Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
I Kalifornien är bloggare journalister
Enligt ett domstolsutslag i Kalifornien har bloggare samma juridiska status som journalister. Det är intressant och skyddar bloggare från att t.ex. behöva avslöja sina källor. Om detta gäller också i Sverige är rätt osäkert. Här måste man t.ex. ha ett utgivningsbevis som dels kostar pengar, dels är svårt att uppfylla villkoren för då det förutsätter att man har kontroll över allt som skrivs (alltså även kommentarer). Jonas Morian har skrivit bra om detta.
Bloggers Have Same Rights as Journalists: “After the closing of a case filed by Apple, a California appeals court judge has ruled that internet journalists and bloggers alike are protected by law just as traditional journalists are. Apple filed a case claiming that AppleInsider and PowerPage make known their sources for a 2004 story on those websites revealing an in-development Apple product dubbed Asteroid, which is to be a breakout box for Garageband. The ruling meant that AppleInsider and PowerPage did not have to disclose their sources and that the First Amendment and California’s Shield Law also apply to bloggers. This is one more step to furthering the recognition of blogs as viable media sources.”
(från Paul Stamatiou.)
Technorati Tags:
Demokrati, edemocracy, Democracy, Freedom of speech, Swedish, Apple, Politics, Rättssäkerhet, Politik, Yttrandefrihet, Jonas Morian
Så lågt var taket – pinsamt Urban!
Grattis Aqurette! Du lyckades svartmåla och utestänga mig.: “Jag bugar djupt och håller mössan fint i hand. Moderatbloggaren Aqurette har lyckats med något som jag i princip trodde var omöjligt, nämligen att bloggen Motallians klipper alla band till mig och min blogg. Så här skrev Urban Lindkvist i mail till mig:
“Hej Stefan,
Jag har nu läst ditt inlägg om homosexuella och jag tycker verkligen att du är ute och fiskar i grumliga vatten. Din inställning strider mot synen om alla människors lika värde och jämförelsen med pedofili och tidilag doftar verkligen medeltid. Därför måste jag be dig sluta på Motallians.
Hälsningar
Urban Lindstedt””
(från SannBlogg.)
Jag är också socialdemokrat. Jag strävar också efter en fortsatt socialdemokratisk regering. Jag har mot socialdemokratin en del avvikande uppfattningar. Bland annat är jag för yttrandefrihet, åsiktsfrihet och en fri diskussion. Så är tyvärr uppenbarligen inte fallet med kamrat Urban Lindstedt – en man som tidigare haft en del intressant att säga.
Technorati Tags:
Demokrati, Democracy, Swedish, Solidaritet, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet, SannBlogg, Urban Lindstedt, Motallians
Med det mail Urban nu har skrivit till Stefan Sanneskär demonstrerar han en syn på en kamrats möjligheter att uttrycka sina åsikter som är lite skrämmande. Självklart inbegriper denna rätt inte nödvändigtvis rätten att uttrycka den just på Motalians men det har Stefan inte gjort – han har tagit upp en diskussion kring ett kontroversiellt ämne på sin egen blogg för vilket han förtjänar respekt (alldelses oavsett om man håller med eller inte).
Jag är djupt besviken på Urban Lindstedts agerande!
Stefan är ju tydligen nu också borttagen från listan över bloggare på Motalians. Man undrar – men jag orkade inte leta så länge – om hans eventuella inlägg också har raderats. Om så är fallet skapar Urban Lindstedt plötsligt en ny historia för Motalians – fullt i klass med retuscherade foton som väl var populärt i det gamla Sovjetunionen.
Man kan vara polyamorös också
I sovrummet har staten inget att göra: “Äktenskapsbalken borde ersättas med en neutral samlevnadsbalk
Alla ska ha rätt att älska vem de vill, så många de vill, hur de vill. Detta är det jag brinner för, och det är det budskap jag vill föra fram”
(från Klara Gratte i Aftonbladet.)
Det pågår diskussioner här och var kring huruvida det finns en skala utmed vilken vår syn på sexualitet och samlevnad rör sig. Enligt vissa kan det nu helt politiskt korrekta synsättet när det gäller homosexuellas rätt till traditionella heterosexulla statligt sanktionerade samlevnadsformer uppfattas som ett steg utmed dennna skala. Om vi glider (och denna skala faktiskt finns) var är vi då på väg – vilka former av sexualitet och samlevnad kommer att vara politiskt korrekta i morgon?
Som sagt – om det finns en skala – ger oss Klara Gratte glatt en glidning utmed densamma. Hon argumenterar för att staten överhuvudtaget inte skall lägga sig i vilka konstellationer som vill leva tillsammans med eller utan sexuella relationer (dock begränsat till myndiga) uppenbarligen främst för att legitimera vad hon kallar polyamorösas val (vilket jag tror är flera “fruar/män”).
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Politik, Sexualitet, Äktenskap
Jag kan förstå Grattes resonemang utifrån principiella utgångspunkter – man kan verkligen diskutera vad som skall regleras i lag som berör våra privata förhållanden men det gäller så mycket mer än bara sex och samlevnad. För att också acceptera hennes resonemang (argumenten är ju inte så starka) så måste man nog analysera vad syftet är med nuvarande regler och förstås konsekvenserna i förhållande till dessa syften av en ändring.
Att hon begränsar sig till myndiga är naturligtvis också politiskt korrekt idag med all uppmärksamhet som riktas mot pedofiler. Vad händer när vi om några år är mogna att sänka myndighetsåldern till 16 år?
Stickspår: Det är väl för övrigt inga lagar som idag hindrar t.ex. en 16-17-åring från att leva tillsammans med en eller flera av samma eller motsatt kön (eller både och). Är man tillräckligt osams med föräldrarna kan man nog med lite energi t.o.m. få myndigheternas sanktion (bidrag). Det gäller väl egentligen bara att se till att ingen inblandad är för gammal (eller för ung).
Miljöpartiet skall inte vara med i någon regering
Många av mina partikamrater kramar gärna Miljöpartiet och miljöpartister. Ofta fungerar ju också samarbetet fint även om deras förhandlingstaktik – om än relativt framgångsrik – saknar respekt för demokratin/valresultat. När de håller kongress gör de sitt bästa för att verkligen demonstrera att de inte hör hemma i en regering. Att nu – 10 år efter att vi blev medlemmar i EU – upprepa krav på att Sverige skall lämna samarbetet diskvalificerar definitivt partiet från deltagande i regeringen. Skälet för detta är enkelt – ministrar företräder landet i ministerrådet. Alla ministrar måste sålunda bedriva en aktiv politik inom det europeiska samarbetet. En sådan politik går stick i stäv med ett utträdeskrav.
Miljöpartiet kräver utträde ur EU: ” Strax före 23 på lördagen, som sista punkt vid miljöpartiets kongress, röstades fram att partiet ska ha med kravet om att lämna EU i valmanifestet.
– Det är bra att det tydliggörs var vi står, säger Peter Eriksson, ett av partiets två språkrör.
Partistyrelsen har tidigare stått bakom ett förslag där det står att Sverige ska säga nej till EU:s grundlag.
Förslaget som nu röstades igenom lyder: “Vi vill att Sverige lämnar EU och i stället söker andra samarbeten i Europa”.
Något Peter Eriksson inte tror hindrar det tidigare målet om att samregera med EU-vänliga partier.
– Nej, det tror jag inte. Alla vet var vi står i frågan och det är bra att vi är tydliga med vår politik.
Kongressen beslutade också att skriva in kravet på att en folkomröstning ska hållas om EU:s konstitution.”
(från Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Swedish, EU, Politics, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian
Vore kul att höra mitt partis ledande företrädare göra detta klart redan nu så ingen tvekan råder inför valet. Som Jonas Morian uttrycker det: EU – det är vi
SL har inte enhetspris på resor
Jag blev uppmärksammad på att SLs nya taxa för resor – 20kr per resa – inte alls gäller alla. Bor man lite i utkanten av länet fungerar det inte eftersom man behållit regeln om att biljetten bara gäller en timme (det har kommundelsnämnden i Hölö/Mörkö försökt få ändrat men utan framgång).
Tar man sålunda bussen från Söräng, Mörkö där jag bor (som bara går 6 – sex – gånger per dag) hinner man “förbruka” en biljett redan in till Södertälje. Som exempel kan tas den enda morgonbussen som lämnar Söräng ca 06.55. Då kommer man till Södertälje 07.59 vilket om man t.ex. vill till Gamla stan betyder att man kan ta pendeltåget som går 08.03 (alltså ny biljett). SL pekar dock på alternativ – jag kan byta från SLs buss till Sörmlands Länstrafik och spara tid men inte pengar (kostar fortfaarande två biljetter dvs 40 kr) – passerar entimmesgränsen före bytet till pendeltåg ändå. Observera att det faktiskt tar mer än en (1) timme att ta sig de 3 milen in till Södertälje! Här är SLs två förslag:
Med SL och LT
Från Söräng måndag 29 maj kl 06:54 till Gamla stan kl 08:41
Gå cirka 650 meter till Söräng.
Ta buss 784 från Söräng mot Södertälje centrum.
Den går från Söräng 06:54
och kommer till Hälleby ca 07:05.
Vid Hälleby byter du till buss LT702 mot Södertälje centrum.
Den går från Hälleby 07:20
och kommer till Södertälje hamn 07:45.
Vid Södertälje hamn byter du till pendeltåg mot Märsta.
Det går från Södertälje hamn 07:55
och kommer till Stockholms central 08:33.
Vid T-centralen byter du till tunnelbanans gröna linje mot Högdalen.
Den går från T-centralen 08:39.
Du är framme vid Gamla stan 08:41.
Gå cirka 300 meter till Plats vald från karta.
Restid 1 timme och 47 minuter.
Trevlig resa!
Med SL hela vägen
Från Söräng måndag 29 maj kl 06:54 till Gamla stan kl 08:56
Gå cirka 650 meter till Söräng.
Ta buss 784 från Söräng mot Södertälje centrum.
Den går från Söräng 06:54
och kommer till Södertälje centrum 07:59.
Vid Södertälje centrum byter du till pendeltåg mot Märsta.
Det går från Södertälje centrum 08:03
och kommer till Stockholms central 08:48.
Vid T-centralen byter du till tunnelbanans gröna linje mot Skarpnäck.
Den går från T-centralen 08:54.
Du är framme vid Gamla stan 08:56.
Gå cirka 300 meter till Plats vald från karta.
Restid 2 timmar och 2 minuter.
Trevlig resa!
Skulle jag vilja göra resan i morgon lördag gäller följande enligt SLs reseplanerare (som för övrigt är ett lysande verktyg!):
Technorati Tags:
Stockholm, Södertälje, Swedish, Mörkö, Hölö, Politics, Politik, Miljö, Kommunikationer, SL
Från Söräng lördag 27 maj kl 08:44 till Gamla stan kl 10:55
Gå cirka 650 meter till Söräng.
Ta buss 784 från Söräng mot Södertälje centrum.
Den går från Söräng 08:44
och kommer till Södertälje centrum 09:57.
Vid Södertälje centrum byter du till pendeltåg mot Märsta.
Det går från Södertälje centrum 10:03
och kommer till Stockholms central 10:48.
Vid T-centralen byter du till tunnelbanans gröna linje mot Skarpnäck.
Den går från T-centralen 10:54.
Du är framme vid Gamla stan 10:55.
Gå cirka 300 meter till Plats vald från karta.
Restid 2 timmar och 11 minuter.
Trevlig resa!
Som framgår kommer denna resa att kosta 60 kr enkel väg eftersom 1) det gått mer än en timme när jag kommer till Södertälje och skall byta till pendeltåg och 2) det gått mer än 2 timmar när jag skall ta tunnelbanan mot Gamla stan.
Vart är vi på väg – åsikts/yrkesförbud
Har bara en ytterst vag aning om vem Petter Nilsson är – såg aldrig den såpa han deltog i. Vet bara att han har någonslags förkärlek för de repressionens förkämpar som kallar sig Osynliga partiet (en grupp som verkligen försöker göra bort sig och som tycks vilja försvaga de demokratiska strukturerna). Nu har han tydligen fått jobb på Svt och blivit av med detsamma. det senare efter protester från politiska partier. Det är oerhört att Svt vikit sig för detta och oacceptabelt att vi har partier som kallar sig demokratiska som förordar någonslags förbud mot att hysa vissa åsikter och samtidigt få jobba.
Krig är fred – yrkesförbud är demokrati: “Nåväl. När centerpartiet och dess ungdomsförbund – som alltså lyckats profilera sig på det inte helt populära förslaget att göra ungdomar rättslösa på arbetsmarknaden, och därför letar efter sätt att förfuska den politiska debatten – tappade koncepten och gick i taket över anställningen, skulle man rimligen ha väntat sig en väldig upprördhet över att ett politiskt parti försökte påverka anställningsbeslut på ett medieföretag.
Men icke så. Vi har under en tid fått vänja oss vid mediernas flockbeteende. Den som lyckas etablera en första infallsvinkel – hur bisarr denna må vara – avgör nu vartåt rapporteringen barkar (om det inte händelsevis skulle vara en utgångspunkt som pekar vänsterut – då blir det bara tyst). Snabbt hängde nu alltså alla andra medier på i ett politiskt motiverat persondrev.”
(från Esbatis kommentarer.)
Fler kommentarer om detta:
Technorati Tags:
Demokrati, Kontrollsamhälle, Democracy, Freedom of speech, Swedish, Rättssäkerhet, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet, Arbetsrätt, Johan Sjölander, Magnus Ljunkvist, Ali Esbati
Vart leder dagens syn på HBT?
Hittar Stefans synpunkter kring äktenskap melan andra än man och kvinna via Promemorian, den senare har retat sig rätt kraftigt på Stefans åsikter. Tittar man lite närmare på Stefans uppfattning finner man att han blandar ihop tre saker. Den första handlar om relationen mellan den juridiskt bindande formen för samlevnad sanktionerad av staten och eventuella religiösa cermonier sanktionerande detta förhållande. Det andra handlar om synen på samlevnad mellan andra parter än man och kvinna. Den tredje handlar om konsekvenserna av den idag politiskt korrekta synen på s.k. HBT.
Stefan skriver:
CUF är inte kloka: “Jag frågar mig hur man kan besluta och uttala sig så urbota dumt om en sak som äktenskapet. Enligt min mening så råder det en starkt överdriven politisk korrekthet idag över frågor som t.ex homosexualitet. Allt som tidigare sågs som abnormt är nu någon slags norm. I den uppfattningen vet jag att jag har nästan alla partier “emot” mig. Även socialdemokraterna. Men jag skulle aldrig låta detta tysta mig i min uppfattning.
För mig är äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna. Min egen uppfattning om detta skulle jag aldrig tvinga på någon annan men jag kräver respekt för min tro.”
(från Sannblogg.)
Om vi börjar med den första frågan så menar tydligen Stefan att på grundval av den traditionella synen på äktenskapet som har starkt stöd i de flesta religioner bör statens reglering av detsamma vila. Det betyder att staten skall sanktionera bara samlevnad mellan man och kvinna som varande äktenskap. Den uppfattningen förstår jag inte – lagstiftningen bör självfallet vara helt neutral i förhållande till religösa uppfattningar i ett sekulariserat samhälle.
Technorati Tags:
Politics, Politik, Sexualitet, Äktenskap, Religion, HBT
Technorati Tags:
SannBlogg
Den andra frågan handlar om synen på samlevnadsformer mellan andra än man och kvinna. Att vi valt att sanktionera man/kvinna-relation har väl sannolikt sin historiska förklaring i 1) behovet av att reglera arvsförhållanden utan att behöva träffa särskilda avtal och 2) kunna fastställa faderskap i en tid när detta inte kunde göras på laboratorier. I någon mån kan det ju också tänkas ha varit ett sätt att reglera konkurrensen om partner.
Idag är det förstås mycket lättare attt träffa avtal, alla är läs-och skrivkunniga, juridisk hjälp ekonomiskt överkomlig etc. Vi kan också fastställa faderskap utan att förlita oss på att parterna är monogama inom äktenskapets ram. Frågan är därmed om vi behöver statligt fastställda former för samlevnad?
Den tredje frågan som Stefan egentligen adresserar indirekt när han blandar in andra former av sexualitet (än hetero och HBT) har förstås inte med samlevnad att göra. Uppenbarligen har homosexuella vilja, och numera får de också, leva tillsammans i av staten sanktionerade förhållanden. Vilken typ av samlevnad bi- och transsexuella vill ha vet jag inte och jag tror för närvarande inte att t.ex. trepartsrelationer (för bisexuella) sanktioneras inom ramen för partnerskapslagen (men jag kan ha fel).
Det Stefan verkar vilja diskuera är just vad den idag politiskt korrekta uppfattningen att homosexuella skall ha lika rättigheter som heterosexuella kan komma att leda till. Naturligt är väl då att detta också skall gälla andra typer av sexuella läggningar. Var går då gränsen för vad som är en “naturlig” sexuell läggning. HBT-rörelsen har ju utvidgat vad som bör anses normalt men var går gränsen. Stefan exemplifierar med pedofili och tidelag och får därmed en mängd motreaktioner. Det är synd för detta borde faktiskt diskuteras.
Själv försökte jag någon gång starta en diskussion kring konsekvenseran av vår “nya” syn på sexualitet. Den traditionella normen har format vårt samhålle i hög grad. Så har vi t.ex. skilda omklädningsrum för män och kvinnor, självklart beroende på den sexualla laddning vi tillskriver nakenhet. Homosexuella borde ju med samma logik inte få klä om i samma rum som personer av samma kön. Hur blir det då med bisexuella – egna omklädningsrum eller?
Kälvemark klär av nyliberala ”medieanalytiker”
Torsten Kälvemark gör en intressant analys av Näringslivets Medieinstituts skribenter/medarbetare/chef. Kälvemark klär fullständigt av dessa och ställer viktiga frågor om Näringslivets medverkan till denna enfaldiga propaganda för främmande makt de ägnar sig åt.
Aftonbladet: Har ni sett vad de skriver?: “Dessa tre fantastiska män (Billy McCormac, Mikael Nussdorf, Michael Moynihan, min anm.) har nu alltså fått ansvaret för en viktig del av näringslivets medieanalys. Det vill säga, någon verklig analys finns knappast på deras sajt. Den är mest en korrekturläsning av texter som de från sin utsiktspunkt på högerflygeln tycker illa om.
Och deras skriverier på senare tid har i betydande utsträckning handlat om att försvara The USA Patriot Act – ett intresse som vi utomstående trots allt har svårt att koppla till det svenska näringslivets mest angelägna behov.
Ta till exempel den näst senaste krönikan av Michael Moynihan. Den handlar om det uppmärksammade fallet Al-Arian, den palestinska professorn som åtalades av Bush-regimen men som trots en mammuträttegång blev frikänd av en jury förra året. Trots att åklagaren åberopade enorma mängder av avlyssnade telefonsamtal ansåg sig juryn inte kunna koppla Al-Arian till något våldsdåd.
Moynihans poäng är nu att fiaskot för det amerikanska justitiedepartementet noterades i svenska medier men att den fortsatta utvecklingen – där Al-Arian sökt förlikning med åklagaren genom att på en punkt erkänna ett samarbete med Islamiska Jihad – däremot inte rapporterats. I skottgluggen för hans kritik står bland andra Aftonbladet.
Som så ofta förr missar dock Moynihan poängen genom att vara dåligt påläst och totalt okritisk. Dessutom är processen långt ifrån slut. Al-Arian har överklagat domen eftersom domaren i strid med förlikningsavtalet kopplat hans agerande till våldshandlingar.
Att det därutöver handlar om en process med starka politiska övertoner understryks av något som amerikanska kommentatorer påpekat. Hur kom det sig till exempel att justitieminister Alberto R. Gonzalez i egen hög person dök upp i Tampa, Florida, fem dagar innan slutlig dom i målet skulle avkunnas där den 1 maj?
Men Moynihan vill ju framför allt försvara The Patriot Act och han måste då försöka hävda att den inte spelat någon roll i målet. Men faktum är att Gonzalez företrädare John D. Ashcroft redan 2003 framhöll åtalet mot Al-Arian som “an early victory for the USA Patriot Act”. Och i december 2005 skrev Los Angeles Times om just detta påstående: “The setback for the government is likely to result in further scrutiny of Justice Department claims that the tools are vital to defend the country.”
Ingen kan vara okritisk mot Al-Arian som person eller politisk aktivist men när Näringslivets Medieinstitut ger en ensidig bild av en uppmärksammad amerikansk rättegång med drag av en ny McCarthyism har det inget med seriös medieanalys att göra.”
(från Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Demokrati, Swedish, Politics, Politik
Kälvemark avslutar med:
Men den allvarligaste fråga som måste ställas till ledningen för Stiftelsen Fritt Näringsliv och Timbro – huvudmännen för NMI – är ändå denna: Hur kan man låta sin mediepolitik kapas av ett gäng extrema nyliberaler som mest är ute för att försvara en främmande stormakt?
I styrelsen för stiftelsen sitter ju ändå personer som borde känna ett visst samhällsansvar, som Göran Tunhammar och Agneta Dreber. Vet de inte vad de när vid sin barm? Och ligger det verkligen i deras intresse att främja en politisk världsbild som även med amerikanska mått ligger till höger om den traditionella högern?
Detta har också många andra kommenterat.
Ungdomar och anställningsvillkor
Tidigare under våren har vi ju sett Centerpartiet presentera märkliga förslag beträffande ungdomars anställningsvillkor baserade på lagstiftningsförslag i Frankrike som utsattes för stundtals våldsamt motstånd vilket gjorde att det aldrig blev verklighet. För centern och Maud Olofsson var modellen ändå bra och skulle enligt deras uppfattning ha gett ungdomar fler jobb (vad som skulle hända de något äldre som därmed blev utan framgick inte).
Rosemari Södergren tog för någon vecka sedan upp Danmark som av en del används som exempel på en bättre fungerande arbetsmarknad (än den svenska) särskilt för ungdomar. Hon skriver:
Flexicurity – trygga människor är flexiblare – och om vem som skildrar arbetarnas liv och annat om gräsrötter: “Men hur kan de använda Internet för att nå ut med sina berättelser om livet? Hur kan de påverka det som skildras i medier så att också deras frågor kommer fram?
Ett konkret exempel: Förra veckan presenterade LO en rapport om Flexicurity. I korthet är det en modell i Danmark som gör att genom trygghet blir arbetskraften också mer flexibel.
Det är precis motsatsen mot centerns förslag att göra ungdomar utan anställningstrygghet.
Då har alltså LO presenterat en rapport om verkligheten, alltså inga spekulationer om hur det skulle kunna bli, utan en rapport från ett grannland som har goda erfarenheter av sin modell.
Hur uppmärksammat blev det i medier?”
(från Kulturbloggen.)
Rapporten som kan laddas ner i sin helhet från LO visar snararst på likheter än på skillnader mellan den danska och svenska modellen. Det man kanske missar
Technorati Tags:
Ekonomi, Politik, Arbetsrätt, Danmark
är något som jag slagits av vid mina besök i vårt södra grannland: Skillnaderna när det gäller näringslivsstruktur särskilt på handelsområdet. Detta är kanske vad som i rapporten döljer sig bakom konstaterandet av att vi har en högre produktivitetsutveckling i Sverige.
Rapporten pekar också på att den högre rörligheten som danskarna har kan vara hämmande på just produktivitetsutvecklingen då den kan påverka kunskapsutvecklingen negativt. Samtidigt är det förstås för den enskilde en oerhörd styrka att känna att man lätt kan gå från ett jobb till ett annat – särskilt när man är ung och vill pröva sig fram.
Den danska modellen – flexicurity – bygger alltså på att man både stimulerar arbetskraftsutbudet och rörligheten med bibehållen (och som jag förstår det när det gäller a-kassa bättre villkor än de svenska) eller utökad trygghet. Kanske har vi något att lära?
Urban om artikeln i Sundsvalls tidning
Har inte hittat så många reaktioner på den artikel jag är medförfattare till “Demokratins förfall oroar inte makten”. Nu när Urban Lindstedt återupptagit sitt politiska bloggande i eget namn kommer det – kul.
Demokratins förfall oroar inte makten: “Tolv samhällsdebattörer sätter ner foten och skriver om demokratins förfall. Men trots att namnkunniga personer som Bo Djörke, Ana Durán, Lars Ilshammar, Peter Karlberg, Kajsa Klein, Laila Niklasson, Tomas Ohlin, Anders R. Olsson, Siri Reuterstrand, Karl-Erik Tallmo, Gail Watt och Ingwar Åhman-Eklund skriver under debattartikeln nobbar DN, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Sundsvalls Tidning var första tidning att publicera. —
Kanske är det att udden också är riktad mot tidningarna som gjorde den ointressant för de stora debattsidorna.
—-
Problemet med att fördjupa demokratin är att dagens elit måste släppa på sin makt för att vi andra ska få någon. Det är sällsynt med makthavare som frilivlligt lämnar ifrån sig makt. Ge oss fullskaliga demokratiprojekt nu!”
(från Urban Lindstedt.)
Technorati Tags:
Demokrati, edemocracy, Democracy, Swedish, Socialdemokraterna
Gruppen, D2D, som står bakom artikeln bildades i höstas på initiativ av Tomas Ohlin. Den har haft formen av en studiecirkel men med en ambition att faktiskt göra något (tror de flesta medlemmarna har en lite aktivistisk ådra). Första aktiviteten blev artikeln i Sundsvalls tidningar. Nästa aktivitet är ett framträdande på det offentliga rummet i Sundsvall där också en nyskriven pamflett med lite längre artiklar kommer att presenteras på nätverksdagen.
Gruppen är kul därför att det som förenar är just det stora engagemanget i demokratifrågan med ett särskilt intresse för och erfarenhet av det som brukar kallas edemokrati dvs hur man med teknik kan stödja utveckligen av verklig demokrati. Vet inte exakt kamraternas partipolitiska sympatier men skulle säga att de spänner över hela fältet av etablerade partier i alla fall.
Senaste kommentarerna