Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Katrine Kielos: There’s no business like showbusiness
Katrine Kielos: There’s no business like showbusiness: " Pravda är förståss av annan åsikt. Eric Sundström skriver förresten alldeles för bra och är alldeles för begåvad för att vara där, om ni frågar mig. (Sura inte nu Eric, du känner mig, jag menar väl). Men på allvar: What’s up med den där blinda ledningslojaliteten i partiet? Det hjälpte inte GP, och inte kommer det att hjälpa Sahlin. Fram för fler nej-sägare. Eller “kärleksfulla kritiker” som Sahlin ju själv efterlyst. "
Också Kielos tillhör RSS-flödena hos mig. Hittar därigenom en rövslickare av rang: Eric Sundström i Aktuellt i politiken (AiP)
Undomspanel versus folkrörelsen
Jag vill hellre ha folkrörelse än ungdomspanel: “Emelie och Danish ska sitta med i Sahlins ”ungdomspanel”. Den ska bestå av 30 ungdomar från hela landet, inte bara socialdemokrater. Deltagarna kan ha startat antimobbningsprojekt eller öppnat ett eget kulturens hus.
– Vi måste lyssna på nya grupper och låta öronen växa ut mot ungdomarna, säger Sahlin på sitt Mona-vis.
Lyssna, javisst. Men var försvann folkrörelsetanken? En ungdomspanel bestående av 30 handplockade mönsterungdomar känns inte särskilt radikalt. Det känns snarare smart förpackat för att visa hur mycket ”de nya” socialdemokraterna är beredda att lyssna. Varför inte istället ”låta öronen växa ut” mot de unga i Folkrörelsesverige?
De politiska ungdomsförbunden, miljörörelsen, hyresgäströrelsen och kulturorganisationerna bärs av unga människor med expertkunskaper och engagemang.
Om Mona Sahlin menar allvar med att socialdemokraterna ska vara en folkrörelse borde hon söka lösningarna tillsammans med andra folkrörelser.”
Jag håller med Åsa Petersen och undrar vad 30 undomar i en panel egentligen betyder. Varje årskull i Sverige består av runt 100 000 individer. Någon miljon finns alltså i grundskolan och på fritidsgårdar. några hundratusen i gymnasieskolan liksom på högskolan. Många hundratusen av de lite äldre ungdomarna (över 20 år) finns till stor del på landets alla arbetsplatser. En del finns också inom vårt parti eller (ganska få) i t.ex. SSU. Om vårt parti förmås fungera som den folkrörelse vi vill (tror, önskar) så har vi gemensamt kontakt (också som partiaktiva föräldrar) med en mycket stor andel av dessa ungdomar dagligen. Varför inte nyttja kraften i detta istället för att utse (vem väljer) några få att sitta i en panel?
Vi behöver egentligen inte – som Åsa Petersen förespråkar, gå genom andra folkrörelser (även om det också låter bra) utan kan faktiskt åstadkomma så oerhört mycket mer genom vår egen. Då lär vi samtidigt på alla nivåer i partiet.
Ser att Marta Axner också kommenterat detta.
Enn Kokk har för övrigt gett mig något av ideologisk karaktär att fundera på i sin kommentar till Mona Sahlins Almedalstal:
För det första fanns de sedvanliga identitetspolitiska signalorden i hennes anförande; Katrine Kielos har tidigare på ett mycket skärpt sätt kritiserat henne för detta. Problemet med detta är inte att det skulle vara fel att slåss för undertryckta eller marginaliserade gruppers rättigheter – självfallet inte! – utan att hon noggrant undviker att tala om den grundläggande konflikten i samhället, klasskonflikten.
För det andra är det sorgligt att hon gör rättvisan till socialdemokratins bärande värdeord. Hon, och många med henne, menar nog väl och har till och med, utifrån sina egna utgångspunkter, rätt. Problemet med begreppet rättvisa är att både individer och samhällsklasser tolkar det helt olika; vad som är rättvist för den välbeställde är ofta orättvist för den obemedlade.
Hur mycket lättare hade det inte varit för Mona Sahlin att både analysera verkligheten korrekt och att dra rätt slutsatser, om hon hade följt Kajsa Borgnäs’ råd och i stället använt begreppet jämlikhet som analysinstrument och kompass.
Jag upprepar det jag en gång skrev i “Var blev ni av, ljuva drömmar?“: den som inte förstår, att jämlikheten är socialdemokratins främsta riktmärke, har egentligen inte förstått partiets sanna väsen.
Sahlin en borgare?
Ella Bohlin, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, och som av Victor Bernhardtz på Almedalsbloggen utnämndes till “den enda slagkraftiga unga politikern vi har”, tar till orda i SvD och hävdar att socialdemokratin under Mona Sahlin håller på att ompositionera sig – bort från sitt marxistiska arv och bort från klassanalysen som det viktigaste instrumentet för förståelse av samhällsutvecklingen (som Bohlin kallar klasskampsretorik).
Sahlin ger oss borgare rätt: "Den av socialdemokratin så länge så omhuldade ”klasskampen” verkar vara förbi. Passé, förlegad, finito. Åtminstone om Mona Sahlin får bestämma. För Sahlin talar mycket hellre om ”frihet”, ”egenmakt”, ”plikt” och ”individen”. Hon har som bekant även utnämnt småföretagarna som ”landets hjältar”. Ord och begrepp som snarare känns igen ifrån alliansens företrädare.
I tysthet håller Mona Sahlin på att ompositionera sitt parti ifrån marxismen närmare verkligheten. Den illusion som borgligheten alltid insett att socialismen är håller nu även Sahlin på att vakna upp ur. Genom att överge klasskampen ger Sahlin borgerligheten rätt.
"
(Hittat via knuff.se.)
Ella Bohlin gör förstås rätt i den meningen att hon baserat på, i detta fall, vad Mona Sahlin faktiskt säger analyserar vilken analys av samhället som ligger bakom. Samtidigt gör hon ett rätt billigt retoriskt trick, hon hävdar att det är avsaknaden av klasskampsretorik som satt henne på spåret. Nu är väl kanske inte just klasskampsretorik det man förknippar med ledande socialdemokratiska företrädares uttalanden varför Bohlins analys blir rätt platt.
Om man ändå vill förstå bör förstås analysen av Sahlins tal kompletteras med att ställa detsamma i relation till mer programatiska beskrivningar som t.ex. partiprogrammet från 2001:
Den svenska arbetarrörelsen formerades efter två linjer, den fackliga och den politiska, där samverkan var och är självklar men en uppdelning av arbetsuppgifterna praktiskt motiverad. Det fackliga arbetet inriktades, då som nu, på arbetslivet för att där stärka de arbetandes rättigheter. Det politiska arbetet handlade då om att erövra de medborgerliga rättigheter som skulle ge arbetarna möjlighet att påverka samhället de levde i.Nu handlar det om att bevara och vidareutveckla denna medborgarrätt och den demokratiska handlingskraft, som växt fram under det senaste seklet. (s. 11)
I konflikten mellan kapital och arbete företräder socialdemokratin alltid arbetets intressen. Socialdemokratin är och förblir ett antikapitalistiskt parti, som alltid byggt motkrafter mot kapitalets anspråk på makt över ekonomi och samhälle.
Det demokratiska samhället har alltid den överordnade rätten att ange villkor och ramar för det ekonomiska livet. Det demokratiska samhället har också alltid rätten att ändra villkor och former, om ett visst sätt att organisera arbete och ekonomi inte uppfyller viktiga folkliga intressen.Ekonomiska intressen har aldrig rätt att sätta gränser för demokratin, det är tvärtom alltid demokratin som sätter gränserna för marknaden och de ekonomiska intressena. Socialdemokratin avvisar en samhällsutveckling där kapital och marknad dominerar och kommersialiserar sociala, kulturella och mänskliga relationer. Marknadens normer får aldrig avgöra människors värde eller bilda norm för det sociala och kulturella livet. (s. 19)
Hela den socialdemokratiska visionen sammanfattas i inledningen till samma program:
Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål. Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället. Frihet handlar både om frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden och om frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid.
Denna människors frihet förutsätter jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor trots olika förutsättningar ges samma möjlighet att forma sitt eget liv och påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika, utan att olikheterna leder till underordning och klyftor i makt och inflytande över vardag och samhälle.
Frihet och jämlikhet handlar både om individuella rättigheter och kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa, som utgör grunden för den enskildes liv och möjligheter. Människan är en social varelse som utvecklas och växer i samspel med andra, och mycket av det som är viktigt för den enskildes välfärd kan bara skapas i gemenskap med andra.
Detta gemensamma bästa förutsätter solidaritet. Solidaritet är den sammanhållning som kommer ur insikten att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, och att det samhälle är bäst, som byggs i samverkan i ömsesidig hänsyn och respekt. Alla måste ha samma rätt och möjlighet att påverka lösningarna, alla måste ha samma skyldighet att
ta ansvar
för dem. Solidaritet utesluter inte strävan till
individuell utveckling och framgång
, men väl den egoism som gör det tillåtet att utnyttja andra för egna fördelar.
Bohlin ser Sahlins användande av uttryck som ”frihet”, ”egenmakt”, ”plikt” och ”individen” som uttryck för omsvängning. Det är mycket svårt att förstå.
Betydligt lättare blir det (att förstå) När Bohlin refererar den uppmärksammade intervjun i SJs kundtidning Kupé och skriver “Nej, den sahlinska socialdemokratins mål är kvoterad föräldraförsäkring, beskuren valfrihet inom skolväsendet och förbud mot att äga sin egen bostad.” Då är vi en bit ifrån frihet “till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid”.
Anders Svensson (“vi som tillhör extremvänstern”) ger dock Bohlin helt rätt i sin analys och ser socialdemokratin som ett i grunden borgerligt parti med en nyliberal politik! Johan Lundberg avfärdar Bohlins analys och tycker hon lyssnat dåligt.
Mer etanol i tankarna
Frukost med GP – del 2: "– Det kändes precis som vanligt att komma hit, säger Persson – och syftade förmodligen på alla fotografer som välkomnade honom.
– Den politiker som tror att bilen bara är något man bara kan vifta bort, det är något som kommer att straffa sig. För vanligt folk har nog bilen betytt mest för möjligheten till frihet, säger Persson.
Persson pratar om bilen som klassfråga.
– När vi fick bil fick vi bestämma var vi skulle åka, när vi skulle åka. Vi kom till metropolen Katrineholm, vi kom till svampen i Örebro. Men vi kom inte till Stockholm för Stockholm var farligt för en bonde från Sörmland.
– Bilen är en förutsättning för dagligt liv."
Johanna Melén rapporterar från ett frukostseminarum där bl.a. Göran Persson deltog. Det är förstås oerhört viktigt att just erkänna bilens betydelse för människor i vårt land, både för rörlighet i största allmänhet – möjlighet för de flesta att resa, hälsa på släkt och vänner – eftersom vi är ett land med stora avstånd och relativt glest befolkat. Den är lika avgörande för att i detta glest befolkade land skapa förutsättningar för att folk skall kunna jobba utan att vid varje byte av jobb också byta bostadsort (med allt det för med sig av trassel med familj, boende etc). Själv tllhör jag dem som pendlar drygt 14 mil om dagen sedan 27 år på en sträcka som bara till en del har användbar kollektivtrafik.
Lite märkligt är det förstås att då höra hur Göran Persson alltså identifierar bilen (alltså möjligheten för alla att ha tillgång till) som en klassfråga och samtidigt försvara biltullarna i Stockholm som ju alldeles uppenbart just är ett påhitt som missgymnnar de med små ekonomiska resurser.
Jag tror att rätt strategi för att komma bort från oljeberoendet (som behövs alldeles oavsett dess miljöstörande betydelse) skall vara baserat på stimulans. Eftersom det stora flertalet inte har råd att köpa nya bilar sker en förändring som lägger störst stimulans på nybilsköpare mycket långsamt – det tar väl upp emot en 10 – 15 år innan det innebär en närmast total “förnyelse” av bilparken. Om man också satsade på åtgärder som gör att bilägare med äldre bilar stimuleras på motsvarande sätt att övergå helt eller delvis till förnyelsebara bränslen skulle oljeberoendet minska snabbare. Själv kör jag med halva tanken fylld med E85 utan problem. Ett bränsle som alltså innehåller runt 40 – 50% etanol skulle sannolikt fungera i alla gamla bilar – varför inte ett E50 i pumparna på bensinstationerna?
Många som yttrar sig i denna debatt verkar dels fullständigt sakna förståelse för bilens betydelse för människor t.ex. Jinge , dels också sakna förståelse för bilens betydlse för att vårt samhälle skall fungera t.ex. Jinge🙂
RKP allvarligt störda?
Barnporr, The Pirate bay och maktmissbruk inom den svenska polisen. Här är avtalet.: “Man kan tycka vad man vill om fildelning i allmänhet och Pirate bay i synnerhet – men kopplingen till barnporr är extremt långsökt. För att alla ska kunna skapa sig en egen uppfattning om rimligheten i beslutet är här det avtal som tecknats mellan RPK och internetleverantörerna.”
(Hittat via Kommentar hos deep|edition.)
Joakim Jardenberg har publicerat hela avtalet RKP (Rikskriminalpolisen) tecknar med Internetlevernatörer (ISP). Jag hoppas, men tror dessvärre inte, att min ISP vägrat av självklara skäl. Läs t.ex. detta citat från avtalet:
Avtalet omfattar RKP:s listor över Internetadresser som RKP har konstaterat innehåller material som visar dokumenterade sexuella övergrepp på barn och där distributionen av sådant material är olagligt enligt svensk lagstiftning samt betalfunktioner, om dessa enbart är avsedda för köp av sådant material. Internetleverantören skall inte ta ställning till om materialet är i strid med svensk lagstiftning utan förhåller sig endast till den bedömning som görs av RKP i detta avseende.
Det är väl för f-n inte RKPs sak att göra denna bedömning, det skall åklagare och sedemera domstolar göra – först därefter finns det enligt min uppfattning laglig grund för en ev. spärrlista. Internetleverantörer som skrivit på detta avtal borde (hängas höll jag på att skriva) av Post- och Telestyrelsen befrias från sin rätt att erbjuda tjänster.
Internetleverantörerna åtar sig tydligen också att
-Att hålla listan konfidentiell och inte låta andra personer, än kontaktpersonerna och teknisk personal som krävs för att implementera spärrlistan, få tillgång till listan.
Maktmissbruket fortsätter. Såvitt jag förstår innebär detta ett åsidosättande av offentlighetsprincipen och dessutom omöjliggör det för den som hamnat på listan att få tillgång till den informationen och eventuellt bemöta den. Stämmer ju dock med den bild man fått om det nu aktuella fallet där tydligen pressen ges information om att The Pirate Bay (TPR) ska hamna på listan men detta för “säkerhets skull” inte kommunceras med TPR!!!!!
Det här är såvitt känt ett av de allvarligaste fall av maktmissbruk från polisens sida hittills. 
Som jag ser det är det ett allvarligt brott mot vår grundlag och jag förväntar mig att det hela beivras. Frågan har väckt berättigad uppmarksamhet under de senaste dagarna men samtidigt kan jag konstatera med Henrik Sjöholm att inga ledarskribenter tagit upp frågan idag, det har för övrigt bara några få av mina partikamrater (som Erik Laakso) gjort:
Ingen på s-info idag kl. 20.38
Inte Lotta Gröning som skriver om polisens skyddsvästar!
Inte Helle Klein som skriver om semester!
Inte Jonas Morian som senast skriver om Kajsa Borgnäs!
Inte Maryam Yazdanfar som senast skriver om Frida Öhrn!
Inte Magnus Ljungkvist som skriver om förestående Visbyresa (gäller nog för Morian också, båda skriver på Almedalsbloggen där den spännande intervjun med snyggaste snut toppar ikväll)!
Inte Johanna Graf vars senaste blogg prisar Ingemars jorddgubbsdessert!
Inte Åsa Petersen, till vardags ledarskribent på Aftonbladet, som istället berättar om lägenheten i Visby!
Inte Luciano Astudillo som ger oss tips om någon låt som har mad Obama att göra???
Inte Åsa Westlund som istället okritiskt skriver om Live earth!
Inte Stig-Björn Ljunggren (saknas permalänkar hos dena “erfarne” bloggare) som kl 14.55 idag tyckte att det viktigaste att kommentera var ett vandrarhem i Burgsvik!
Inte Joel Malmqvist som redogör för att de frågor han kommer att skriva om i veckan (på Folkbladets ledarsida) handlar om Almedalsveckan, el-priset, SSU:s ordförandeval och Norrköpings politiska bloggar!
Nog. Jag hittar alltså egentligen bara någon enstaka kamrat som denna ändå rätt ödesdigra helg uppfattat vad som rör sig i huvudet hos rätt många. Om inte annat så ser jag det på min besöksstatistik.
Guillou bra men bara för betalande
Nu är det i och för sig värt 19 kronor per månad att som Plus-medlem på aftonbladet.se få läsa Guillous krönikor men samtidigt mycket irriterandeeftersom det sannolikt leder till att alltför få människor faktiskt nås av hans – åtminstone när det gäller terrorism – utmärkta analys. Precis som jag konstaterat tidigare får vi nu se allt mer befängda försvar för krigetmot terrorism och lika befängda förklaringar till vad som ligger bakom terrorismen. Vissa tycks tro att denna – terrorismen – dök upp som en funktion av ockupationen av Afganistan och Irak. Så är naturligtvis inte fllet men de bidrar till att göda sådana extremistiska rörelser i vilken terrorism hör hemma.
Citerar här ett stycke ur den Guillou-krönika man allts som betalande kan läsa digitalt:
Stoppa terrorn mot världens muslimer: " Däremot är vi många som menar att Irakkriget och ockupationen av Palestina är de två enskilt viktigaste faktorerna bakom den terrorism som riktar sig mot demokratin. Som tredje viktigaste enskilda faktor skulle jag vilja peka på den framväxande terroristlagstiftningen som inte bara sätter västerländsk rättssäkerhet ur spel utan mer och mer får karaktären av raslagstiftning. Det är ju inte mot vita svenskar som undantagslagarna riktar sig, för, som Thomas Bodström sade, ”problemet är ju att många av dom här människorna har gått och blivit svenska medborgare.”"
Jag skulle vilja precisera “ockupationen av Palestina”. Det är den israeliska terrorn mot det ockuperade Palestina – statsterrorismen – genom vilken staten Israel mördar, lemlästar och förnedrar de i princip försvarslösa palestinierna som provocerar.
Försvara yttrandefriheten
Demokratin är up for grabs: “Hela rättsrötan runt polisens agerande i fallet Pirate Bay är ett sorgligt bevis på att när det kommer till yttrandefrihet så är Sverige en diktatur. Och den solklara koppling mellan Antipiratbyrån och polisen äcklar en (en koppling som också ”http://opassande.se/index.php/2007/07/07/the-pirate-bay-och-demokratin/" target="_blank">opassande för fram). De försökte stoppa det hela genom sitt tillslag mot serverhallen, vilket endast stoppade Pirate Bay några timmar men slog sönder flera andra företags affärer under flera dagar. Något som polis, JK och JO ansåg vara helt ok utifrån tanken att “de hade sina servrar på fel plats”.
Nu ska polisen lägga Pirate Bay på spärrlistan för barnpornografiskt material. Och förklaringen är sorglig:
Vi har efter klagomål från allmänheten kunnat konstatera att det förekommer barnpornografiskt materiel på Pirate Bay”, skriver chefen för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion Stefan Kronkvist i en skriftlig kommentar.
“
Deep:Edition tillhör mina RSS-flöden. Mycket flyter bara förbi men den, ur vilket citatet ovan är hämtat, artikel deep.ed skrivit om polisens agerande mot Pirate Bay är mycket läsvärd. Så är också den artikel Oscar Swartz skrivit i samma ämne och som deep.ed refererar till. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga i sak.
Det jag dock vill fästa uppmärksamheten på är det mycket märkliga förfarandet att polisen alltså håller sig med en spärrlista, på vilken man tydligen kan hamna helt efter polisens eget gottfinnande. Ingen brottsutresning, inget åtal, ingen dom. Det är faktiskt helt oacceptabelt i ett land som kallar sig demokratiskt och som nyligen rankats som nummer ett när det gäller mänskliga rättigheter. Än väre är det förstås att operatörer tydligen använder densamma – fegt och hållningslöst.
Det verkar dock som om detta bara är ett tecken bland flera på att medborgarna i vårt land av polisen faktiskt inte betraktas som oskyldiga tills dom fallit. Tvärtom betraktas man uppenbarligen som skyldig så fort misstanke finns. Senast jag såg uttalande från polisen med den andemeningen var i samband med behandlingen av sexköpare där enligt Aftonbladet polisen uttalade följande:
Nu skickas kallelse till förhör direkt hem till den misstänkte.
– Sexköparna behöver väl inget extra tillmötesgående, säger Ewa Carlenfors på Stockholmspolisens traffickinggrupp till aftonbladet.se.
Som framgår har Ewa Carlenfors redan innan vederbörande förhörts bestämt att de är sexköpare (inte misstänkta sådana). Någon slutförd utredning eller åtal och dom krävs tydligen inte. OBS jag argumenterar inte emot att kallelse till förhör skickas hem, bara mot inställningen till misstänkta.
Jag håller inte med vare sig deep.ed eller t.ex. Blogge Blogelito när de på grund av detta hävdar att Sverige är en diktatur. Däremot är jag helt överens om att det nu behövs en rejäl städning när det gäller våra grundläggande friheter. Vi måste få en polismakt som respekterar att utan dom får inga frihetsinskränkningar göras (med undantag från anhållanden) och vi måste likaledes få ett slut på vår vandring mot Bodström(övervaknings)samhället som ju dessvärre högeralliansen bara fortsatt.
Högeralliansen – alla orättvisors moder
Det är roligt med folk. Bengt Silverstrand inser t.ex. inte att just vårt sätt att argumentera mot alla typer av förändringar försätter oss i underläge. Vi dvs partifolk tenderar att skrika högljutt om de skriande orättvisor som uppstått efter bara ett halvt års maktinnehav för högeralliansen trots att man ju lätt kan inse att huvuddelen av de orättvisor som drabbar folk inte har uppstått efter den 1 januari 2007. Det finns heller ingen anledning att tro att högeralliansen drivs av någonslags närmast kontrarevolutionärt patos ur vilket de hämtar en uppsjö förslag för att slå på de svaga – de genomför i princip den politik de fått en majoritet att rösta på.
Att ge fler människor möjlighet att köpa sin bostad beskrivs som slakt på hyresrätten och anses leda till segregation, precis som om vi inte redan lever i en starkt segregerad bostadsmarknad. Det är ju bara att besöka något miljonprogramsområde för att få det bekräftat och det uppstod inte den 1 januari.
Särskilt roligt blir det när Silverstrand använder ett citat från Åsa Linderborgs bok som han citerar från en ledare i DA:
Socialdemokraterna (Bengt Silfverstrand): "”Jag stämplar in tre minuter över sju och jobbar till sex minuter över fyra. Jag sliter som ett svin i åtta timmar och får betalt för fyra. Resten stoppar Wallenberg i egen ficka”, deklarerar Åsa Linderborgs pappa – metallarbetare i Västerås i den kritikerrosade och mycket läsvärda boken ”Mig äger ingen.”
Nattstånden klasskampsretorik invänder en del. Nej, snarare en lika rimlig och relevant beskrivning av arbetets vardag och verklighet nu som då” avslutar Hans Larsson sin ledare i DA.
Än finns det hopp – motståndet lever, konstaterar han. (fast jag hittar inte citatet, min anmärkning)
Synd bara att det finns socialdemokrater som i stället för att angripa de skriande och uppenbara orättvisorna i samhället ägnar sin bloggkraft åt att gå till storms mot fackföreningsledare som protesterar mot att asfaltsarbetare och andra med typiska säsongsarbeten drabbas särskilt hårt av försämringarna i a-kassan. S-bloggaren som p g a av sitt ständiga lir på högra planhalvan av jublande borgare döpts till ”No. 1” tycker att det både är rätt och rimligt att den som bara jobbar halva året – oavsett skälen till detta – inte ska vara berättigad till a-kassa under den del av året han går utan jobb."
Om, vilket jag till fullo tycker, Linderborgs pappas beskrivning är korrekt (även om graden av utsugning kan diskuteras) så blir frågan var motsvarande mervärde tar vägen när det gäller vårdbiträden, undersköterskor, vaktmästare m.fl. anställda i den offentliga sektorn? För det kan väl inte vara så att deras lön verkligen motsvarar arbetets verkliga värde eftersom de oftast har betydligt lägre lön än industriarbetaren, vars lö ju i beskrivningen bara utgör halva värdet. Vi blir väl lika utsugna vare sig vi jobbar privat eller offentligt, eller?
Mer problematiskt blir det emellertid när Silverstrand attackerar Erik Lakkso, en av de socialdemokrater som verkligen försöker tänka lite till, som verkligen försöker föra en dialog med alla oss som läser hans blogg. just diskussionen om a.kassans uformning är intressant. Den har vi byggt upp för att vara en trygghet då vi råkar bli arbetslösa utan egen förskyllan. Tyvärr har vi gjort den beroende av en stor andel statlig (skatte) finansiering varför den skulle kunna beskrivas som en halvförsäkring:-) Nu tycker Silverstrand i likhet med Ylva Thörn (Kommunals ordförande) att det är helt rimligt att man kan vara säsongsanställd och uppbära a-kassa resten av året, år ut och år in. Då blir ju a-kassan inte längre ett skydd vid tillfällig arbetslöshet utan ett slags försörjningsstöd. För det senare bör vi nog ha andra lösningar.
Fackligt sett är det förstås orimligt att det finns arbetsgivare som så flagrant utnyttjar folk och a-kassan, som alltså upprätthåller ett system med säsongsanställningar som innebär att folk inte kan försörja sig året runt. Det borde vara Ylva Thörns utgångspunkt (och också Silverstrands). Det är inte “bidrag” i form av a-kassa de säsongsanställda behöver utan jobb året om. Misstänker dock att det skulle utmana mäktiga intressen såsom stora byggföretag, delar av turistindustrin och inte minst kyrkan:-)
Vad handlar idédebatten om?
Man blir konfunderad då man läser Aaron Israelsons krönika i Expressen. Om det nu är sant att Mona Sahlin sagt att homoäktenskap, kommunala hyressrätter och vindkraft är de viktigaste frågorna så är vi illa ute. Israelson tipsar oss om att be LO finansiera ett helt oberoende, kreativt labb för idépolitik. Frågan är då vad är idépolitik, vad är idédebatt?
Aaron Israelson: Var finns idédebatten?: "Mona Sahlin listade nyss, intervjuad i tidningen Kupé, sina tre viktigaste frågor: homoäktenskap, kommunala hyresrätter och vindkraft. Jag unnar förstås alla att skåla i äktenskapets sakrala skumpa. Men är den viktigaste frågan på oppositionsledarens dagordning verkligen att flator och bögar ska få gifta sig i kyrkan?
Hyresrätterna är visserligen ideologiskt laddade, men berör ingen utanför storstadskärnorna. Och en urskog av mastodontsnurror på skånsk åkermark är ett Don Quijote-krig mot väderkvarnar, med rostig lans och febrigt drömliv.
På verkstadsgolven i farsans arbetarkommun är Sahlins moderna storstadssosseri så att säga inte riktigt comme-il-faut. "
(Hittat via Promemorian.)
Jonas Morian hävdar att debatten finns:
“För det första pågår en hyfsat livaktig socialdemokratisk idédebatt såväl i partiets egen debattidskrift Tiden, som i SSU:s Tvärdrag och S-studenters Libertas. Även Tidningen Broderskap, där jag själv medverkar regelbundet, är värd att nämna i sammanhanget. För det andra finns det numera en mängd socialdemokratiska bloggar där det görs upp med gammalt tankegods, nya idéer läggs fram och debatteras – och överhuvudtaget en aktiv diskussion försiggår.”
. Han refererar också till Katrine Kielos sågning av den identitetspolitik Sahlin nog representerar. Kielos ställer identitetspolitik mot klass och utvecklar i ett svar till Åsa Petersen (ledarskribent på Aftonbladet) också begreppet strukturförtryck för att kunna beskriva förtryck som inte passar in i klassanalysen:
“Istället för att diskutera klass vs kön vs etnicitet vs sexuell läggning hade vi kunnat diskutera förhållandet mellan ekonomiska förtryck och statusförtryck. Istället för att debattera hur klass förhåller sig till kön borde vi diskutera hur förtryck baserade i den ekonomiska strukturen förhåller sig till förtryck baserade i strukturen för vad som anses värdefullt.”
Jag tror att det är rimligt att hävda att Kielos faktiskt är på jakt efter någonslags ideologisk utgångspunkt som möjliggör – förankrat i socialdemokratins traditionella klassanalys – både analys av maktförhållandena i samhället baserat på klass och samidigt kompletterat med en möjlighet att analysera andra förtrycksmekanismer som hon alltså kallar strukturförtryck (det senare naturligtvis nödvändigt om man skall kunna vara feminist dvs hävda att det finns ett förtryck som inte baseras på ekonomiska relationer, som drabbar en grupp på grund av gruppmedlemmarnas biologiska egenskaper oebroende av klass).
Så många andra försöak att närma sig den ideologiska grunden och dess implkationer idag har jag inte sett men så följer jag bara de av Morian uppräknade skrifterna via bloggar. Det jag däremot ser är förstås en rad försök att ompröva de mer pragmatiska ställningstagande som partiet gjort genom åren. Många vilka upphöjts till ideologi då människor tenderar att bli försvarare av de valda lösningarna snarare än förkämpar för det lösningarna använts för att åstadkomma. Men även de mer ideologinära diskussionsinläggen saknar egentligen djup.
En fråga väcks hos mig utifrån följande Kielos-citat:
“Old-school-marxismen hade fel i det att man trodde att statusförtrycket skulle försvinna när det ekonomiska försvann. Men detta innebär inte att vi bör gå över till att analysera förtryck enbart som frågor om attityder, värderingar, diskriminering och könsroller. Dessa är helt enkelt bara en väldigt liten del av det hela.”
Kielos drar här en slutsats beträffande den marxistiska skolan baserat på en praktik jag inte känner. I vilket sammanhang har det varit möjligt att visa att frånvaro av ekonomiskt förtryck (som ju här rimligtvis måste användas just i marxistiska termer dvs kan försvinna först då klasserna utplånats) inte samtidigt leder till frånvaro av annat förtryck – vilket det nu än är?
Frågan ställd därför att jag nog tillhör denna den gamla skolans marxister dvs analyserar samhållet utifrån ett klassperspektiv, väl medveten om att jag själv i en sådan analys måste definieras som medelklass. Mina personliga intressen – i termer av vad som gynnar mig i ett kort perspektiv – sammanfaller därmed ofta inte med de svar min analys ger. Men bortsett från det:
Världen blir mer begriplig om man använder sig av de mer klassiska verktygen. Då förstås man varför världen ser ut som den gör. Dessvärre ger de dock inte de enkla svaren på hur vi skall göra den bättre. Den grundläggande frågan handlar ju om kontroll/makt över produktionsmedlen – en fråga som ju inte stått på dagordningen i partiet sedan MBL och löntagarfonderna. De senare ju också en lösning som inte heller gav makten direkt till de berörda. Det vi istället fokuserar på är frågan om makt över vår konsumtion där vi ofta hamnar på den statliga sidan (som en gång faktiskt sågs som kapitalets förlängda arm, någon kanske minns) istället för på folkets (i meningen den från stat och kapital frigjorda medborgarens).
Vi har ju faktiskt varit rätt framgångsrika att höja folkets levnadsstandard. Vår modell för detta – facklig kamp för rimliga löner och viss omfördelning genom skattesystemet – visade sig lyckosam även om man nog kan hävda att denna utveckling sker i de flesta länder med tillräckligt hög produktionskapacitet för att ha ett tillräckligt stort överskott att fördela. Att det fungerar beror naturligtvis i första hand på att det ligger i kapitalets intresse – att upprätthålla en ständigt ökande produktion/konsumtion och att undvika produktionsstörningar. Var det inte Sträng som myntade uttrycket det som är bra för Volvo är bra för staten?
Vårt problem är just att vi likställt staten (det offentliga) med folket. Vi söker inte lösningar som utmanar de förhärskande maktstrukturerna dvs relationen lönearbetare och kapital utan nöjer oss med att strida med borgerligheten om storleken på den offentliga sektorn dvs den som i någon mening kan sägas stå under demokratisk kontroll även om vi normalt byggt dem på samma strukturer som kapitalet har. Därmed följer de förstås samma mönster vad gäller utsugningsgrad (etnicitet och kön).
Frågan är varför vi missar de grundläggande maktfrågorna? Frågan är varför vi inte talar om ägandet/makten? Varför söker vi inte kollektiva lösningar istället för statliga?
Om hyresgästerna i ett hus övertar ägandet till detsamma så flyttas makten från ett fastighetsbolag (kapitalet) till de boende – hur kan det vara fel ur ett socialistiskt perspektiv?
Om de anställda på en vårdcentral tar över ägandet – hur kan det vara fel ur ett socialistiskt perspektiv?
Om en anställd övergår till att driva egen firma i stället för att vara anställd – hur kan det vara fel ur ett socialistisk perspektiv?
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Ekonomi, Katrine Kielos, Egenmakt, Identitetspolitik, Åsa Petersen, Ideologi
Bara föräldrar kan
Peter Hultqvist tillhör en av rådslagsgrupperna, nämligen den om jobb. Han har som framgår av citatet nedan någonslags ryggmärgsreflex som gäller idéer som skulle innebära nya (och i detta fall offentligt finansierade) jobb. Plötsligt blir – fast kanske inte hos Hultqvist – andra personer än föräldrarna olämpliga att ta hand om barnen. I hans värld kanske det bara gäller när de är sjuka men vanligen betraktar vi ju inte andra personer såsom barnskötare och förskollärare som olämpliga, inte heller sjuksköterskor och läkare när barnen behöver mer kvalificerad vård. Kan släktingar accepteras? Vänner? Är det bara om det görs i bolagsform som det blir olämpligt?
Hultqvist kommenterar så här:
Fp:s nya testballong ……: “Folkpartisten Karin Pilsäter lanserar nu ideen om att vårdbolag ska kunna passa sjuka barn och få ersättning från staten. Hon anser att föräldrarna ska kunna överlåta sina dagar för vård av sjukt barn till ett företag.
Det är sorgligt att läsa om Karin Pilsäter och hennes ideer. Kanske är det just kontakten med sina föräldrar som barnen behöver, framförallt när de är sjuka. Tyvärr tycks väldigt mycket i högeralliansens politik handla om hur välbeställda karriärmänniskor ska kunna leja ut det mesta som gäller hemmet på privata företag.”
Så här förklarar Karin Pilsäter förslaget enligt SvD:
Fler än föräldrar kan ta vab-dagar: “Hon leder den arbetsgrupp i folkpartiet som inför valet 2010 ska ta fram en ny politik för ”Det klämda Sverige”. Förslaget om nya vab-regler återfinns i en första delrapport, som har klubbats i partistyrelsen och offentliggörs nästa vecka. På landsmötet i september ska ombuden ta ställning till den nya politiken.
–Idén är att underlätta för föräldrar, inte minst de som är ensamstående. Man ska kunna bygga upp en relation med någon annan som kan rycka in när barnen är sjuka, så att man inte alltid måste vara hemma själv, förklarar Karin Pilsäter.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, SvD
Senaste kommentarerna