2000-talets socialdemokrati

Currently playing in iTunes: gottheblues Dec 8 2006 by gottheblues (Podcast)

En socialdemokrati för det 21:a århundradet: “I en ny tid, en postmodernistisk, postfordistisk och i allra högsta grad individualistisk tidsålder, “this is the dawning of the age of Aquarius” som det står i visan och kanske ligger det lite sanning i det även om jag är skeptisk mot det mesta av den sortens mumbojumbo, behöver även kollektivistiska partier titta över sin framtidsagenda om vi vill ha ett fortsatt politiskt inflytande. Vår socialdemokratiska blandideologi fungerar alldeles utmärkt med individanpassning men våra metoder är ofta cementerat kollektivistiska och utan hänsyn till människors olikhet, olikhet såväl i karaktär som i förutsättning.”

(Via Erik Laakso | På Uppstuds.)

Erik Laakso har i ett, som vanligt får man väl säga, intressant inlägg tagit upp några viktiga frågor som behöver diskuteras för att utgöra bas för en till vår tidsålder bättre anpassad socialdemokratisk politik. Finns ingen anledning att räkna upp dessa här eftersom de går bra att ta del av ”på uppstuds”.

Hans inlägg föranleder dock ett antal funderingar. Laakso har rätt när han skriver “För det fjärde (eller kanske för det första) så måste vi ha en solid plan för full sysselsättning och låg arbetslöshet. Med det som tydlig målsättning kan vi få de andra stegen att fungera också. Vi måste ha en plan som omfattar småföretag likväl som stora företag. Vi måste vara tydliga med att det finns anledning att anställa fler inom den offentliga sektorn och att det finns ett samhällsansvar att anställa de som av olika orsaker har svårt att komma till sin rätt. Vi borde vara ett parti för småföretagarna likväl som vi är ett parti för andra som sliter ont i samhällsbyggandet.” Och det skall förstås verkligen vara för det första eftersom grunden för att kunna fördela välstånd till alla är stabil ekonomi baserad på tillväxt. Det innebär att vi måste ha en politik som stimulerar företagande – hittills kan man säga att vi lyckats bra när det gäller stora företag. Mindre bra har vi varit i att skapa rätt förutsättningar för små företag kanske i synnerhet inom sericenäringar. Där måste vi hitta en ny formel för hur man kan kombinera skydd för den enskilde, skydd för miljö m.m. med stor frihet från hindrande regler, byråkrati och höga kringkostnader. Inte lätt men det går!

Laakso argumenterar för en svensk flexicurty-modell. Det tror jag också är riktigt. Det måste bli lättare att säga upp sig och veta att det funkar ekonomiskt medan man söker nytt jobb. På en arbetsmarknad med låg arbetslöshet och hög rörlighet är detta inget stort problem även om det förstås kräver höga ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen. För små företag kan det också finnas skäl att ha lite större flexibilitet när det gäller att säga upp personal, vilket heller inte borde vara något större problem om ersättningsnivåerna är höga och rörligheten allmänt något större än idag. Det senare – rörligheten – är nog något som relativt snabbt växer fram ändå. Allt fler ser inte sin karriär i arbetslivet som ett projekt knutet till en arbetsköpare utan som något som bland annat innebär relativt täta byten av jobb och ibland bransch.

Svårigheten ligger enligt min uppfattning att kombinera en flexibel modell för arbetsmarknaden, som naturligtvis alltid kommer att fungera bäst för de resursstarka “attraktiva”, med det skydd för mindre resursstarka, de som alltså framstår som mindre attraktiva i arbetsköparnas ögon, som krävs för att alla skall komma med. Vore intressant att ta del av hur den danska modellen fungerar för grupper som av olika skäl inte alltid kan göra ett “fullt dagsverke” – vi vill ju självklart inte ha fler som hamnar i en b-lagskategori.

Det här med en politik för tillväxt som också får med småföretagarna är svårt. Å den ena sidan står förstås rättmättiga krav på att alla skall följa samma regler, att alla har en vettig arbetsmöljö osv. Å den andra är det ostridigt så att kostnaderna för att bedriva verksamheter i liten skala är alltför höga såväl rent finansiellt som arbetsmässigt. Det tar ofta alltför mycket kraft/tid för att ta sig igenom byråkratiskt krångel med tillstånd etc. Nya krav när det gäller livsmedelshanteringen är ett exempel, serveringstillstånd ett annat, miljökrav ett tredje. När t.ex. Skansholmens Skärgårdskrog inte kan bygga en uteservering några 10-tal meter ifrån restaurangen med mindre än att det skall finnas kök och handikappanpassad toalett (som ju redan finns i huvudbyggnaden) inser man att krånglet är för stort. Därmed förhindras företaget att ha levande musik (som någon ogin granne förhindrat på bryggan pga “störande ljud”) och därmed utveckla sin verksamhet.

Jonas Morian har också kommenterat Laaksos inlägg.

Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Alkoholpolitik, Erik Laakso, Södertälje, Mörkö, Ekonomi

Currently playing in iTunes: gottheblues Dec 8 2006 by gottheblues (Podcast)