Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Mona (kvinna!) om Burma
Sahlin, Royal, Thorning-Schmidt m.fl. protesterar mot regimen i Burma – www.socialdemokraterna.se : "Nu när folket i Burma behöver solidaritet kan vi inte förbli tysta. Som kvinnliga politiska ledare vill vi först av allt sända vårt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi: den enda fredspristagare som berövats sin rörelsefrihet. Hennes upprop ger eko i oss och vi vill förstärka det: ”Använd er frihet till att främja vår”, lyder hennes ständiga uppmaning. Hon representerar ett folks strävanden efter fred och frihet. De i våra länder som använt all sin kraft för att vinna fred och återerövra frihet vet hur viktigt det är med ett internationellt budskap om stöd.
Vi stödjer det burmesiska folkets mod. De har valt icke-våld för att uppnå en övergång till demokrati. Det är ett föredömligt vägval. Men om inte det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen riskerar vi att förlora kraften i detta vägval.
I våra länder, och utifrån de uppdrag vi har, uppmanar vi FN:s säkerhetsråd, den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean, EU samt stormakterna i regionen att garantera Burmas folk respekt för deras grundläggande rättigheter och för en snabb övergång till demokrati, den enda garantin för stabilitet i regionen."
Ovanstående är hömtat ur en artikel som publicerats i såväl belgisk, spansk som svensk press. Den är undertecknad av ett antal kvinnliga socialdemokratiska ledare. Notera här hur man i en apell till stöd för det burmesiska folket väljer att framhäva att det är kvinnliga ledare som skriver. Vad f-n har det för betydelse i sammanhanget? Jag har stor aktning för det burmesiska folkets kamp, stor aktning för demokratikämpen Aung San Suu Kyi och stöder efter bästa förmåga dessa men känner mig plötsligt utestängd – måste man vara kvinna för att uttrycka detta.
Varför vill dessa kvinnliga ledare först och främst sända sitt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi – vill inte alla ledare göra detta, vill inte alla göra detta? Sen kan man ju undra vad formuleringar som “det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen” betyder, vilken styrka och varför ta över. Skall vi befria burmeserna från sin egen kamp mot förtrycket. Och vad menas med att FN, Asean, EU och stormakterna i regionen skall garantera burmeserna grundläggande rättigheter? Skall förtryckarna avlägsnas med våld? Skall kineserna demonstrera styrka med en militärövning i närheten? Skall landet ockuperas i demokratins namn?
För övrigt – visst pågår det vid sidan av de uppmärksammade munkarnas demonstrationer (hur många sådana finns det egentligen och vem försörjer dem?) en väpnad befrielsekamp i Burma?
Ge bloggare (medborgare) journaliststatus!
Blogge Bloggelito kommenterar Yrsa Stenius dessvärre rätt märkliga artikel i dagens SvD. Själv fann jag det nästan onödigt att kommentera – eftersom de enda “bloggar” för vilka hennes resonemang kan tänkas äga giltighet är tidningarnas egna, vilka väl knappast kan räknas till bloggar. De är precis som Blogge beskriver snarast
“krönikor i bloggform, men det är en enkelriktad kommunikation, precis som vanliga tidningskrönikor”
.
I en intern diskussion i mitt parti som väl snarast handlar om kommunikationsstrategi i allmänhet men som i detta fall råkade fokusera bloggar och medborgarjournalistik skrev jag häromdagen
"Att använda medborgarjournalisitk (vad detta nu står för) är jag mera tveksam till dvs att partier gör. Skall begreppet ha någon mening så måste tonvikten ligga på medborgaren som enskilt subject (möjligen i mer eller mindre tillfälliga konstellationer). Då får alla bindningar till etablissemang av typ parti också en negativ effekt. Det vi däremot bör göra som parti för att stimulera “medborgarjournalistik” som ju är ett sätt att bemäktiga medborgaren är att se till att vi har fullständig yttrandefrihet och att offentlighetsprincipen utvidgas/förstärks. Kanske kunde också det journalistiska skråets rättigheter t.ex. att skydda källor också utvidgas till att gälla medborgarjournalister (dvs folk utan presskort)."
Till detta associerar jag eftersom Blogge verkar tycka att “vi bloggare” (vilka det nu är) klarar oss själva. Det gör vi men det skulle stärka medborgarens ställning om några av press/tryckfrihetens rättigheter också gällde all annan publicering oaktat medie t.ex. rätten att skydda källor.
USA terroriststämplat
Iran terrorstämplar USA: "215 av de 290 ledamöterna ställde sig bakom beskrivningen av den amerikanska militären och underrättelsetjänsten som terrorister. Som exempel på USA:s terror nämndes “stödet för den rasistiska sionistregimen” Israel och “tortyrplatserna Guantánamo, Abu Ghraib och Amerikas hemliga fängelser i diverse länder”."
Irans parlament har ställt sig bakom en beskrivning av USAs militär och underrättelsetjänst som terrorister. Samtidigt som det förstås bara är ett svar på att kongressen i USA stämplat det iranska Revolutionsgardet som en terroristorganisation är det ju faktiskt med sanningen helt överensstämmande.
På samma sätt som EU och Sverigen är beredda att efterleva USAs terroriststämplar borde vi förstås också efterleva iranska sådana. Någon självständig prövning verkar vi ju inte behöva!
Läroplanen – kanske den bästa tänkbara?
Läroplanen som aldrig fick fäste….: “Efter en vecka i Åre och lite högoktanig rekreation noterar jag att Skolporten har engagerat sig särskilt i Leif Davidssons utredning om Lp094. Man verkar anse att Leifs utredning kommer att göra svensk skola styrd åt ett håll för elevers rätt till utbildning på lika villkor, en likvärdig skola. Vist kära porten men hur kommer innehållet se ut? Och hur väl kommer det rimma med de krav som ställs i globaliseringen? Vilka svar ger Davidsson i sin kritik av den odugliga läroplanen? Inga alls. Och kanske har de bloggande lärare jag följt under många år rätt. Det pedagoger som använder Lpo94 fullt menar ju att Leif inte har en aning om hur läroplanen skall tillämpas. han konstaterar att man inte tillämpar den, vist men vilken slutsats drar han av det?”
Fredrik Svensson, som har den lite unika utsiktsposten som föreståndare för Rektorsakademien, tar upp Leif Davidssons utredning och dess slutsater angående hur den svenska skolan skall styras. Svensson ställer frågan om det är förnuftigt att kasta bort barnet (dvs LPO 94) med badvattnet (dvs bristande implementering). Frågan är faktiskt rätt ställd.
Om man t.ex. jämför LPO 94 med de 21st century skills som det näringslivet i USA står bakom ser man betydande likheter vad avser de förmågor som framtiden (nutiden) kräver. Det är inte rabblande av en litteraturkanon eller den svenska kungalängden, det är förmåga att kritiskt granska, diskutera, samarbeta, lära nytt, problematisera, vara kreativ etc. Svensson konstaterar att
Det vi behöver finns i Lp094, vi behöver bara göra en kraftansträngning och sätta oss in i den allihop. I den globala konkurrensen med bland andra Indien behöver Sverige förutom kunskapsfokus (lärandet) också kreativitet, idéskapande, nytänkande, problemlösning, förmågor att arbeta i grupp, att tänka utanför ramarna om vi skall kunna ta upp konkurrensen med bland andra Kina och Indien. Allt det där är styrkor som Lp094 medger….det ligger i dess själ. Vi måste se till att alla får fatt i den själen…
Kanske något för det pågående socialdemokratiska rådslaget att fundera över istället för att vara värst när det gäller regler mot kepsar i klassrummet?
Bromma bra att ha
Carin Jämtin kommenterar nytt avtal för Brommaflyget: "Den moderatledda stadshusmajoriteten och Luftfartsverket har kommit överens om ett nytt avtal för Bromma flygplats. Enligt uppgifter till media ska det nya avtalet, som gäller till 2038, inte kunna sägas upp av en ny politisk majoritet.
– Det är omoraliskt att teckna ett avtal som sträcker sig över 30 år och som inte går att säga upp, säger Carin Jämtin oppositionsborgarråd (s)."
Visst är det bra att ha ett inskränkt perspektiv på saker och ting. Då kan man enfaldigt påstå att det tar 20 minuter att ta sig till Arlanda och att Bromma därför inte behövs. Antar att de flesta av oss som använder Bromma som flygplats när så är möjligt inte håller med – och det är ju några stycken det gäller.
Att en verksamhet som en flygplats skall ha ett 30-årigt avtal är väl egentligen rätt självklart – om inte annat för att man från politiskt håll skall kunna ställa krav på verksamheten som kostar pengar att tillgodose.
Gissar att de allra flesta som köpt bostad eller valt att hyra bostad under inflygningslederna gjort det väl medvetna om att flygplatsen ligger där den ligger. En del har kanske spekulerat i att det skall gå att frammana en opinion för att lägga ner densamma och alltså trott sig kunna tjäna en hacka på de då kraftigt i så fall ökande huspriserna.
I ett avseende måsta man dock ge Carin Jämtin rätt – enligt artikeln får Stockholms kommun 4 miljoner om året vilket förefaller närmast symboliskt.
PS Åkte till Toronto häromveckan – då tog det mig mer än 2 och en halv timme att ta mig genom Stockholm till Arlanda – någon mindre begåvad har ju sett till att all trafik hamnat på Essingeleden, minsta störning och det går åt h-e! DS
Vi måste göra upp med fp:s syn på skolan
Vi måste göra upp med fp om skolan: “Socialdemokraternas gymnasiereform var ett misstag som vi nu kan rätta till i samverkan med alliansregeringen. Förtroendet för socialdemokratins skolpolitik har försvagats under en följd av år. Framför allt krävs en djupare omprövning inom partiet när det gäller gymnasiereformen från början av 90-talet. Vi gjorde en felbedömning när vi ställde för stora krav på elevernas kunskapsnivå i gymnasiets så kallade individuella program. I dag klarar 25 procent av dessa elever inte av att uppnå gymnasiemålen. Men om socialdemokratin förmår erkänna detta misstag under höstens skolrådslag inom partiet så öppnar sig en möjlighet att göra upp om gymnasiestrukturen med den borgerliga regeringen. Det skriver den socialdemokratiske förre folkhälso- och socialtjänstministern Morgan Johansson.”
Morgan Johansson har missuppfattat saken. Det är inte en uppgörelse med Folkpartiet vi i första hand skall söka utan vi bör snarare göra upp med den Folkpartistiska synen på skolan.
Morgan Johansson gör sig skyldig till flera missuppfattningar. En annan är att tro att det i grunden är fel att förse alla elever med motsvarande allmän högskolebehörighet under deras gymnasiestudier. Det var inte bara rätt tänkt i början av 90-talet, det var t.o.m. framsynt. För varje dag ökar vikten av att ha en bred grund att stå på för alla. För varje dag ökar t.ex. behovet av språkkunskaper. Dessa krav/behov får inte begränsas till de “duktiga” medelklassbarnen utan skall komma alla till del. Det är inte fel på de 25% som inte når målen för gymnasieskolan, det är fel på gymnasieskolan som inte klarar att ge dessa 25% den bildning de behöver och har rätt till.
För den som till äventyrs tror att ovanstående utgör försvar för flumskolan kan jag meddela att så är fallet. Det är värre än så – såväl forskning som erfarenhet visar att det är fullt möjligt att se till att alla elever lyckas skaffa sig de kunskaper de behöver (och som fastställt i läro- och kursplaner). Vi vet egentligen ganska mycket om hur skolor skall vara effektiva i sitt uppdrag. Vi vet faktiskt också en hel del om hur vi skall hantera alla de som inte passar in i skolan. Plockar man in i run da slängar 100 000 barn per årskull i en och samma form får man nog räkna med att den inte passar en del. 25% som idet inte alls funkar för verkar väl inte alls orimligt. Därtill får vi ju rimligen också lägga en del som “passerar” men vars tid i skolan inte präglas av den glädje och stimulans den borde.
Självmordspolitik
SvD: Snart finns inget kvar av valvinnaren: "I praktiken betyder det att det stora mellanskiktet fastighetsägare inte kommer att få någon skattelindring alls, utan snarast en höjning av reavinstskatten om de säljer husen. De som överhuvudtaget tjänar något på det nya förslaget är de som äger riktigt dyra fastigheter.
Man kan fråga sig vad det finns för statsfinansiella argument för denna suicidala akt. I ett läge där staten gör över 100 miljarder i vinst borde det väl ändå finnas visst reformutrymme?
Av det stora populära löftet finns snart inget kvar. Avskaffandet av fastighetsskatten har blivit en cynisk lek med ord – avgift är inte skatt, skulle George Orwell sagt. En enorm grupp människor är snuvade på konfekten. På Lidingö går dock livet vidare."
(Hittat via knuff.se.)
Per Gudmundsson skriver riktigt underhållande om högeralliansens hanterande av det förmodligen valvinnande löftet att ta bort fastighetsskatten. Man undrar – finns det fler fel man kan göra?
Själv har jag uppfattningen att fastighetsskatten behöver reformeras. Det är inte rimligt att beskatta värden som inte kan materialiseras så länge de inte omsätts. Däremot skall de förstås beskattas just i samband med omsättningen eftersom värdeökningen rimligen är att betrakta som en inkomst. Det senare gäller förstås all avkastning som erhålls på liknande sätt.
75 år och rätt till hemtjänst
y satsning utan innehåll från stadshusmajoriteten: "- Att få ett brev från stadsdelsnämnden är bra men inte tillräckligt, säger Leif Rönngren (s), vice ordförande i Äldrenämnden.
– Och lika bra som det är med en förebyggande kontakt, lika dåligt är de att de säger nej till att erbjuda hämtjänst utan biståndsbedömning för alla över 75 år. Rimligen borde bra information gå hand i hand med bra service, men inte i moderaternas Stockholm"
Ovanstående är alltså socialdemokratisk politik i Stockholm. Samtidigt kan man i LT läsa att nationaldemokraterna kunnat använda sin vågmästarställning i kommunfullmäktide till att påskynda en utredning av samma sak i Södertälje – här dock i skön förening med övriga högerpartier. Kanske har jag fattat fel men hur kan det (s) i Stockholm vill inför vara något som vi (s i Södertälje) motarbetar genom att förslå löjligt lång utredningstid av en motion i ärendet som är flera år gammal. Detta är ju faktiskt pinsamt – vem f-n är ansvarig för denna hantering.
Mina föräldrar som flyttade från Linköping till Södertälje tidigare i år tilhör den aktuella åldersgruppen. De flyttade i detta avseende till en betydligt sämre kommun – i Linköping hade de förstås rätt till hjälp med städning m.m. utan biståndsbedömning. Detta borde vara fullständigt självklart och kräver inga utredningar – bara beslut och genomförande.
Tyvärr slår ju också den helt outgrundliga ändringen av resurstilldelningen i primärvården inom Stockholms läns landsting antagligen mot Södertäljebor i allmänhet och tydligen Lina-bor i synnerhet. Den vårdcentral mina föräldrar nyttjar skall “befrias” från över 6 miljoner koronor. Turligt nog är den tydligen privat och har därmed avtal med landstinget vilket gör att “befrielsen” komer först 2009.
Jga har inte studerat det nya resurstilldelningssystemet är konstruerat. Om det verkligen, som bland annat Ingela Nylund Watz hävdar inte innehåller någon form av hänsyn til socioekonomiska eller mer direkt ohölsorelaterat (ohälsa är ett sådant där ord jag ogillar) är det ju fullkomligt galet. Vem kan överhuvudtaget tänka ut ett system som inte relaterar til verkliga och kända skillnader?
Förresten – det tycks ju som om Södertälje drabbas särskilt hårt av detta – var är vår centerpartistiska förkämpe Tage Gripenstam? Inget pendeltåg till Hölö, kraftiga nedragningar i vården – vad säljer han ut nästa gång för att få sitta och sleva i landstingshuset?
Satsa mer på skolan
Nu finns det två socialdemokratiska filmer på YouTube som handlar om skolan. Det är korta animerade historier som lite brutalt försöker lyfta fram viktiga frågor att diskutera – spelar din bakgrund roll för hur du lyckas i skolan och spelar det någon roll i den ena och vad motiverar till studier (ambition/intresse eller auktoriteter) i den andra. Filmerna kan förhoppningsvis locka ytterligare personer att delta i det pågående rådslaget. Uppmärksammans också av Kulturbloggen och PromeMorian, och som Jonas Morian Konstaterar så är detta ett rejält steg framåt för partiets användande av video som del i kommunikationen.
Svära i kyrkan eller öka frihet för föräldrar
Ett bidrag som kommer att öka utanförskapet: “Tomas Eneroth var befriande tydlig på kvällens teve-nyheter. Vinner (s) valet 2010 kommer Sverige att göra som exempelvis våra norska grannar och avskaffa vårdnadsbidraget. Argumenten för detta är många, och de allra flesta har att göra med jämställdhet och utanförskap. Ett vårdnadsbidrag kommer att urholka resurserna till förskola, vilket försvårar för de föräldrar som faktiskt vill kombinera familj med yrkesliv. Bidraget blir helt självklart till en kvinnofälla, och det kommer dessutom skapa ett utanförskap i verklig mening då fler kommer längre bort från arbetsmarknaden och i den vevan dessutom blir allt mer beroende av sina män.”
Johan Sjölander, från vilken jag hämtat citatet ovan, tillhör dagisfunamentalisterna i partiet. För honom och tyvärr många av mina partikamrater existerar ingen annan modell för omsorg om det uppväxande släktet än dagis. Föräldrar skall så fort som möjligt börja jobba heltid båda två. Denna inställning uppfyller inte mina krav på en socialdemokratisk familjepolitik. En sådan skall baseras på att öka människors frihetsgrad, öka människors möjligheter att själva välja sin väg inte bara när det gäller utbildning och yrkesval utan också i det “lilla” – samlevnadsform, familjestruktur och organisation.
Jag är inte alls säker på att vårdnadsbidrag är lösningen på problemet, i synnerhet som vi nu riskerar ett system som kreerar betydande skillnader mellan medborgarna beroende på i vilken kommun de råkar bo. Det jag däremot är helt säker på är att grunden för kritiken mot det vårnadsbidrag som högeralliansen nu tänker införa inte är att öka föräldrars/familjernas möjligheter att själva bestämma hur de vill göra under barnsens uppväxt. Tvärtom så innebär ju den politk vi varit med att forma i kombination med att det numera inte går att leva drägligt med familj och en lön reelt att möjligheten att själv ta större del i barnens småbarnstid i stort sett eliminerats.
Skillnaden mellan de som förspråkar dagens modell av ytterligt begränsad egen kontroll över den egna familjens organiserande och oss få som fortfarande envisas med att svära i kyrkan är att vi inte vill ha ett system som på något sätt hindrar föräldrar att välja att jobba. Vi kritiserar heller inte förskolan eller tror att barn far illa. Vi vill bara ha en faktiskt möjlighet att själva spela en mera aktiv roll i just våra familjer och med just våra barn.
Vi saknar dock stöd för detta särskilt från dagisfundamentalisterna. Detta är mcket framträdande hos oss socialdemokrater där man i stort sett inte kan föra ett vettigt samtal kring ökad frihet för människor att själva forma sina liv utan omedelbart klassas som suspekt. Trots att många i realiteten kämpar för att, genom att dela dygnets timmar, kunna erbjuda sina barn en uppväxt i huvudsak inom familjen respekteras inte detta. Man får intryck att tesen är att bara för att de flesta vill eller i praktiken tvingas till att – när föräldradagarna börjar ta slut – börja jobba och därmed följande inskolning av barn på dagis (som jag förstås kallar det bara för att retas) så skall ingen annan modell tillåtas.
Konsekvensen av detta är förstås att många barnfamiljer får en fullständigt orimlig livssituation. Den sm varit hemma med några stycken barn vet att det å ena sidan är mer jobb än de flesta arbeten men å den andra sidan gör det att familjelivet förenklas något dvs man hinner med lite tvätt och städning också vilket väsentligt underlättar de mer logistiska delarna av familjelivet och kanske också lite relationsvård:-)
Själv är jag stolt far till sex barn varav väl egenligen bara den yngsta spenderat en del tid inom barnomsorgen (dagmamma). Det har kostat familjen en hel del i förlorad inkomst förstås men har varit värt också ett antal år av riktigt slitande med att få pengarna att räcka till.
Idag är det bara det t.ex. bara de allra starkaste föräldrarna som vågar hävda rätten att tillbringa mer tid med barnen än föräldraförsäkringsnormen.
Idag är det bara de allra starkaste kvinnorna som vågar hävda rätten att själva ta hand om sina barn.
Senaste kommentarerna