Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ropen skalla, EN skola för alla
Åsa Linderborg i Aftonbladet: Finland, ett skolexempel :
“Anmärkningsvärt är också att ”ett stort prestationstryck” anses ha en negativ effekt. Kunskapsinhämtning befrämjas inte med ”hårdare tag” och betygshets, utan med stor pedagogisk frihet och lustfylld studiemiljö.
Men framför allt har Finland saknat privatskolor. När de nu – utan anledning – inför friskolesystem, är kritikernas varnande exempel Sverige. (Norge har bromsat sin friskolereform efter att ha studerat den svenska utvecklingen.)”
(Hittat via Esbatis kommentarer.)
Åsa Linderborgs kommentar är intressant eftersom det faktiskt väcker frågan om huruvida andelen friskolor kan antas ha något samband med utvecklingen av den generella kunskapsnivån i skolväsendet. Det är lite svårt att se men å andra sidan kunde ju Skolverket i sin nationella utvärdering (NU) just visa att det skett en mindre försämring av resultaten (ipå en del områden) just under den tidsperiod som andelen friskolor stadigt växt.
Linderborg refererar från en finländsk rapport
“Man skiljer inte låg- och högpresterande elever åt, elitundervisning finns inte.”
Så hade vi det ju länge också i svensk skola men friskolorna och möjligheterna att välja skola inom kommunen förstärker ju de skillnader som uppstår “naturligt” baserat på bostadssegregationen. Någon måste väl ha fördjupat sig i detta?
Frågan är alltså om det går att visa en hyfsat hög korrelation mellan blandning av elever (hög-lågpresterande/ socialt etc) i samma klasser och resultaten – allt annat lika.
Skoldatanätet blir IT för pedagoger
Det svenska skoladatanätet läggs ner: “På måndag går en epok i graven.”
(Hittat via ·:[ frepa.blog ]:·.)
Sorgligt. Det svenska skoldatanätet byggdes upp på Skolverket av människor som Göran Isberg och Christina Szekely – på uppdrag av regeringen (den dåvarande Bildt-ledda ministären). Året var 1994 – jag vet för jag var huvudansvarig tjänsteman. Det svenska skoldatanätet blev alltså i runda slängar 13 år.
Dessbättre ersätts det nu av IT för pedagoger – min kollega Seija Erikssons skötebarn. Både hon och vi ser fram emot denna förlossning. IT för pedagoger hoppas jag kommer att både vara en fullvärdig ersättare (Kolla källan, Länkskafferiet m.m. finns där) men också en plattform för än fler pedagoger att låta sig inspireras, kompetensutvecklas för att bidra till att IT blir ett lika naturligt inslag i skolan som böcker, pennor, papper och whiteboards.
Såg förresten att Roger Jönsson vill ha mobilavdrag till barnfamiljer för att de unga skall kunna hänga med i teknikutvecklingen. Detta samtidigt som de utökade befogenheterna för lärare att beslagta sådana träder ikraft. Själv är jag av den uppfattningen att det riktigt radikala som vi borde göra är att utforma läro- och kursplaner så att det dagliga och stundliga användandet av IT blir nödvändigt/självklart. Det gör man genom att definitionen av skolans mål vad avser kunskaper och färdigheter förutsätter digital kompetens. Det enda vi vet om framtiden är att utbildning/kunskap blir än viktigare och att teknikinnehållet (som vi inte vet hur det kommer att gestaltas) också kommer att bli än större.
Med sådana styrdokument skulle den närmast ofrånkomliga utvecklingen påskyndas mot vad man brukar kalla “1 till 1”, dvs en dator till varje elev. Idag skulle det kosta ca 3000 kr per år och barn – jämför gärna med en totalkostnad på väl över 50 000 kronor per barn och år för skolverksamheten. (Eller förresten jämför det med vad man i din kommun har för intern prissättning på skoldatorer.) Någon som sett kontorsråttorna dela på datorer, vänta på sin tur, gå iväg till annan lokal för att jobba?
Sådana styrdokument skulle också kraftfullt bidra till utvecklingen av och tillgången till digitalt material – lärresurser – och påskynda utvecklingen av den infrastruktur som krävs för att lagra, hitta, återanvända, bearbeta, vidareutveckla…. sådana resurser.
Program för familjedagen
Den socialdemokratiska föreningen i Hölö/Mörkö inbjuder som jag tidigare meddelat till sin årliga familjedag. Den går av stapeln på söndag. Programmet ser ut som följer:
Programmet 14.00 – 18.00
På Wij möter du politiker som Anders Lago och Susanne Bergström, båda kommunalråd. Du möter också Peter Friström, Karin Edqvist, Börje Nylund och Ulla Sandberg från kommundelsnämnden. Ställ dina frågor om förskoleutbyggnaden, bostäder, skolan eller annat du har synpunkter på. Passa på att också göra din röst hörd!
Kanske främst för de mindre underhålls vi av Seved Bornehed som kallar sitt program Clowner, det börjar ungeför kl. 14.30 i logen.
Under eftermiddagen gästas vi av trubaduren Rolf Jenner som underhåller runt kaffeborden.
Och slutligen för alla rockälskare RaceWay!!! På scen i logen klockan 16.30
Arrangemanget sker i samverkan med ABF Södertälje – Nykvarn
Södertälje – drömmarnas stad
Jag har som framgått tidigare funderat en del kring Maren-frågan och tycker fortfarande att kommnen hanterat denna fråga mycket bra. Det finns gott om utrymme att diskutera och att lämna förslag, det framtagna diskussionsunderlaget/förslaget har fungerat väl i den meningen att en hel del engagerat sig, mindre bra eftersom frågan i någon mening reducerats till att gälla Maren – altså mest själva vattenytans utbredning. Diskussionen borde förstås i första hand handla om vad vi vill med Södertälje stad – hur skall staden utvecklas och vad kan man göra för att nå dit.
En fråga om den mer praktiska utformningen av centrala delar av stan är dock möjligheterna att utifrån några skisser förstå hur det faktiskt skulle se ut i verkligheten. Om det skrev jag på Marenbloggen så här (som också resterande citat kommer från, vill bevara:-) dock med korrigering av skrivfel):
Tror faktiskt inte att det vare sig skulle vara svårt eller särskilt dyrt. Visualisering ger alltid bättre uppfattning av saker och ting. Riktigt kul hade det förstås varit att göra en SimCity-liknande 3D-version av stadskärnan med möjlighet för alla att lägga till, dra ifrån etc. Minns att jag såg en 3D-animering av resecentrum i Skövde (tror jag det var) där man kunde gå runt, se hur ljuset skulle falla vid olika tidpunkter osv.
Tänk om man kunde göra något motsvarande kring stadskärnan i Södertälje – särkilt kul om den tillät tittaren att ändra på förutsättningar som hushöjder, vattenytans utsträckning m.m.
Det slog mig också häromdagen att kanske tänker vi fel när vi fokuserar på området i inre Maren. Kanske skulle vi vända på perspektivet.
Vänd på den skiss som finns i diskussionsunderlaget – alltså förlägg huvuddelen av byggnationen på Marens östra sida och ta en del av vattnet i anspråk nedanför Paradiso (Hamnmagasinet heter det kanske numera). Då blir det visserligen långt mellan centrumdelarna men det kanske skulle kunna lösas med en kort automatisk linbana i vilket man svävar över Maren, med båtar etc. (alltså mellan “trappan” och kommersiella lokaler snett över). Kvar blir då den del av Maren som man faktiskt ser och den skulle då få folkliv urnt om i större utsträckning. Gallerian (om vi nu måste ha sådant – själv gillar jag stadsmiljö, möjligen övertakad men inte instängd) blir då naturlig att nå från Stadsparken, pendeltåget – man kan kanske bygga parkering under parken. Då får man också ett byggnadsmässigt samband med en ev exploatering (i framtiden) av spårområdet/gamla tullhuset.
PS Man får ju också ett samband med Slussen/Sydpoolen – man kan säga att man kortar avstånden i känslan om än inte i meter.DS
Motstånd mot att förändra har jag svårt med. Jag har aldrig förstått varför något – default – skall se ut just som det gör nu.
Vore kul – om nu det finns dokumentation – att få se hur området runt Maren och själva vattnets utsträckning sett ut genom historien, åtminstone sedan staden etablerades. För mig är det naturligt att tänka at vi människor utvecklar och förbättrar inte bara bevarar. Södertälje har rimligen förändrats en hel del inte minst på grund av sjöfarten, hamnverksamhet, kajbyggen, ändrad näringslivsstruktur etc Jag finner det rätt naturligt och positivt. Varje tid lämnar sitt bidrag och ofta dyker det numera upp någon som vill bevara det som någon annan tyckte var hemskt för t.ex. 50 år sedan. Finns ju t.ex folk som vill bevara plattan i Stockholm.
En del kan vi dock lära – det är därför jag helst ser klassisk stadsbebyggelse i stadskärnan. Det har enligt min upfattning visat sig ge bäst miljö för människorna; kringbyggda gårdar, vinden stiger över huskropparna, folk känner (till) sina grannar, det finns affärer, restauranger m.m. ut mot gatan som därför blir befolkad. Det är också därför jag är skeptisk till gallerior. De är verkliga centrumdödare, kolosser som alla måste gå runt när dörrarna stängts, ofta dessutom genomkommersialiserade lösningar med få eller inga mötesplatser som inte kostar pengar – det senare viktigt för ungdomar, äldre och a-lagarna.
Lika skeptisk är jag till idéer om bodar. Det finns inte längre utrymme ekonomiskt för den typen av verksamheter annat än på turistorter och bara under säsong. Blir alltså lätt ödsligt stora delar av dygnet och året.Södertälje präglas enligt min uppfattning snarare av storstad än av t.ex. Trosas småstadskänsla. Det är där man måste ta sin utgångspunkt – det är den riktiga stadens puls vi skall utveckla.
Själv bor jag på Mörkö i ett litet, i någon mening lite malplacerat, villaområde vilket skulle bli bättre om det fick svälla ut lite. Det heter Söräng och får väl antas vara byggt på något som förr var en äng. Det är helt rimligt nyttjande av mark som inte längre används för sitt tidigare ändamål och villor är förstås en rimlig boendeform på landet – de gamla torpen kan ju inte familjer bo permanent i numera och ön skulle vara rätt tom på folk om bara sommarstugevistelser gällde. Oaxen, ett stenkast härifrån,är ett bra exempel på hur man kan nyttja ett gammalt brukssamhälle – stora förändringar, modernt boende och förstås något som samtidigt minner om men ser väldigt annorlunda ut. Blir vi bara lite fler kanske vi kan få fungerande kollektivtrafik – att utveckla, bygga till, bygga nytt, fylla i, gräva ut, hugga ner, planetera nytt är normala tecken på mänsklig aktivitet som i stort sett präglar det mesta runt om oss. Den äng jag nu lever på är egentligen sjöbotten.
Vår framtidstro präglas starkt av dessa uttryck för mänsklig aktivitet. Södertälje är en industristad, vi har Scania och AstraZeneca precis inpå stadens centrum. Där finns en del av stadens själ och industriernas expansion påverkar förstås vår bild av staden – och då menar jag i första hand inte den synliga förändringen. Både det nya stadshuset och den pågående upprustningen av skolor är andra uttryck som ger tillskott till upplevelsen av en stad som utvecklas – en plats där saker händer, där det finns framtidstro. Så blir en ort attraktiv.
En viss varlighet krävs förstås:-)
Familjedag på Wij den 19 augusti
Så är det nu dags för vårt, alltså den socialdemokratiska föreningens, traditionella arrangemang – familjedagen på Wij Gammelgård i Hölö. En tradition vi startade inför valet 2006 men som vi föresatt oss att fortsätta med. Till en kopp kaffe, hembakt eller en korv kommer man att kunna avnjuta underhållning och samtal med grannar och en massa av s-märkta förtroendevalda – från föreningen, från kommundelsnämnden, komunalråd och riksdagsmän. Välkomna!
Inbjudan som pdf – ladda ner, skriv ut, dela ut, maila!
Mona Sahlin debuterar och får godkänt!
Sahlin vill storsatsa på förorten: "- Om vi vinner valet så är det här en av de största utmaningarna för socialdemokratin.
– Vi vill göra en satsning tillsammans med de boende i de här områdena. De här områdena behöver inte fler projekt av välgörenhet utan en långsiktig upprustning. Det handlar om jobben. Minst 15 miljarder måste vi satsa från 2010, sade Sahlin till TT."
(Hittat via knuff.se.)
Jag var där förstås liksom ett tyvärr kanske inte så stort antal lyssnare som jag väntat. 
Platsen var också lite ödslig och istället för den önskade asfaltsdoften dammade makadammen:-)
För övrigt var den vägbeskrivning jag hittat kanske inte den bästa – det fanns ingen skyltning från Alby-hållet och man fick gå en bit för att hitta Fittja Äng. Man borde ha kommit från Fittja-hållet förstod jag senare. Fint väder var det dock så det gjorde ju ingenting.
Mona inledde med att försöka ta lite billiga poäng på att hon minsann tog t-banan till Fittja (en förort som liksom alla andra liknande utgör en rätt stor del av vårt land) medan Reinfeldt åker båt till Waxholm. Jag tror symboliken i detta talar sitt eget språk och blir mer verkningsfull om man inte talar om den. Enligt DN så gav Mona Sahlin också en släng till Göran Persson som ju talade i Björkvik under sin tid (hörde dock inte det) men stämmer det så var det inte snyggt. Persson vårdade ett arv inom arbetarrörelsen från en tid när relativt lågavlönade människor med gemensamma ansträngningar i frivillig form byggde upp samlingslokaler m.m. Det är i alla fall jag stolt över och kanske kunde det bilda någonslags förebild för hur vi borde jobba i förorterna (och annorstädes) – ge människorna möjlighet att göra själva snarare än att göra åt dem.
Budskapet Mona framförde var dock lysande när det gäller partiets närvaro bland människor och i förorterna. Hon sa att vi komit för att stanna och det lät löftesrikt. Hopas verkligen att hon med det i första hand faktiskt menar att vi skal få igång politiskt arbete i förorterna – jag försökte för några år sedan diskutera behovet av mera klassiskt organisationsarbete, att det är vad vi skal ha våra ombudsmän till (samtidigt som min arbetarekommun anställde en kanslist/administratör!).
Förutom detta lovade Mona Sahlin 15 miljarder i satsning på förorterna om/när vi får en socialdemokratisk regering.Fick inte riktigt klart för mig under vilken tidsperiod men de skulle som jag uppfattade användas för att rusta upp dessa – antagligen till det 7-punktsprogram hon presenterade:
Våra äldre. Se till att alla våra äldre får rätt till en bra vård och omsorg på sitt eget hemspråk. Fler lärare och vuxna i skolan. Alla barn ska ha rätt till läxläsningshjälp. Resurser ska riktas till elever som har det allra svårast i skolan. En trygg fritid. Det ska finnas ungdomsgårdar eller andra platser för barn och ungdomar att träffas efter skolan utan att de ska behöva ha med sig plånboken. Fler poliser, vuxna och belysning ute på gatorna för en ökad trygghet. Miljö och hållbarutveckling. Satsningarna på att rusta upp miljonprogrammens bostäder ska ske på ett miljövänligt och resurseffektivt sätt. Målet är att halvera förortens energiförbrukning på sex år. Utbyggnad av kollektivtrafiken. Trängselavgifterna ska användas till att bygga ut lokaltrafiken och öka tillgängligheten till våra förorter. Och inte bara till fler vägar som de borgerliga nu satsar alla pengar på. Demokrati. Sätta ett ansikte på makten, minska avståndet mellan politiken och människor som bor och lever i förorten. Ge makt till de ekonomiskt maktlösa och rätten att påverka sitt eget liv.
Det är ju förstås alltid lätt att i efterhand raljera över vad någon sagt i ett tal. Ett problem som jag tycker Mona Sahlin berör men inte fördjupar är det faktum att många av miljonprogramsområdenas fastigheter (och omgivning) har eftersatt underhåll, behöver moderniseras. Gör man samma konstaterande på något anat område så är väl kanske inte den första tanken att det skall lösas av någon annan än ägarna. I det här fallet är det väl sannolikt i ganska stor utsträckning kommunala bostadsbolag. Vad säger t.ex. Erik Andersson, Telgebostäders ordförande, om den kritik som Sahlin har (om låg standard, fallfärdiga balkonger etc). I längden är det faktiskt inte rimligt att fastighetsägare skall kunna smita undan sitt ansvar att vårda och utveckla sin egendom även om den råkar ligga i förort.
Jag delar också Sahlins demokratiska ambition. Ökad partiaktivitet måste utgöra en del i det men det behövs mycket mer. Att ge människor faktisk makt att forma sina liv kräver en hel del. Det krävs kontroll över den egna ekonomin – vilket betyder att det måsta finnas jobb åt alla och att man har en lön som man faktiskt kan leva på. Kan vi också inspirera folk att med gemensamma ansträngningar bygga mötesplatser och aktiviteter istället för att bara “tillhandahålla” kommunala lösningar tror jag mycket vore vunnet.
Jag är också mycket nöjd med att Sahlin så klart uttrycker att skola får och ska kosta olika beroende på elevernas behov. Det skall dock enligt min mening ske på ett sådant sätt att det är skolans huvudman som får ansvar för att så sker.
Ännu inte så många av mötesdeltagarna som bloggat om talet – se t.ex. bloggar.se och så där vansinnigt upphetsande var det ju faktiskt inte. Upptäcker dock precis att den gode Erik Laakso, här till vänster ambitiöst antecknande under talet, för några minuter sedan gjort en första kommentar – också med flera bilder från talet och från tunnelbaneresan ut där han hamnade i samma vagn som Mona Sahlin.
Laakso kommenterar bland annat att Mona Sahlin också pratade om könsneutrala äktenskap. Det har inte heller jag något emot men – och det är ett avgörande men – det skall vara en könsneutral samlevnadslagstiftning inget tvång att viga vilka konstellationer som helst för att få vara vigselförättare i någon församling! Mitt förslag är att vi i likhet med andra länder skiljer på den juridiska vigseln som skall vara borgerlig (underlig term egentligen) och sedan får folk göra precis som de vill när det gäller ev. religiösa riter.
Jag uppskattade – när jag tänker efter – mycket att så lite av talet handlade om den sorgerliga högeralliansens regering, även om de förstås fick några slängar, och så mycket handlade om vad vi vill göra. Det var faktiskt riktigt bra!
Det var bättre förr
Nima Sanandaji: “Skatterna måste sänkas ytterligare”: “Sverige var redan för hundra år sedan ett land med mycket jämn inkomstfördelning, relativt lite sociala problem i termer av exempelvis brottslighet och relativt hög livslängd. Redan när skatterna var väldigt låga och välfärdsstaten inte var uppbyggd fanns de påstådda fördelarna med det svenska välfärdssystemet inbäddade i svenskt samhälle”
Nima Sanandaji från den s.k. tankesmedjan Captus som också ger ut en tidning med samma namn argumenterar för ytterligare skattesänkningar. Han har dock en konstig världsbild och betydande brister i sina historiska kunskaper – som framgår av citatet ovan. Sverige var tydligen ett välfärdssamhälle i början av 1900-talet – förbluffande okunnigt.
Naturligtvis är det svårt att ta hans fortsatta argumentering på allvar även om jag länge också hävdat att det inte är rimligt att höja några skatter för låginkomsttagare. Hans argument blir inte heller bättre när han försöker sig på internationella utblickar. Bland annat tycks han missat att Frankrike sedan länge har högerregim och nyligen valt en ny president från det lägret – han skriver:
Inte ens Frankrike kan idag stå emot den globala vågen av skattesänkningar.
Frågan är förstås också vilka skatter Sanandaji räknar in när han beräknar vad en genomsnittlig inkomsttagare betalar och varför just 50% är någonslags ideal. Man skulle ju kunna tänka sig att också frågan om vad man som genomsnittlig inkomsttagare får – i termer av t.ex. att slippa betala höga privata försäkringskostnader. Sådana frågor existerar dock inte i Sanandajis artikel. Högeralliansen har ju visserligen sänkt skatter också för låg- och medelinkomsttagare (som inte inneburit ökad köpkraft eftersom sänkningarna ätits upp av avgiftshöjningar) men faktiskt beslutat om sänkningar som företrädesvis gynnar höginkomsttagare och kapitalägare. Hur stort utrymme finns då för ytterligare sänkningar för låginkomsttagare?
Resursutnyttjande hos Surftown
Enn Kokk: "Surftown.se hävdar att detta konto “har visat på ett extraordinärt högt förbruk av resurser för ditt webbhotell med användarnamn: […]. Resursförbruket har påverkat andra Surftown-användare negativt vilket vi naturligtvis inte kan acceptera.”
Vad de menar med resurser framgår inte.
Vi får se vad som händer.
Bo Strömberg
Kerstins och Enns webmaster"
Just nu möts man av ovanstående meddelande när man beöker Enn Kokks ofta läsvärda blogg, särskilt när han skriver om ideologi – socialdemokratisk sådan förstås. Kanske är det den gode Kokks lösningar av Melodikrysset som renderat hög trafik men det är ju rätt fantastiskt att blogghotellet faktiskt stänger ner bloggen. Hoppas han hittar en lösning på det!
Ny s-portal
Socialdemokraterna (Duv Lars Gunnar Lech): “Vad hittar jag? En ny bloggportal för s-bloggare.
”http://www.s-bloggar.se/" target="_blank">www.s-bloggar.se"
En ny portal eller snarare pingtjänst för bloggande socialdemokrater. Verkar ha starkt samband med s-info vars bloggare automatiskt är med. Det går att pinga såväl automatiskt som manuellt men det framgår inte hur man blir registrerad, inte heller vem som står bakom. Någon vet kanske mer?
Jag har testat att pinga manuellt (vilket hittills inte gett något resultat) och lagt in automatisk sådan, helt enligt anvisningarna. Vi får se om något dyker upp. 
Moderater blir socialdemokrater
SvD: Vi hoppar av m och blir socialdemokrater: “Huvudskälet till att vi byter parti är att vi ser det som nödvändigt för att åstadkomma en förändring i ledningen av det politiska arbetet i kommunen. En förändring som skulle utebli om vi lämnade våra platser i fullmäktige.”
(Hittat via knuff.se.)
Två moderata ledamöter i kommunfullmältige i Sundbyberg har bytt parti. De skriver själva i SvD och det hela rapporteras på nyhetsplats både i SvD och DN. Man blir lite fundersam av flera skäl. Först och främst funderar jag på hur det av ideologiska skäl överhuvudtaget är möjligt, dels att som individ byta parti och därmed åsikter i viktiga frågor från den ena dagen till den andra, dels för mottagande parti att utan vidare acceptera två nya medlemmar som alltså inte bara är “vanliga” partimedlemmar utan skall representera partiet i fullmäktige, påverka fullmäktigegruppens ställningstaganden osv.
Min andra fundering gäller det demokratiska – även om vi nu har ett litet inslag av personval så röstar vi i realiteten på parti. Även om herrar Michael Spira och Arne Wijkman valts på personröster (vilket jag inte vet) så undrar man om någon av de som röstat kunnat ens i sin vildaste fantasi förutse denna utveckling. I den meningen får man nog säga att ett partibyte under en mandatperiod faktiskt moraliskt kräver att man också ställer sin valda plats till förfogande – av respekt för väljarna. Alla ser det inte på det viset – avhopparna själva tycker väljarna skall få yttra sig 2010.
Johan Sjölander tycker att
“å andra sidan kan man nog också konstatera att Sundbybergs medborgare knappast röstade på det arroganta kaos den moderata ledningen enligt avhopparna har inneburit, heller”
men det är väl precis det en del av väljarna faktiskt gjort. Jinge beundrar avhopparna
“Samtidigt så kan jag inte annat än beundra det civilkurage som dessa män uppvisar. Den politiska dådkraften skulle många partier vara betjänta av för den s.k. ”partipiskan” har saboterat mycket av de enskildas inflytande både lokalt och på riksplanet.”
vilket förstås hade varit relevant om de faktiskt röstat enligt egen övertygelse gärna deklarerad tydligt i samband med valet i politiska frågor men att byta parti?
Rabulisten har en närmast halsbrytande förklaring
“Jag tror att den bas som Alliansen byggt helt enkelt var för svag och det fanns ingen tydlig förankring i partierna. I Sundbyberg är det Moderater som bytt och jag tror vi kommer att få se mer av detta framöver och såhär snart ett år efter valet har Alliansen fått gjort en del som de lovade i valet men förbättringarna uteblir för andra än de som är väldigt rika.”
Samtidigt är det förstås sannolikt så att Sundbybergs-borna är att gratulera vilket känns lite motsägelsefullt att göra, de har ju uppenbarligen inte fått möjlighet att yttra sig!
Senaste kommentarerna