Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Sahlin: S bör välja partiledare öppet
Sahlin: S bör välja partiledare öppet – Ekot | Sveriges Radio: “– Har man en öppen debatt, med debatt mellan personer som tycker lite olika, blir det en väldig styrka för den som sedan blir vald. Hon eller han blir vald på de åsikter och drömmar hon hade för framtiden. Så blev det inte alls för mig och ännu mindre för Håkan. Idag har ju ingen en aning om vad just han ville med sitt partiledarskap, säger Mona Sahlin.”
(Hittat via knuff. Exakt samma “nyhet” presenteras också i Aftonbladet, Expressen, DN och SvD)
I val till riksdagen och andra beslutande församlingar brukar vi ha flera kandidater/listor att välja mellan. Vi betraktar det som alldeles självklart. Det är till och med ett grundläggande krav för att valet ska kallas demokratiskt. I partier är det alldeles uppenbarligen inte så – tvärtom verkar åtminstone socialdemokratin snarare betrakta reell valmöjlighet mellan olika kandidater vars åsikter är kända som ett stort problem. Inte ens när några partier under året prövat att ha flera kandidater så blir det politik som avgör – patetiskt.
Det här manifesteras tydligast när det gäller partiledarval men genomsyrar hela organisationen. Om det blir strid så handlar det nästan uteslutande om personfrågor – politik lyser med sin frånvaro. Det är en rätt fascinerande iakttagelse med tanke på att det enda som faktiskt skiljer ett parti från andra organisationer (företag) är att de är avsedda att ge sina medlemmar möjlighet att gemensamt forma partiets politik. Det är också det som gör att de dödgrävare partierna bör se upp med är konsulter för utformande av budskap och för utveckling av organisation. Det varken går eller är lämpligt att hämta idéer från producerande organisationer och tro att de är tillämpliga på något som ska vara en demokratisk arena.
Andra partikamrater som kommenterat detta är t.ex. Högberg som av någon anledning fastnat i prinskorvarna, Westerholm som verkar mest intresserad av att marknadsföra sig som distrikssekreterare i ett sammanslaget Storstockholms sådant och Andersson som ser en större öppenhet som nödvändig i vår tid (som om det inte i själva verket alltid gällt).
PS Nu uppdaterat – tagit bort skrivfel vars enda syfte var att bekräfta Bengt Göranssons tes. DS
Technorati Tags:
Aftonbladet, DN, Expressen, Johan Westerholm, Mona Sahlin, Partiledare, Peter Andersson, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SvD
Om FRA på s-bloggar
Sök blogginlägg om FRA: Kollar in hur partikamraterna på s-bloggar kommenterat partiets krumbukter i integritetsfrågan. Positivt överraskad.
Några axplock:
Tommy Rådberg verkar sympatisera med den linje som drevs av Thomas Bodström och som brukar benämnas Bodströmsamhället:
När det rödgröna samarbetet nu avslutats försöker Socialdemokraterna återgå till den mer traditionella linje man tidigare haft i dessa frågor. Det är i detta perspektiv dagens beslut i justitieutskottet ska ses.
Anders Widén är betydligt mera välargumenterad och konstaterar lite cyniskt:
Det sker, det som inte skulle ske. Det sker till och med blocköverskridande med (S)ocialdemokraterna, som då det begav sig sade “Riv upp, gör om, gör rätt”, vilket från början var V:s slogan mot lagen.
Björn Andersson menar att Morgan Johansson saknar ideologisk kompass (en korrekt iaktagelse min anm.):
”Vi behöver ta ett nytt helhetsgrepp om integritetsfrågan”, sade justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) på en gemensam presskonferens med justitieminister Beatrice Ask (M). Detta är osmakligt och återigen gör Morgan Joansson bort sig och sätter sig i knät på ett annat parti som är och förblir våra motståndare. Morgan Johanssson har tydligen inget ideologiskt kompass.
Peter Johansson är inte speciellt nöjd och konstaterar:
I ljuset av schabblet i Göterborg vet vi även att det är svårt att avgöra vad som egentligen är vad, när man lyssnar på lösryckta delar av konversationer. Hur många oskyldiga familjer kommer att nattliga besök att tungt beväpnad polis därför att någon har över- eller feltolkat information?
Martin Moberg låter sig inte övertygas:
För frågan om den personliga integriteten fäller till slut avgörandet för min del och de åtgärder som Morgan Johansson (S) har fått den moderatledda minoritetsregeringen att acceptera till skydd för den personliga integriteten är bra ska jag tillägga; men räcker dessa förslag verkligen där är jag inte lika säker som Westerholm.
Så slutligen Ola som tror vi tappar det lilla förtroende vi eventuellt haft:
Vi kommer få äta upp det här framöver och allt vad förtroende vi har haft i frågor som rör integritet på nätet spolas bort. Sen är jag visserligen inte så säker på att vi har haft något större förtroende att tala om men det betyder ju inte att man kan strunta i hur framtiden gestaltar sig.
Technorati Tags:
Anders Widén, Bodströmsamhället, FRA, Peter Johansson, SÄPO, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Björn Andersson, Martin Moberg, Tommy Rådberg, s-bloggar
Time spent in school
In Sweden 9 years of schooling is compulsory. Some of the practice is regulated by law. This is true for the timetable. So during this 9 years the pupils get tuition during 6 665 hours. Sounds like a lot, but it really is not even if one has to add time spent on homework. In 1993 I did the following calculation when I was responsible for developing the timetable for compulsory schools at the Ministry of Education.
So lets assume that all children sleeps 8 hours per day. That leaves us with 16 hours per day awake. Every year is 365 days which gives us 5 840 hours to spend per year and subsequently 52560 hours during these 9 years. This means that children actually spend about 13% of their waken time in school (6665/52560=0,1268). To make it easier to remember and taking into account that some probably sleeps more than 8 hours I usually use 15%. Of this I am always reminded when it comes to discussions about “what else” that should be the responsibility of schools, when we evaluate what is achieved, when we blame it (i.e. the school, teachers) for shortcomings and so on.
Recalls this because me referencing Nicklas Lundblads thoughts about teaching coding, not for the purpose of making everybody a programmer but for to empower children with the concepts, tools and theorems and possibly also their problem solving skills, started some discussions both on Twitter and on Google+. If we wanted to spend some time on coding should we add this (expensive) or replace some other subject or part thereof.
Technorati Tags:
IT i skolan, Nicklas Lundblad
#471 övrigt – Vad kommer ni att göra för att stärka den personliga integriteten?
#471 övrigt- Vad kommer ni att göra för att stärka den personliga integriteten?: “- Riv upp, gör om och gör rätt FRA. Regeringen har gett Försvarets radioanstalt (FRA) mycket långtgående befogenheter vad gäller signalspaning i kabel utan tillräckliga krav för rättssäkerhet och skyddet för den enskildes integritet. Det går inte att lappa och laga som regeringen gjort.”
Dagar som denna borde förbjudas. När dödgrävarna tar fram skyffeln gäller det att hålla sig ur vägen och man förstår dem som drar. För om detta bara gällde ett misstag, kanske bara ett missförstånd (och inte renodlat oförstånd) skulle man ju kunna ha ett visst överseende. Så verkar dock inte vara fallet, åtminstone inte om man får tro Laakso som refererar Westerholm:
Bloggaren Johan Westerholm befinner sig enligt egen utsago ofta i viktiga förhandlingar om Socialdemokraternas politik. Han skriver i dag på sin blogg att det är bättre att vara ute i kanten med ett hjulpar än att köra bilen helt i diket. Med det menar han att den här friseringen av lagens förskjutning trots allt gör integritetskränkningarna något färre än om Moderaterna fått besluta helt själv. På sin facebooksida skriver Westerholm dessutom att han är övertygad om att Socialdemokraterna vid en valvinst 2014 ändå kommer genomföra den översyn som partiet beslutade om på kongressen 2009. Menar alltså Westerholm att Socialdemokraterna går med på att göra en bred, blocköverskridande, överenskommelse som de ändå kommer riva upp vid en valseger? Det är i så fall ganska unikt i svensk politik. Blocköverskridande överenskommelser syftar till att skapa stabila och oomkullrunkeliga spelregler som alla ska kunna lita på över lång tid. Är det så att Socialdemokraterna den här gången tänker sig att blåsa regeringen kan partiet givetvis se sig i stjärnorna efter blocköverskridande avtal på alla andra områden. Är Morgan Johansson och Håkan Juholt beredda att riskera detta? Jag tror inte det är så. Jag tror de enda som blir blåste på den här överenskommelsen är alla sossar som satte sin tilltro till vallöftena 2010 och kongressbeslutet 2009.
Själv läser jag förstås Westerholm och känner mig genast lugn:
Jag har nu pratat med Morgan Johansson ingående per telefon om detta under en halvtimma idag och säkerställt att det som sedan ligger till grund för de reella förhandlinarna om lagtexten innefattar såväl dagens skrivningar som reglerar FRA PuL som de bristfälliga resursallokerinarna och tillsynsprocesserna kommer med i en förhandling med regeringen.
Skämt åsido, vet inte när jag senast läste något så pompöst (och dessutom naivt för att uttrycka det snällt).
Herr Klamberg skriver som vanligt kunnigt i frågan. Herr Bjereld uttrycker också bra invändningar.
Själv är jag lite fascinerad över det faktum att denna överenskommelse mellan högern och socialdemokraterna presenteras samma dag som göteborgspolisens och SÄPOs fullständiga haveri vad gäller agerandet i Göteborg för något år sedan avslöjas. Detta är organ som Morgan Johansson vill förse med ännu mera information vilken de inte klarar att hantera.
Technorati Tags:
FRA, Skolverket, Ulf Bjereld, Ekot, Mark Klamberg, SÄPO
Något om Håkan Juholt
Nu har jag kommit på vad som är problemet – dock inte problemet med stort P (som ju förstås är att vi tycks tro att vi kan forma en politik för detta århundrade med en ledning som till stora delar är samma som ledde oss fram till två raka förlustval. När ett parti väljer ordförande så väljer man en person som också kan bli partiets ledare. Den valde har fått ett uppdrag vilket innebär möjlighet att växa in i en ledarroll men är inte en sådan. Detta måste man ha klart för sig och agera därefter. Mona Sahlins korta sejour som ordförande illustrerar detta.
Lyssnar med detta som utgångspunkt igen igenom Håkan Juholts tal vid dagens förtroenderåd. Har i mellantiden läst bl.a. Lena Melins analys av talet – lamt, Eva Hillén Ahlström motsatta bild och Martin Moberg som tillsammans med Peter Högberg hört ett ideologiskt laddat tal.
Kan väl så där lite generellt konstatera att min värdering av talet snarast ligger i linje med Lena Melins – jag hör bara stundtals lite agitation, hör en viss modlöshet, hör och ser få och tama reaktioner från åhörarna som ser ut att ha tråkigt.
Lite mer i detalj: Huvudbudskapet är ok men lyfter inte – handlar också egentligen bara om kampen mot arbetlösheten utan att egentligen peka ut hur och så lite utbildningspolitik (som ju till viss del dock är en del av arbetslöshetsbekämpningen) och infrastrukturinvesteringar (var tog moderna sådana vägen?). Tillsammans ska vi bygga landet – välbekant paroll men den behöver lite konkretion. Nya jobb skapas bara genom tillväxt, sådan får vi bara genom ökad konsumtion (offentlig/privat) – det måste sägas.
Sen stör mig en del detaljer:
Juholt säger om sin turné att “Jag har fyllt……”. Vore bättre med en något mera ödmjuk inställning.
Juholt kallar regeringens budgetproposition “Den senaste moderata budgetmotionen……”. Kanske avsett som ett retoriskt grepp men alldeles för låg nivå, om felsägning lite oroande eftersom det sker åtminstone två gånger.
Hade också svårt med den retoriska figuren “bättre än de andra”.
Saknar också några viktiga områden:
Inget om den stora segregationen/diskrimineringen/rasismen. Tror faktiskt att inget tillfälle får missas när det gäller detta.
Inget om Europa och inte heller resten av världen. Märkligt (jag hörde att han pratade lite om sin resa till Indien men det blev lite som namedropping utan name). För övrigt så utbildar Kina 350 000 ingenjörer per år vilket om jag minns rätt är fler än resten av världen gör tillsammans – vi ska/kan inte konkurrera men borde ha en politik för samarbete.
Inget om de kraftiga inskränkningarna av friheten – yttrandefriheten, frihet från övervakning, åsidosättande av demokratin (Grekland, Italien som exempel). Henrik Alexandersson skriver för övrigt utmärkt om det idag.
Gillade verkligen:
Att vi är en frihetsrörelse
Att vi slapp sportmetaforer – Juholt markerade mycket bra också mot att betrakta politik och parti som företagsliknande organisationer eller någon form av Idol-tävling.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Håkan Juholt, Henrik Alexandersson, Lena Mellin, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, förtroenderåd
Frihetlig var ordet sa Bull
Popcornsocialism | 之乎者也: “Den hårda socialdemokratiska modell som gäller, den med utopiska nollvisioner för allt, är nämligen ett ideologiskt missfoster som aldrig kan realiseras. Ju förr man inser det, desto snabbare kan socialdemokratin formulera en ny samhällelig frihetsvision av samma dimensioner som i fornstora dagar.”
Man kan förhålla sig till det socialdemokratiska partiets uppenbara kris på många sätt. “Åter till rötterna” är ett sådant som låter lockande men kan antingen – som dessvärre ofta blir fallet – leda till s.k. återställarpolitik (som om krisen kan jämföras med en baksmälla) eller – och mera konstruktivt – kunna leda till en formulering av partiets politik baserat på en analys av dagens samhälle utifrån den “historiska uppgiften”. Som medlem med en stark känsla för de grundläggande socialdemokratiska värdena som kan sammanfattas i frihet, jämlikhet och solidaritet är det det senare som tilltalar. Tilltalar därför att det erbjuder nya möjligheter att formulera politik som faktiskt innebär att människor får utrymme att växa utifrån sina egna val (frihet) i ett samhälle där alla har lika livschanser (jämlikhet) och där ingen lämnas utanför (solidaritet).
Niklas Dougherty / 倪阔乐 pekar på några områden där det egentligen är ganska självklart i vilken riktning vi bör gå. Det intressanta med detta är att att han gör det utifrån dvs inte är en medlem, att han ändå väl uppfattat de ideologiska utgångspunkterna och att här dessutom konturerna av ett politiskt spelrum framstår. Efter 5 år med högeralliansen ser vi ju att friheten för människor i vårt land inte ökar samtidigt som ojämlikheten ökar och solidaritet med utsatta sätts på undantag.
En konsekvent politik byggd på dessa grundläggande värderingar behövs. Utrymme på den politiska spelplanen finns för en sådan. Allt vi behöver göra är att formulera den – sakta men säkert beta av område efter område.
Skadereduktionism verkar vara en bra utgångspunkt – inte minst när det gäller drogpolitiken (och precis som Dougherty påpekar finns det ju exempel från andra områden där vi använt det framgångsrikt)
En politik som faktiskt skapar förutsättningar för tillväxt (som bland annat är en förutsättning för utveckling av gemensamt finansierade lösningar) är också nödvändig, verklig frihet har också bara den som kan försörja sig själv. Betyder t.ex. riktigt låga skatter för de med riktigt låga löner. Problemet är inte de arbetslösa utan bristen på jobb.
Utbildningssystemet måste säkra likvärdighet. Bort med återvändsgränder, Resurser efter behov. Likvärdig standard oavsett val av skola. Alla ska få utveckla den kompetens som behövs i framtidens samhälle.
Kampen för ökad frihet måste föras på många plan, allt från den enskildes utrymme att efter eget gottfinnande forma sitt privatliv till alla människors rätt till frihet från övervakning, krig och förtryck. Så hänger frihet ihop med solidariteten. Så blir ockupation, militär intervention åter förhatliga begrepp och otillständiga metoder.
Tillsammans i olika konstellationer kan välfärd byggas, byggas på gemensamt engagemang och egen kraft. Ett formulerande av ett folkrörelseideal för vår tid behövs där just engagemanget kan få utlopp, tas tillvara. Där fria människor tillsammans skapar lösningar som passar de egna behoven.
Technorati Tags:
Framtiden, Frihet, Jämlikhet, Narkotikapolitik, Niklas Dougherty, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Utbildning, 之乎者也
Vem har dragit ner byxorna på demokratin?
Henrik-Alexandersson.se: Ett europeiskt vägval: " Men om politikerna bara kan hålla fingrarna borta – då finns det ändå en underliggande verklighet med en marknad som är oerhört effektiv vad gäller att organisera sig själv. Nya alternativ kommer spontant att växa fram. Och, lämnad i fred, kommer marknaden att sträva efter balans."
Nu har två demokratiskt valda regeringschefer tvingats avgå till förmån för teknokrater. Beställare av detta är den marknad Alexandersson har sådan tilltro till, effektuerat genom den politiska elit som nu bara sprattlar när kapitalet dikterar villkoren. Besked om detta mottas entusiastiskt och fullständigt okritiskt av människor till höger och vänster – något demokratiskt problem tycks nästan ingen se.
(@helleklein undantagen: Papademos i Grekland, Monti i Italien – i kölvattnet av kasinokapitalismen kommer teknokratin. Demokratin står inte högt i kurs hösten 2011.)
Vad som nu utspelas inför öppen ridå är ju att den parlamentariska demokrati vi omhuldar bara existerar på marknadens villkor – vad folken sagt i val respekteras bara om den leder till en av världens börser och de finansiella aktörerna godkänd politik (dvs att det ska gå att berika sig på folkens bekostnad).
Technorati Tags:
ekonomi, EU, Euro, Grekland, Helle Klein, Henrik Alexandersson, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten
8 idéer är S reformdebatt | Ledarredaktionens blogg | SvD
8 idéer är S reformdebatt | Ledarredaktionens blogg | SvD: “http://s2013.se/”
Upptäcker en förening och sida som jag helt missat tack vare en gnällig skribent (Maria Ludvigsson) på SvD. Rätt har hon förstås i konstaterandet av att det inte händer så mycket och bara det faktum att jag helt missat initiativet är ju på sitt sätt talande. Bra är det att hon uppmärksammar initiativet. Själv har jag lite svårt för detta med “gruppbloggar” – de är en slags anomali och har en tendens att självdö. Betydligt intressantare vore om föreningen s2013 hade ägnat sig åt att lyfta fram och aggregera/sammanställa/analysera den diskussion som förekommer hos en rad fristående bloggare (och från andra medier).
Technorati Tags:
Politik 2.0, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SvD, Maria Ludvigsson
Partier måste visa vägen mot något bättre
JOHANNA GRAF: Är det Juholts, partiets eller hoppets kris?: "Det folk är mest besvikna på nu, det är förlusten av hoppet, om att en bättre värld är möjlig. "
Graf har förstås rätt. Alla partier måste för sina medlemmar och sympatisörer stå för något som dessa uppfattar som bättre. Moderaternas framgångar under senare år beror just på att de för många kunnat ge en bild av något bättre. Väljare i tillräcklig omfattning uppfattar att problembeskrivningen och lösningarna stämmer med deras egen bild av verkligheten. Hur sann denna bild sen är är faktiskt en annan fråga.
Socialdemokratin har tappat denna förmåga – att beskriva verkligheten så att tillräckligt många känner igen sig och föreslå lösningar som lika många tycker verka rimliga. Att vi har en partiledare utan bra kompass (privat och politiskt) är i sammanhanget relativt oväsentligt.
När vi dessutom har kamrater som (se kommentarer på Grafs blogginlägg) som kan uttrycka sig på följande sätt om medborgarna
en politiskt omdeveten och labil väljarkår
är vi sannolikt rätt illa ute. Vi har såvitt jag vet aldrig haft en mer välutbildad väljarkår än idag, låt oss istället utgå från det och föra hyfsat intelligenta samtal med dessa!
Katrine Kielos verkar ha fattat och skriver bl.a.
Hur ska Sveriges hårt arbetande familjer kunna relatera till när Juholt åker runt och pratar om ”värdeburen tillväxt”, ”kunskapsbaserad ekonomi” och ”social investeringspolitik”.
På vilket sätt relaterar det till deras liv?
Är det någon som över huvud taget begriper vad de där fraserna betyder?
Och istället för att måla upp visioner ägnar sig en del åt att bygga upp “skräckscenarior”. Själv önskar jag att vi – många – som fortfarande utgår från vad man skulle kunna kalla socialdemokratiska (eller varför inte socialistiska) grundläggande värderingar som frihet, solidaritet och jämlikhet skulle förenas i mer utopiskt inriktade projekt, i att beskriva såväl partiet som framtiden i mer idealistiska termer, formulera en vision av en bättre värld. En sådan innehåller mer kollektiva lösningar, mindre statliga – innehåller mer utrymme för den enskilde, mindre regleringar – innehåller mer frihet, mindre övervakning. En framtid där medborgarens engagemang såväl för sin egen som andras väl får verkligt utrymme.
Technorati Tags:
Alexandra Einerstam, Frihet, Jämlikhet, Johanna Graf, Katrine Kielos, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Socialism, Solidaritet
Välfärd utan stat – är det möjligt
Vi vill inte krympa välfärdsstaten | Kultur | Aftonbladet: " Vad vi däremot diskuterade var olika sätt att organisera den offentliga välfärden och förankra den bättre bland medborgarna.
Exempelvis i form av självförvaltning och brukarmedverkan och att inom ramen för en offentlig finansiering ge ökat utrymme för folkrörelser, kooperativ och andra nonprofitorganisationer. Dessvärre blev det inte så. I stället fick vi vinstdrivande företag och marknadsmodeller. Det är bara att beklaga att det alternativ vi argumenterade för inte prövades."
Håkan A Bengtsson m.fl. försvarar sig mot Ann Charlott Altstadt som replikerar direkt:
I den tidens debatt blev vi som invände mot att vanliga människoras huvudproblem skulle vara förkvävande skyddsnät och bristande personligt ansvarstagande kallade bakåtsträvare, bromsklossar, nostalgiker och traditionalister, men tyvärr fick vi rätt. Den missvisande beskrivningen av välfärdsstaten öppnade dörren för – och legitimerade det marknadssamhälle vi har i dag där exempelvis riskkapitalbolag gör miljardvinster i omsorg skola- vårdbranschen på våra skattepengar. Ett samhälle som allt mer glider isär under trycket av marknadens sorteringsmekanismer och lönsamhetskrav.
Är väl ett lysande exempel på hur man väljer att inte beakta det motparten faktiskt skriver. Att sedan Altstadt inte verkar begripa att det som gör de “nya” moderaternas framgång möjlig just beror på att de kunnat beskriva verkligheten så att många känner igen sig och sedan dessutom kunnat ge sken av att ha lösningar på de problem denna bild av verkligheten illustrerar. Hade vi, dvs vänstern, långt tidigare just utifrån den allienation allt fler människor känner inför den starka staten som välfärdens garant kunnat visa på en väg där det inte är staten utan människornas ofta kollektiva ansträngningar som organiserar, finansierar och utvecklar gemensamma välfärdsinstitutioner samtidigt som den enskildes makt över sitt eget liv ökat – då hade vi haft en politik för vår tid, då hade högern inte kunnat skaffa sig problemformuleringsprivilegiet. Nu bjöd vi ju faktiskt på det.
Huvudskälet till att vi förlorat initiativet är att vi “förstatligat” de allra flesta instrumenten för människors självorganisering. Även de få kvarvarande har gjorts helt beroende av statens/kommunens allmosor (bidrag). Utan bidrag ingen studieverksamhet, utan bidrag ingen idrottsverksamhet, utan bidrag ingen annan fritidsverksamhet.
Tänk tanken – sankt skatt så att alla har råd att betala vad akassan faktiskt kostar, sänk skatten så att alla kan betala vad studiecirkeln kostar, sänk skatten så att folk har råd att driva samlingslokaler. Tänk tanken – ge människor utrymme att själva gemensamt bygga de institutioner de behöver; kollektivt uppbyggda kassor för vård och omsorg, kollektivt finansierade byggnader för idrott, för studier, för fest. Tänk tanken!
Technorati Tags:
Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Staten, Håkan A Bengtsson, Ann Charlott Altstadt
Senaste kommentarerna