Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vem är för ungdomsvåld?
Ungdomsvåldet har inte ökat: “Det är lättare, billigare och ofta mer opinionsmässigt lukrativt att producera känslopornografi än lösningar på svåra och omfattande problem.
När känslorna var i svang sommaren 1986 tillsatte
Ingvar Carlsson snabbt ungdomsvåldsprojektet ”Tänk Efter”. Det gjorde inget åt ungdomsvåldet men Carlsson framstod som handlingskraftig och medkännande inför en förskräckt allmänhet.
Nu har socialdemokraterna passat på att tillsätta ett liknande projekt.
Thomas Bodström gav den mentala härdsmältan ett ansikte när han lyfte fram föräldraledighet för tonårspappor som en viktig ”konkret” åtgärd för att stävja ungdomsvåldet, som om de här ungdomarnas familjer bor i Bullerbyn.
Den känslosmetiga bilden av ungdomsvåldet som ett ont väsen kommer inte ta oss någonstans. Det är jobbigare att diskutera klassamhället än att stå i Kungsträdgården och säga nej till våldet, men det måste göras.”
(Hittat via Ali Esbati.)
Johannes Forssbergs ledare i Expressen är helt enkelt lysande. Att han sedan råkar klä av Thomas Bodström (som inte tillhör kretsen av partikamrater jag respekterar) är ju en bonus. Läs ledaren och med Esbati säger jag Begrunda!
Maud kanske har rätt
Vilket snille: “Som att det är möjligheten till a-kassa på deltid som gör att arbetsgivare vägrar erbjuda heltider. Som att de arbetsgivarna bryr sig om att möjligheten att stämpla på deltid försvinner och därför genast vaskar fram heltider. Vilken idioti.”
Nisha Besara ondgör sig över att Maud Olofsson idag i riksdagen tydligen sagt att det finns ett samband mellan arbetsköparnas (erkannerligen offentliga sådana) ovilja att erbjuda heltidstjänster och det faktum att follk har kunnat stämpla på deltid. Jag har ingen statistik men känner till flera exempel på att så är fallet – faktiskt t.o.m. folk som vägrar jobba mer än deltid för att familjelivet, hunden eller vad det nu är kräver att de är hemma på a-kassans bekostnad. Det är väl också så att om folk inte kunde stämpla på deltid skulle intresset för sådana jobb minska kraftigt och då skulle arbetsköparna kanske tvingas konstruera bättre tjänster.
En annnan sak är ju att många faktiskt vill ha deltid – vilket förtjänar respekt. Min hustru har – och såvitt jag förstår verkligen vill ha – deltidsjobb. Hon har två vilket gör att hon sammantaget jobbar så mycket som hon vill – och hon har förstås inte stämplat en minut på grund av detta.
Dock – det är helt rimligt att man skal kunna stämpla om man faktiskt inte kan få jobb i den utsträckning man behöver. Här gäller det attt konstruera system som inte inkräktar på människors förmåga att själva organisera sina liv samtidigt som de självklart inte skall kunna brukas för att gynna vare sig enskilda som inte vill jobba fullt eller arbetsköpare som utnyttjar systemet. Soidaritet är en tvåvägshistoria
“Av var och en efter förmåga – till var och en efter behov”
Yttrandefriheten väger lätt
Demokratin väger tydligen lätt: "Trots att Jonas Morian och Blogge Bloggelito redan skrivit tydligt och bra om den här frågan så finner jag anledning att ta upp saken. Det är nämligen anmärkningsvärt när politiker tycker saker och vill använda lagstiftning för att få sitt eget tyckande till norm. Naturligtvis handlar det om porr, det gör ofta det när symbolpolitiken slår till. Bakgrunden är alltså den motion till riksdagen som de två socialdemokraterna Veronica Palm och Sylvia Lindgren skrivit, om att förbjuda de bilar som cirkulerar i Stockholm med ljusreklam för porrklubbar."
Det här med synen på yttrandefrihet och/eller demokrati är svårt – i alla fall för de som inte har en principiell syn på frågan utan låter sig styras av den egna åsikten, moralen. I debatten om reklamen för strippklubbar i Stockholm blir detta tydligt. Såväl Morian, Laakso och Bloggelito har förstås rätt i sak. Man har faktiskt inte yttrandefrihet (som väl utöver den allmänna rösträtten, föreningsfrihet och tryckfrihet får anses vara fundamentet i en demokrati) om man inskränker densamma, alldeles oavsett skäl. Och skälen är som vi vet många – numera blir ju människor kränkta av det mesta – ironi, satir, andras åsikter, bilder – samtidigt som vi lever i en tid där exponeringen av det mesta vida överträffar våra föreställningar (åtminstone för oss som kommit upp lite i åren). För många och här kan man ge många exempel men t.ex. Bengt Silverstrand gör det enkelt för sig. Han skriver att
"Det är hur berörda kvinnor uppfattar saken som är det intressanta i sammanhanget. Och detta har man i en demokrati och i yttrandefrihetens namn både rätt att tycka och motionera om i riksdagen."
Ingen har väl ifrågasatt deras rätt att uttrycka sin åsikt, problemet utgörs ju av att de önskar i lag begränsa i detta fall näringsidkares rätt att informera om (göra reklam för) sin produkt och att de gjort det i form av en motion till riksdagen vilket indikerar att de inte förstår att detta är en inskränkning av yttrandefriheten i moralistisk anda. För om de förstått detta hade de förstås inte motionerat – goda socialdemokrater som de får förväntas vara. Socialdemokrater försvarar nämligen just de grundläggande demokratiska värdena och bekämpar andras åsikter – inte deras rätt att uttrycka dem.
En annan som också försöker göra det lätt för sig – man vill ju så gärna stå på den kränktas sida – är Lukas Romson. Han inser dock kopplingen till den vikiga grundfrågan – synen på yttrandefrihet som en grundpelare i demokratin men lyckas begränsa den till vad han godtyckligt kallar "opinionsbildningsmöjligheter". Någon sådan gräns är naturligtvis inte möjlig att dra om man vill hävda yttrandefriheten. Romson skriver:
"Resonemang om yttrandefriheten är dessutom allvarligt, det är att göra den en björntjänst. Yttrandefrihetens syfte är att främja medborgarans opinionsbildingsmöjligheter. Inte att främja företagens möjligheter att tjäna pengar. Det finns näppeligen något opinionsbildande i kvadratmeterstora reklambilder för porrklubbar, argumentet om yttrandefrihet håller inte."
Jag skulle t.o.m. vilja hävda att just därför att det finns moralister som vill fördriva porr till skumma bakgator, att handlas under disk hos tobakisterna (som det var på 50-talet) och i det moderna samhället till Internet och till satellitTV-kanalerna så kan man faktiskt se också kommersiellt motiverad reklam för strippklubbar som ett inlägg i debatten även om det inte är det primära syftet. Lägger förresten särskilt märke till att Romson bara diskuterar den
"objektifierande och sexualiserande bild av kvinnor som den kommersiella heteroporren sprider"
– hur är det med annan porr? Samtliga som har invändningar mot den absoluta yttrandefriheten har dock en poäng. Demokratin kräver att alla skall ha rätt at ha en åsikt och att uttrycka densamma. För att det skall vara meningsfullt krävs förstås inte bara att jag har rätt att uttrycka den hemma vid köksbordet utan också i sammanhang där min röst kan bli hörd dvs offentligt, publikt, i valfritt medie. Mot detta står att jag naturligtvis också har rätt att avstå från att lyssna, ta del av vad andra har att säga. I det offentliga rummet blir det tydligt att detta kreerar en konflikt. Vill man värna yttrandefriheten blir dock valet ganska enkelt – rätten att yttra en åsikt, rätten att publicera en bild går före rätten att slippa höra eller se. Det finns ingen anledning att känna sig kränkt av att någon annan har en annan åsikt, gillar att visa bilder jag själv finner anstötliga – slå på det egna filtret och ge nyckeln till samma filter till barnen.
Bloggar är en övergående fluga
Bloggar får en plats på hd.se: “Hd.se sållar sig till skaran av svenska nyhetssajter som använder Twingly, en omvärldsbevakare för bloggar. Med start i dag ska alla publicerade artiklar på hd.se innehålla en Twingly-ruta där länkar till bloggar som har skrivit om artikeln och länkat till det kommer att visas.”
(Hittat via knuff.se.)
Roligt att se att allt fler svenska nyhetssajter använder sig av Twingly. Som Södertäljebo kan man dock inte låta bli att undra hur många år det kommer att ta för LT att upptäcka att världen förändrats. Som medlem i socialdemokraterna har jag samma undran när det gäller partiets webbplatser.
Bojkott – när, hur och för vad?
Om olympiska och andra bojkotter
"Sverige har aldrig någonsin bojkottat de olympiska spelen. Inte 1976 i Montréal, då halva Afrika tillsammans med Irak (!) och Guyana bojkottade spelen för att IOK vägrade utesluta Nya Zealand – landet i fråga hade skickat ett rugbylag till Sydafrika, som på den tiden var utsatt för en global bojkott för dess apartheidpolitik.
Inte 1980, då Sovjetunionen nyss hade invaderat Afghanistan och satt igång hela den kedja som än idag påverkar världspolitiken i form av terrorism från al-Qaeda. USA, Kanada, halva Sydamerika, Tyskland, Norge och ett antal asiatiska länder vägrade infinna sig i Moskva – däribland Kina, som nyss hade beviljats återinträde i IOK.
Inte 1984, då Los Angeles bojkottades som ett svar på bojkotten mot Moskva – det kommunistiska Sovjetunionen med vänner utkrävde revansch. Apropos ingenting fanns inte Kina bland de bojkottande länderna.
Idag talas det om att bojkotta de olympiska spelen i Beijing 2008. Inte för att Kina har invaderat något land, utan för att Kina inte har lagt sig i grannlandet Myanmars affärer – Kinas officiella utrikespolitik stavas annars med ett ord ickeinblandning. Man kunde lika gärna ha krävt att Kina invaderar Nordkorea, ett minst lika ohemult krav, som aldrig någonsin har ställts på andra nationer."
För den som fortfarande lockas av tanken på att bojkotta OS erbjuder Blogge Bloggelito en utmärkt argumentation – emot! Här ovan citeras inledningen på hans artikel – läs hela är min uppmaning.
Frågan är om och när bojkotter kan/bör vara en del av arsenalen att befrämja mänskliga rättigheter eller bkämpa krig. Bloggelitos tes tycks vara att detta bara kan användas mot stater som har den institutionella kapaciteten – han använder Sydafrika som det enda positiva exemplet. När inte dessa förutsättningar gäller menar han att bojkotter får motsatt effekt och pekar på en rad länder där isoleringen knappast befrämjat utvecklingen. Är hans tes riktig – vilket mycket talar för – är ju förstås Birgitta Ohlssons krav på att Reinfeldt skall bojkotta mötet med Mugabe inte särskilt produktivt.
Frågan blir dock om man inte med Bloggelitos argumentering borde kunna inrymma Israel bland de stater som uppfyller kriterierna för en potentiellt framgångsrik bojkott. De har ju de institutionella förutsättningarna. Själv avstår jag redan från att köpa produkter därifrån av solidaritet med det palestinska folket.
Använda eller vara nätet?
Partiernas hemsidor får underkänt : "Mellan oktober förra året och oktober i år undersökte webbövervakningsföretaget Pingdom de svenka riksdagspartiernas hemsidor. Resultatet visar att miljöpartiet har störst tillgänglighet och moderaterna sämst.
Under det år som hemsidorna övervakades låg miljöpartiets hemsida nere i sammanlagt en timme och 42 minuter. Motsvarande siffra för moderaterna var ett dygn, elva timmar och fyrtiosex minuter, skriver företaget i ett pressmeddelande.
– Jag vet att det var strul i våras, men nu är hemsidan stabil och vi har inte längre problem med driften, säger Pär Henriksson, kommunikationschef för moderaterna."
(Hittat via Rick Falkvinge.)
Roliga nyheter – någon bryr sig om upptid!!! Rick Falkvinge kommenterar detta synnerligen precist:
Seriöst talat, vem bryr sig?
Dessutom pekar Falkvinge på det som är grejen och som få inom etablerade partier fattar. De ställer frågor som hur vi skall använda nätet, som alla förstår är frågan helt fel ställd:
Och det är det som är grejen. Vi använder inte nätet. Vi existerar i och på nätet, parallellt med att vi ordnar saker IRL. Vi rör oss i ett helt annat tempo än vad traditionella partier gör. När vi behöver vända kurs, så gör vi det på under en timme, där andra behöver kalla till möten med fyra veckors varsel.
Särskilt roligt blir det när Falkvingen länkar till 24-timmarsmyndigheten. Själv försökte jag hitta min partiledare på partiets slutna sidor utan framgång???
Jonas Morian och Opassande har också kommenterat.
PS Själv är jag över 50 och har inte kastat ut TVn. Den spelar dock en ganska begränsad roll i mitt liv och jag känner precis som andra att det är en gammalmodig teknik som förutsätter att jag anpassar mig till sändarens tider och programutbud.DS
Låt inte motståndaren dominera spelplanen!
Dags att sätta punkt för den nioåriga grundskolan: “Socialdemokraternas skolpolitiska råd presenterar sitt förslag till ny s-politik: Att uppfylla kunskapsmålen ska vara det obligatoriska i skolan – inte antalet skolår. Socialdemokratin har misslyckats med skolpolitiken. Den har lett till att eleverna inte får den kunskap de har rätt till och når sämre resultat än de borde göra. Skolans huvudsakliga uppdrag måste handla om elevernas kunskapsutveckling. För detta behövs en sammanhållen skola där dagens frivilliga skolformer förskoleklass och gymnasium omvandlas till obligatoriska delar av grundskolan. För att alla elever ska kunna lämna denna grundskola med fullständiga betyg kan det för olika elever behövas olika lång skoltid – från 11 till 15 år. Det är måluppfyllelsen, inte antalet skolår, som ska vara det obligatoriska i skolan. Det förslaget lämnar socialdemokraternas skolpolitiska rådslagsgrupp i Stockholms län till partistyrelsen.”
Några partikamrater med Thomas Johansson i spetsen har skrivit en artikel på DN debatt om skolan. De verkar redovisa synpunkter de lämnat till partiets rådslag om densamma. Syftet med rådslaget är gott – att engagera partiets medlemmar i frågan om vår skolpolitik – en politik som bland annat kommer att vara viktig del i den politik vi skall gå till val på 2010. Därför är det faktiskt helt fantastiskt att läsa artikeln – den handlar bara om organisationsfrågor, inte med ett ord behandlas de krav som framtiden kommer att ställa på medborgare och vad detta får för konsekvenser för skolans uppgift, som ju är att hjälpa barn och ungdomar att erövra den kunskap de kommer att behöva som vuxna medborgare.
Som vanligt numera så verkar det i första hand vara så att man väljer att 1) utgå från den folkpartistiska problembeskrivning och 2) vara lite bättre än samma parti på att föreslå åtgärder baserat på denna problembeskrivning. Kanske inte så konstigt eftersom denna problembeskrivning också stödda av den mediala bilden.
Några punkter i kamraternas artikel är dock värda papperet de är skrivna på 🙂 Detta gäller t.ex. betoneingen av att det är måluppfyllese och inte tid som är det viktiga och att vi absolut inte får minska på ambitionen att vara en kunskapsnation. Det senare innebär som kamraterna skriver att vi skall
“utgå ifrån den självklara inställningen att alla barn kan lära sig. En förnyad skolpolitik måste präglas av höjda ambitioner, tydligare förväntningar och större kunskapskrav.”
Artikeln finns för övrigt också publicerad på Södertälje arbeterekommuns hemsida. Däremot omnämns den inte när man kollar partidistriktets sida (där den förstås också borde funnits högt upp eftersom gruppen av skribenter faktiskt uppges representera “lenet” som distriktet något fånigt kallas). Där är fortfarande Mona Sahlins sommartal andra posten under senaste nytt publicerat den 12 juli (skärmdumpen tagen 12 oktober kl. 21.41)!
Alltså – inte med ett ord omnämns det som i USA kallas 21st century skills, inte med ett ord omnämns det som EU, Norge och andra länder kallar digital kompetens …………
Problem skall förstås diskuteras
Prioritera brottspreventionen: "Således bör kommunen med bland annat dessa argument utverka pengar från justitiedepartementets budget för den brottsprevention som Södertälje kommun nu med kraft måste initiera! Om inte ungdomskriminaliteten minskar och samhällstryggheten ökar, befarar jag att de skattebetalare som nu finansierar kommunens verksamhet, i mån av möjligheter att starta om på annan ort, försvinner härifrån.
Det kan inte vara rätt, att Södertäljes skattebetalare ensamma ska stå för den brottsprevention, som hela samhällsekonomin kommer att njuta frukterna av!"
Signaturen Karlsson avslutar en insändare i Lt häromdagen enligt ovanstående. Eftersom frågor på insändarsidor som LTs snabbt hamnar långt ner tänkte jag här relatera till den diskussion som uppstod och publicera mitt bidrag. Via länken ovan når man (vet inte hur länge) Karlssons insändare och alla svar till den. Men här är alltså min kommentar – jag kanske skall nämna att de första svaren orerar om att man skulle bli kallad rasist för att man diskuterar problem, därav min inledning:
“Varför behöver man kommentera frågan om epitetet rasist i en diskussion om reella problem som finns i vår kommun. Vad försöker man insinuera – att man inte får ha synpunkter/förslag på hur vårt samhälle i vår kommun skall utvecklas. Rätt tramsigt.
Karlsson tar ju upp frågor som säkert många Södertälje-bor oavsett etnisk bakgrund diskuterar hemma vid köksbordet, med arbetskamrater på jobbet och annorstädes. Frågor som förstås också diskuteras av politiker i alla partier. Roten till problemen är förstås inte heller etniska – det finns inga etniska grupper vars genetiska egenskaper predestinerar för våld, kriminalitet eller liknande. Däremot har vi ett rätt segregerat samhälle som utmärks av att det är din socioekonomiska status som avgör boende, karriär, jobb, utbildning – helt enkelt relaterar till framtidsförhoppningar.
Befinner man sig i en miljö som i alltför stor utsträckning präglas av bristande förutsättningar kommer ens framtidsvisioner att präglas av det. Om arbetslöshet är det man kan sikta på blir andra vägar att uppnå status och inkomster faktiskt lite mera lockande. Alltså – om vi skall göra något långsiktigt hållbart så är det att se till att bryta bostadssegregeringen, att se till att alla barn går i icke-segregerade skolor, att se till att fler kommer i arbete – enkelt uttryckt se till att integrationen fungerar. På mer kort sikt tror jag Karlsson har rätt dvs åtgärder som kan rubriceras brottspreventiva måste till.
Dit hör det som påbörjats med polisnärvaro i alla bostadsområden (fast då får förstås inte de poliserna tycka att fastighetsägarna skal ägna sig åt någonslags brottsbekämpning/angiveri som antyddes i LT idag). Vi måste också se till att alla områden har rimlig service – om så subventionerad (bankomater, affärer, vårdcentraler, post, etc).
Dit hör också att engagerar föräldrar till de lite yngre strulpellarna – det vet jagfaktiskt inte riktigt hur man gör men jag tror det är centralt. När folk i Fornhöjden påstår att det driver omkring 13-åringar på nätterna i området är det förstås föräldrarna som behöver hjälp. "
Säg nej till kommunarrest!
Sätta Flyktingar I Kommunarrest: “Att begränsa flyktingars rätt att bosätta sig var de önskar är ett i grunden kasst förslag. Det är ett förslag som flörtar med främlingsfientlighet. Det är ett förslag som ska locka tillbaka den hel- eller halvrasistiska delen av tidigare s-väljare som i förra valet röstade på SD. Det är ett förslag som bygger på tvång och misstänkliggöranden. Det är ett rejält dåligt förslag och det bör plockas tillbaka som den nedskjutna ballong den förhoppningsvis är”
Erik Laakso tar upp ett förslag i den socialdemokratiska budgeten som jag inte kommenterade tidigare. Ett av skälen till att jag avstod är att jag redan tidigare deklarerat min ståndpunkt som råkar sammanfalla med herr Laaksos. Ett annat skäl är att ett av kommunalråden i Södertälje, Anders Lago, och därmed kamrat i arbetarekommunen därstädes är en av aktivisterna för denna erbarmeliga politik. För mig är denna linje uttryck för precis det som Laakso anger ovan – flört med främlingsfientlighet, rasism eller vad man nu väljer att kalla det.
Att det bakom denna flört finns reella problem att hantera är en annan sida av saken. Eftersom Södertälje råkar vara en populär stad för många nyanlända kommer många att bo oacceptabelt trångt, inhysta hos släkt och vänner. Koncentrerad trångboddhet kan bara hanteras på två sätt – byggas bort, och det finns utrymme och behov av det, respektive stimuleras bort, genom som Laakso förespråkar positiva incitament att bosätta sig annorstädes.
Nu är det förstås så att den ambition som Södertälje har att vara en attraktiv kommun att bosätta sig i främst riktas till högutbildade med stark köpkraft och som därmed kräver bostäder i attraktiva lägen. Dit räknas förstås inte de områden där de nyanlända trängs. Inte heller är de köpstarka utan betraktas mest som en kostnad – eftersom statens bidrag är tidsbegränsat. Inte underlättar vi heller för den kreativitet och företagsamhet som ofta återfinns bland nya svenskar. Deras verksamheter ses oftast som suspekt, tillhåll för svartarbete och begränsas av allehanda regelverk som förstås skall göra det så svårt som möjligt att etablera sig.
Detta är inte socialdemokratisk politik (eller borde inte vara det). Nu innehåller dessbättre förslagen när det gäller flyktingmottagande en del annat riktigt bra. Själv gillar jag verkligen solidaritetsbonusen, om vilken man kan läsa hos Luciano Astudillo.
Socialdemokratisk budget?
: "2 000 kronor lägre skatt per år plus ett lika stort retroaktivt belopp vill socialdemokraterna satsa på pensionärerna……Sverige behöver inte fler orättvisor. Orättvisor är inte produktiva. Vad Sverige behöver är en politik som tar vara på de möjligheter som högkonjunkturen ger så att Sverige får fler jobb även i framtiden….. Nytt innovationslån. Många småföretagare och uppfinnare har svårt att få finansiering till nya produkter eller expansion. Vi föreslår därför att 40 miljoner kronor per år ska satsas på innovationslån med en förenklad ansökningsprocess och låga krav på medfinansiering…….Kunskap och bildning ger möjligheter till både personlig utveckling och frigörelse, samtidigt som satsningar på utbildning kan vara ett sätt för både unga och vuxna att ta sig vidare i livet…….Lärarledd läxläsning. I dag går många elever ut grundskolan utan fullständiga kunskaper i kärnämnena. För en del barn gör trångboddhet att det inte finns någon lugn vrå att göra läxorna i. Andra får inte den hjälp de behöver av sina föräldrar. På många håll i landet har frivilliga krafter engagerat sig. Men ett så viktigt kunskapsarbete ska inte vila enbart på ideella insatser. Vi föreslår därför en särskild satsning på lärarledd läxläsning för alla barn i grundskolan…….Nygamla miljöbilar. Miljövänligare transporter kräver miljövänligare bilar. Men alla har inte råd att köpa en ny miljöbil. Vi satsar därför 150 miljoner kronor i stöd till efterkonvertering av bilar, så att fler får möjlighet att köra miljövänligt.
"
(Hittat via dn.se.)
Det finns en del godbitar i den socialdemokratiska budget, några ses ovan hämtat från Nuder/Sahlins artikel på DN Debatt. Utmärkt är att det föreslås ett skatteavdrag för pensionärer motsvarande jobbavdraget. Det går att förstå alliansens jobbavdrag i relation till sådana i arbetsför ålder som inte jobbar – alltså ett försök att verkligen stimulera fler at arbeta.Det går däremot inte att förstå vad pensionärerna gjort för ont, eller är avsikten att alla 80-åringar skall skaffa sig ett arbete??? Det finns helt enkelt ingen begriplig logik bakom varför pensionärer skall betala högra skatt än folk som jobbar.
Gott är också att mitt parti upptäckt att subventioner av folks nybilsinköp (av miljöbilar) knappast är särskilt fördelningspolitiskt vettigt och att det nu föreslås ett bidrag för konvertering av äldre bilar. Problemet med det är väl att det sannolikt är konvertering till etanoldrift man tänker sig – hur är det med regnskogen i Brasilien?
Lite mer osäker känner jag mig vad det gäller den professionella läxläsningshjälpen. Ambitionen är god men sannolikt skulle höjd ambitionsnivå i den dagliga skolverksameten (inte nödvändigtvis endast en budgetfråga) ge samma resultat. En uppdatering av skolans mål, innehåll och arbetsmetoder inklusive en dator till varje elev skulle vara mer framåtsyftande. Skolan är emellertid ett stort problem ur diskussionssynpunkt eftersom vi inte har problemformuleringspriviligiet på området. Nu reagerar vi mer an agerar, nu ställer vi till med rådslag som utgår från andras frågor, nu saknar vi en i ideologi baserad framtidsvision som möter 2000-talets frågor.
Återställare beträffande andra skatter – förmögenhet, fastighet – är jag ambivialent inför. Självklart skall skatt utgå på avkastning – oaktat på vilket sätt kapitalet är placerat. Principen bör dock vara att beskattning sker när avkastningen materialiseras – vid ränteutbetalning, vid hemtagande av vinst etc.
Lysande är satsningen på vuxenutbildning. När man vill ha mer folk i arbete är det oerhört viktigt att det finns många möjligheter att vidareutbilda sig, både när det gäller mer grundläggande kompetens (gymnasial) och när det gäller mer specialiserad sådan mer yrkesinriktat.
Senaste kommentarerna