Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Somliga håller på principer
Mötesfrihet för Sverigedemokrater: “Jag gillar verkligen inte Sverigedemokraterna och deras program. Det torde ha framgått av tidigare inlägg. Inte desto mindre menar jag att de bör behandlas på samma sätt som andra partier och organisationer som vill hyra möteslokaler.”
Jag håller med herr Morian. Det är faktiskt helt oacceptabelt att Sverigedemokraterna (SD) inte kan hyra lokal för sitt riksårsmöte. Finns det säkerhetsproblem i samband med sådant möte så bör det förstås behandlas som vilket annat liknande möte – förläggas till plats där säkerhetsarrangemangen enkelt kan ordnas. Mötesfriheten är en del av såväl yttrande- som föreningsfriheten och det kan aldrig accepteras att det demokratiska samhället förhindrar misshagliga åsikter att framföras genom att förhindra möten. Finns ingen anledning att bjuda SD på någon form av offerstämpel.
Därför är det också utmärkt att företrädare för två regeringspartier nu valt att ta debatt med SD i TV. Det finns förstås ingen anledning att ge SD alltför stort utrymme som Magnus Ljungkvist påpekar, de är trots allt rätt små, men också i denna fråga är det viktigt att de inte längre skall kunna hävda att de etablerade partierna undviker debatt. Synd att inte socialdemokraterna står i främsta ledet – det borde vi göra.
Alla mina partikamrater håller inte med om dessa resonemang. Nina Unesi skriver på LO Ung att “När Mona Sahlin säger att socialdemokraterna ska ta debatten så menar hon att den ska tas där Sverigedemokraterna finns, nämligen i kommunerna och i landstingen. Sverigedemokraterna är inte ett riksdagsparti och ska därför inte behandlas som ett. Vi ska ta debatten i lokaltidningarna, i lokalt arrangerade debatter men inte, inte, inte på teve. När Sverigedemokraternas partiordförande står bredvid Reinfeldt eller Maud Olofsson eller Lars Leijonborg så är han jämställd med partiledarna från riksdagspartierna.”. Jag skall inte försöka tolka vad Mona Sahlin menade men hävdar bestämt att Sverigedemokraterna agerar på det nationella planet och måste mötas också där. Det är också genom riksmedia som större delar av befolkningen nås, inte genom insändare i lokalpressen.
Hos Jonas Morian ser jag att FNs råd för mänskliga rättigheter uttalat sig när det gäller pressfriheten. Inte för att stärka densamma utan för att inskränka den – denna gång i religionens namn. Det är en artikel av Fredrik Segerfeldt från SvDs Brännpunkt (som bara finns som pdf) som uppmärksammat herr Morian på frågan och han citerar avslutningen “Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet. Rätten att inte få sin tro förlöjligad är det inte.”
Mötesfrihet är också en mänsklig rättighet.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, SvD, Mona Sahlin, Yttrandefrihet, Nina Unesi, Mänskliga rättigheter, Mötesfrihet, Pressfrihet
Vision 2020
SVT Opinion har inbjudit ett antal personer att publicera sin
vision på deras webb. Gemensamt för dessa tycks vara att
de bloggar. Hittills har visioner publicerats av Fredrik Federley, Zaida Catalán, Jonas Morian och Helene Almgren.
Själv har jag inte inbjudits (hittills) varför
jag publicerar det jag skulle skrivit här:-)
Sverige
år 2020
Utvecklingen går bara fortare och fortare. De nya gadgets vi
bär med oss för kommunikation och informationshantering har
namn och utseende vi bara för några år sedan inte
kunde drömma om. Den accelererande utflyttningen av industrijobb
var ett stort bekymmer fram till runt 2015 men har nu börjat
stanna av – lönenivåerna runt om vår jord börjar
definitivt jämnas ut – det är egentligen bara Afrika vi
väntar på.
De som för något 10-tal år sedan pratade om en
växande service- och tjänstesektor har fått rätt.
Vi konsumerar alla betydligt större volymer tjänster idag –
allt från att städning ingår i de flesta
hyreskontrakt, att heminredare blivit en företeelse de flesta
nyttjar till ett betydligt livligare uteliv( delvis på grund av
den fortsatta ökningen av temeperaturen). Ingen tänker
längre i de gamla banorna att begränsa tider för
uteserveringars öppettider, tidsmässiga begränsningar av serveringstillstånd etc.. Brytandet av bostadssegregationen är
inte fullt ut slutförd men stämningen – tack vare att de
flesta har jobb, tack vare rejäla upprustningar av nedslitna
bostadsområden och genom att ytterområden i allt större
utsträckning fått stadsprägel och genom förtätning
mer blandad befolkning.
Socialdemokraterna som kom tillbaka till regeringsställning
2014 har lyckats utveckla sin politik baserat på de
traditionella begreppen frihet, rättvisa och solidaritet.
FolkpartietModeraterna (sammanslagningen av högeralliansens
partier från 2006) tappade initiativet dels på grund av
oförmågan att leverera de nya jobben, dels genom sin
sedvanliga oförmåga att hålla i statsfinanserna.
Denna gång blev dock inte nedgången så djup som på
90-talet så socialdemokraterna startade från ett
betydligt bättre utgångsläge. En annan viktig faktor
när det gäller socialdemokraternas framgångar är
att de numera uppfattas som starka försvarare av individen –
rätten att forma sitt liv liksom rätten till personlig
integritet. Här spelade de grova kränkningaran av barn som
kom i kölvattnet på hårdare tag-mentaliteten för
nu över 10 år sedan en stor roll för förändringen
av opinionsläget.
Att det skulle gå så lätt att ändra
statsskick förvånade nog många. Till slut blev
emellertid det oetiska att ha en monarki alltför uppenbart och
man skulle väl snarast kunna beskriva känslan hos
svenskarna som befriade när landets första president
installerades på Stockholms slott.
Grunden för den socialdemokratiska återkomsten var den
mycket stora omstöpningen av partiets inre liv som faktiskt
måste krediteras Mona Sahlin (partiledare 2007-2011). Att delta
i partiarbete innebär idag att man faktiskt deltar i de
diskussioner som föregår beslut, att hela processen är
transparent inte bara för medlemmar utan faktiskt också
för övriga medborgare. Transparensen i samband med
koalitionsdiskussionerna avslöjade också de mindre
partiernas utpressningstaktik vilket gjort att de nu saknar
representation i riksdagen. Som en följd av detta har det skett
en exempellös ökning av antalet aktiva medlemmar och
FolkpartietModeraterna försöker – hittills förgäves
– att kopiera modellen. Med den starka förankring som
kandidaterna från socialdemokratin fått i sitt parti –
lokalt och nationellt – var det också dessa som bäst
gynnades av valreformen 2018 där man röstar på person
och därefter anger parti vilket också betytt mycket för
ansvarskänslan hos parlamentarikerna. Riksdagen är nu inget
transportkompani för regeringen utan fungerar som det högsta
beslutande organet i landet.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Alkoholpolitik, Solidaritet, Familjepolitik, Utbildning, Skola, Miljö, Mona Sahlin, Partiledare, Lägstalöner, Klimatfrågan, Lärande, Serveringstillstånd
Efter internationella överenskommelser för 5 år
sedan har alla delar av världen ökat sin
självförsörjningsgrad när det gäller energi
till mellan 80 och 90 % vilket drastiskt minskat användandet av
fossila bränslen. Sverige ligger nu på 98%
självförsörjningsgrad sedan man utvecklat nya bränslen
och motorer också för flyget. Ny teknik för
hanteringen av använt kärnbränsle – särskilt
tekniken att reducera radioaktiviteten – har skapat nya
användningsområden för detta men framförallt
inneburit att energiproduktionen kan ske med nästan ingen
påverkan alls i något led av processen. Övergången
till förnyelsebar energi för hela transportsektorn
inklusive individuella transporter har också inneburit ett
uppsving för bilindustrin, kraftigt minskad negativ påverkan
från trafiken samtidigt som de som vill och behöver
fortsatt har råd att använda bil.
Återupptagandet av arbetet med arbetstidsförkortning
har också varit en succé. Steg ett som redan genomförts
innebär att småbarnsföräldrar själva kan
disponera en timbank motsvarande 4 årsarbeten som är
gemensamt finansierad. Steg två som genomförs från
och med nästa år innebär att arbetstiden minskar med
1 timme per dag för alla – arbetstidsförkortningen kan
dock disponeras per dag, per vecka eller som utökad
semesterledighet.
Den kanske viktigaste valfrågan 2014 var förslagen om
att en gång för alla utplåna oskäliga
löneskillnader. Den medborgarkommission som tillsattes lyckades
skapa ett förslag som vann mycket bred acceptans både hos
arbetsköpare och hos arbetssäljarna, varefter de nya
avtalen som började gälla 2015 slutligt (förhoppningsvis)
utplånade de strukturella löneskillnaderna mellan män
och kvinnor.
Hela utbildningsväsendet genomgår en revolution. Länge behärskades den utbildningspolitiska arenan av folk som inte kunde eller ville se att förutsättningarna för lärande dramatiskt ändrats de senaste 30 åren. Idag erkänns det faktum att alla ska ha tillgång till verktyg för sitt eget lärande och skolans roll kan därmed koncentreras till att säkra att alla verkligen behärskar dessa. Nu testas förmågan att lära, förmågan att utvecklas och stöd ges särskilt till de som har svårigheter med att behärska verktygen. En av svensk exportindustris paradgrenar är sedan några år tillbaka producerandet av oerhört spännande produktioner som just effektivt stödjer lärandet enligt ett helt nytt svenskt koncept. Basen är de stora mängder med digitala resurser som producerats det senaste årtiondet och gjorts systematiskt och fritt tillgängliga för bruk i bland annat lärandet.
Vision, nya idéer eller…..
Vilka slutsatser drar Ordförande Sahlin?: “Det krävs hantverksskicklighet om man ska bli en stor politiker. Men det räcker inte. Det måste också finnas en idé om meningen med politiken, en färdriktning att följa som sträcker sig längre än till maktens höjder. Göran Persson är hantverkare ut i fingerspetsarna, men sedan blir det underligt tomt.
Kan Mona Sahlin fylla tomrummet? Att döma av Perssons återkommande sågningar av henne blir det svårt. Han tycks vara av åsikten att hon kan tala men inte tänka. Å andra sidan behöver frånvaron av stort eget politiskt tankedjup inte vara ett avgörande handikapp – förutsatt att andra kan komma med nya idéer i de arbetsgrupper som nu ska forma ny politik. Mona Sahlin är receptiv.
”
(Hittat via knuff.se.)
Vet inte om jag tänker fel när jag läser Claes Arvidssons ledare i SvD men redan rubriken där man valt att skriva Ordförande med stort O försöker väl signalera något. Efter att sedan ha hävdat att Göran Persson visserligen behärskade det politiska hantverket men tydligen saknade färdriktning så frågar han om Mona Sahlin kommer att fylla tomrummet – alltså saknaden av färdriktning. En lite underlig frågeställning eftersom riktningen är klar – målet möjligen lite suddigt:-)
Det är ju i ett folkrörelseparti inte ordföranden som pekar ut vare sig färdriktning eller mål utan denna skall snarare leda den process som leder framåt men som inkluderar hela organisationen.
Socialdemokratin har enligt min uppfattning inga problem med de grundläggande idéerna, dvs den värdegrund partiet vilar på och som rimligen faktiskt skulle kunna beskrivas som eviga. Med den traditionellt ytterst pragmatiska utformningen av konkreta ställningstagande i ett lite kortare perspektiv har det länge heller inte varit svårt att få stöd för partiet i val då flertalet uppfattat dessa ställningstaganden som relevanta/önskvärda. Problemen uppstår när vi faktiskt kan konstatera att vi uppnått betydande framgångar – då tänker jag på (ut)bildningsnivå, allmän levnadsstandard, en solidarisk finansiering av många välfärdstjänster etc.
Vad som behövs är alltså egentligen inte nya lösningar på gamla problem utan lösningar på de nya problem vi ställs inför. När bostadsstandarden generellt var mycket låg var förstås miljonprogrammet en rimlig lösning. När bostadsstandarden, bland annat tack vare det senare och tack vare allmänt höjd levnadsstandard, alltså befinner sig på en annan nivå möts vi av nya problem – bostadssegregationen inte minst men samtidigt en ökad efterfrågan på ägande av boendet, mer eget inflytande över bostadssituationen. Inom parantes, visst finns det också klassiska problem med bostadslösa och trångboddhet men….
När utbildningsnivån var låg och ojämt fördelad var förstås grundskola för alla, en gymnasieskola för alla och en högskola för allt fler självklara åtgärder. Med en allt mer välutbildad befolkning uppstår nya problem när det gäller t.ex. matchning på arbetsmarknaden samtidigt som förstås en del klassiska består – det finns fortfarande medborgare med förhållandevis kort utbildning.
När behovet av arbetskraft var stort var det naturligt att genomföra reformer där utbudet ökade, arbetskraftsinvandring och förskola för alla men när verkligheten är att alla föräldrar heltidsarbetar uppstår problem att förena detta med familjelivet – nytt problem som kräver nya lösningar. Samtidigt har vi någon sorts obalans på arbetsmarknaden med hyfsat stark efterfrågan, förutsedd arbetskraftsbrist framgent och samtidigt lite för många arbetslösa.
När den ökade levnadsstandarden t.ex. gett flertalet möjlighet att äga en bil leder detta till trängsel och andra miljöproblem som inte direkt och enkelt kan lösas genom höjning av standarden. Nytt problem som kräver nya lösningar.
Samtidigt är det svårt att formulera visionen – tidigare kunde den uttryckas relativt konkret och handla om att förbättra folks levnadsförhållande främst i ekonomiska termer, bättre bostäder, högre lön, bättre sjukvård, tryggare arbetsvillkor. När den grunden är lagd – och det är den i princip – så blir det mycket svårare för det handlar om att ge alla lika möjligheter att förverkliga sina egna livsprojekt där olikheten kanske kommer att vara det mest framträdande draget. När det “bara” var att peka på att barnen självklart skulle få det bättre (mer utbildning, större lägenhet etc) var det lätt att måla upp framtiden. När det handlar om att barnen skall kunna använda sig av den frihet den grundläggande tryggheten innebär för att själva forma sina liv i termer av olika karriärer, återkommande utbildning, resande, egenhändigt ritade bostad, perioder av egen företagsamhet, mycket tid för barnen med mera blir det svårare att beskriva.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, SvD, Mona Sahlin, Partiordförande, Göran Persson, Claes Arvidsson
Utrota arbetarklassen?
Det måste bli slut på den bakvända statusjakten: “En socialdemokrati som kämpat för arbetarklassen så framgångsrikt att de allra flesta av oss numera tillhör medelklassen. Där nästan alla går på gymnasiet och där målet är att 50 procent ska gå vidare till högskolestudier. Ett samhälle där det krävs två heltidsarbetande för att försörja familjen. Men där det fortfarande internt i partiet rankas högre att bo i ett miljonprogramsområde än i radhusen strax bredvid.
Vi biter oss själva i svansen om denna bakvända statusjakt får fortsätta råda inom vårt parti. Vi för en politik som syftar till att utrota våra egna väljargrupper. Vi måste våga stå för att i det samhälle som vi varit med och byggt har vi alla fått det lite bättre – och att det är bra! Vi ska fortsätta att finnas för dem som har det allra svårast. Vi ska göra det med gemensamma resurser. Men vi ska för den skull inte blunda för det liv som de allra flesta av oss lever.
Om socialdemokratin ska fortsätta att vara ett aktivt folkrörelseparti måste vi hitta mer tidsenliga former för att aktivera dagens folk. Det har pratats länge om föreningsdöden och svårigheten att få människor att aktivera sig politiskt. Nu är det dags att ta den diskussionen på allvar och i många stycken börja från början utifrån dagens förutsättningar i form av tekniska möjligheter och människors vardagssituation. Och då duger det inte att låta gårdagen forma dagordningen.”
Anna-Karin Wallberg tar utifrån ett resonemang om det hon kallar den “bakåtvända statusjakten” upp en hel rad problem som förtjänar att diskuteras. Själv har jag ofta anledning att återkomma till det faktum att vi bidragit till ett samhälle i vilket det (i praktiken) krävs två heltidslöner för att försörja en familj. Det har ju som konsekvens att barnfamiljer har det mycket svårt att få tillvaron att fungera tidsmässigt.
Hon har dock fel när hon lite drastiskt formulerar partiets mål som att “utrota våra egna väljargrupper”. Vårt mål är att utrota skillnader mellan olika klassers livsvillkor/möjligheter vilket rimligen innebär – eftersom jag tror att vi även framgent kommer att ha olika klasser i termer av förhållande till ägande av produktionsmedel – att det finns goda förutsättningar att behålla en väljarbas bestående av arbetarklass och andra lönearbetare.
Det är ju så att oavsett teknisk utveckling, oaktat flytten av produktion till låglöneläner (som ju i sig är en ändlig process om än långsam) så kommer det för all framtid behövas människor som utför uppgifter med stort mått av fysiskt arbete – allt från omvårdnad, städning, byggande till bordsservering. Fullt respektabla sysselsättningar som också skall ha goda arbetsförhållande och rimlig lön men som ofta känns nedvärderade i talet om “tjänstesamhållet med högt kunskapsinnehåll” där akademisk examen tycks vara det enda viktiga.
Förändringarna på arbetsmarknaden som jag tror kommer att gå mot en större andel egenföretagare innebär för övrigt att en växande grupp sådana kommer att ha med lönearbetare väldigt lika förhållande. Behöver inte heller vara ett problem ur väljargruppssynpunkt.
Wallbergs avslutande resonemang om att det bara är att “börja från början utifrån dagens förutsättningar i form av tekniska möjligheter och människors vardagssituation” för att fortsätta vara ett aktivt folkrörelseparti är det bara att instämma i!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Familjepolitik, Aktuellt i Politiken, Arbetarklass, Anna-Karin Wallberg
Fastighetsskatten
Fastighetsskatten tas bort 2008: “Regeringsförslaget innebär att en kommunal avgift på maximalt 4500 kronor införs, dock högst 1 procent av taxeringsvärdet vilket gör att ingen får betala mer. 60 procent av småhusägarna beräknas landa på maxavgiften.
Hur kommunal avgiften blir kan diskuteras, eftersom riksdagen bestämmer nivån och statsbidragen till kommunerna minskar så att effekten blir neutral, men på sikt kan kommuner ha nytta av systemet.
Hela finansieringen ska ske inom bostadssektorn. Staten tappar drygt 16 miljarder kronor om året, men tar igen 10 miljarder på den nya avgiften och 6 miljarder på att reavinstskatten höjs från 20 till 30 procent.
”
(Hittat via knuff.se.)
Jag tillhör, förmodligen del lilla, grupp socialdemokraterna som redan tidigare försökt argumentera för en förändring av beskattningen av fastigheter i den riktning som högerregeringen nu aviserar. Pär Nuder är t.ex. kritisk. Per Nuder hävdar alltså enligt Aftonbladet “-Att ta bort en stabil skattebas på det här sättet kommer långsiktigt att försvåra finansieringen på välfärden, vilket är precis vad borgarna tycks vilja göra.” Jag förstår inte riktigt hur samma uttag totalt sett men med förändring av när innebär att skattebasen tas bort – hoppas han förklarar det för oss okunniga.
Jag skrev i juli förra året att
Jag tycker att vi dvs socialdemokraterna borde utreda/föreslå/besluta att flytta beskattningen av fastigheter helt eller till största delen från den nuvarande årliga varianten baserat på orealiserade vinster till den tidpunkt när avkastningen faktiskt betalas ut dvs vid försäljningen. Detta främst för att inte fortsätta att skapa behov av begränsningsregler vilka ju t.ex. gör att det lönar sig att deklarera låg inkomst.
Lite märkligt finner jag det också att det faktiskt finns partikamrater som 1) förnekar att det är ett problem att beskatta icke ännu realiserad avkastning, 2) tycker att folk kan/skall belåna sina fastigheter för att ha råd att betala skatten (!!!!!) och 3) lånar sig till mer eller mindre enfaldigt försvar där de försöker göra detta till en rikemansfråga.
Som framgår av citatet ovan från DN så innebär såvitt jag förstår den av högeralliansen föreslagna lösningen att ingen får höjd fastighetsskatt under tiden de faktiskt bor/har kvar sin fastighet. Alla de som idag har betalar en fastighetsskatt som ligger under 4 500 kronor per år får alltså ingen höjning av den faktiska årliga kostnaden (gäller alltså dem som har ett taxeringsvärde som ligger under 450 000 kronor). Det som händer genom förslaget är att vinsten som uppstår vid försäljning beskattas hårdare – tjänar man 10 000 kronor stiger skatten från 2 till 3 000 kronor, tjänar man 100 000 kronor stiger reavinstskatten från 20 till 30 000 kronor, tjänar man 1 miljon stiger den från 200 till 300 000 kronor.
Visst innebär förslaget att höginkomsttagare gynnas under den tid de faktiskt behåller sin fastighet men knappast i samband med försäljningen (eftersom de i de flesta fall också kan räkna med den största värdestegringen) men frågan är om denna grupp gynnas totalt sett i någon nämnvärd utsträckning. Klart är förstås att en del försäljningar av fastigheter med lågt värde kan komma att drabbas av viss skattehöjning men jag har svårt att överblicka den totala effekten.
Inte heller betyder väl förslaget att skattebasen fastigheter urholkas. Skatteuttaget beräknas ju såvitt jag förstår vara detsamma för sektorn. Det enda reella problem som uppstår är de eventuella metoder som kommer att florera med syfte att begränsa den synliga reavinsten. Idag kan ju denna reduceras för nedlagda kostnader (vissa) – vill man visa sådana måste man ju ha kvitton på dessa vilket möjligen faktiskt befrämjar vita hantverkstjänster. Det alternativ jag tror man måste se upp med är fiktiva försäljningspriser dvs pengar under bordet i samband med försäljningar, precis så som förekommer i handeln med hyreskontrakt.
Enligt pressmeddelandet från regeringen skall eventuella “oönskade effekter” utredas
Reformen utreds av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet. Om utredningen skulle visa att förslaget ger oönskade effekter, vad avser fördelningen mellan inkomstgrupper eller regioner, inlåsningar på arbets- och bostadsmarknaderna eller de offentliga finanserna, är arbetsgruppen fri att pröva alternativ. Eventuella justeringar av förslaget skall finansieras fullt ut inom bostadssektorn.
Skall bli spännande att se vad den utredningen kommer att resultera i.
Vad kommer alltså att hända: För det första kommer många i framförallt storstadsområdena att få minskade boendekostnader – gynnar såvitt jag förstår alla med eget boende och möjligen också i färlängningen också hyresgäster eftersom skatten väl sänks också för flerfamiljshus. För det andra kommer alla som säljer att vilja ha ut ett högre pris för att få “behålla” mer när skatten betalts. Det motverkas å andra sidan av att köpare knappast är intresserade av att betala överpris.
Vart detta landar är svårt att förutse. Kanske skulle det kunna innebära att även gamla har råd att bo kvar i sina hus utan att låna till skatten, att även folk med normala inkomster har råd att köpa hus i “bra lägen”.
Får denna nyordning de negativa effekter som belackarna befarar kommer det att visa sig före nästa val och då har borgarna skjutit sig i foten, gäller det motsatta fins risken att det är vi i oppositionen som förlorar. Att ge alla villaägare mer i plånboken varje månad är nog rätt populärt!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, DN, SvD, Per Nuder, Fastighetsskatt
Fånig begränsning av uteserveringar
Öla i solgasset: “Den som redan nu är sugen på att ta en öl på Storgatan får vänta några veckor. Södertäljes krogar får ha uteserveringarna öppna från den 30 april till den 30 september. ”
Det är ju kul att antalet uteserveringar blir flera. Det är däremot inte så kul att åny påminnas om den fullständigt bisarra iden att dessa bara får ha öppet mellan 30 arpil och 30 maj. I Oslo där jag var i början av januari var flertalet öppna också då, dvs mitt i vintern. Avgörande bör förstås vara om det finns gäster och om krogen ifråga väljer att ha öppet – byråkratiska regler skall inte finnas överhuvudtaget.
Lika bisarrt är för övrigt eldningsförbudet i trädgårdar. Nu är det 3 veckor kvar tills man får elda upp sin rishög – risk för eldningsförbud vid den tiden på året?
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, LT, Alkoholpolitik, Södertälje, Serveringstillstånd
Familjepolitiken
En annan fråga som väckte mycket diskussion på arbetarekommunens årsmöte var min motion angående familjepolitiken. Här radade ett antal debattörer upp sig som argumenterade för den nu gällande majoritetsuppfattningen 333, dvs att föräldraförsäkringen skall förändras så att det blir obligatoriskt för föräldrarna att ta ut en tredjedel var och att den resterande kan användas enligt eget gottfinnande. Problemet är dock att det inte går att bestämma problemet:-)
När man lyssnar på de debattörer som alltså förespråkar att män skall tvingas vara hemma minst en tredjedel av den tid föräldraförsäkringen tillåter slås man av att dessa tycks ha uppfattningen att livet i övrigt inte skall påverkas av att man väljer att skaffa barn. En i sanning märklig inställning!
För mig är valet att skaffa barn ett någorlunda rationellt val vilket inneburit (eftersom vi skaffat rätt många) att min familjs liv påverkats i alla möjliga avseenden. Vårt val av boende, vårt val av transportmedel, vårt sociala liv och graden av engagemang i arbete/föreningsliv. För mig/oss har det varit ett självklart “pris” att betala (om man väljer att betrakta det som en kostnad). I själva verket utfaller ekvationen till vår fördel – glädjen, tillfredsställelsen, lyckan av att ha en stor familj och se sina barn växa upp överväger lätt “kostnaden”.
I grunden tror jag ligger att jag betraktar livet från ett rätt biologiskt perspektiv. Att skaffa barn är en grundläggande drift som handlar om att se sina gener föras vidare. Att se sina barn i sin tur skaffa egna barn innebär en slags oöverträffad lycka just för att det innebär att man ser sig själv få “evigt liv”, även om man inte medvetet skulle tänka eller uttrycka sig så.
Denna biologiska utgångspunkt gör också att jag ser skillnader mellan män och kvinnor som positiva och självklara. Inte när det gäller makt och inflytande utan när det gäller förhållandet till just fortplantningsprocessen – alltså sexualiteten, graviditeten och föräldraskapet. Bara för att ta ett uppenbart exempel – män blir inte gravida, bär således inte det växande barnet inom sig i 9 månader och har inte (normalt) förmåga att föda och amma barnet under den första tiden. Vi, dvs kvinnor och män, får mot denna bakgrund möjlighet att spela lite olika roller i våra relationer till de växande barnen. Det tror jag är bra och att barn behöver!
Problemet när det gäller jämställdhet ligger enligt min uppfattning i att frånvaro från arbetsplatser idag ofrånkomligen leder till att man förlorar i karriär, lön och pension. Istället för att söka den individuella lösningen som innebär att familjers fria val skall inskränkas och (oftast) män skall tvingas till större frånvaro från arbetet så borde man söka samhälleliga (system) lösningar. Om man börjar bakifrån borde alltså tid man ägnar åt egna barn berättiga till samma pension som om man arbetat motsvarande tid.
När det gäller lön och karriär blir det svårare: För det första lever vi i en tid där lönen i ökad utsträckning sätts individuellt och efter mer eller mindre uttalade kriterier vad avser prestation. Hur man i en sådan situation kompenserar för att en medarbetare förlorat i kompetens och eller prestationsförmåga genom frånvaro vet jag inte. För det andra vet jag heller inte hur man tillförsäkrar någon lika möjligheter till karriär när denna varit frånvarande under en längre tid. Ett vet jag dock och det är att det inte är rimligt att svaret på dessa frågor skall vara att försämra alla föräldrars möjligheter (i relation till de som väljer att avstå från att skaffa barn) för att ge sken av att vara jämställd.
En sak till vet jag – om man överhuvudtaget betraktar frågan om att skaffa barn som ett projekt som inte skall påverka livet i övrigt så har man inte fattat grejen!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Sexualitet, Personligt, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, Arbetarekommun
Inget stöd för att diskutera den personliga integriteten
Jag är lite besviken idag, men bara lite eftersom jag också blivit morfar igen, då mina motioner till arbetarekommunen i Södertälje visserligen gav upphov till rätt bra diskussioner men jag lyckades inte övertyga mina kamrater. När det gäller att uttala en åsikt kring lägstalönerna är det ju rätt uppseendeväckande – jag är alltså med i en arbetarekommun som inte ens förmår samla sig till att ha en bestämd åsikt när det gäller kommunalt anställda. Pinsamt! Susanne Bergstöm, styrelsens föredragande tillika kommunalråd, kan inte ens skilja på sina roller och debatterar som om hon är arbetsgivare på ett årsmöte i ett politiskt parti, behöver kanske inte kommenteras ytterligare.
Värre är dock inställningen till den personliga integriteten. Jag tror i stort sett alla som var uppe i den diskussionen diskuterade hur man skall jaga kriminella, den enda som tydligt insett vad jag motionerat om var Peter Fristöm som höll ett mycket bra inlägg. Att inte styrelsens föredragande i denna fråga, riksdagsmannen Yilmaz Kerimo, begriper är dessto mer ilavarslande. Tyvärr verkar han ha samma inställning som Thomas Bodström, en man vars principlöshet jag kritiserat många gånger. I styrelsens svar anförs som något slags argument att det finns ett relativt stort stöd i befolkningen för att öka övervakningen, alltså inskränka den personliga integritetet med motivet att få bättre verktyg för brottsbekämpning. Den uppgiften har Kerimo hämtat från Integritetsskyddskommittén som gjort en opinionsundersökning. Samma Integritetskommitté som i ett delbetänkande som lämnades till Beatrice Ask i torsdags riktade förödande kritik mot riksdag och regering just för att de struntar i medborgarnas privatliv.
Jag vet inte riktigt hur jag skall föra denna fråga vidare. Den är en av de absolut viktigaste frågorna i vår tid då den är direkt förknippad med våra demokratiska fri- och rättigheter och i förlängningen avgörande för demokratins överlevnad. Inte ens mitt lilla förslag om en folkbildande verksamhet kring frågan bifalldes – då saknas verkligen insikt.
Tyvärr drar debatter i vår arbetarekommun ut på tiden pga att det finns ett antal medlemmar som går upp och pratar vare sig det behövs eller inte (tror t.ex. det var mellan 5 och 10 inlägg om någon motion som styrelsen föreslagit bifall till – missbruk av talartid skulle man kunna kalla det). När en del dessutom diskuterar helt andra frågor än den/de som motionen handlar om blir det lätt lite tröttsamt.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Thomas Bodström, Beatrice Ask, Personligt, Övervakningssamhälle, Södertälje, SvD, Kommunal, Lägstalöner, Kriminalitet, Peter Friström, Arbetarekommun
Splittring av parti eller väljarbas?
Även en oxfordsprofessor kan ha fel (uppenbarligen): “Bakgrunden är nu förvisso lika enkel som begriplig; i Storbritannien har de konservativa föreslagit en flygskatt och labour är splittrade, eftersom det är arbetarväljarna som drabbas relativt hårdast.
Men i Sverige är situationen som bekant den omvända. Det var en socialdemokratisk regering som fattade beslut om att införa flygskatter som en del i den gröna skatteväxlingen, och vår nya högerregering som tog bort dem. Samma bild har vi rörande exempelvis bensinskatten. Det var socialdemokrater som stod upp för den, och borgerliga partier som lovade att sänka den (vilket när de sedan vunnit valet visserligen visade sig resultera i en höjning, så kan det gå.)
Jag säger nu inte att frågan om drivmedelskostnader är enkla och utan målkonflikter. Inte heller frågor som rör hur vi kan effektivisera den offentliga sektorn. Men att dessa frågor innebär att socialdemokratin håller på att spricka i sina beståndsdelar, det är helt enkelt fel.”
(Hittat via knuff.se.)
Jag har också läst Vernon Bogdanors artikel på DN debatt. Tror att Sjölander läser den med alltför kortsiktigt perspektiv. Bogdanors har rätt såtillvida att den socialdemokratiska välfärdsmodellen i huvudsak vunnit slaget om samhällsmodell. Han har nog också rätt när han därifrån drar slutsatsen att det är den som bäst kan visa på hur den skall moderniseras (inte höjda skatter, högre kvalitet, ökad individualisering av offentlig finansierade tjänster etc) som är framtidens valvinnare.
Erik Laakso uttrycker detta såhär:
Hur en socialdemokratisk politik för ett nytt århundrade ska utformas, har jag skrivit om flera gånger tidigare och jag har då pekat på att nyckel ligger i att se individen krav, vilja och motivation och att göra det utifrån frivilliga, kooperativa lösningar.
Resonemangen om vad som eventuellt kommer att splittra socialdemokratin ligger det också något i. Om man segmenterar väljarbasen ungefär så som Bogdanors gör blir det ju uppenbart att socialdemokratin vilar på tre ben – de lågavlönade, den “välbeställda arbetarklassen” och delar av medelklassen. För de två förstnämnda segmenten gäller, precis som Bogdanor noterar för de välbeställda arbetarna, att den hittillsvarande socialdemokratiska miljöpolitiken i allt för hög grad slår mot dessa. Under 90-talet klarade vi oss rätt bra ändå men jag tror att stigande missnöje med vår politik, som slutligen manifesterades i höstas, till viss del kan förklaras av att vi misslyckats med att formulera en politik (inklusive miljöområdet) som visar hur även de mindre bemedlade skall få del av den välfärd (i vid mening) som redan kommit de mer bemedlade till del. Där utgör ekonomiska möjligheter att flyga bara ett exempel.
Sjölander menar att socialdemokratin inte alls håller på att spricka – och i mer bokstavliga termer är ju det korrekt. Dock har vi ramlat ner från en nivå när det gäller väljarstöd som innebar att vi tidigare åtminstone någon valpeiod kunde sitta på egen majoritet till dagens som ju efter förra valet innebär at vi inte ens med stöd av tidigare “vänster”-partier når majoritet i riksdagen. I Sverige spricker inte partiet – i Sverige sprider väljarna ut sina röster mer.
Technorati Tags:
Johan Sjölander, Socialdemokraterna, Politik, DN, Erik Laakso, Miljö, Vernon Bogdanor
Hur använda nätet?
Jon Worth har intervjuat Jonas Morian.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Kongress
Senaste kommentarerna