Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Digital identitet/katalog för skolan
Skolan behöver en gemensam infrastruktur för katalog och digitala identiteter!: “Ett av de största problemen i sammanhanget är hanteringen av användarinformation och digitala identiteter. Förutom att användarhantering ofta skapar en massa onödigt extraarbete ute i kommunerna (ofta hanteras användare i flera system istället för i en central katalog), så ställer det till en massa problem i olika sammanhang. Ett exempel på ett sådant sammanhang är nationella IT-tjänster med skolan som målgrupp. Det finns, nästan utan undantag, ett behov av att identifiera och auktorisera de elever och lärare som skall ges tillgång till en tjänst. Detta gäller för de IT-tjänster som tillhandahålls av myndigheter (exempelvis nationella prov från skolverket), men också tjänster från kommersiella aktörer (exempelvis läromedelsproducenter, webbtjänster eller liknande). Frånvaron av en gemensam infrastruktur för katalogtjänster och digitala identiteter kostar sannolikt åtskilligt för alla inblandade. Än värre är att skolan riskerar att bli utan en massa bra IT-tjänster för att det blir för dyrt och krångligt.”
Frepa har skrivet ett intressant inlägg angående behovet av katalog och digitala identiteter inom skolans värld. Han refererar till det arbete som görs inom universitetsvärlden SWAMID. Kanske något vi (skolan/kommuner/MSU) skulle kunna samverka med?
Technorati Tags:
IT i skolan, Fredrik Paulsson, Frepa, Mjuk infrastruktur, Katalog, Digitala identiteter
Valfrihet – inget för regeringen?
”Dödsstöt mot Waldorfpedagogiken”: “Men skolminister Jan Björklund ger landets Waldorfskolor nobben: regeringen tänker föreskriva att samtliga tredjeklassare måste delta i de nationella proven.
–Det ska vara likvärdiga villkor. Elever i svensk skola har rätt att få lära sig läsa, skriva och räkna på lågstadiet. Det gäller även elever i Waldorfskolor. Det kommer att bli obligatoriskt med prov även för dem, säger han.
Jan Björklund välkomnar alternativa arbetssätt, men ”köper inte” Waldorfskolornas argument.
–Man får inte blanda ihop en frihet i pedagogik med att man skulle kunna ha frihet att själv bestämma vad eleverna ska lära sig. Det står i läroplanen och går inte att dribbla bort.”
(Hittat via knuff.se.)
Nu börjar det ju bli riktigt roligt. Under lång tid kämpade företrädare för olika alternativa pedagogiker för att få rätt att starta skolor och för att få likvärdiga villkor främst i ekonomiska termer. Under 80-talet var också alternativ respektive religiös inriktning det enda som gav möjlighet att driva skolor vid sidan av det offentliga skolväsendet och dessa förblev också få. Under början på 90-talet (med Beatrice Ask som skolminister – nu skall hon visst tvångsmässigt drogtesta barn) fick vi en lagstiftning som skapade rätt så likvärdiga villkor och som därmed gav alla föräldrar möjlighet att välja skola utan att behöva titta i den egna plånboken (i princip). Sedan dess har vi sett en rätt stor ökning av antalet friskolor främst i storstadsområdena.
Det intressanta är ju att läroplanen också gäller för friskolorna. Det betyder att en grundskoleutbildning skall vara likvärdig oberoende av val av skola. Hur man uppnår de mål läroplanen stipulerar är därmed något som respektive skola/huvudman kan forma. Nu är det emellertid slut på detta flum. Alla skall inte bara uppnå läroplanens mål för den 9-årga skolan utan de skall dessutom göra det i samma takt. För Walldorf-pedagogiken innebär nog detta ett rätt kraftfullt ingripande eftersom en av de saker som karaktäriserar den är att man låter barn utveckla sin förmåga att läsa, skriva och räkna mer i sin egen takt än vad den mer kollektivistiska pedagogiken i grundskolan gör. Det innebär såvitt jag förstår inte att elever i Walldorfskolor skulle ha svårare att nå målen efter 9 år.
Det här förstår inte alla. En annars omdömesgill person som Jonas Hellman tror t.ex. att man måste uppnå vissa mål efter 3 år i skolan för att klara resten – varför skulle det vara så? Om vi vet något om lärande så är det väl att det är individuellt men förutsätter socialt sammanhang. Rosemari Södergren är mer konfunderad över den inskränkning av valfriheten detta innebär.
Kanske skall betona att jag i grunden är rätt skeptisk till just Walldorf-pedagogiken och inte valt denna för någon av mina 6 barn. Jobbade runt 5 år på det läkepedagogiska Solbergahemmet och lärde känna en hel del människor som åtminstone i någon mening definierade sig som antroposofer, det senare något som jag av olika skäl fortsatt att göra. Min huvudsakliga kritik gäller dock inte sättet man hanterar baskunskaper (som att kunna läsa, vara digitalt kompetent etc) utan på grund av dels det jag uppfattar som ett auktoritärt drag, dels den mystisism som kommer tilll uttryck i den religiösa föreställningsvärld som karaktäriserar antroposofin.
Technorati Tags:
IT i skolan, Politik, Rosemari Södergren, SvD, Utbildning, Skola, Jan Björklund, Jonas Hellman, Walldorf-pedagogik, Antroposofi, Läkepedagogik
Splittring av parti eller väljarbas?
Även en oxfordsprofessor kan ha fel (uppenbarligen): “Bakgrunden är nu förvisso lika enkel som begriplig; i Storbritannien har de konservativa föreslagit en flygskatt och labour är splittrade, eftersom det är arbetarväljarna som drabbas relativt hårdast.
Men i Sverige är situationen som bekant den omvända. Det var en socialdemokratisk regering som fattade beslut om att införa flygskatter som en del i den gröna skatteväxlingen, och vår nya högerregering som tog bort dem. Samma bild har vi rörande exempelvis bensinskatten. Det var socialdemokrater som stod upp för den, och borgerliga partier som lovade att sänka den (vilket när de sedan vunnit valet visserligen visade sig resultera i en höjning, så kan det gå.)
Jag säger nu inte att frågan om drivmedelskostnader är enkla och utan målkonflikter. Inte heller frågor som rör hur vi kan effektivisera den offentliga sektorn. Men att dessa frågor innebär att socialdemokratin håller på att spricka i sina beståndsdelar, det är helt enkelt fel.”
(Hittat via knuff.se.)
Jag har också läst Vernon Bogdanors artikel på DN debatt. Tror att Sjölander läser den med alltför kortsiktigt perspektiv. Bogdanors har rätt såtillvida att den socialdemokratiska välfärdsmodellen i huvudsak vunnit slaget om samhällsmodell. Han har nog också rätt när han därifrån drar slutsatsen att det är den som bäst kan visa på hur den skall moderniseras (inte höjda skatter, högre kvalitet, ökad individualisering av offentlig finansierade tjänster etc) som är framtidens valvinnare.
Erik Laakso uttrycker detta såhär:
Hur en socialdemokratisk politik för ett nytt århundrade ska utformas, har jag skrivit om flera gånger tidigare och jag har då pekat på att nyckel ligger i att se individen krav, vilja och motivation och att göra det utifrån frivilliga, kooperativa lösningar.
Resonemangen om vad som eventuellt kommer att splittra socialdemokratin ligger det också något i. Om man segmenterar väljarbasen ungefär så som Bogdanors gör blir det ju uppenbart att socialdemokratin vilar på tre ben – de lågavlönade, den “välbeställda arbetarklassen” och delar av medelklassen. För de två förstnämnda segmenten gäller, precis som Bogdanor noterar för de välbeställda arbetarna, att den hittillsvarande socialdemokratiska miljöpolitiken i allt för hög grad slår mot dessa. Under 90-talet klarade vi oss rätt bra ändå men jag tror att stigande missnöje med vår politik, som slutligen manifesterades i höstas, till viss del kan förklaras av att vi misslyckats med att formulera en politik (inklusive miljöområdet) som visar hur även de mindre bemedlade skall få del av den välfärd (i vid mening) som redan kommit de mer bemedlade till del. Där utgör ekonomiska möjligheter att flyga bara ett exempel.
Sjölander menar att socialdemokratin inte alls håller på att spricka – och i mer bokstavliga termer är ju det korrekt. Dock har vi ramlat ner från en nivå när det gäller väljarstöd som innebar att vi tidigare åtminstone någon valpeiod kunde sitta på egen majoritet till dagens som ju efter förra valet innebär at vi inte ens med stöd av tidigare “vänster”-partier når majoritet i riksdagen. I Sverige spricker inte partiet – i Sverige sprider väljarna ut sina röster mer.
Technorati Tags:
Johan Sjölander, Socialdemokraterna, Politik, DN, Erik Laakso, Miljö, Vernon Bogdanor
Hur använda nätet?
Jon Worth har intervjuat Jonas Morian.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Kongress
Berlindeklarationen i sin helhet
Här är den hemliga Berlindeklarationen: “Än så länge är deklarationen fortfarande hemlig, och det är osäkert hur mycket medlemsländernas regeringar hittills har tagit del av. Det kan också tillkomma mindre ändringar till imorgon”
(Hittat via knuff.se om Margot Wallström.)
Marianne Ekdahl har tydligen kommit över deklarationen i sin helhet (på tyska) och publicerat den. Dock med reservation för att det kanske inte är den slutliga versionen. Rätt pompös ton har den i alla fall och formen försöker ge intryck av att det är vi dvs alla medborgare i Europa (vilket väl utesluter en del som bor här) som uttalar sig.
Marianne Björklund rapporterar i DN att en talesman för det tyska ordförandeskapet sagt att “Vi ville ha en text som är begriplig för folket. Därför börjar många meningar med vi”. Vad har man för inställning till folket då?
Värre är kanske hemlighetsmakeriet – borde inte en text i vårt namn ha producerats i en Wiki?
Berlindeklarationen – ett pekoral?
Berlindeklarationen – ett självmål: “En sak som redan läckt ut i media är de skrattretande formuleringarna om “We, the peoples of Europe…”. Som om det vore Europas folk som uttalar sig i Berlindeklarationen! Det hela blir extra roligt om man tänker på att deklarationen som utger sig för att tala för Europas folk tas fram i hemlighet.
Men det är ju konsekvent. EU-anhängare brukar ju inte tycka om att fråga folket.”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Max Andersson lyckas reducera sin säkert helt relevanta kritik av Berlindeklarationen genom den föraktfulla kommentaren riktad mot alla EU-anhängare som varandes demokratimotståndare. Tråkig diskussionsstil.
Till saken dock: Rolf Gustavsson beskriver samma dokument (i SVD) som pinsamt pompöst EU-snömos och avslutar med att “Berlin-deklarationen ser ut att bli en bekräftelse på den gamla anekdoten som säger att en kamel är en häst ritad av en tysk (fest)kommitté. Det blir nog en kamel som avtäcks i Berlin på söndag.”
Ser fram emot söndagen då denna deklaration tydligen skall presenteras. Hoppas bara Margot Wallström fått tag på den innan dess och sett till att alla We, the peoples of… tas bort för något mandat att uttala sig i mitt namn har jag inte givit.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, SvD, EU, Margot Wallström
SISU – nu på nätet SISU Portal
SISU Portal
: “SISU, Svenska Institutet för SystemUtveckling, var ett av de första industriforskningsinstituten inom IT-området i Sverige. Mellan åren 1985 och 1999 spelade SISU en viktig roll som bro mellan forskning och näringsliv genom att koppla samman praktik och forskning om systemutveckling, verksamhetsanalys och informationsteknologins användning.”
Numera hittar man det mesta om och av medarbetare på Svenska Institutet för SystemUtveckling (SISU), där jag arbetade från 1996 (också under den tid då verksamheten misshandlades av olika aktörer vilket slutade med Framkoms konkurs). Några rapporter saknas tydligen så jag skall kolla i mina gömmor. Stort och intressant arbete kamraterna på Cnet gjort.
Technorati Tags:
SISU, Cnet, Systemutveckling
Klassanalys versus identitetspolitik
Katrine Kielos: “Sahlin väljer alltså medvetat att inte analysera i termer av klass och kön. Hon menar att problemen uppstår i det glapp som finns mellan individ och norm. Detta är en stor ideologisk förändring bort från klassanalys och mot identitetspolitik. En klassisk socialdemokrati hade sett ungas alkohol och drogkonsumtion, våld och ökningen av antalet samtal till BRIS i relation till klassamhället. Man hade letat efter förklaringarna till ungdomars uttryck för desperation i deras ekonomiska situation och deras föräldrars position på arbetsmarknaden. Man hade sett ungdomars ångest för att inte ha Cheap Monday-jeans som ett uttryck för hur klassklyftor påverkar hela familjer. De frivilliga utviken på sajter som snyggast.se hade förklarats med hur kvinnor i vissa socialgrupper inte har möjlighet till bekräftelse på annat område än det utseendemässiga. Individen hade helt enkelt inte som i Sahlins analys varit en lösryckt aktör skapad i förhållande till normer, utan hade analyserats som en del av en klass och dennas ekonomiska villkor. Politiska lösningar hade man funnit genom att förändra de ekonomiska och sociala villkoren för de mest utsatta grupperna och inte genom att försöka slå mot någon klass och könsblind ”jämförelseångest”.”
Jag tror Kielos har rätt. Själv saknade jag just klassanalysen i rätt många av kongressledamöternas inlägg i förra helgens allmänpolitiska debatt fast jag då valde att ställa ett samhålleligt perspektiv mot det pivata (som lika gärna skulle kunnat vara det individuella). Enn Kokk är inne på samma tema när han diskuterar Mona Sahlins s.k. linjetal på kongressen och påpekar att
“Men man måste komma i håg att det finns ett klassperspektiv på vad som är socialdemokrati, ett parti företrädesvis för löneanställda. Ser vi inte upp, kan socialdemokratin, även dess självbild, snart nog bli den av ett parti, som bra mycket – alltför mycket – liknar de amerikanska Demokraterna. Jag dristar mig till att gissa, att Mona Sahlin, nu också vald till ordförande i partiets programkommission, helt enkelt inte är tillräckligt bekant med sitt partis marxistiska ådra.”
Jag tror dock att man skall reducera klassperspektivets relation till väljar/medlemskadern utan se det som ett analysinstrument, en grundläggande ideologiskt formande kompass. Det bestämmer nämligen inställningen till politiken och dess omfattning.
Flera kommentarer hos Jonas Morian, där Kielos artikel var publicerad, verkar vilja beskriva klassanalysen som förlegad, som om analysinstrumentet skulle ha med väljargrupper att göra. Analysinstrumentet är ju till för att kunna orientera sig, för att kunna identifiera vad som egentligen orsakar ett problem (som ju kan upplevas vara helt privat, individuellt) på att sådant sätt att det ger möjligheter att finna politiska lösningar.
Ett kanske något förenklat exempel från mijöområdet: Transporter genererar bl.a. avgaser som orsakar miljöproblem. Ur ett individuellt perspektiv skulle alltså enskildas bilåkande kunna ses som problemet. Ser vi det ur ett samhälleligt och/eller klassperspektiv är det marknadens (kapitalets) lösning av transporterna i vårt samhålle som är problemet och vi kan därmed se att det är samhälleliga lösninagr som krävs – tvinga fram alternativa bränslen/transportslag och se till att de som gjort vinster på nuvarande ordning (bil- och oljeindustrin) så långt möjligt betalar omställningen.
Ställa krav på t.ex. övergång till annat bränsle senast år 20XX är en samhällelig lösning som tvingar producenterna att ta utvecklingsansvar, att införa trängselavgifter eller andra begränsningar av enskildas rörelsefrihet är motsatsen, en individuell lösning som dessutom riktas mot de med sämst resurser.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Miljö, Enn Kokk, Mona Sahlin, Katrine Kielos
Jonas Morian | PromeMorian
Gästanalytiker: Katrine Kielos: “Sahlin har snappat upp det som under de senaste åren vuxit fram som den avgörande ideologiska konflikten i socialdemokratin: identitetspolitik mot klass. Sahlin har blivit omslagsflicka för den rörelse inom rörelsen som analyserar samhällsproblem utifrån begrepp som normer, kultur, etnicitet och genus istället för klass, kön och ekonomi. I Sahlins installationstal kan man tydligt se den förskjutning mot identitetspolitik som valet av henne som partiledare innebär. Jag finner den problematisk.”
KLart intressant artikel av Katrine Kielos. Återkommer med en kommentar senare.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Mona Sahlin, Katrine Kielos
Monas ”linjetal”
Nu har jag lyssnat på Monas första tal som nyvald partiordförande. Det mesta är lätt att instämma i.
Bland annat understryker hon att socialdemokratin skall vara en befrielserörelse och att vi måste återta frihetsbegreppet. Därom är jag helt ense.
“vi ska pratat om verklig frihet, möjligheten att plugga och studera utan att ens föräldrar gjorde det, att skapa egna normer, frihet som i att få förverkliga sitt livs dröm”
Att varje människa skall kunna förverkliga sin livsdröm är egentligen betydligt mer kontroversiellt än vad man kanske antar. Det handlar nämligen om mer än tillgången till t.ex. utbildningsmöjligheter, det handlar lika mycket om frånvaron av regler, system som begränsar den enskildas människans möjligheter.
Sahlin vill ta tillvara de “kärleksfulla kritikerna” – det är också lätt att instämma i även om jag har lite svårt med språkbruket. Hela talet är lite teknokratiskt uttryckt, inte så agitatoriskt som jag skulle önska, men samtidigt använder hon ord som kärleksfull, älska, hata – ord som åtminstone jag har svår att relatera till i det politiska samtalet och i beskrivningar av andra relationer än mänskliga och relativt privata.
“Älska bilen men hata bensinen”
Sahlin likställer miljöfrågan med kampen mot klassamhället, jag är inte övertygad om att en sådan inställning är rimlig. Inte för att miljöfrågan skulle vara oviktig utan för att kampen mot klassamhället inte alls kan betraktas som avslutad och egentligen kan sägas utgöra fundamentet för vår ideologi. Den måste därför vara överordnad och prägla politiken på miljöområdet likaväl som det påverkar politiken på alla andra områden.
Klara besked ger Sahlin på flera områden. Särskilt uppskattar jag att hon faktiskt markerar att vi måste göra något åt löner i offentlig sektors kvinnodominerade vård och omsorg och ge våra fackliga kamrater vårt odelade stöd! Själv har jag ju motionerat till min arbetarekommun i den frågan – den kan inte lösas inom ramen för den vanliga avtalsrörelsen.
Hon är också tydlig när det gäller EU – “den bästa motkraften vi har”, om att invasionen av Irak var ett brott mot folkrätten och att palestinierna behöver vår solidaritet. Mycket bra!
PS Mona spelar upp ett tal av Olof Palme som är mycket bra (om fördomar) men varför applåderar men en bandupptagning? DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Södertälje, Miljö, Mona Sahlin, Partiledare, Partiordförande, Kongress, Avtalsrörelse, Lägstalöner, Arbetarekommun, Utrikespolitik
Senaste kommentarerna