtminstone två av kommundelarna på väg till jobbet.
Så länge man inte upplever att företrädare för kommunen talar om hela kommunen, tänker hela kommunen och handlar som om vi är en kommun kommer förstås ytterområdenas medborgare att betrakta kommunen med skepsis. Kanske kunde vi få det bättre om vi fick bestämma själva, tänker man lätt.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Södertälje, Hölö, Mörkö, Kommunikationer, Anders Lago, Järna, Södertälje kommun, Kommundel, Kommundelning, Tullgarn, Oaxen
Yttrandefrihetens gränser
Ingen mer islamkritik från mig!: “Den 8 juni skrev jag en krönika om en koranvers [4:56] som säger att de som förnekar guds tecken skall stekas i helvetet. När deras skinn är genomstekt kommer gud ge dem ny hud så att straffet blir evigt.
Jag ifrågasatte nödvändigheten av skrämseltaktik i en ”helig” bok och kallade versen för ”rutten” på grund av dess moraliskt tveksamma innehåll.
…
Sista droppen kom efter att min bror läste de arga reaktionerna på min blogg och skrev ett långt mejl: Älskade Nima […] tänk om du blir trakasserad eller nerslagen. […] om du inte värdesätter ditt eget liv, så bör du komma ihåg att om något händer dig så förstör det också mamma och pappas liv, för att inte nämna mitt.
Då insåg jag att det inte bara handlar om vilket pris jag är bredd att betala utan priset jag tvingar mina nära att betala. Det spelar ingen roll om något händer eller inte. Även om inget händer måste mina nära vara konstant oroliga för eventualiteten att något ska hända.
Ska man uttrycka sig ska man göra det till hundra procent. Allt eller inget, så fungerar jag. Hellre än att tunna ut mina åsikter tar jag bort dem.
Därför har jag, trots att jag står för varje ord, bett redaktionen att ta bort mina två korankolumner från Aftonbladet.se.
Jag kommer från och med idag inte att kritisera islam igen; koranen, haditherna, Muhammed och hans fruar och deras kusiners sysslingar, alla slipper min penna.”
Nima Daryamadj, bl.a. krönikör i Aftonbladet, har på grund av trakasserier, ibland uppenbarligen i mycket hotfull form, beslutat sluta med all kritik av islam. Läser man kommentarerna på hans blogg ser man att det finns en del som förmenar honom rätten att uttrycka åsikter om t.ex. Koranverser och deras betydelse. Man ser också att det finns en del som förmenar muslimer rätten att ha åsikter om dessa åsikter. För de flesta verkar dock gränsen snarast gå vid när åsikterna övergår i någon form av hot men frågan kompliceras ju av vår lagstiftning där ju kränkningar ingår bland det som inte får sägas.
Så som verkligheten ser ut så kan ju numera nästan alla åsikter betraktas som kränkningar. Just i förhållande till religiösa föreställningar blir ju detta extremt tydligt. De flesta stora religioner har ju gamla urkunder i vilket det är rätt enkelt att hitta med dagens mått mätt uppseendeväckande uppfattningar, det gäller t.ex. Gamla testamentet i lika hög grad som i Koranen. Å andra sidan blir förstås för den mer bokstavstroende en lång rad av våra politiskt korrekta nutida föreställningar kränkande. Pastor Green gjorde sig till tolk för en bokstavstroende tolkning av Bibeln och blev ju åtalad för hets mot folkgrupp. Han ansågs kränka/hetsa mot homosexuella men hårddrar man det så är väl förekomsten av homosexualitet en kränkning av herr Greens tro. Att det finns en spänning mellan religionsfriheten och yttrandefriheten är uppenbart.
Frågan om yttrandefrihet är emellertid bara till del relevant i fallet Nima Daryamadj. Det är ju tydligen inte så att hans rätt att yttra för vissa misshagliga åsikter om innehållet i Koranen eller uttolkningen av densamma har inskränkts i formell mening. Han väljer själv att avstå för att vidare framföra sin kritik på grund av att andra hotat honom – dessa har då förstås begått ett brott och borde anmälas för detta. Vi kan ju inte tillåta att yttrandefriheten i realiteten inskränks genom någonslags pöbelvälde. Samma obehag – hot, trakasserier – drabbar ju andra skribenter på helt andra områden och det är självklart en viktig uppgift för de rättsvårdande myndigheterna i en demokrati att säkerställa att medborgarnas yttrandefrihet inte blir en fiktion.
Problemet uppstår egentligen i samma ögonblick som vi accepterar någon form av inskränkningar av yttrandefriheten. Då blir den öppen för tolkning i stället för att vara absolut. Det öppnar också för självcensur hos debattörer, medier m.fl. Enligt min uppfattning borde alla inskränkningar av yttrandefriheten avlägsnas från den svenska lagstiftningen med undantag för hot om våld och förtal, detsenare definierat så att det avser framförande av uppenbart felaktiga uppgifter med avsikt att kränka/skada.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Aftonbladet, Yttrandefrihet, Mänskliga rättigheter, Åsiktsfrihet, Religion, Bloggar, Nima Daryamadj
Informationsplikt i en demokrati
Stor oro för privatiserad vård: “Det viktiga är att akuten och BB blir kvar och att personalens röster blir hörda. Politikerna borde också tala om vad som är dåligt med den sjukvård som finns i dag och vad som i så fall kan bli bättre med en privatisering.
Så kan man sammanfatta de vanligaste reaktionerna på Södertälje sjukhus dagen efter SvD avslöjat innehållet i några konfidentiella dokument av vilka framgår att privata intressenter vill överta en rejäl dos av sjukvården i Stockholms län.
”
(Hittat via knuff.se.)
Man blir faktiskt ganska förvånad – inte över att enskilda vårdföretag kan ha vädrat morgonluft när vi fick högermajoritet i landstinget och inte över att samma högermajoritet kan tänkas vara positivt inställda till sådana propåer – utan över att såväl den politiska ledningen som den lokala sjukhuschefen inte tycker att vare sig de anställda eller berörda medborgare behöver veta något om de samtal som förs. Ett absolut krav i processer som dessa är att framförallt medborgarna har full insyn. Nu “avslöjas” det hela av SvD.
Just den nu valda taktiken – att försöka hemlighålla offerter, planer – illustrerar det stora problemet med privatiseringar av denna typ av tjänster – de undandras demokratisk kontroll. Skulle man dessutom välja att, som något företag tydligen vill, överlåta all sjukvård i ett geografiskt område (Södertälje/Nykvarn är på tapeten) får man 1) ingen konkurrenssituation vilket brukar vara ett argument men 2) och det är det allvarligaste ingen demokratisk kontroll över utförandet, bara över beställningen och 3) man blir under avtalstiden i stort sett helt utelämnad till den valda entrepenören.
Personligen har jag inga principiella invändningar mot privata vårdgivare så länge jag som medborgare faktiskt fritt kan välja – monopol också statliga sådana är en styggelse i de flesta fall. Men verkliga val när det gäller så personliga saker som vård handlar nog oftast inte om vem som betalar läkarens lön utan vilken läkare jag får. Den formen av verklig valfrihet verkar dock inte föresväva den nuvarande majoriteten i landstinget.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Personligt, Södertälje, SvD, Sjukvård, Privatisering
Marschen mot övervakningssamhället tillfälligt avbruten?
FRA bekräftar superdatorköp: “FRA lade locket på efter att Computer Sweden på onsdagen uppmärksammat beställningen, men nu bekräftar FRA att superdatorn, som ser ut att bli Sveriges i särklass kraftigaste dator, har köpts av myndigheten.”
(Hittat via knuff.se.)
Skönaste kommentaren till detta hittar jag hos Oscar Swartz:
“Ni vet väl att FRA just beställt en superdator som på förra årets Topp500-lista förmodligen skulle ha hamnat på topp tre i världen i beräkningskapacitet? Den är tre gånger så kraftfull och dyr som den superdator som Nationellt Superdatorcentrum i Linköping är så stolt över att just ha beställt och som skall serva alla de svenska universitetens forskningsverksamhet med de kraftfullaste beräkningsverktygen. Det säger väl något om regeringens prioritering? Att avlyssna folks kommunikation är viktigare än att utveckla landet med forskning.”
Och även om jag med viss stolthet kunnat se att mina partikamrater i riksdagen faktiskt sett till (med v och mp) att frågan om FRAs avlyssningsmöjligheter nu bordlagts ett år så är det fortfarande pinsamt att det var vår förra justitieminister Bodström som startade denna resa mot ett samhälle där faktiskt avlyssning av medborgare prioriteras framför forskning och utveckling.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Thomas Bodström, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, SvD, Oscar Swartz, IDG
Senaste kommentarerna