Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Förkortad arbetstid
Vänsterpartiet vill driva 6 timmarsdagen…. | Lennart Holmlund, kommunalråd | Västerbottens-Kuriren – Bloggen: ”Vänsterpartiet vill driva 6 timmarsdagen. Tror de verkligen på detta? De som analyserat framtiden, säger samtliga att vi måste arbeta mer. Det blir fler äldre som ska ha sin vård och omsorg och det är en större del av befolkning som behöver samhällets tjänster och som en konsekvens är det färre som ska försörja fler. Det går inte ihop om man inte tror att det är någon annan som ska ordna alltihop.”
(Hittat via s-info.)
Jag är lite förundrad över den historielöshet som präglar den gode Holmlunds inlägg. Att driva frågan om arbetstidsförkortning var länge en av arbetarrörelsens viktigaste krav. Utgångspunkten har lika självklart varit att det ska ske med bibehållen lön. Nu börjar Holmlund dels darra på hanen, dels diskutera i termer av reduktion av lön.
Till saken: Självklart är det fortsatt rimligt att driva krav på reducerad arbetstid – gärna i termer av 6 timmars arbetsdag. Självklart ska arbetstidsförkortningen ske utan reducerad lön (annars ganska poänglöst och dessutom har väl de försök som gjorts tydligt visat att det är ”lönsamt”).
Egentligen är det ju märkligt att vi accepterat att välståndsutvecklingen inte längre självklart borde inkludera minskad arbetstid, som om nuvarande arbetstid/semester vore det optimala.
Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Lennart Holmlund, 6-timmarsdag, semester, arbetstid
Idiopaterna
Därmed är saken klar ur ett politiskt perspektiv, att vi inte kan visa sådan hänsyn till förment överkänsliga att vi till stora kostnader möblerar om hela samhället för deras skull. Det är att förfara irrationellt och ovetenskapligt. Däremot kan man naturligtvis fortsätta forska i saken, men det troliga är att det rör sig om en idiopatisk reaktion till följd av inbillning, ett slags psykosomatiskt utslag kring något man tror är orsaken men som i själva verket inte har med saken att göra – givet att livet på jorden sedan starten badat i ett elektromagnetiskt hav är det helt enkelt inte ens a priori särskilt rationellt att föreställa sig sådan överkänslighet, allra minst för radiovågor eller fält som klingar av så snabbt att de omöjligt kan påverka mer än naturlig EM-strålning.
Tro, dogmer och doktrinärt tänkande får dessvärre i politiken företräde framför vetande på fler områden än så. Hela den svenska narkotikapolitiska doktrinen bygger egentligen på en tro om hur man kan komma tillrätta med ett fenomen, en tro som mer kommer sig av önsketänkande än hur verkligheten är beskaffad. Illusionen att vi ska kunna uppnå ett narkotikafritt samhälle är just inget annat än en våt dröm som inte har möjlighet att realiseras, och de doktriner som ligger bakom denna illusion är samtidigt sådana att de orsakar omfattande skada på människor och ekonomi. Här låter politiker alltså sin tro komma till sådana uttryck att man bortser från verkligheten – man sätter skygglappar för ögonen för att inte tappa ansiktet och förlora i prestige över insikten om att kriget mot drogerna är förlorat. Det är häpnadsväckande dumt, och fullt i klass med religiös verksamhet.
Apropos religion har kopimistsamfundets upphöjelse till sådan orsakat sura miner bland de kristna, som anser att kopimismen är en parodi på kyrka. Och det är det naturligtvis – men det vet vi bara för att vi vet hur pirater i övrigt tänker, inte på grund av kyrkans och religionens innehåll. De trossatser som kopimistsamfundet ger uttryck för är mycket mindre löjliga och mycket mer rationella och i samklang med mänsklig natur i jämförelse med de abrahamitiska religionerna.
via Idiopaterna | 酩酊老翁.
Bygger vi politik på kunskap eller låter vi oss styras av helt andra faktorer, är väl en ytterst relevant fråga. När det gäller droger har vi uppenbarligen inte låtit oss styras av kunskap, verkar som om detta också börjar gälla andra områden. Mycket allvarligt!
– Jag förstår inte vad som har hänt
Jag förstår inte vad som har hänt.
via – Jag förstår inte vad som har hänt | Juniorhockey | Landslag | Hockey | Sportbladet | Aftonbladet.
Uttalande som bekräftar alla fördomar man har.
Att fildela – En religion | Nyheter | Aftonbladet
Därmed hade Sverige inte längre någon officiell statskyrka och Svenska kyrkan blev ett trosförbund på lika villkor med övriga i landet. I samband med det infördes registreringen av trossamfund hos kammarkollegiet, och det var de som strax innan jul formellt erkände Kopimismen som religion i Sverige.
via Att fildela – En religion | Nyheter | Aftonbladet.
Även om jag förstår syftet, det måste det ju vara något allvarligt fel på svensk lagstiftning – vore intressant att veta vem som ligger bakom den (någon med mycket begränsad….).
Arrogansen – stämning eller uttryck för faktiska förhållanden
Första gången det verkligen slog mig var under FRA-striden. Det fanns en hårdhet, en arrogant omedgörlighet från regeringens sida som gjorde mig betänksam. Utrymmet för egentlig diskussion var noll. Brådskan var påtaglig. Och man fick känslan av att det nästan kunde vara lite farligt att gå i vägen.
Och, naturligtvis, vi känner igen det där, från USA:s war on terror. En arrogans som blåser upp de offentliga funktionärernas och småpåvarnas egon på ett farligt sätt. Behöver jag nämna Patriot Act och dess till synes permanenta undantagstillstånd? Åsidosättandet av de medborgerliga fri- och rättigheterna utan någon egentlig debatt? Hårresande företeelser som Guantanamo, Abu Ghraib, extraordinary renditions och hemliga fängelser till och med i Europa? De nya amerikanska interneringsreglerna?
Regeringen Perssons lögnaktiga, fega och samtidigt arroganta hantering av Egypten-affären kan också räknas dit.
via Henrik-Alexandersson.se: Kuslig stämning i politiken.
Har det skett en ändring av stämningen i politiken, såsom Alexandersson uppfattar det? Och är det i så fall arrogans som är denna stämnings karaktäristika?
Och även om detta är ett uttryck – arrogansen – så är det väl rimligt att ställa sig frågan vilka/et intresse detta tjänar (för det kan väl knappast bara beskrivas som en stämningsförändring). För oss med en mer materialsitisk syn på också utvecklingen av den ideologiska överbyggnaden är det rätt självklart att söka svaret i den mer generella utvecklingen av samhället. Arrogansen som Alexanderson uppfattar blir då det konkreta uttrycket för behovet av att hitta nya metoder för att kontrollera befolkningen i syfte att bibehålla de nuvarande maktförhållandena. Hotet mot starka kapitalintressens kontroll över upphovsrätten blir då ett närmast övertydligt exempel.
Läs på! Världen har förändrats
Endast 5 procent av svenskarna valde rätt svar av fyra möjliga. Bland aporna på Skansen skulle 25 procent ha svarat rätt! Svenska folkets svar beror inte på okunnighet, ty i så fall hade de gett slumpmässiga svar och fått samma resultat som aporna. Svenskarna vet hur världen var för 30 år sen, men inte vad som hänt sen dess. Det är därför de får sämre resultat än aporna.
via Läs på! Världen har förändrats – DN.SE.
Ibland undrar man om denna okunskap också gäller den mer överblickbara verklighet som omger oss här i landet. Ett exempel som jag brukar fundera över gäller utbildningsnivån (som ju rimligen borde kunna relateras t.ex. till behovet av att reglera människors liv via lag och förordning). Med samma tidsperspektiv (borde kanske vara 40-50 år snarare än Roslings 30) kan vi konstatera att numera har alla minst 9 års skolgång, de allra flesta mera – typ 12-13 år och andelen med högskoleutbildning har ökat dramatiskt. Förr var det vanligt med bara 6-7 års skolning. Betyder det något t.ex. för hur vi ser på behovet av regleringar av människors liv (som val när det gäller familj, konsumtion etc)?
Viktigt om solidaritet och kooperation
I staten omvandlas solidaritet till myndighetsutövning och kooperation till förvaltning. Det var som om att målet helgade alla medel. Det fanns inte tid till reflektion.
via ner kommer man alltid: Solidariteten var det som förändrade livsförutsättningarna..
Bytt plattform
Provar nu att byta från Typo, som tjänat mig väl men verkar lite döende, till WordPress. Lite förändringar att vänta den närmaste tiden dock.
För vem finns socialdemokratin
Ylva Johansson: Mycket att göra: " Vi är ett politiskt parti som gör anspråk på att få människors förtroende för att leda landet. Vi kan inte bara lämna misslyckanden bakom oss och vända fram ett nytt blad eller gå in i ett nytt år. Vi måste visa att vi har förstått vad vi har gjort för fel, att vi förstår varför många människor har lämnat oss och varför andra inte tycker att vi är relevanta alls."
(Hittat via knuff.)
Visst har Ylva Johansson rätt även om hon inte är särskilt tydlig med att precisera vad det är “vi har gjort fel” och varför “människor lämnat” respektive “inte tycker vi är relevanta”. Och det är nog de viktigaste frågorna att besvara – något som varken partiet som helhet eller vår partiledare hittills gjort.
Jag tror Anders Nilsson är en av de få som faktiskt försöker med viss framgång
“Med bygget av välfärdsstaten övergav Socialdemokratin alla andra vägar till gemensam välfärd. Kooperation och folkrörelsen reduceras till pynt och prydnadsbuskar i partiets trädgård. Reflexmässigt prisas folkrörelserna på kongresser och årsmöten och LO var så starkt att man vågade inte avveckla, men konsument-, försäkrings-, finans-, bostadskooperation mm lämnades därhän och förföll. Studieförbund och folkhögskolor fick en underordnad roll som obskyrt tillhåll för diverse avgrundsexistenser i den politiska strategin. Staten blev detsamma som samhället och staten skulle vara det byggnadsverk som garanterade alla medborgare en jämlikt fördelad välfärd. Människornas egna insatser skulle reduceras till närmast noll. Deras viktigaste funktion blev att vart fjärde år infinna sig i vallokalerna och tillförsäkra denna stat dess legitimitet och nödvändiga funktionärer.”
Vad vi behöver är en diskussion om vad frihet, jämlikhet och solidaritet faktiskt innebär nu. Vi är långt från en frihetsrörelse med det arv Bodström lämnade, vi har svårt att formulera en trovärdig politik som ger alla möjlighet att försörja sig själva och vi har stora svårigheter att formulera idéer för samhällsbyggandet som frigör människors solidariska kraft. Vi har inte ens en politik för tillväxt (fler jobb, mer resurser). Att svaret inte är mer stat, mer skatt, mer reglering, mer övervakning är självklart.
Jag tror – till skillnad från en rad förståsigpåare typ Paul Ronge – att vi faktiskt behöver en hel del strid. Det finns så många partikamrater som saknar varje form av insikt om att vi har problem, vilka de är och hur de skulle kunna tänkas lösas. Frågan är bara var man finner arenan för denna/dessa strider. Lokalt förekommer nästan ingen diskussion, är man en vanlig medlem erbjuds inga andra arenor, vilket ju är ytterst märkligt i dessa dagar.
Lite märkligt är det ju också att det får så stort medialt genomslag när någon av de “gamla” uttalar sig som nu när Ylva Johansson tar till orda. Borde inte frågan till henne vara vilket ansvar hon haft?
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Frihet, Håkan Juholt, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Paul Ronge, Ylva Johansson
För vem finns socialdemokratin
Ylva Johansson: Mycket att göra: ” Vi är ett politiskt parti som gör anspråk på att få människors förtroende för att leda landet. Vi kan inte bara lämna misslyckanden bakom oss och vända fram ett nytt blad eller gå in i ett nytt år. Vi måste visa att vi har förstått vad vi har gjort för fel, att vi förstår varför många människor har lämnat oss och varför andra inte tycker att vi är relevanta alls.”
(Hittat via knuff.)
Visst har Ylva Johansson rätt även om hon inte är särskilt tydlig med att precisera vad det är ”vi har gjort fel” och varför ”människor lämnat” respektive ”inte tycker vi är relevanta”. Och det är nog de viktigaste frågorna att besvara – något som varken partiet som helhet eller vår partiledare hittills gjort.
Jag tror Anders Nilsson är en av de få som faktiskt försöker med viss framgång
”Med bygget av välfärdsstaten övergav Socialdemokratin alla andra vägar till gemensam välfärd. Kooperation och folkrörelsen reduceras till pynt och prydnadsbuskar i partiets trädgård. Reflexmässigt prisas folkrörelserna på kongresser och årsmöten och LO var så starkt att man vågade inte avveckla, men konsument-, försäkrings-, finans-, bostadskooperation mm lämnades därhän och förföll. Studieförbund och folkhögskolor fick en underordnad roll som obskyrt tillhåll för diverse avgrundsexistenser i den politiska strategin. Staten blev detsamma som samhället och staten skulle vara det byggnadsverk som garanterade alla medborgare en jämlikt fördelad välfärd. Människornas egna insatser skulle reduceras till närmast noll. Deras viktigaste funktion blev att vart fjärde år infinna sig i vallokalerna och tillförsäkra denna stat dess legitimitet och nödvändiga funktionärer.”
Vad vi behöver är en diskussion om vad frihet, jämlikhet och solidaritet faktiskt innebär nu. Vi är långt från en frihetsrörelse med det arv Bodström lämnade, vi har svårt att formulera en trovärdig politik som ger alla möjlighet att försörja sig själva och vi har stora svårigheter att formulera idéer för samhällsbyggandet som frigör människors solidariska kraft. Vi har inte ens en politik för tillväxt (fler jobb, mer resurser). Att svaret inte är mer stat, mer skatt, mer reglering, mer övervakning är självklart.
Jag tror – till skillnad från en rad förståsigpåare typ Paul Ronge – att vi faktiskt behöver en hel del strid. Det finns så många partikamrater som saknar varje form av insikt om att vi har problem, vilka de är och hur de skulle kunna tänkas lösas. Frågan är bara var man finner arenan för denna/dessa strider. Lokalt förekommer nästan ingen diskussion, är man en vanlig medlem erbjuds inga andra arenor, vilket ju är ytterst märkligt i dessa dagar.
Lite märkligt är det ju också att det får så stort medialt genomslag när någon av de ”gamla” uttalar sig som nu när Ylva Johansson tar till orda. Borde inte frågan till henne vara vilket ansvar hon haft?
Technorati Tags:
Anders Nilsson, Frihet, Håkan Juholt, Jämlikhet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Paul Ronge, Ylva Johansson
Senaste kommentarerna