Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Svenska personuppgifter handelsvara
Karl Jonsson skrev i går under rubriken Sverige bygger eget Echelon och säljer informationen utomlands? om ett nytt förslag som skall göra det möjligt för Försvarets Radioanstalt (FRA) att byta information med sina motsvarigheter i andra länder. Sedan tidigare ligger ett förslag om att FRA “ska få möjlighet att hämta in information med hjälp av automatiska söksystem i det fasta telenätet. Med hjälp av sökbegrepp som till exempel “terrorism” eller “sprängämne” eller “kärnvapen” kommer FRA:s datorer att kunna fånga upp telefon- och internettrafik mellan Sverige och utlandet med sådana ord.” [DN]
Utvecklingen av övervakningssamhället går nu oroväckande snabbt. Var finns motkrafterna? För det kan väl inte vara så att demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna är så svagt förankrade i det svenska samhället att det inte går att hitta dessa?
Den medeltida staden
Så har vi då återgått till medeltida förhållanden i Stockholm. De centrala delarna av staden har gjorts till en zon avsedd för de bättre bemedlade. Utvecklingen har pågått länge genom omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter men nu begränsas också möjligheterna att ta sig in i staden genom tullar vid alla infarter.
Trots att tull skall erläggas av alla så är det ju självklart att den bara i egentlig mening drabbar de för vilka mellan 20 och 60 kronor per dag är mycket pengar. För de som t.ex. har råd att köpa ny miljöbil eller väljer taxi för resorna behöver tullen inte ens erläggas. För de som har tjänstebil betalas också hela eller större delen av kostnaden inte av privatpersonen.
Nu skall ärligt sägas att avspärrningen av zonen inte är total. Det går fortfarande för ”vanligt” folk att besöka staden förutsatt att de använder de vagnar som erbjuds främst för tjänstepersonal som behövs för att upprätthålla en god service till stadens invånare. För att inte i onödan störa invånarna dras en stor del av vagnarna runt i underjorden.
Standarden på dessa vagnar kan väl bäst beskrivas genom konstaterandet av att de saknar bekvämlighetsinrättningar trots att många resenärer tvingas vistas i dessa mer än en timme. På de flesta omstigningstationer saknas också ofta tillgång till bekvämlighetsinrättningar särskilt på de som placerats ovan jord.
AFA ställer sig helt utanför
Enligt ett telegram i nattens Aftonblad har nu Antifascistisk aktion, AFA, tagit på sig mordbranden i Vara. Hur illa jag än kan tycka om den nazistiska rörelsen och de idéer de står för så har AFA med detta bevisat att de inte heller hör hemma i ett demokratiskt samhälle.
Enligt det pressmeddelande AFA publicerat har medlemmar i rörelsen gjort följande:
Vi brände ned nazistgården.
På julafton åkte en grupp från Antifascistisk Aktion ut för att bränna ned Nationalsocialistisk Fronts partihögkvarter i Tråvad utanför Vara efter en tids spaningsarbete.
Användandet av dessa våldsmetoder visar hur illa ställt det är med de människor som aktiverar sig i AFA. Att använda motståndarens vapen innebär fullständig kapitulation inför våldet som politiskt instrument och legitimerar såväl nazisternas metoder som ett ökat repressivt våld från nationalstaten. AFA kommer därmed att enbart tjäna de destruktiva reaktionära krafter som nu bubblar upp i form av ökad övervakning, demonisering av invandrare osv.
Bekymrad
Jag är bekymrad. Möter alltför ofta en kritisk inställning till socialdemokraterna bland människor I Södertälje. Kritisk är jag ju själv så det är inte kritik i sig som bekymrar mig utan att den allt oftare har en etnisk dimension. Nu senast fick jag häromdagen klart för mig att uttryckssättet i en av kommunstyrelsen/ledningsenheten genomförd SWOT-analys diskuteras.
SWOT utläses på svenska starka/svaga sidor – hot/ möjligheter. Det som väckt uppmärksamhet är särskilt en formulering i denna analys – under rubriken hot kan man alltså läsa följande:
– Etablering på fel ställe bidrar till “kebabifiering” – samhällsservice dör i bostadsområdena
Läser man detta positivt (observera att detta får bli lätt teoretiserande eftersom jag inte deltagit i övningen) så pekar det alltså på ett problem som blivit mer och mer tydligt under senare år, nämligen att samhällsservice i form av post, apotek, banker (inkl. uttagsautomater) och vanliga butikskedjor nästan helt upphört i områden som Ronna och Hovsjö.
Detta bidrar förstås till att områden som dessa förlorar i attraktionskraft. Såtillvida är analysen säkert riktig – detta är ett hot!
Frågan är dock vad kommunstyrelsen menar med “kebabifiering” – en följd av etablering på fel ställen. De vänner jag mött som ställer sig frågande till detta reagerar främst på uttrycket “kebabifiering” och upplever att det lika gärna kunde stått “blattefiering” – alltså att uttrycket står för en slags etniskt negativt värderande synsätt. Jag förstår den reaktionen och undrar vad som ligger bakom uttrycket.
Igen – försöker jag hitta motivet bakom uttrycket kan jag möjligen anta att det egentligen försöker beskriva det som är effekten av att våra traditionella institutioner dragit sig tillbaka från vissa områden – alltså vad blir kvar i ett centrum som Ronnas när post, bank och Konsum dragit därifrån?
Dock svårt att bortse från att själva begreppet i sig är rätt dåligt och riskerar att upplevas som närmast nedsättande, diskriminerande. Speglar det en mer allmänt negativ attityd till företagsamhet bland delar av kommunens befolkning (gentemot verksamhet inom en del branscher finns ju en sådan attityd) så är det ju ytterst allvarligt.
Jag har både bland förtroendevalda och bland tjänstemän mött en del märkliga synpunkter – att kommunen bedömer bärkraften i företagsidéer för att förhindra “överetablering”, att viss verksamhet på viss plats skall motarbetas (läs t.ex. Avenyn), att serveringstillstånd dras in innan dom fallit, att orimliga krav ställs på enkla serveringslokaler(handikappanpassningar m.m.), att orimliga krav ställs på lantbruket (djurhållning) etc. Exemplen är tyvärr lite för många på hur kommunens väl motiverade befogenheter används på ett sätt som försvårar och ibland t.o.m. förhindra företag att utvecklas.
Som socialdemokrat är detta lätt frustrerande. Jag tycker nämligen att det är rätt och riktigt att kräva att företag efterlever lagar och förordningar – det kan gälla arbetsmiljö, skatteregler och liknande. Samtidigt tycker jag att företagen har rätt att ställa krav på att få service från stat och kommun för att kunna utvecklas och därmed bidra till tillväxten. Detta är ett ömsesidigt förhållande – för att kunna driva verksamhet av olika slag måste man få stöd (inte särskilt ofta ekonomiskt utan mera praktiskt – hur man gör, hur man tar sig fram i byråkratin, vem som fixar etc) vilket leder till bra villkor vilket ger möjlighet att uppfylla lagar och förordninger.
Samtidigt skall lagar och förordningar tillämpas förnuftigt. Konsekvent men förnuftigt. Lika för alla men förnuftigt. Detta är svårt och sker i allt för liten utsträckning.
Göran Persson förstår
Till skillnad från justitieministern verkar Göran Persson faktiskt förstå en del av de problem som är förknippade med registrering av elektronisk kommunikation och de faror som sådan registrering medför. Flera andra bloggare har redan citerat hans uttalande men för att ingen skall ha missat kommer här utdrag från en artikel i gårdagens SvD. Understrykningarna är mina:
“Statsminister Göran Persson tänker av principiella skäl inte offentliggöra några telefonlistor.
–Det vore att gå ut på ett sluttande plan. Ska vi börja lämna ut in och utgående telefonsamtal från regeringskansliet utan att det finns någon brottsmisstanke?
Även om telefonlistorna skulle klarlägga vem som ringde vem under det första katastrofdygnet, anser statsministern att ett sådant klarläggande inte är värt priset.
– Ta en sådan sak som meddelarskyddet, ska vi ta ut listor och se vilka medarbetare som ringer till media? Det här leder väldigt långt. Finns det en brottsmisstanke ja då kan vi överväga saken, men det finns inte i det här fallet.
”- Om jag börjar rota i telefonlistor då det inte finns någon brottsmisstanke, vad finns det då för spärrar i framtiden för andra makthavare att gå in i den typen av handlingar.”
Man får hoppas att justitieministern av detta får sig en tankeställare även om det är att hoppas på mycket. Kanske måste statsministern uttrycka sig ännu klarare för att herr Bodström skall fatta.
Hur kommer vi att övervakas?
EU-parlamentet – detta uppenbarligen ryggradslösa institut – har godkänt förslaget om övervakning av medborgarnas digitala kommunikation inkl. telefoni genom lagring av trafikdata (när och mellan vilka). Alldeles bortsett från att detta är ett mycket allvarligt kränkande av den personliga integriteten och fullständigt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle undrar man ju hur det skall gå till. Diskuterade detta häromdagen eftersom jag har egen mailserver – blir jag skyldig att logga trafiken?
Idag tog Jacob Palme upp frågan om implementering på ISOCs mailinglista. Han konstaterar att det är svårt att se hur det skall gå till. Den enda relativt säkra metoden torde vara att göra detta på router-nivå men det är sannolikt mycket kostsamt – vem skall stå för den kostnaden undrar man?
Herr Palme konstaterar också att EU uppenbarligen kan fatta beslut av denna karaktär utan föregående utredning vilket ju är normalt innan beslut av sådan karaktär fattas i Sverige. Även för en i grunden mycket EU-positiv person som mig är detta svårsmält – man blir faktiskt tvungen att i grunden ompröva sin inställning. Än värre är förstås att vara socialdemokrat och finna att beslutet drivits fram av vår principlösa justitieminister och röstats igenom av (s)-märkta EU-parlamentariker för vilka jag argumenterat i valkampanjen. De har nu förlorat mitt stöd!!
Demonstrera mot Israel på 1:a maj
Palestinsk satsning på ordning – Nu är det lag och ordning som gäller på Västbanken och i Gazaremsan. Mahmud Abbas Palestinska myndighet lovar fler poliser på gatorna för att stävja den ökande brottsligheten. Den nya satsningen ska inledas på söndagen. [Nyheter från SvD]
Av artikeln framgår vidare att “Israel i sin tur kräver att Abbas ska ta i med hårdhandskarna mot de militanta grupperna innan det kan bli tal om betydande israeliska eftergifter som den internationella färdplanen för fred kräver. Bland fredsplanens krav finns ett totalt stopp för all utvidgning av bosättningar på ockuperad mark.
Israel ska utrymma samtliga bosättningar i Gaza i sommar, men på Västbanken växer enklaverna vidare i oförminskad takt.” Sett ur ett folkrättsligt perspektiv är det märkligt hur omvärlden ofta ställer krav på palestinierna som naturligtvis har mycket svårt att hålla tillbaka de ockuperades vrede och önskan att slå till mot israeliska mål samtidigt som samma omvärld inte tvingar Israel att omedelbart utrymma alla ockuperade områden.
I morgon skall jag försöka leta upp en plats i första maj-tåget där jag kan visa min solidaritet med det palestinska folket och min avsky för den israeliska statens agerande mot detta!
Göran Persson i Björkvik den 1 augusti
Som vanligt tänker jag åka till Björkvik för att lyssna på Göran Persson, det har blivit något av en tradition. Arrangemanget omgärdas av den 54:e spelparaden i Björkvik vilket betyder musikunderhållning med Rolles, Lord/Gunnarsson, Nils Fläcke, Smé dur, Glen “Glade Glenn” Sundberg. Kaffeservering, varmkorv, tombola, cholkadhjul och pilkastning.
Alla sittplatser brukar vara upptagna så ta med egen stol om du vill sitta. Annars är det verkligen stämningsfullt i denna fantastiska gamla Folkets Park.
Hela programmet:
10.30 Parkeringen öppnas
11.00 Grindarna öppnas
12.00 Spelparaden, musikunderhållning
12.00 Ponnyridning
14.00 Göran Persson talar
15.00 Spelparaden, musikunderhållning
19.00 Grindarna stängs
Inträde: 50 kronor.
För den som behöver en vägbeskrivning följer en här med Södertälje som utgångspunkt:
E4 förbi Nyköping till trafikplats Gammelstad. Tag av motorvägen in på väg 216 mot Björkvik. Följ vägen ca 12 km fram till skylt Folkets Park till vänster. Följ denna väg 4-5 km och tag sedan vänster igen. Därefter är det skyltat med Folkets Park (gula skyltar) till vänster efter 200-300 meter.
Jag är inte feminist
Jag deltog på det socialdemokratiska partidistriktets kongress förra helgen (i Sollentuna) som representant för arbetarekommunen i Södertälje. Vi från Södertälje var den klart största delegationen. För min del var det den andra kongressen av detta slag jag var med på. Upplevelsen är blandad, men i huvudsak positiv, med bra och livliga diskussioner i flera frågor.
Under kongressen spelade några ungdomar floskelbingo. Tyvärr hade de nog inte riktigt förstått vad en floskel är. Två sådana som var rätt vanligt förekommande var nämligen Jag är feminist och Jag är för mångfald. I det förra fallet är ju floskelstämpel solklar – alla (med några få undantag) använder epitetet såväl inom som utom partiet utan att det egentligen går att fastställa vad det betyder. Själv anser jag att alla människor har lika värde, skall ha lika inflytande, att alla skall ha samma möjligheter och rättigheter. Jag kallar mig inte feminist utan socialdemokrat!!
I det senare fallet kände jag att vi har en lång väg att vandra. Redan vid öppnandet av kongressen påpekades att vi måste se till att fler medlemmar med någon form av utländsk bakgrund inte bara ges plats i partiet utan också tunga uppdrag. Sedan väljer kongressen en distriktsstyrelse som innnehåller en sådan medlem (som ersättare). Helt är detta förstås inte kongressens fel eftersom valen föregås av en nomineringsprocedur. Att inte Södertälje arbetarekommun förmått få fram någon stark kandidat är uselt i synnerhet som vi faktiskt lyckades få tre platser i styrelsen.
Folkomröstningsresultatet
Jag är mycket besviken. Självklart fanns det inget i de före omröstningen gjorda opinionsundersökningarna som indikerade ett annat resultat än det vi fick. Möjligen var majoriteten för ett nej till euron något större än väntat mot den bakgrunden. Under veckorna före omröstningen fick jag dock en känsla av att opinionen vänt – detta baserat på många samtal/diskussioner med grannar och kollegor och inte minst från några lördagars valstugearbete.
Tydligen var mitt intryck helt felaktigt – det tycks snarare som om det direkt omvända hände. För mig blir då frågan på vad det beror att så många vände sig bort från fördjupat internationellt samarbete och solidaritet. EU som plattform för sådant är tydligen inte alls förankrat i stora delar av den svenska befolkningen som tydligen ser oss ”som oss själva nog”. Inte ens den, sedan terrorattacken mot World Trade Center i NewYork, internationella utvecklingen där den enda supermakten USA helt negligerar folkrätten och hämningslöst (och med militära medel) anser sig ha rätt att göra vad som helst som gagnar de egna intressena tycks väcka farhågor. I denna värld behövs ett starkt Europa.
Riktigt roligt blir det dock när olika företrädare för respektive sida analyserar resultatet. Från borgerligt ja-håll har huvudansvaret lagts på Göran Persson. I detta ligger en del. Främst har socialdemokratin och då förstås i synnerhet partiledningen misslyckats med att sedan medlemskapet i EU förankra detta bland medlemmar och sympatisörer. Samma andel som då var emot tycks fortsatt vara i grunden negativa och då blir förstås det naturligt att markera detta i omröstningen om euron. Bland flera socialdemokratiska sympatisörer har jag också mött en betydande misstro just mot Göran Perssons person (agerar i eget intresse, lägger munkavle etc) som tog sig just uttryck som en avsikt att rösta nej till euron. Själv förstår jag inte detta. Misstagen var förstås att 1) inte aktivare föra ut det positiva med EU-medlemskapet (flerårigt) och 2) att sannolikt av internpolitiska skäl ha euro-motståndare i regeringskansliet. Att kräva rimlig grad av lojalitet i en central fråga är däremot inget misstag om det än kom att skildras väldigt negativt.
Flera av de borgerliga partiledarna borde däremot titta närmare på sina egna sympatisörers röstande. Inte heller de kan stoltsera med att ha ökat andelen positiva. Från nej-sidans företrädare kan man dock få höra rätt långtgående slutsatser kring vad folket egentligen röstat för (eller emot). Särskilt intressant blir det när man som t.ex. Peter Ericsson från Miljöpartiet anser att det svenska folket genom att rösta nej till euron egentligen sagt en hel massa om EU. Jag tror inte det av flera skäl. Det viktigaste är att de nej-röstande inte uttryckt en enda gemensamm ståndpunkt annat än att de inte vill ha euron. I själva verket består majoriteten av allt från mer eller mindre uttalade nationalistiska strömningar (den högra extremen) via vanlig oro inför förändringar och tro på att man vet vad man har men inte vad man får och rädsla för att bli indraget i andra länders ekonomiska problem till motstånd mot EU som sådant (andra extremen – dock knappast radikal och vänster). Jag tror att den stora gruppen nej-sägare finns i mitten av denna skala.
Den gruppen har liksom säkert de flesta på ja-sidan också en del kritik mot företeelser inom EU. Jag tror de flesta svenskar som reflekterat över frågan t.ex. ogillar EU:s jordbrukspolitik som ju inte minst ur global synpunkt borde skrotas omedelbart. Detta och annat måste ändras och de flesta inser säkert att det både kan och ska göras inom unionen.
Enligt någon nyligen genomför undersökning vill en majoritet rösta om euron redan 2006. Bland yngre väljare var andelen 58%. Detta är också intressant. Förslag om att relativt snart genomföra en ny folkomröstning tror jag skulle mötas med ett ramaskri och av många anses odemokratiskt. Tyvärr är det ju så att de senaste folkomröstningsresultaten (om än att de inte alltid respekterats fullt ut) hittills tycks ha en närmast evig giltighet (kärnkraften är ett exempel på detta). Som jag ser det kan bara en massiv opinion framtvinga en ny omröstning i närtid alternativt att vi faktiskt får ett euro-val 2006. Detta skulle kunna ske om den ekonomiska utvecklingen bidrar till att det inom socialdemokratin går att enas kring behovet av euron och därmed sluta den mycket långvariga splittring som gäller kring EU-frågan. Det tråkiga med detta är förstås att en sådan process måste betalas genom ökad arbetslöshet, högre räntor, försämrad kronkurs m.m. Ingen önskar en sådan utveckling och även jag hoppas förstås slippa få en sådan ”draghjälp”.
Besvikelse till trots – även en minoritet har rätt att fortsätta kämpa för det man tror på. Jag hoppas därför få se många kamrater bidra till en ökad förståelse för Europa-tanken som freds-och solidaritetsprojekt och för ett engagerat svenskt deltagande i det europeiska projektet.
Senaste kommentarerna