Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Varför sänkt skatt och reformer (igen)
Varför sänkt skatt och reformer: “Såvitt jag förstår så finns det fortfarande två huvudlinjer vad avser skattesänkningar. Den ena baserar sig på att skattetrycket är för högt och att en sänkning finansierar sig själv. Av erfarenhet vet vi – som Andréasson också påpekar – att detta ä felaktigt. Den andra linjen konstaterar också att skattebördan – särskilt för låginkomsttagare – är för tung och att eventuellt uppkommet statsfinansiellt utrymme skall användas både för skattesänkningar och för reformer (läs förstärkningar inom områden som drabbats av besparingar de senaste åren).”
(Hittat via Peter Karlbergs arkiv.)
Lyssnade på partiledardebatten i riksdagen (i bakgrunden, här kommenterad av politiskt okunnig retorikexpert) igår vilket fick mig att minnas något jag resonerade om 1999. Det Alliansregeringen sysslat med sedan 2006 är precis det jag beskrev som den ena huvudlinjen – alltså sänkta skatter – inte bara som finansierar sig själva (vilket ju faktiskt inte funkar) utan dessutom som motor för flera jobb (vilket heller inte funkar). Huvudskälet till detta är att man bara får en begränsad ökning av den privata konsumtionen till priset av motsvarande minskning av den offentliga. Torde vara tämligen neutralt ur tillväxtsynpunkt. Självklart betyder inte detta konstaterande att skattesänkningar är fel. Tvärtom – så länge de koncentreras till de med låga löner (pensioner) så betyder de oerhört mycket – dock då måste de vara riktade just mot denna grupp och dessutom substansiella (och inte “finansierade” genom avgiftsökningar). Så har ju inte varit fallet hittills tyvärr. Även lönearbetare med relativt låga inkomster ska kunna försörja sig själva utan bidrag!
Om min egen kommun skrev jag då:
Jag som bor i Södertälje – en kommun med kraftigt eftersatt gatuunderhåll, stora brister i skolan m.m. – ser naturligtvis också behoven av att förbättra offentlig service men detta överskuggar inte behovet av att ge de ekonomiskt svaga väsentligt bättre möjlighter att leva på sin lön.
Sedan dess har vi faktiskt missat båda – skolan har inte fått de resurser som krävs samtidigt som de med lägsta lönerna inte fått sin position förbättrad. Just detta med löner håller på att bli något av en käpphäst för mig. Just nu reagerar lärare med viss rätt på sin relativa lönenivå. Själv ser jag faktiskt andra grupper av huvudsakligen kommunalt anställda som mer problematiska, särskilt verksamma inom vård och omsorg.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Skola, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Södertälje, ekonomi
Återinför studentexamen?
”Dags att svenska skolan återinför studentexamen” – DN.SE: “Utan en objektiv resultatutvärdering får vi aldrig en bra skola. Därför är det nödvändigt att Sverige tar fram en modern studentexamen. När Olof Palme avskaffade den svenska studentexamen 1968 rev han ned skolans kontroll- och bedömningssystem. Utan uppföljning famlar vi i blindo. Vi vet inte hur kunskapsnivån förändras över tid eller vad reformer har för effekt. Dessutom utsätter vi eleverna för orätt visa betyg och bristande likvärdighet. Bristen på uppföljning är också en huvudorsak till lärarnas låga status och kompetens. För att få en objektiv och systematisk resultatutvärdering i skolan – som förutom elevernas måluppfyllelse också kontrollerar lärarnas skicklighet – är det nödvändigt att städa upp efter Palme och återinföra studentexamen, skriver Helena von Schantz.”
Det finns förstås en hel rad påståenden i Helena von Schantz artikel som skulle kunna kommenteras (korrigeras) men det tänker jag inte göra. Istället väljer jag att återge en källa som kan kasta lite ljus över frågan om kunskapsutvecklingen och frågan om ev betygsinflation. Källan är Lars Brandell och KTHs test av nybörjarnas matematikkunskaper som genomförs årligen sedan 1997. Brandell finner följande efter att ha gått igenom testresultatens utveckling ställd i relation till samma nybörjares gymnasiebetyg:
De individuella resultaten varierar från 0 poäng (ingen korrekt löst uppgift) till 14 poäng (alla rätt). Det är också förhållandevis stora skillnader mellan genomsnittsresultaten för teknologerna på de olika utbildningsprogrammen vid KTH. Däremot är de små skillnader mellan testresultaten för kvinnor och män.
Det är ett starkt samband mellan gymnasiebetygen i matematik och testresultaten. Vissa år har studenter med gymnasiebetyget MVG i matematik i genomsnitt haft dubbelt så många poäng som studenterna med betyget G.
Många menar att vi i gymnasiet har en pågående betygsinflation, d.v.s. att kraven för ett visst betyg successivt minskas med tiden. Testresultaten tyder på att vi hade en betygsinflation under åren kring millennieskiftet, men också på att den har avstannat och att vi under de senaste sex, sju åren över tid haft i stort sett oförändrade betygskrav i matematik i den svenska gymnasieskolan.
De allra flesta nybörjarna på civilingenjörsprogrammen är i åldern 19 – 21 år. Det betyder att under de första tre åren som testet användes, dvs. under perioden 1997 – 1999 förändrades nybörjarpopulationen från en majoritet som gått i gymnasieskolan som den såg ut före år 1994 till en majoritet som gått 1994 års gymnasieskola. Under denna period skedde inga större förändringar i provresultaten. Vi har inga data om hur testet skulle ha utfallit om det använts för nybörjaromgångar före år 1997. men resultaten från perioden 1997 – 1999 ger inte något underlag för slutsatser att gymnasiereformen år 1994 i sig skulle ha påverkat testresultaten.
Slutsatserna blir däremot annorlunda om man studerar effekterna av 1994 års läroplan för grundskolan. År 1999 hade alla nybörjare vid KTH i grundskolan läst enligt den tidigare läroplanen (Lgr 1980). År 2002 däremot hade de flesta nybörjarna läst enligt 1994 års läroplan. Försämringen av testresultaten inträffade alltså när en allt större del av nybörjarkullen i grundskolan hade läst enligt den läroplan som infördes år 1994 (Lgr 94). Efter år 2002 har de årliga förändringarna i testresultaten varit marginella. Detta talar för att den nya läroplanen som infördes 1994 i grundskolan på något sätt är en orsak till de försämrade testresultaten.
Som framgår kan man alltså utlösa av dessa från skolväsendet fristående utvärdering av studenternas kunskaper att det åtminstone i ämnet matematik inte finns grund för antagandet om betygsinflation. Man kan alltså också konstatera att bortsett från en tydlig nedgång i testresultaten när huvuddelen av nybörjarna gått grundskolan enligt LPO94 så är resultaten sedan stabilt om än på den lägre nivån. En hypotes som Brandell inte prövar skulle ju kunna vara att ambitionsnivån i grundskolan helt enkelt sjönk till uppnåendemålens nivå i samband med det nya betygssystem som också infördes samtidigt. En följdfråga som är naturlig att ställa sig är ju också att om det – som Brandell visar – är i grundskolan nedgången stadfästs hur det kommer sig att inte gymnasieskolan förmår rätta till bristerna.
Technorati Tags:
Skola, Lars Brandell, Helena von Schantz, Utbildning, Läroplan
Allt längre köer i Stockholmstrafiken – DN.SE
Allt längre köer i Stockholmstrafiken – DN.SE: "I snitt tog det 33 minuter att köra E 4 från Bredäng i söder till Kista i norr i morgonrusning (klockan 7 till 9) mellan den 1 januari och den 31 maj i år. Motsvarande period fem år tidigare, år 2006, tog sträckan 24 minuter – vilket innebär en ökning med 37,5 procent.
Förändringen är tydligast i rusningstrafiken, men märks även generellt över hela dygnet. Sträckan från Bredäng till Kista tog i snitt cirka 2,5 minuter längre tid att köra.
– Storstockholm har vuxit i decennier. Ur ett sådant perspektiv blir det trängre och trängre – vårt vägsystem har inte utvecklats lika snabbt som befolkningsutvecklingen, säger Leif Carlsson, planerare vid Trafikverket.
Att söderifrån köra E4 in mot stan på morgonen tar mycket längre tid. Delsträckan Bredäng och Lilla Essingen har i år tagit i genomsnitt 60 procent längre tid jämfört med år 2006. För en person som pendlar till jobbet 225 dagar om året innebär det cirka 26 timmar längre tid i köer än år 2006 – alltså över ett dygn. Då är inte hemresan medräknad."
När man läser artikeln i DN får man intrycket att Kristoffer Örstadius och de som tagit fram siffrorna överhuvudtaget inte har åkt de refererade sträckorna. Om de gjort det skulle de upptäckt att det sedan ett par år pågår omfattande vägbyggen som påverkar just de sträckor de valt att redovisa. Visst kan det vara så att trafikmängden ökat under perioden men huvudskälet ill de långa restiderna genom Stockholm är ombyggnaderna vid Norra Stations-området. Motsvarande gäller sedan något/ra år söderut på E4:an mellan Hallunda och Södertälje där man tar flera år på sig att skapa en tredje fil (så intensivt är dock inte arbetet – man blir rätt irriterad när man ser hur få av dygnets timmar som utnyttjas).
Det som dessa trafikstörningar leder till och som Örstadius möjligen faktiskt visar är den mycket stora kostnad som trafikanterna drabbas av under tiden som vägarbeten pågår. Vem kan man skicka räkningen till?
Technorati Tags:
Södertälje, Kommunikationer, Trafik, Stockholm
PEAB i blåsväder i Solna – hur ser det ut annorstädes
JOHANNA GRAF: Så träffade skiten fläkten till slut: "Grov bestickning inget småbrott direkt. Kan ge fängelse i upp till sex år.
Har det ens hänt i Sverige förut? Och gällt en så högt uppsatt politiker, som dessutom är polis till yrket?PEAB/Fabege krävs på företagsbot om 2 miljoner, en struntsumma för dem, som möjligtvis innebär litet färre drinkar på representationskontot i Cannes nästa år.
Men allvarligare för dem är att de, vid en fällande dom, inte får lägga anbud på kommunala och statliga byggen, något som blivit något av deras specialitet på senare år. Det räcker med att en enda person i företaget blivit dömd för korruptionsbrott, så är de diskvalificerade från att delta i offentliga upphandlingar."
PEAB verkar lite insyltad i den härva som nystas upp i Solna när det gäller Swedbank Arena. Ännu är ingen dömd så vi vet inte om företaget är skyldigt men det väcker oro också för oss Södertälje-bor eftersom kommunens bolag har nära samarbete med just PEAB – Telge tillväxt och Telge PEAB. Frågan är alltså – om nu någon från PEAB döms för korruptionsbrott så förlorar bolaget (enligt Graf) rätten att lägga anbud på kommunala/statliga byggen – vilka konsekvenser det får för med Telge-koncernen gemensamt ägda bolag.
Technorati Tags:
Johanna Graf, Södertälje, Telge Tillväxt, Telge PEAB, PEAB, Swedbank Arena
Lagos efterträdare klar – Nyheter – www.lt.se
Lagos efterträdare klar – Nyheter – www.lt.se: “Sent i går kväll blev det klart att Boel Godner efterträder Anders Lago som kommunstyrelsens ordförande. Som andra kommunalråd och vice ordförande valdes Elof Hansjons.”
Så är det klart och Boel Godner och Elof Hansjons är att gratulera till att alltså bli partiets kandidater till kommunalrådsposterna (som ju väljs av kommunfullmäktige).
Det var en intressant strategi som tillämpades vid kvällens möte. Först fick vi genomlida en rätt tradig redogörelse för processen. Därefter skapades en situation där Boel Godner stod som enda kandidat till att bli vår kandidat till kommunstyrelsens ordförande så att valet skulle bli enhälligt. Därefter utmanades valberedningens/arbetarekommunens styrelses förslag Elof Hansjons av Alexander Lindholm. Detta vållade uppenbarligen majoriteten stor vånda och 22 talare gick upp – flertalet upprepande tämligen likartade argument – vikten av facklig/politisk samverkan om man föredrog Lindholm och vikten av lång och bred erfarenhet av kommunalpolitiskt arbete om man föredrog Hansjons. Valresultatet blev 166 för Hansjons och 58 för Lindholm. Intressant att notera att oron för att den senare skulle bli vald var så stor att Anders Lago som näst sista talare gjorde ett närmast oförlåtligt inhopp i debatten om “sin” efterträdare till förmån för just Hansjons.
Trots allt – givet den kultur som gäller inom partiet där nästan bara lång och trogen tjänst i partiet premieras och där politiska diskussioner lyser med sin frånvaro – så har vi nog valt det bästa partiet kan åstadkomma. Förhoppningsvis kommer det faktiskt också att räcka riktigt långt!
PS För mer live-rapportering från mötet – se #södertälje på Twitter DS
Technorati Tags:
Alexander Lindholm, Anders Lago, Arbetarekommun, Boel Godner, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Yilmaz Kerimo
Tvinga alla elever att välja sin skola – leder till vad?
Tvinga alla elever att välja sin skola | Skola | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet: “Lösningen är inte att avskaffa valfriheten, i stället borde vi göra den obligatorisk. Det är naturligtvis inte ett problem att de som använder skolvalet får en utbildning med hög kvalitet. Däremot instämmer förmodligen alla i att det är oacceptabelt att de som avstår från att välja anvisas sämre och ibland direkt undermåliga skolor. Det är med andra ord inte valfriheten som är problemet, utan bristen på aktiva val.”
Lite frestad förstås att kommentera kvalitetskraven som inte ställs på ledamöter (ex. Oskar Öholm) i Utbildningsutskottet men avstår. Istället fokus på sakfrågan. Om alla väljer uppstår kö till de populäraste (i vissa fall bästa) skolorna. Kö leder till behov av regelverk – kötid (alltså viktigt att välja kanske innan barnet fötts) eller lottning (rättvist om det gäller livschanser). Så långt vi nu vet är det också så att skolor med gott rykte (och eventuellt hög kvalitet) får problem – minskat söktryck – när andelen elever med annan än svensk bakgrund hamnar i flertal.
Öholm skriver vidare
“Kunskapsresultaten sjunker, lärarnas status har urholkats och skillnaden mellan skolor ökar.”
Nja, säger jag. Om svenska elevers resultat i internationella undersökningar sjunker är nog lite osäkert. Sådana undersökningar kalibreras oftast vid varje tillfälle vilket innebär att en sämre relativ placering på topplistan lika gärna kan förklaras av andras förbättrade resultat. Att lärarnas status ändrats från en tid när de var de bäst (enda) utbildade i byn till en tid när en rätt stor del av befolkningen (föräldrarna) har lika eller längre utbildning är väl självklart. Att skillnaden mellan skolor ökar är uppenbart – direkt följd av boendesegregationen förstärkt av effekter av det fria skolvalet (som forskning rätt tydligt visat).
Öholm igen
På gymnasieskolans område får vi helt nya program som stänger de återvändsgränder som idag lämnar nästan var tredje gymnasieelev utan de kunskaper de har rätt till.
Andra kanske skulle hävda att vi nu får fler återvändsgränder. Eleverna verkar ju i alla fall välja bort de varianter som stänger möjligheten att få en bred allmänbildning (ofta uttryckt som högskolebehörighet).
Technorati Tags:
Skola, Valfrihet, Oskar Öholm
Demokrati – har mycket lite med val att göra
Högbergs tankar: Demokrati: Ledaren är inte Persson eller Sahlin eller Juholt: “Kära läsare, jag ser gärna input på detta inlägg och att vi tillsammans kan börja skissa på en ledare för framtiden. För demokratin är inte val vart fjärde år utan ett förhållningssätt och då ska ledaren vara mogen uppgiften. Skicka in era idéer så byger vi ledaren för framtidens demokratier!”
Peter Högberg uppmanar sina läsare att ge synpunkter på en ledare för framtiden. Frågan är naturligtvis helt fel ställd. En demokratisk organisation – i synnerhet ett parti – jobbar förstås inte med kravprofiler utan med att söka bästa möjliga representant för den poltik man vill föra. Tyvärr verkar vi ju i en tradition där just politik verkar vara det enda man inte pratar om inför val.
Technorati Tags:
demokrati, Peter Högberg, Socialdemokratiska Arbetarepartiet
Något om internationell solidaritet i vår tid (eller svar till Micke)
En kamrat ställde några frågor (via Facebook) om EU, om euron, om Grekland. Frågor som det nog inte finns några enkla svar på. Dock skall jag försöka mig på ett resonemang kring detta som tar sin utgångspunkt i det som brukar benämnas internationell solidaritet och det faktum att med en lite marxistiskt influerad analys det är uppenbart att när produktionen församhälleligas så upphör också nationalstatens existensberättigande.
I den traditionella nationalstaten är kapitalet också nationellt – Scania ägs av Wallenberg. När världen globaliseras så innebär det både att arbetsdelningen ökar liksom att också kapitalet internationaliseras. Det förra innebär att utveckling kan ske i en del av världen, produktionen i en annan och ske för en global marknad – Apple utvecklar i Kalifornien, produceras i Kina och säljs globalt. Det senare, kapitalet, blir också alltmer anonymt dvs alltmer av ägandet ligger i händerna på fonder av olika slag långt från forna tiders industrikapitalism. Vi har fjärmats från det forna långsiktiga ägandet, industriella engagemanget och avkastning på satsat kapital – utdelning – till förmån för spekulation, kortsiktighet och kvartalskapitalism – värdestegring på de finansiella marknaderna långt från faktisk intjänandeförmåga.
Där står vi! Produktionen flyttar till de delar av världen där den är billigast och effektivast – fisk som fångas i Nordatlanten filleas i Kina. Utveckling till de delar av världen där kreativitet och innovationsförmåga är som störst – och här har ju Florida visat vad som ger bäst förutsättningar (se t.ex detta).
Vad vi också kan konstatera är att kampen om herravälde som tidigare fördes mellan nationer med militära medel nu delvis ersatts av andra medel (USA-imperialismen som det stora bekräftande undantaget). För länder med litet militärindustriellt komplex framstår andra metoder – frihandel, “demokrati” m.m. – som mer effektiva. Det faktum att kapitalet inte längre är nationellt bidrar ju förstås till detta. Detta såg initiativtagarna till EU och deras intressen sammanföll i stor utsträckning med arbetarklassens/folkens, dvs med dem vars söner och döttrar är de som slaktas i skyttegravarna. För kapitalet hägrade en gigantisk europeisk hemmamarknad som språngbräda i en mer “fredlig” kamp – för folken hägrade fred och bättre villkor (välfärdsstater). Kapitalet behöver riva gränser/hinder för kommers och för folken öppnades det möjligheter till ekonomisk och social utjämning för att undanröja nationalistiskt baserade motsättningar.
Så har också utvecklingen av EU balanserat mellan dessa inte alltid sammanfallande intressena. Ofta förstås – vi lever ju i en kapitalistisk värld – med slagsida mot just kapitalets intressen, vilket åskådliggörs genom att kapitalets rörelsefrihet är större än medborgarnas. Dock har det skett en betydande utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren också på en mer folklig nivå inom Europa.
Euron kan sägas vara ett medel för båda dessa intressen. Den framtvingar faktiskt ett betydande mått av solidaritet inom unionen. Samtidigt har den förstås inte på något sätt påverkat de grundläggade motsättningarna i ett kapitalistisk samhälle. Därmed kommer förstås alltid folken att få betala för kriser och hur skulle det kunna vara annorlunda givet dagens maktfördelning – eller hur skulle det överhuvudtaget kunna vara annorlunda givet att kriser uppträder. Låt oss leka med tanken att någon annan skulle betala för Greklands predikament. Vem skulle någon annan vara? Långivarna framstår väl som ett naturligt val – vilka är de? Och om de drabbades t.ex. av en kraftig nedskrivning av sina fordringar – hur skulle de kompensera för förlusten?
Förlorar t.ex. Swedbank på sina affärer i Baltikum så finns det tre tänkbara räddare – bankens andra kunder (du och jag) genom lägre sparränta/högre låneränta, bankens ägare (som då måste kompensera förlusten på annat håll, sannolikt från dig och mig) eller skattebetalarna (dvs du och jag). Det är klart – man kan alltid låta medborgarna i de berörda staterna ta hela smällen fast då blir det ju vanligt folk där (och nog har balterna fått så det räcker). Så är det ju också i Grekland – bara en liten del av kostnaderna bärs av andra än av grekerna själva (dvs vanliga grekiska människor, arbetare och tjänstemän, studerande etc).
Technorati Tags:
Arbetarklass, Karl Marx, Solidaritet, EU, Euro, Kapitalet
Om LO:s vägval
Om LO:s vägval: " LO måste därför prioritera att vara en stark facklig organisation som driver medlemmarnas intressefrågor"
Vad är det för fel på folk. Först läser jag alltså en ledare i Aftonbladet som säger nada. Så hittar jag en Göran Johansson som dels hyllar ledaren, dels själv lyckas häva ur sig några plattityder.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Karl-Erik Thorwaldsson, Per Bardh, Göran Johansson, Ingvar Persson
Vilken väg bör LO välja
Facken inför svåra vägval | Ledare | Aftonbladet: "Thorwaldsson är nominerad för att han ska förstärka fackets ställning i politiken, men knappast för att han ska ta befälet över löneförhandlingarna.
Det skulle kanske den motkandidat det talas mest om, dagens avtalssekreterare Per Bardh, kunna göra. Det är nog i alla fall vad hans anhängare hoppas.
Att välja avtalssekreteraren till ordförande skulle vara en signal. Det vore ett sätt för majoriteten på LO-kongressen att säga att avtalsförhandlingarna – den fackliga verksamhetens kärna – ska styras av LO."
Ingvar Persson som får disponera den av LO kontrollerade ledarsidan i landets största dagstidning berättar om att LO står inför ett vägval i samband med val av ny ordförande. Någon uppfattning i frågan har han dock inte!
Technorati Tags:
LO, Karl-Erik Thorwaldsson, Per Bardh
Senaste kommentarerna