Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Svårt att förstå terrorism
För den som har svårt att förstå att det går att finna stöd för terrorism som motmedel kan det kanske vara upplysande att ta del av Richard Nevilles satiriska poem. Uppmärksammades på Neville av Ali Esbati – hans kommentar.
Terrorism förutsätter en grogrund av maktlöshet. Det kan generera fanatiska rörelser som behöver denna grogrund för rekrytering. De rekryterade behöver – som väl visats av de misstänkta för bomberna i London nyligen – inte själva vara särskilt utsatta. I den fanatiska rörelsens natur ligger att förmå människor att uppge sina egna direkta intressen och för sakens skull t.o.m. vara beredda att offra sina liv.
Det är därför inte så svårt att se att Thomas Idergard i en kolumn i dagens SvD har fel när han försöker göra terrorismen och dess ideologi till något ont som kan skiljas från den verklighet ur vilken den vuxit. I Idergards värld är det ett nytt korståg baserat på den “kristna, humanistiska och liberala civilisationens överlägsenhet” som behövs – ytterst obehagligt! Man hade hoppats att vår “överlägsna civilisation” kommit något längre sedan medeltiden men tyvärr har inte alla hängt med.
Vem skapar förakt för politik – PJ Anders Linder m.fl.
Sedan bloggandet blivit vanligt bland ledarskribenter och opinionsbildare har man fått större inblick i hur de tänker och argumenterar. I dag har t.ex. PJ Anders Linder gjort sig till tolk för ett synsätt på skatter som är ägnat att förstärka det som kallas politikerförakt. Han hävdar att det är Österberg – en biträdande finansminister:-) – och hans kollegor som erhåller 370 kronor för varje 50 liter bensin som någon köper (“att göra statsutgifter och valrörelse” med lägger han till för att inte göra formuleringen så tydlig).
Denna formulering antyder att det är Österberg som personligen disponerar de ökade inkomsterna när det i själva verket är statskassan som gynnas dvs vi svenskars gemensamma kassa. Ökade skatteintäkter betyder antingen minskat underskott/ökat överskott (och i det senare fallet minskad statsskuld) och/eller medel för att genomföra reformer. Reformer som kan öka sysselsättningen (mer pengar till kommunerna t.ex.) och/eller till lägre skatter på annat. Det råkar nu vara så att riksdagsmajoriteten som utsetts i val gett Göran Persson i förtroende att bilda regering. Det bör respekteras även av PJ Anders Linder!
Nu råkar det vara så att jag håller med PJ Anders Linder i så motto att jag också tycker att beskattningen av bensin är orimligt hög. Den bör istället utformas så att den ger ett mer eller mindre förutbestämt resultat och sedan dynamiskt justeras i förhållande till priset på själva bensinen. Som socialdemokrat är det för mig självklart att även folk med låga inkomster skall ha råd att åka bil (en nödvändighet för barnfamiljer och för stora delar av befolkningen som inte har bra alternativ). Själv har jag börjat pröva att blanda E85 i tanken – funkar det så gynnar det både miljön och min ekonomi.
Med val(s)eger i tankarna? – Vi tänker inte göra något åt bensinskatten, säger biträdande finansminister Sven-Erik Österberg till Dagens industri. Nej, varför skulle han göra det? För varje liter till 11,87 kr kommer 7,33 kr statskassan till godo. En tankning på femtio liter ger Österberg och hans kolleger 370 kronor att göra statsutgifter och valrörelse av.
Fast den orimliga beskattningen kan förstås också utvecklas till en belastning i valrörelsen. Om oppositionen ser till att det blir så. [PJ Anders Linders ledarblogg från SvD]
Rapport från Almedalen 4
Synd att Jesper Katz inte uppfattat att han befunnit sig på ett seminarium som har fler arrangörer än Microsoft. Kanske besökte han det dock före onsdagen då såväl Medierådet som Myndigheten för skolutveckling också var representerade. Hans rapport på Westanders blogg är intressant.
Han skriver bl.a. “Det kräver mod att tänka annorlunda. Och det som Microsoft gör är nytt för Almedalen och mot deras egen tradition. Men det är bra. Medan alla andra i Almedalen har stora endagsevenemang har Microsoft samma program varje dag. Det gör att alla som är intresserade av ämnet kan hitta någon dag som de kan delta. Den puritanska lunchen håller nere antalet gratisätare som bara skulle störa. Att organisera det hela som ett litet lunchmöte gör att alla som vill vågar delta i samtalet.
Lunchens budskap är att de problem som barn och unga kan uppleva på nätet, exempelvis mobbning och porr, är komplexa och inte kan lagstiftas bort. Det andra budskapet är att Microsoft arbetar med att hjälpa lärare och annan skolpersonal att hantera problemet.”
Arbetet sker i första hand inom ramen för ett gemensamt projekt mellan Medierådet och Myndigheten för skolutveckling. Det nu aktuella materialet tas fram i samarbete med Microsoft och skall i färdigt skick presenteras på Skolforum i höst. Jerry har en lite rolig poäng om detta dock “Microsoft bryter dock inte helt med sin tradition. Det skolmaterial som ska presenteras är ofärdigt och finns än så länge bara som en broschyr. När ska Microsoft lansera en produkt som är helt klar redan när den skickas ut på marknaden?”
Om terrorism
Terror är våld man utövar för att t.ex. orsaka skräck hos befolkningen. Terrorn riktar sig mot civila och har historiskt använts främst av makthavare för att säkra maktinnehavet och för att hålla ordning på folket. Terror används också som politiskt vapen av oppositionella som önskar destabilisera den rådande ”ordningen” oftast i syfte att göra någonslags revolution. Ur ett vänsterperspektiv har terrorism ibland försvarats med att man genom den tvingar det borgerliga samhållet att visa sitt rätta ansikte – odemokratiskt, repressivt etc. Teorin är att befolkningen därigenom kommer att reagera på förtrycket och stödja ett maktövertagande – en revolution.
En form av terrorism är statsterrorism som t.ex. utövas av Israel i de ockuperade palestinska områdena (avrättningar av palestinier, husrivningar m.m.) och genom historien ofta stötts av USA i Sydamerika. Statsterrorism leder nästan undantagslöst till motstånd som ofta får formen av terrorism då det är den enda form av ”väpnad” kamp som är möjlig – de av Israel ockuperade områdena och palestiniernas användande av t.ex. självmordsbombare är ett utmärkt exempel på detta.
Terrorister är följdaktligen inte onda utan bör karaktäriseras som desperata. Det är när förtryck och fattigdom tar sig sådana uttryck att det inte går att adressera problemen med ”normal” politisk aktivitet som det går att frammana den typ av fanatism som terrorism kräver. ”Saken” måste kunna ges ett värde som överstiger såväl terroristens eget liv men också andra ”oskyldiga” människors värde.
För närvarande är det i två delar av värden man kan anta att ideologier med terrorism som vapen växer sig starka. Från mellanöstern och kringliggande islamskt orienterade länder har vi redan sett många exempel. I denna del av världen är förtrycket starkt – ofta såväl inhemskt i mer eller mindre diktatoriska stater som globalt med stor fattigdom och tydligt exponerande av västvärldens makt genom USAs bombningar och ockupationer.
Hela Afrika med några få undantag utgör på motsvarande sätt en grogrund. Här finns dock inte de nätverk som gör det möjligt att utöva terrorism i andra länder lika utbrett liksom mindre tydlig koppling till västvärldens utnyttjande av dominerande ställning när det gäller handel och utnyttjande av naturtillgångar (med några undantag).
Terrorism kan sålunda inte bekämpas med militära medel eftersom sådana ofelbart kommer att gynna rörelser med terrorism på programmet. Det går heller inte att ”besegra” terrorism med polisiära metoder eftersom sådana då måste vara så extrema att de kommer att inskränka allas mänskliga rättigheter vilket kommer att ge ny näring åt ”kampen”. Istället kan långsiktigt grunden för terrorism bara undanröjas om den rådande ordningen i världen ändras så att varje folk ges rätt att själv forma sina respektive länder och en rättvis ordning införs mellan länderna (rättvis fri handel, lika fördelning över världen av välstånd etc.)
Vi skall alltså inte föra ”krig” mot terrorism utan utrota fattigdom och orättvisor.
Vi skall inte bekämpa “ondskan” utan ge varje folk rätt att själv forma sin framtid.
Respons
Respons – Vi har fått stor respons på frågan vi ställde i lördagens tidning; Vad skulle du göra om du var envåldshärskare. Kul! Det är roliga och bra idéer. Vi kommer att publicera en del av dem i tidningen senare. Helt klart är det så att människor vill påverka politiken och en del känner sig smått desperata. [Lotta Grönings blogg]
Problemet är väl inte att folk vill påverka politiken utan att de vill att det skall vara precis så som just de anser – gäller ju för övrigt också Gröning själv. Jag vill gärna påverka politiken men har respekt för att också andra har åsikter och att deras är lika mycket värda som mina. Det innebär att det i en lång rad frågor drivs politik – också av företrädare för mitt parti – med vilken jag inte sympatiserar.
Jag är t.ex. för fri invandring – det har jag inte fått gehör för.
Jag är för ett starkt och demokratiskt uppbyggt EU med direktval till parlamentet – det har jag inte fått gehör för.
Jag tycker att det är fullständigt vansiningt att inför abiltullar i Stockholm, man borde bygga bättre vägar och bättre kollektivtrafik istället – det har jag inte fått gehör för.
Jag är för ökad valfrihet när det gäller utnyttjandet av t.ex. föräldraförsäkringen – det har jag inte fått gehör för.
Jag tycker att vi skall satsa på en tillväxtbefrämjande politik, dvs ge mer stöd och hjälp åt de som vill starta företag, förenkla för sådana m.m. – det har jag inte fått gehör för.
Till skillnad från t.ex. Gröning anser jag det rimligt att min åsikt inte omedelbart får genomslag i politken. Självklart hoppas jag att den får det till slut. Att det skulle vara fel på demokratin för att inte jag får bestämma tycker jag dock inte. Desperat blir jag heller inte.
Rapport från Almedalen 3
Väl hemma kan det vara värt att summera. Vår aktivitet kring det nya materialet gick mycket bra. För att citera Jan Sandred: “Trots konkurrens från ett osannolikt bra badväder och tragiska världsnyheter, blev lanseringen av skolmaterialet ”Livstid” en mycket stor framgång på Almedalsveckan. Det kom dubbelt så många deltagare som planerat på seminarierna. Och det var inte vilka deltagare som helst. Vi hade allt från TV-team från SVT Rapport, till generaldirektörer och skolministrar. Reaktionerna var mycket positiva, vilket bådar gott inför det fortsatta arbetet.”
Själv bevistade jag också alla partiers tal i Almedalen under onsdag till lördag. Marita Ulvskog var bra som jag tidigare rapporterat. Lars Leijonborg gjorde väl hyfsat ifrån sig med tanke på omständigheterna men är ju fullständigt ute och cyklar när det gäller bekämpning av terrorism. I hans värld kommer alla de repressiva åtgärder att vidtas som terrorismen emellanåt kan antas vara reaktion mot. Avlyssning och kontroll är hans recept – någon borde prata med honom om liberalism!
Jag skall skriva mera om den frågan – det är märkligt att höra så mycket om krig och ondska ur munnen på någon som påstår sig vara demokrat och humanist.
Maud Olofsson presenterades som någon slags ledande visionär. Hon sa inte ett ord i den visionära delen av talet som inte alla skulle kunna skriva under på. Fullständigt patetisk vision tyvärr. Hon adresserade dock de demonstranter som efterlyste flyktingfrågan i diskussionen – för det fick hon också applåder av mig.
Lars Ohly var den sista och den med minst antal åhörare. Ytterligt otacksamt att tala i slutet på veckan. Det var inte heller ett särskilt upphetsande tal. Han tog dock också upp flyktingfrågan vilket var bra. Personligen tycker jag dock inte att det räcker med en mer humanitär bedömning av flyktingbarnens rättigheter. Släpp invandringen fri!
Under lördagen ägnade jag mig för övrigt åt en liten rundtur på Gotland med dotter Ylva. Vi kollade bland annat Lummelunda-grottan. Lunch åt vi på ett mycket trevligt ställe bredvid Ala kyrka som heter Konstnärsgården. Där serverades en mycket god grillad Merquez med fransk potatissallad. Stället rekommenderas varmt!
Inga mjukvarupatent!
Inga mjukvarupatent! – Free Software Foundation Europe: Inga mjukvarupatent i Europa och begäran om granskningsverktyg för EPO.
Efter flera års kamp har det Europeiska Parlamentet slutligen avslagit direktivet om mjukvarupatent med 648 av 680 röster; en stark signal mot patent på mjukvara, ett bevis på minskat förtroende för den Europeiska Unionen och en klar röst för att det Europeiska Patentkontoret (EPO) måste ändra sin policy och omgående upphöra med att utfärda mjukvarupatent.
FSF: Pressmeddelande
DN: Förslag om mjukvarupatent röstades ned [Gnuheter]
Det här är oerhört glädjande. Röstsiffrorna år ju också förkrossande. Tack till alla som deltagit i kampen!!!
Rapport från Almedalen 2
Enligt SvD är Margareta Winberg upprörd över anklagelser om att ha anställt svart arbetskraft och dessutom anser hon sig felciterad när det gäller de minst sagt extrema uppgifterna i brasiliansk press om våld mot kvinnor i Sverige. Här på Toftagården där hon uppenbarligen bor ser hon emellertid rätt avslappnad ut och verkar umgås med man och om jag inte mistar mig Ingegerd Sahlström – Toftagården är en mycket behaglig och i någon mening avskild miljö med tillgång till utmärkt restaurang.
Rapport från Almedalen
Jag är i Almedalen – på dagarna närmare bestämt i biblioteket – för att presentera ett material Microsoft, Medierådet och Myndigheten för skolutveckling håller på att producera. Materialet är avsett att användas i skolan och skall stimulera diskussioner om frågor som mobbning på nätet (och via SMS), källkritik och hur man skall förstå konsekvenser av vad man gör på nätet (att allting sprids och kan bli bestående).
Lite annat hinner jag med. Idag besökte jag ett seminarium kring bloggandet och dess eventuellaa inverkan på politiken/valet nästa år. Debatten var väl inte så upphetsande även om en av paneldeltagarna tyckte så – Dick Erixon hetsade upp sig lite. Den enda riktigt intressanta diskussionen rörde frågan om vilka som bloggar – vilket Ali Esbati tyckte var ett problem då bloggarna mestadels enligt hans uppfattning är män och höger till skillnad från Dick som såg det som en fördel att bloggandet faktiskt är tillgängligt för alla (i princip utan kostnad) och att det därför ger alla typer av åsikter fritt spelrum.
Jag håller i denna fråga med Dick. Det är uppenbart att bloggen som medium inte diskriminerar någon annat än den som saknar tillgång (och lite kunskap) til uppkopplad dator. Det som är bloggens problem är snarast att om tillräckligt många nyttjar det (så att vi kan säga att vi ökat yttrandefriheten) kommer det att bli oerhört svårt att hinna med att ta del av alla intressanta inlägg (för att inte tala om de många ointressanta).
Jag lyssnade också på Marita Ulvskogs tal. Det var överraskande bra och hon fick in en hel del poänger. Lyssna gärna på det varhelst det går att få tag på.
Skattechock!
Skattechock! – 17 kronor och 58 öre betalar solnaborna i kommunalskatt. Herregud vad lite. Jag har alltid bott i kommuner där skatten är runt 22 eller 23 kronor och däröver. Det måste för solnaborna ge ganska mycket mer pengar i plånboken men frågan är vad de förlorat? Privatiseringar och avregleringar av kommunal verksamhet har givetvis ett pris. Men kommunernas olika skattesatser och invånarnas olika levnadsvillkor visar hur svårt det är idag med en gerenrell politik. Välfärdsstaten finns egentligen inte längre, eller den ser åtminstone väldiigt olika ut. I Stockholm brukar kommunerna klaga på den så kallade Robin Hoodskatten. Att de rika kommunerna får bidra till fattigare. Samtidigt får också de fattigare bidra till de rikare. I Norrbotten till exempel där kommunerna har höga skatter har de också väldigt god kvalitet på omsorgen. Det har Norrobttens kommunerna fått betala för till storstäderna. När Robin Hodd- skatten utvärderades konstaterades att det var orättvis att Norrlands kommunerna skulle ha så bra kvalitet på sin omsorg. Svaret blev att de var tvungna att sänka den så det skulle blir mer enheltligt elände över landet. [Lotta Grönings blogg]
Ibland är det ganska svårt att följa med i Grönings resonemang. När detta inlägg först publicerades var skillnaden mellan Solna och andra ännu större – Gröning brukade då bo i kommuner med 30 kronors kommunalskatt. Sedan – innan jag hann kommentera – ändrade hon till mera rimliga 22-23 kronor. När hon jämför utgår hon från att Solna-borna på grund av detta automatiskt får sämre service. Kanske behöver hon bli upplyst om de mycket stora skillnaderna i skattekraft mellan kommuner?
Oavsett detta så är det förstås skillnader mellan kommuner. Det har vi det kommunala självstyret att tacka för vilket innebär att medborgarna i respektive kommun har rätt att rösta i kommunala val och därmed ta ställning till hur de vill ha det.
Det jag dock inte förstår är den omvända Robin Hood-effekten Gröning hävdar. Enligt henne har Norrlandskommunerna fått betala något till – oklart vad – de rikare kommunerna. Skall man uppfatta det så kanske att hon menar att det är rimligt att de kommuner som gynnas av utjämningsbidraget skall kunna hålla högre standard än andra? Vad är i så fall argumentet för detta.
Själv tycker jag utjämningssystem baseradde på skattekraft och socio-ekonomiska faktorer är utmärkta. Jag vill dock låta den enskilda kommunen och ytterst medborgarna i denna bestämma till vad dessa och övriga kommunala intäkter skall användas.
Senaste kommentarerna