Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Dick Erixon igen
Kan inte låta bli att kommentera ännu en “krönika” av Dick Erixon. Denna gång öser han sin galla över “Åsa Linderborg och Erik Wijk (de som jublar varje gång ett irakiskt barn sprängs i luften av terrorister)” under rubriken IRAK – SVEPSKÄL FÖR IDIOTER. NYTTIGA IDIOTER. Själv var jag lyckligt ovetande om paret Linderborgs och Wijks entusiasm för sprängningar av just irakiska barn men bortsett från det är det intressant att notera att vi som gör en koppling mellan terrordåden i London och ockupationen av Irak antingen, enligt Erixon, är “på terrorismens sida i målet om att krossa västvärldens kapitalistiska välstånd eller så är de idioter”.
Erixon gör flera tankefel (kanske beror på den koleriska tonen). För det första menar han att Linderborg och Wijk, tillsammans med andra mera obestämda, anser att det är demokratins fel. Så är sannolikt inte fallet – det är den västliga världens långvariga historia av kolonialism, imperialism men åtföljande direkt förtryck och utplundring (eller i en del fall mer indirekt sådant) fram till dagens korståg mot delar av den muslimska världen som kan tjäna som förklaring till terrorism.
För det andra menar Erixon att terrorismen tydligen är en rörelse med ett bestämt mål (“att upprätta ett muslimskt kalifat där vi alla, också i Europa, lever under sharialagarna”). Så är sannolikt inte fallet – det är helt olika rörelser som frambringar , för ögonblicket främst i Mellanöstern, terrorister. Grogrunden är i denna del av världen stabilt lagd av västvärlden med nu USA i spetsen genom stöd till allehanda diktaturer som förtrycker sitt eget folk (eller andra som i fallet Israel).
För det tredje förväxlar Erixon väst med demokrati och verkar anse att alla världens folk oavsett egen kultur, religion m.m. tackamt skall anamma allt det goda västvärlden erbjuder världen (såsom självbestämmande, religionsfrihet kanske?). Så är sannolikt inte fallet – i stora delar av världen kommer mycket av det som representeras av begreppet västvärlden att uppfattas som negativt både för att vi har den historia vi har men också för att en hel del “västliga” levnadsmönster faktiskt krockar med kulturella och religiösa föreställningar.
Slutligen verkar Erixon överhuvudtaget inte förstå att det är rimligt – för att kunna utveckla en strategi som gör terrorismen obsolet (som verkar ha fungerat på Irland) – att försöka förstå bakgrunden, förklara skälen. Att göra så innebär förstås inte att man försvarar någon enskild terrorhandling utan att man intellektuellt skaffar sig redskap att göra något åt de företeelser/förhållanden som föder terrorism.
Tyvärr behöver kanske inte Erixon några sådana redskap – i hans värld kan och bör man utrota de han kallar fundamentalister (hur många är det?).
Patent på smileys?
Enligt ett telegram i dagens Aftonblad vill Microsoft ta patent på smileys eller som det uttrycks i telegrammet på “pixelbilder som förmedlar en känsla och sedan återskapas efter att den har skickats”. Vad skulle bli effekten av att ett sådant patent beviljades:-(
Att någon ens försöker visar väl hur fullständigt absurd USAs patentlagstiftning är och hur glada vi skall vara för att EU-parlamentet sa nej till kommissionens förslag till europeiskt mjukvarupatent.
StarOffice i skolor
I dagens ComputerSweden finns en artikel med rubriken Gratis inte gott nog. I artikeln konstateras att erbjudandet att gratis använda StarOffice i svenska skolor inte har fått särskilt stor spridning. Bland annat refereras till Mats Nilsson i Nynäshamn som säger att “Vi hoppade först på projektet men hoppade av eftersom det mötte ett kompakt motstånd hos lärarna. Vi gjorde då avvägningen att utbildningsinsatsen skulle bli för hög vilket jag tycker är tråkigt”. Jag vet att Mats räknat ut att Nynäshamn skulle sparat ca 300 000 kr per år vilket man ju möjligen kan tycka att lärarna borde varit intresserade av. Det är också lite märkligt att kraven på utbildning är så stort. Det är som alla som provat vet inga som helst problem att växla mellan MS Office och StarOffice (eller någon av de helt fria varianterna OpenOffice/NeoOffice).
Produkterna kan ju dessutom – också utan problem – användas parallellt i samma organisation. En stor fördel med StarOffice/OpenOffice/NeoOffice är filformatet. I dessa produkter är filformatet öppet vilket innnebär att den organisation som använder det faktiskt helt och hållet äger sin egen information vilket ju inte minst av principiella skäl är intressant.
Enligt Daniel Antonsson i Sundsvall har programmet pressat priset på Microsoft Office “I april 2003 fick vi betala 979 kronor för skollicensen på Officepaketet. I år var priset nere i 568 kronor”. Det är mer än 400 kronor per dator! En övergång till StarOffice skulle ju förstås spara 568 kronor till per dator och desutom ge skolan rätt att låta elever och lärare installera programpaketet också på sina hemmadatorer (vilket väl skulle reducera piratkopierandet en hel del?).
Ett problem/hinder som inte tas upp i CS artikel men som jag diskuterade lite med en reporter från TT tidigare idag är de ofta hårt “standardiserade” lösningar kommunerna implementerar (jag sätter standardiserade inom citationstecken eftersom det inte har något med standarder att göra). Dessa lösningar innebär ofta att kommunerna centralt bestämt sig – och upphandlat – paket där skolorna sedan tvingas köpa dessa. Paket som innehåller en bestämd dator med förinstallerade bestämda program. Det krävs då mycket starka och kompetenta skolledare för att kunna hävda en enskild skolas särskilda behov och önskningar baserat på pedagogiska och ekonomiska överväganden.
eFramwork inte bara brittiskt
JISC tillkännagav idag detaljer kring sina ambitioner att göra eFramwork till ett internationellt initiativ.
“Increasingly standards are international in scope and therefore JISC cannot work alone; working under a collaboration agreement with the Australian Department for Education, Science and Training (DEST), JISC is leading this international initiative which it is hoped will attract support from other partners.”
eFramwork syftar till att optimera elärandet som nu hindras av att information inte kan utbytas mellan ofta inkompatibla system. eFramwork är serviceorienterat = “means breaking down monolith applications such as a Virtual Learning Environment (VLE) into its core components eg authentication, authorisation, course management, assessment, marketing, tracking and content management. Such an approach maximises the flexibility and cost effectiveness with which systems can be deployed.”
Angreppssättet och den underliggande strategin liknar i stor utsträckning det tänkande som ligger bakom arbetet med mjuk infrastruktur. Förefaller naturligt att också det arbetet “ansluts” till eFramwork.
Medborgare = befolkning, eller?
Jan Kallberg skriver i dagens Metro under rubriken Andra länder har vett att skydda sig. Försökte lämna en kommentar till artikeln men såg den aldrig publicerad så jag kommenterar den också här.
Kallberg tycks hysa någon slags aversion mot regeringen som tydligen gör allt fel. I sin kolumn angriper han det faktum att svenska medborgare inte kan berövas sitt medborgarskap. Skälet till att Kallberg vill ha denna ordning är att kunna skydda befolkningen mot medborgare som t.ex. är terrorister eller begått andra typer av brott (gränsen oklar).
Kallberg bygger sitt resonemang på att den svenska befolkningen består av två typer av medborgare. Dels finns de “svenska” som får och kan begå vilka handlingar som helst utan att deras medborgarskap sätts i fråga. Dels finns de “andra” vars medborgarskap kan sättas i fråga. Eftersom de senare kan utgöra ett hot mot den “egna befolkningen” får vi anta att Kallfors alltså inte räknar dessa “andra” som del i densamma.
Jag kallar detta ren och skär rasism!
(och undrar varför såväl Metro som Kraft&Kultur upplåter plats för sådana kolumner)
Polis – mördare?
Man kan inte låta bli att undra om nu någon av alla de som ropar på utökade befogenheter till polis som en åtgärd i kampen mot terrorism fått sig en tankeställare. Enligt dagens Aftonblad har precis det hänt som kan befaras – helt oskyldiga med fel utseende drabbas och i detta speciella fall inte bara genom ökad övervakning utan faktiskt genom avrättning!
Vi får hoppas att Blair åtminstone tänker till. Situationen i Storbrittanien kan snabbt bli mycket obehaglig om konsekvensen av de senaste bombdåden blir att de mycket stora grupper av medborgare med såväl asiatiskt som arabiskt utseende övervakas, trakasseras och alieneras mer och dessutom utsätts för våld av detta slag.
Arbetare läser inte för skojs skull…?
Arbetare läser inte för skojs skull…? – I osannolikt abstrusa Dala-Demokraten kan arbetarna nu få sig skrivet på näsroten att de inte njuter av sina studier. Sofie Wiklund vet nämligen att berätta att: I arbetarklassen är det nämligen viktigt att skaffa sig ett jobb, så att personen… [Nicklas Lundblads kommentarer]
Oavsett om vi väljer att använda klassbeteckningar eller andra socioekonomiska kategoriseringar så har Wiklund rätt – det finns fortfarande en traditionell “arbetarklass” där just inställningen till studier är en av de faktorer som präglar gruppen. Tittar man på den sociala rörligheten så sker den i mer mätbar omfattningen på mellannivå dvs där en investering i ofta kortare utbildning kan ge snabb utdelning.
Nicklas analys av effekterna av statens roll som fördelare av utbildningsplatser (planekonomi???) bör kompletteras med det fria val som studenter har. Bara som exempel så har vi nästan aldrig balans när det gäller antalet lärare (trots att just det området ju borde lämpa sig för planering) då enskilda individers val också påverkar antalet utbildade dvs utbildningsplatser som finns tillgängliga utnyttjas inte.
Att vi behöver kontinuerlig utbildning är ju inget nytt – vet inte vem det var som myntade begreppet livslångt lärande men det var säkert 10- 15 år sedan (minst). Varför just det konceptet skulle kräva egenfinansiering hela vägen framstår som milt uttryckt oklart.
The Bottom is Nådd
The Bottom is Nådd – Johnny Munkhammar är idéproducent på Timbro. Häromdagen producerade han bland annat följande idé:”Thus, what the feminists dislike is that people (men) like beutiful bottoms. They want to change us. We should like the ugly, not the beautiful. Or perhaps we should not care at all about how other people (women) look”.Förutom sin språkliga virtuositet dignar stycket av tankekraft. Till skillnad från vad många tror – avslöjar Munkhammar genom noggrann observation och oantastlig logisk inferens – så handlar inte feminism om att se sociala maktstrukturer som underordnar kvinnor som grupp. Det handlar istället om en moralisk indignation över att ”people (men)” tycks tycka om vackra bakdelar (enligt den måttstock som sätts av Gud fader, eller möjligen på marknaden). [Ali Esbatis kommentarer]
Esbati har lyckats sätta en rätt kul rubrik på sitt inlägg.
Någon vettig definition av vad en feminist är för något har jag aldrig sett – många olika däremot. Att dagens moralpaniska syn på nakenhet och sexualitet har sin ursprung hos människor som kallar sig feminister och den kristna högern i förening står väl helt klart.
Magnus Forss har blivit byråkrat
Idag kunde man i Aftonbladet läsa att 7 000 elever på gymnasieskolan förlorat sitt studiebidrag, detta från en “frivillig” skolform vars huvudsakliga kontrollinstrument är närvaro!!!!
Eftersom varje årskull består av ca 100 000 och gymnasieskolan därför torde innehålla runt 300 000 elever är det alltså nånstans i häradet under 3% vi talar om. Det tycker uppseeendeväckande nog den tidigare studentföreträdaren Magnus Forss, som jag en gång kände som en hyvens man, enligt en artikel i Aftonbladet är för litet:
Vi tror att det borde vara minst fem procent. Vi har en rapport som tyder på att fem-sju procent borde rapporteras, men inte gör det. Sammanlagt handlar det om tiotals miljoner kronor.”
Själv har jag hittills haft fem barn i gymnasieskolan. Att densamma inte har en undervisning som motiverar eleverna att närvara kan jag därmed bekräfta. Kanske borde CSNs reaktion snarare vara att till regeringen ifrågasätta närvaro”plikten” som instrument för motivation (och studiebidrag)?
Dick Erixon stödjer statsterrorism
Det är i tider som dessa, dvs. när motsättningar i världen tyvärr hårdnar och krigstillstånd råder på flera håll, som det en del politiska skiljelinjer blir mycket tydliga. De högerinriktade mer reaktionära kryper fram – ett bra exempel är Dick Erixon som i sitt alldeles vanliga bloggande under den mer pretantiösa titeln krönika med titeln VAD CHURCHILL LÄR OSS OM EFTERGIFTSPOLITIK (förlåt versalerna men Erixon använder faktiskt sådana i rubrikerna) gör “mos” av alla som motsätter sig ockupationen av Irak t.ex. för att den kan tänkas bidra till ett legitimt motstånd som kan yttra sig också i mer fanatiskt sådant i form av terrorhandlingar. Hans teknik är kul:
Fundera lite över problemformuleringen från Irakkrigets motståndare. Om Irakkriget ”ökar risken” för terrorism i bl a Storbritannien, var det inte också så att kritik mot Nazityskland ”ökade risken” för världskrig? Jo. Så var det.
Observera hur han lyckas – säkert mycket medvetet – jämställa Irak-kriget (dvs den pågående ockupationen) med att kritisera Nazityskland. Här blir plötsligt krig och kritik jämställda politiska handlingar.
Erixon fortsätter:
De som säger att Irakkriget ”ökar risken” intar en naiv hållning som utgår ifrån att man kan blidka terrorister och få dem att lugna ner sig genom att inte provocera dom.
Här tillskriver Erixon några obestämda motståndare till ockupationen av Irak en bestämd uppfattning när det gäller skälen till motståndet. Jag som tillhör dessa “naiva” har aldrig utgått från att “man kan blidka terrorister” och det tror jag inte många andra tror heller. Det är mångårigt förtryck av folket i t.ex. Mellanöstern (Israels ockupation av Palestina, USAs stöd till reaktionära regimer m.m.) som skapat grogrunden för rörelser med terrorism på programmet. Det är USAs och Israels aggressiva militanta statsterrorism och militära överlägsenhet som gör människor beredda att ta till desperata handlingar.
Fanns det någon som inte var beredd att kritisera Saddam? Att ockupera ett land för att man är kritisk till hur/av vem landet styrs trodde jag folkrättsligt förbjudet – men så tillhör jag ju de naiva – och knappast ägnat att förbättra situationen. Varje folk skall ha rätt att själva bestämma sitt styrelseskick, välja sina representanter och också ansvara för sin “egen befrielse”.
Senaste kommentarerna