Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Kritik mot den svenska asylpolitiken
Idag kan man i SvD läsa att Europarådets kommissionär Alvaro Gil-Roberts riktar skarp kritik mot den svenska asylpolitiken. Han kritiserar bland annat utlämnandet av två egyptier 2001, mot vår behandling av asylsökande barn (framförallt att de försvinner) och även förhållandena på flyktingförläggningar och häkten. Samtidigt som det är förfärligt att de kritiserade förhållandena faktiskt existerar är det positivt att kritik riktas mot detta också utifrån. Kanske kan det bidra till att vi får en flyktingpolitik som vilar på solidaritetens grund. En sådan politik utgår från att vi kan och skall erbjuda alla som så önskar möjlighet att komma till Sverige dvs snarast ha ett regelverk där människor endast undantagsvis förvägras uppehållstillstånd. Istället för den apparat vi nu byggt upp för att hantera flyktingar i väntan på beslut skulle vi då kunna överföra dessa resurser till att faktiskt hjälpa dessa att etablera sig på såväl bostads- som arbetsmarknad.
Ett första steg i denna riktning borde vara att erbjuda alla flyktingar som vistas i Sverige boende utanför förläggningar och att parallellt med studier i svenska erbjuda praktikplatser på minst 6 månader. Det senare kan åstadkommas genom att det offentliga går i spetsen och åläggs att ställa sådna platser till förfogande. För de som själva kan ordna arbete behövs förstås inte detta – arbetstillstånd bör alla få omedelbart.
Bosse Ringholm, biltullar, vård och straff och Israel
Signaturen BW (ledarskribent på Länstidningen i Södertälje) har lyssnat på Bosse Ringholm. BW har hört ett helt annat tal än det som sändes ut via TV och som jag råkade se stora delar av. Bara i ett avseende tycks det vara samma tal vi hört – Ringholm är rätt tråkig att lyssna på. Däremot så ägnade han mycket tid åt framtiden och talade till min stora glädje mycket om solidaritetsbegreppet vilket jag länge väntat ska bli mitt partis allt annat överglänsande ideologiska riktmärke. Förutom att det är politiskt riktigt att utgå från solidariteten så är det ju också ett retoriskt och agitatoriskt bra begrepp. Bortsett från alltså att BW inte hört på så anklagar han nu den majoritet som utgör grunden för regeringen för att de kan komma att förverkliga vallöften – en i sanning märklig utgångspunkt för diskussion.
Ett vallöfte som jag inte tror några socialdemokrater gjorde inför senaste valet men som dessvärre blivit en del av majoritetspolitiken skulle jag dock gärna se brutet. Det gäller försöket med biltullar i Stockholm. Bara själva uppbyggandet av det system som skall kontrollera bilisterna kommar att kosta mellan 500 och 700 miljoner kronor. Jag kan se många alternativa användanden för dessa pengar. Då är ju inte heller alla andra kostnader som försöket medför medräknade. Ponera att försöket faktiskt bara blir ett försök dvs det hela skall avvecklas efter 2006 – vem kan då försvara användandet av resurser på detta sätt samtidigt som t.ex. Vägverket inte klarar av att finansiera helt nödvändiga vägprojekt såsom väg 73. Ibland tror man inte att vissa politiska beslut är möjliga:-(
Mannen som mördade Anna Lindh har nu fått sin dom i hovrätten. Han har av rätten funnits så sjuk att han inte kan dömas till fängelse och följdaktligen dömts till sluten psykiatrisk vård. Mot detta har några medier lyckats få till en “folkstorm”. Personligen tror jag rätten kommit till en riktig slutsatts. Enkelt uttryckt så finns det väl rätt få exempel på mördare som kan betraktas som friska i någon vettig tolkning av begreppet mentalt frisk. Fängelser torde i allmänhet inte vara en bra plats för folk som behöver vård. Frågan blir då hur vi skall hantera dessa männsikor och i vilken grad vi vill se inspärrandet som ett straff. Därmed blir det också en fråga om ansvarighet för handlingar. Är man så sjuk att man inte kan anses ansvarig för sina handlingar bör endast vård komma ifråga – är man däremot tillräckligt frisk för att vara ansvarig bör man kanske både straffas och vårdas. Att anhöriga snarare kräver straff är inte svårt att förstå men sådana krav är ju mycket svåra att förena med en humanitärt rimlig hantering av sjuka människor.
I SvD skriver Jackie Jakubowski och ondgör sig över demoniseringen av Israel. Han lyckas göra gällande att Israel på något sätt skulle misshandlats av såväl media som av internationella organ och verkar ha uppfattningen att bara för att det går att hitta andra exempel på brott mot mänskliga rättigheter så borde inte Israels brott uppmärksammas så som de gör. Jag vet faktiskt inte hur man skal förhålla sig till denna typ av argumentering. Jakubowski tillhör ju också dem som tydligen vill jämställa palestinierna (dvs de ockuperade och av ockupationsmakten förtryckta) med ockupationsmakten. För mig är just den relationen solklar. Ingen stat som vill vara del av det internationella samfundet har rätt att begå brott mot de mänskliga rättigheterna och folkrätten (till vilket hör att man inte får ockupera) medan däremot ett folk som utsätts för ockupation och andra övergrepp har varje rätt att på alla sätt motsätta sig detta och att tilgripa de medel som står till buds för att bekämpa sina förtryckare. Fär en ockupationsmakt finns ett mycket enkelt sätt att göra rätt – lämna de ockuperade områden.
EU-val, EM-fotboll, utskänkningstillstånd och Avenyn (igen)
Så här med lite avstånd till det stora misslyckandet i EU-valet är det dags att göra några reflektioner. Det är ju ingen tvekan om att mitt parti saknar en Europa-politik värd namnet och att vi dessutom bedrivit en mycket svag valrörelse. Avsaknaden av politk manifesterades ju dessutom tydligt när vår utrikesminister deklarerade att vi kunde godta vilken kandidat till ledare för EU-kommissionen som helst. Vi saknar tydligen helt agenda. Lika otydliga tycks vi vara i förhållande till den nya konstitutionen. Det är ju en sak att hävda att riksdagen bör fatta beslut i den frågan – en helt annan att inte ha ett tydligt ställningstagande från partiet. Själv jobbade jag en del i valrörelsen, stod bl.a. i valstugan i Södertälje. Man möter då många väljare som är positivt intresserade men också förstås många av dem som inte röstar; av de senare får man intrycket att sådant som höga ersättningar, pensionsförmåner m.m. väcker starka reaktioner.
Det här med förmåner av olika slag leder förstås lätt in på fotboll. Stora delar av publiken under EM torde bestå av alldeles vanliga supporters som lägger ner mycket tid och pengar på sitt intresse. Några i samma publik tar sig friheten att låta andra stå för både tid och pengar. Till dessa hör finansminister Ringholm som tydligen inte bara lyckats förlägga ett möte i Portugal just under EM utan också tycker att skattebetalarna också kan stå för extrakostnader i samband med hans hemfärd. Pinsamt. Ringholm kan betala sitt fotbollstittande själv.
Godtycket tycks fortsatt härska när det gäller tillståndsgivningen i Södertälje. Samtidigt som en del krogars serveringstillstånd utvidgas – om än med lite underliga restriktioner när det gäller öppettider (alla skall stänga samtidigt av “rättviseskäl”) – så får den nya resturangen med inriktning på fisk- och skaldjur som tänkt öppna i Avenyns gamla lokaler inte tillstånd. Det är svårt att se detta som annat än maktmissbruk – vore glad om någon kunde ge rimliga skäl till detta. Nu tycks huvudprincipen vara att varje form av anknytning till familjen Ataseven i sig utgör skäl för avslag – har den släkten belagts med näringsförbud?
Ringholm kan betala sitt fotbollstittande själv
Ringholms EM-resa kostade 70 000
Bosse Ringholm har sett på fotboll. Enligt Aftonbladet kommenterar han kostnaden med att “Jag tror svenska folket har förståelse för att landslaget ska ha stöd av sin regering”. Om detta är ett korrekt citat vill jag meddela att jag (om jag nu räknas till folket) inte har någon förståelse för detta utan tvärtom tycker att det är mycket osmakligt att låta skattebetalarna stå för kostnader som dessa. Även om jag tillhör kategorin måttligt fotbollsintresserade så tror jag att det är många som delar min uppfattning. Mina erfarenheter från de senaste årens valrörelser – i synnerhet de EU-relaterade, pekar också på att det är just höga ersättningsnivåer och politikers utnyttjande av sin ställning som för många utgör skäl att vara negativa till politiken.
Försommarkvällskonsert i Mariefred
Ikväll har hela familjen varit på konsert (utom Erik). Vi var i Mariefred och lyssnade på en försommarkvällskonsert där några av Maud Rainers elever visade upp sig. Tillsammans med min bror Magnus Karlberg framförde Peter Gustén, Caroline Gentele och Lena Hoel ett varierat och mycket underhållande program med allt från Gluck till John Denver. Min bror, som för övrigt har en imponerande stämma, sjöng bl.a. C.W. Glucks O del mio dolce ardor och Finns något gott ur musicalen Chicago (som han deltagit i både i Stockholm och i Tyskland – Stuttgart tror jag). Ackompanjatör var Stefan Nymark.
Mest imponerande med min brors framträdande är hans förmåga att sjunga i ett röstläge som ligger så högt att man blir mycket imponerad – i fallet med Chicago-låten spelar han ju en kvinna. Konserten hölls på församlingshemmet i Mariefred med en rätt blandad och entusiastisk publik bestående av en del äldre (från orten antar jag), nästan hela min familj inkl. barnbarn och inte minst Håkan Hagegård och andra från den Sång- och musikakademi som nu pågår i Mariefred.
Riktigt kul var det!!
Svar på mitt mail angående mjukvarupatentet
Jag har fått svar på mitt mail dels direkt från flera kandidater dels från Gun Aulin som är utskottssekreterare. I det svaret klargörs den socialdemokratiska linjen att
· mjukvara inte ska vara patenterbar;
· en uppfinning inte ska anses vara en teknisk uppfinning bara för att
programmet körs i en dator;
· algoritmer inte ska vara patenterbara;
· att begreppet “teknikområde” ska definieras tydligare;
· att begreppet “industriell tillämpning” ska definieras tydligare.
Med det är jag nöjd. Jag bifogar nedan hela svaret från Gun Aulin:
Från: gun.aulin@riksdagen.se
Ämne: Vdbef: Mjukvarupatentet en mycket viktig fråga
Datum: den 3 juni 2004 16.31.20 MET
Till: peter@karlberg.org
Hej Peter och tack för ditt brev.
Patent på datorrelaterade uppfinningar.
Bakgrund
En första omröstning i Europaparlamentet gällande lag om patent på
datorrelaterade uppfinningar avgjordes i september 2003. Det var emellertid
bara den s k första läsningen i EU:s medbeslutandeprocess, vilken innebär
Europaparlamentet och rådet måste komma överens. Ärendet kommer att
återkomma till Europaparlamentet för en s k andra läsning, troligen senare
i år. Då kommer rådets synpunkter att ha lagts till i lagtexten, och det är
då upp till Europaparlamentet att ta ställning igen.
De svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet har hela tiden hävdat att
det behövs en lagstiftning på området. En gemensam europeisk
patentlagstiftning på dataområdet skapar klarhet och rättssäkerhet. Det är
inte rimligt att patentansökningar behandlas olika i olika medlemsstater.
Det är också viktigt att poängtera att det aldrig har varit fråga om att
stifta en lag som gör det möjligt att patentera själva mjukvaran! Ett
flertal oroliga medborgare och företagare har hävdat att kommissionens
ursprungsförslag syftar just till detta. Det är inte sant. Den ansvarige
kommissionären Fritz Bolkestein hävdade till exempel i kammaren att det
inte handlar om att göra det möjligt att få patent på mjukvara. Idag gör
artikel 52 i den europeiska patentkonventionen att patent på datorprogram
utesluts och detta vill varken kommissionen eller Europaparlamentet ändra
på. Vad som behövs är ett tydligare och harmoniserat regelverk.
Vår linje
Vår huvudlinje är att det behövs en lagstiftning på området, men vi vill
inte att det ska bli möjligt att patentera icke-tekniska applikationer som
i USA, där mycket små innovationer kan patenteras. Vi tog också medborgares
och företagares oro på allvar och gick dem till mötes på ett flertal
punkter. Resultatet av omröstningen blev ett tydligare och ett mer
väldefinierat förslag till patentlagstiftning. De viktigaste punkterna som
vi röstade för var att:
· mjukvara inte ska vara patenterbar;
· en uppfinning inte ska anses vara en teknisk uppfinning bara för att
programmet körs i en dator;
· algoritmer inte ska vara patenterbara;
· att begreppet “teknikområde” ska definieras tydligare;
· att begreppet “industriell tillämpning” ska definieras tydligare.
Vi kommer att stå fast vid denna huvudlinje när det väl blir dags för den
andra läsningen. Det är dock för tidigt att i dag kunna säga något om några
detaljer i den ändrade lagtext som då kommer att ligga på
Europaparlamentets bord, eller om vilka politiska möjligheter som i
praktiken kommer att öppna sig för oss att vinna vår linje. Ett sätt att
bidra till detta är att gå och rösta på socialdemokraterna den 13 juni.
Med vänlig hälsning
Gun Aulin, utskottsekreterare hos (s) i riksdagen
Mail till socialdemokratiska EU-parlamentskandidater om mjukvarupatentet
Jag har skrivit ett mail till de 10 första kandidaterna på mitt partis lista inför EU-valet. Skälet är – som framgår av mailet – att vi tycks ha en lite märklig linje i partiet i denna fråga.
Från: peter@karlberg.org
Ämne: Mjukvarupatentet en mycket viktig fråga
Datum: den 31 maj 2004 13.19.47 MET
Till: angelica.rage@forshaga.se, ibrahim.baylan@umea.se, hkarlsson@europarl.eu.int, ehedkvist@europarl.eu.int, monica.green@riksdagen.se, gfarm@europarl.eu.int, jandersson@europarl.eu.int, widar@widar.nu, och 2 fler…
Hej partikamrater!
Jag deltar med liv och lust i kampanjen inför EU-valet lokalt i Södertälje. Nu har jag emellertid stött på ett problem. Det tycks som om vårt parti och/eller våra kandidater (ni) hamnat väldigt fel i en mycket viktig fråga. På den sida jag citerar nedan figurerar två av er (Inger och Åsa) på listan över kandidaternas inställning försedda med (i alla andra sammanhang trevlig) röd beteckning. Övriga verkar inte ha besvarat frågeställningen. För mig är det av stor betydelse att veta er inställning och jag hoppas att åtminstone någon av er tydligt kan deklarera motstånd mot det liggande förslaget. Det vore dessutom mycket värdefullt om åtminstone någon socialdemokratisk kandidat kunde få en grön beteckning i denna fråga dvs besvarar Per Petterssons (p@pelpet.com) fråga . Nu buntas ni ihop med moderaterna och en kampanj bedrivs för att få folk att rösta på andra partier utifrån inställningen i just denna fråga. Se bland annat http://www.gnuheter.com/article.php?sid=3235
Jag citerar från http://patent.pelpet.com/index.php4?page=candidates
Idag har datorprogram och webbsidor/internetbutiker samma skydd som konstnärliga verk. Dvs de skyddas av upphovsrätten. Det innebär att på samma sätt som man inte får kopiera en bok som någon annan har givit ut, så får man inte heller kopiera någon annas källkod eller webbsida. Det gör att man inte kan stjäla jobbet som varken en författare, programmerare eller butiksägare på internet har har lagt ner utan att bryta mot lagen. Däremot kan man kopiera dennes idé och skriva en liknande bok, eller likadant program eller göra en webbbutik som fungerar på samma sätt. Men då har man inte stulit något arbete, eftersom den som kopierar någons idé måste lägga ned lika mycket arbete själv!
Förslaget innebär att själva idén till ett datorprogram eller en affärsmetod blir patenterbar. Det innebär att om någon tar patent på en idé till ett datorprogram så får ingen annan skriva ett program som fungerar på samma sätt, och om någon tar patent på en affärsidé så får ingen starta ett företag som har samma affärsidé. Inte utan att betala royalty iallafall. Den som av misstag råkar komma på samma idé som någon annan kan bli stämd och få betala skadestånd eller lägga ned sin verksamhet.
Det här medför ett flertal problem:
• Ineffektivitet och ökade kostnader
• Minskad konkurrens
• Patentsystemet undermineras
• Små företag och öppen-källkodsrörelsen riskerar att krossas
• Patent på idéer hotar yttrandefriheten
Med kamratliga hälsningar
Peter
Peter Karlberg
Söräng 18, Mörkö
153 93 Hölö
+46 (0)8 551 531 76
+46 (0)734 198 254
https://peter.karlberg.org
Arbete (work): Myndigheten för skolutveckling, 113 35 Stockholm
Besök (visits): Karlbergsvägen 77-81
+46 8 52 77 82 54 peter.karlberg@skolutveckling.se
This message was sent using Mail on a PowerBook G4 running MacOS X
Fått tillbaka körkortet
Nu har jag äntligen fått tillbaka mitt körkort. Det har varit tre mycket besvärliga månader då min hustru fått köra mig till och från arbetet. Hela historien är ju absurd då det enda jag gjort mig skyldig till är att ha missat att förnya min körkortshandling i samband med att jag lät min c-behörighet förfalla för tre år sedan. Samtliga inblandade myndighetspersoner – från den polis som rapporterade mig för olovlig körning, åklagaren som åtalade mig, tingsrätten i Norrköping som dömde mig och senare länsstyrelse och länsrätt som utöver de 7000 kronorna i böter jag betalat också fråntog mig mitt körkort borde skämmas. Min respekt för rättsväsendet är numera mycket låg, snarast på gränsen till förakt.
Jag har inte heller lyckats förstå varför dessa myndigheter funnit det angeläget att på detta extrema sätt bestraffa mitt “slarv” – jag var ju dessutom tvungen att ta om körkortet vilket också innebär att jag inte längre kan handleda mina barn när de vill övningsköra. Jag är ju vad som rimligen måste betraktas som en i övrigt hyfsat vanlig laglydig människa som fullgör mina skyldigheter och har när det gäller trafik under 30 år bara en gång kört för fort (1973) och en gång också för nära framförvarande (på Essingeleden i Stockholm för ca 5 år sedan). Jag kör mycket och hann från det jag tog nytt körkort 2003 fram till att jag fick det indraget köra mer än 3000 mil. Utgör jag en allmän fara på vägarna?
Återinvigning av milstolpe på Sörby-Valåkersväg i Hölö
Idag har jag förättat återinvigningen av den milstolpe som restes 1777 utmed Sörby-Valåkers väg, gamla Riksettan. Milstolpen som är nyrenoverad med stöd från Länsstyrelsen är gjuten i järn. I renoverat skick och med orginalfärg är den nu ett välbevarat minnesmärke och ett spännande “vittne” av en svunnen tids hästskjutsar. Mitt lilla anförande som hölls innan jag klippte bandet och drog av plastsäcken byggde på följande anteckningar:
Milstolpar
Och skall sex tusend fampnar göra en Mijl, och widh hwar Mijl uppsättias wisse Stenar och Kännemärken, den resande man till rättelse – sextusen famnar som motsvarade 10 689 meter.
Googlar man dvs det verb som många unga idag använder när de menar söka på Internet med sökmotorn Google så finner man idag 9 540 träffar som tog 0,32 sekunder att få fram.
Hisnande perspektiv hur den ordning som instiftades i Sverige på 1600-talet och alltså institutionaliserade begreppet idag som träff nr 6 som berättar att Astix tilldelats en milstolpe från AstraSceneca. Milstolpe har då fått betydelsen av betalning för att ha uppnått en etapp i ett forskningsprogram.
Milstolpar har alltså fått en annan betydelse jämfört med den stolpe vi idag står i begrepp att återinviga.
För mig och många andra betyder det i det privata betydelsefulla steg i livet som när jag i söndags blev morfar för första gången.
I det politiska och professionella betyder det ofta viktiga steg i en utvecklingsprocess som exemplet från Astra eller kvinnlig rösträtt m.m.
Upprustningen av denna milstolpe kan förutom att den naturligtvis är en attraktion i sig själv med sina 230 år på nacken stå som exempel för det engagemang som finns för att lära känna den lokala historien och sprida kunskap om densamma.
För mig är också just denna milstolpe som ju betytt mycket för kommunikationerna i och genom trakten en symbol för fortsatt utveckling av kommunikationerna till lands, till sjöss och i luften. Kanske kan den få symbolisera den historiska länken mellan dåtidens hästburna kommunikation till häst och de dagsaktuella frågorna om t.ex pendeltåg till Hölö och bredband till alla.
Milstolpar av sten vanligast medan trä och järn mera sällsynt. Endast en i trä bevarad – här finns ett exempel på en i järn.
Öppen standard viktigare än öppen kod
Öppen standard viktigare än öppen kod – Krönikören Andreas Ehn skriver om standarder och medieformat. Ehn skriver:
“Det pratas mycket om öppen källkod i IT-branschen just nu, men nästan viktigare är öppna dataformat, protokoll och API:er. Endast då kan IT-brukare undvika att bli låsta till en viss leverantör för att komma åt det innehåll och de tjänster de önskar.”
Läs krönikan hos www.idg.se. [Gnuheter]
Anders fortsätter ” Och endast då kan vi vara säkra på att vi faktiskt kan komma åt vårt innehåll långt fram i tiden, när det inte längre finns något kommersiellt intresse för det gamla lagringsformatet.” I artikeln berör han dock bara ljud och bildformat. Lika relevant och långsiktigt minst lika viktigt är att diskutera alla de format som används för det vi oftast tänker på som dokument (ordbehanling, kalkyl och presentationer). Öppna format för dessa är mycket viktiga och borde snarast impementeras inte minst inom offentlig sektor där värdet av att kunna komma åt historisk information är stort.
Några ytterligare argument för detta är att återanvändandet av information (bland annat sett över tid) underlättas och kan öka vilket förbättrar effektiviteten i arbetet. Exempel från min egen värld skulle t.ex. kunna hämtas från arbetet med styrdokument inom skolan – läroplaner, kursplaner och förordningar. Det är dock inte bara själva återanvändbarheten som skulle kunna förbättras. Också möjligheterna att låta informationen (i dokumenten) bli mer tilgängligt och möjligt att använda i nya sammanhang, samverka med annan information skulle kunna öka. För detta krävs emellertid också användandet av metadata (beskrivningar av innehåll) som på motsvarande sätt tilhandahålls i öppna format. Då blir det möjligt både för enskilda och för såväl myndigheter som andra organisationer (företag m.fl.) att använda den offentligt producerade informationen på nya innovativa sätt.
Senaste kommentarerna