Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Utmärkt om upphovsrätt
Avskaffa upphovsrättslagen och lev upp till vallöftet: "Enligt ett yttrande från EU:s generaladvokat är internetleverantörer inte skyldiga att röja sina kunders identitet, om inte det egna landets lagar kräver detta. Beskedet vänder upp och ned på det svenska utredningsförslaget om att låta upphovsrättsinnehavare begära ut namn på fildelare, ett förslag som enligt regeringen har som syfte att anpassa svensk rätt till EU-rätt. Utan krav från EU måste vi själva ta ställning till om vi verkligen vill starta ett krig mot fildelarna.
Sommaren 2006, tre månader före valet, sa min partiordförande Fredrik Reinfeldt i en tv-intervju att vi måste visa att vi lever med vår tid. Att jaga en hel ungdomsgeneration var inte syftet med nedladdningsförbudet, och inget som vi vill använda rättsväsendets resurser till.
Nu när han sitter vid makten kan han inte rimligen stifta en lag som hjälper skivbolagen att dra var och varannan tonåring inför rätta, ibland för att ha laddat hem någon enstaka mp3-fil. I stället borde regeringen göra det motsatta och avskaffa dagens upphovsrätt. Därmed avkriminaliserar vi kopiering för privat bruk."
(Hittat via knuff.se.)
Det är faktiskt intressant att den moderata riksdagsmannen Karl Sigfrid på ett bra och pedagogiskt sätt argumenterar mot regeringens förslag när det gäller fildelning och detta inte bara för kvaliteten på hans argumentation utan också för att han pekar på att nuvarande statsminister Reinfeldt faktiskt tre månader före valet uttryckte en helt annan uppfattning än den som nu komer till uttryck i förslag från regeringen.
Man kan ju möjligen vara lite förvånad över den oskicklighet som regeringen – i detta fall med Beatrice Ask i spetsen – uppvisar både när det gäller att underblåsa missuppfattningar om vad upphovsrätt är men också när det gäller att välja sina strider. Att skärpa lagstiftningen i den multinationella skivindustrins favör är inte bara dumt i sig utan riktigt dumdristigt om man beaktar att fildelning är för oerhört många svenskar idag självklart. Det är nog inte så svårt att få igenom lagföslaget i riksdagen men det kommer att visa sig oerhört svårt att få accept i det allmänna rättsmedvetandet – sådana lagar minskar respekten för andra lagar, för lagstiftaren och för politiken.
Jag gillar Sigfrids avslutande exempel på hur Pirate Bay-razzian skulle sett ut för 20 år sedan:-)
Motsvarigheten till Pirate Bay-razzian hade för tjugo år sedan varit att storma Sonys fabriker, konfiskera alla dubbelkassettbandspelare och stänga ned huvudkontoret. Precis som The Pirate Bay tillhandahöll Sony, och många andra stora elektronikföretag, ett verktyg för kopiering utan att själva kopiera eller inneha kopior av upphovsrättsskyddat material. I det så kallade Betamax-fallet uttalade den amerikanska Högsta domstolen att Sony inte kunde hållas ansvarigt för brott mot upphovsrätten. Varför polisen aldrig stormade Sonys fabriker är lätt att förstå, och lika lätt är det att förstå varför The Pirate Bay får just denna behandling. Några teknikintresserade ungdomar i en källare – utan pengar, utan jurister och utan pr-konsulter – är en mer tacksam måltavla än ett multinationellt bolag.
Nu får vi se hur regeringen med Reinfeldt och Ask hanterar kritiken respektive om Sigfrid kan få med sig övriga inom högeralliansen. Skulle förstås gärna se samma klarsyn från mitt eget parti.
Mona Sahlin sommartalar i Botkyrka
Mona Sahlin sommartalar i Botkyrka : “Mona Sahlin håller sitt sommartal i Botkyrka den 11 augusti. Kl. 13.00 börjar programmet och håller på till ca 16.00. Platsen är Fittja äng.”
13:00-13:05 Christina Zedell, riksdagsledamot hälsar välkommen
13:05-13:25 Zinat Pirzadeh, konferencier
13:25-13:40 Alby Fejm
13:40-13:55 Sanna Carlstedt
13:55-14:00 Zinat Pirzadeh, konferencier
14:00-15:00 Mona Sahlins tal
15:00-15:15 Stand up Zinat Pirzadeh
15:15-15:30 Dogge Doggelito
15:30-15:50 Sanna Carlstedt
15:50-16:00 Katarina Berggrens tal med tack
Det tycks vara så att man enklast tar sig till Fittja Äng (med bil) genom att från E4:an köra mot Tumba/Alby och ta vänster in på Albyvägen – ängen ligger ända nere vid sjön. Alternativt kan man ta tunelbana till Fittja eller buss från Tumba.
Partiet ordnar direktbuss från Södertälje – kontakta Robert Rohammar senast i morgon – onsdagen den 8:e – om du vill åka med!
Förstår inte
Kajsa Borgnäs om multikulti, identiteter, Mona och socialdemokratin: "HBTQ-diskriminering kan kanske stävjas med enbart lagstiftning/utbildning. Det ska vi arbeta för. Etnisk och könsmässig diskriminering/ojämlikhet måste dock både lagstiftas bort och reformeras bort. Man måste göra det olagligt för arbetsgivare att diskriminera, men man måste också skapa en skola, ett boende och ett arbetsliv som inte ger grunden för ojämlikhet i maktresurser mellan olika grupper av människor – det kräver reformer. Och pratar man om sådana reformer måste man också prata om att det finns de som har och de som inte har makt och ekonomiska resurser, och att man är beredd att försöka fördela dessa mer jämlikt, genom politiska beslut och ett politiskt självförtroende som tar resurserna där de finns och fördelar dit där de inte finns. Då krävs ett konfliktperspektiv bortom borgerlighetens “utanförskap-innanförskaps”-distinktion, bortom synen på etnicitet och sexualitet och kön som identitet och i stället en insikt om att kön, och etnicitet också (men inte bara) handlar om klass och makt. Att i moderaternas innanförskap finns stora maktojämlikheter, som vi, men inte de, vill åtgärda. Att det är maktlösheten, och fördelningen av maktresurserna (ekonomin), i samhället, inte främst utanförskapet, som ska vara vägledande för socialdemokratisk politik för ett mer jämlikt, inte bara rättvist, Sverige."
(Hittat via Johan Sjölander.)
Kajsa Borgnäs är ordförande i det socialdemokratiska studentförbundet, Johan Sjölander (som inte studerar) en av dess medlemmar. Sjölander tycker att Borgnäs inlägg i debatten om identitetspolitik versus klasspolitik är lovande, fast Borgnäs inte ställer identitetspolitiken mot en traditionell klassanalys utan pratar om makt- och resurspolitiskt perspektiv och surrar om omfördelning av makt och resurser
"Denna syn på den samhälleliga utmaningen skiljer sig stort från den socialdemokratiska traditionella analysen att konflikten i samhället ligger mellan dem som har makt och dem som inte har makt, alltså mellan dem som har lågbetalda jobb, riskerar att bli arbetslösa eller inte har något jobb alls å ena sidan och dem som har högbetalda statusjobb med mycket makt över sin livssituation å andra sidan. "
Nu framgår det inte riktigt vad Borgnäs avser när hon talar om de som har högbetalda statusjobb men det är tydligen en grupp vars makt och resurser skall omfördelas till alla andra. Så ser inte min klassanalys ut alls. I den är det ägandet av kapital/produktionsmedel som konstituerar den grundläggande motsättningen i samhället och andra klassers förhållande till denna ägande klass som konstituerar deras relativa läge. En socialdemokratisk politik måste utgå från detta och se att stora delar av befolkningen därmed har gemensamma intressen. Dessa gemensamma intressen är grunden för ett solidariskt samhälle. Det är inte medelklass som skall avstå delar av sin makt över sin livssituation utan vi skall kämpa för att lågavlönade får samma makt samtidigt som vi ånyo lyfter upp de verkliga maktfrågorna på dagordningen – de som handlar om arbete versus kapital (det senare existerar ju inte hos Borgnäs). Varje åtgärd som utökar de arbetslösas, de lågavlönades makt över sina liv kommer därmed att öka jämlikheten och rättvisan.
Hos Borgnäs finns det en vit, heterosexuell medel- och överklass som skall bekämpas, eller i varje fall få sin makt beskuren. Själv är jag en vit heterosexuel medelålders man som rimligen bör definieras som medelklass vars makt och resurser därmed skall begränsas. Jag tror att detta är fullständigt felaktigt. Det är riktigt att de verkliga makthavarna dvs kapitalägarna är vit huvudsakligen manlig överklass och att deras “lakejer” (dvs andra makthavare) är vit huvudsakligen manlig medelklass i vårt land men det är inte etniciteten eller könet som avgör deras klasstillhörighet. Det är för övrigt bara en liten del av medelklassen som kan räknas till lakejerna. I asiatiska kapitalistiska länder stämmer t.ex. inte en sådan beskrivning när det gäller etnicitet. Ägandet/förvaltandet av kapital har länge varit en i huvudsak manlig syssla (förstärkt av gamla tiders arvslagstiftning m.m.) och detta förhållande ändras i den takt makten över kapital också sprids könsmässigt. Sammansättningen av lakejerna när det gäller kön ändras i den takt det sker en könsmässig utjämning av utbildningsval inom övre medelklass. Klasser reproducerar sig.
Bara upplysningsvis – en person som t.ex. är arbetslös hamnar inte automatiskt utanför sin klass, däremot kan arbetslöshet leda till en negativ klassresa!
Borgnäs använder begreppen jämlikhet och rättvisa. Stora betydelsefulla begrepp med oklar innebörd. I ett jämlikt samhälle har alla lika makt – i samhället och/eller över sig själva? Så länge den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital består kan inte jämlikhet uppnås – bara mera jämlikt. I ett rättvist samhälle har alla lika resurser och/eller lika möjligheter? Så länge den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital och traditionella former för arv etc består kan inte samhället bli rättvist – bara mera rättvist. Häri ligger faran – vi tenderar att ställa grupper mot varandra – högavlönade mot lågavlönade, grupper som egentligen har i grunden gemensamma intressen. Resultatet blir att vi alienerar potentiella alierade.
Mer komplicerat blir det med s.k. HBT-frågor eller HBTQ som det tydligen skall heta nu (väntar bara på nästa tillägg). Detta är inte klassfrågor. Enkelt ur jämlikhetssynpunkt dock – ingen får diskrimineras! Komplicerat eftersom sexuell läggning inte utgör en grund för klass dvs inte manifesterar en roll i prodktionsordningen och för att våra förställningar om just sexualitet så starkt präglats av dels förstås av att det har med reproduktion att göra, dels av dominerande moraliska ställningstaganden grundade de senaste nästan 1000 åren på kristendom (i detta skiljer vi oss väl dock inte från andra kultursfärer med andra religioner). Vad finns det egentligen för vision när det gäller sexualitet, på 60-talet ville vi frigöra oss (en funktion av förbättrade preventivmedel) men hur ser framtidens sexualitet ut?
Johan på Slutstadium, en 17-årig Boråsare, uttrycker sig så här (min fetmarkering):
Jag tror att det finns HBT-personer i övervikt i det här samhället – i hela det här landet – gentemot de heterosexuella, och det är gott. Vi är bröder och systrar allihopa, för fan.
När jag och mina kompisar hörde bögskämt på högstadiet sade vi åt dem ordenligt, alternativt örfilade dem. Det hjälpte. Folk fattade att det inte är statusingivande eller okej att göra sig rolig över någons så kallade “avvikande” sexualitet. Lärare som endast förhöll sig till att undervisa om samlag mellan man och kvinna hängde vi ut. Vi visade på att det finns flera sätt att knulla på, och vi sammanflätade alla sexuella läggningar och njutningar i en enda undervisning under en och samma gemensamma paroll. Vi bedrev en egen undervisning utanför klassrummen och som påvisade att HBT-personer inte alls är “avvikande”. Vi krossade den från barnsben indoktrinerade uppfattningen om förutbestämda könsroller och satte vår egen agenda. Den falska bilden – den måste bort.
Och det är i skolan som kampen skall föras.
Här har, inom parantes, Fredrik Svensson en allierad när han efterlyser skolan på Pride:-)
Alltså vad är sexualitet? Hur förhåller den sig till det uppenbara – reproduktionen?
Ingen Persson i Björkvik
Persson och Sahlin nobbar Björkvik: “Förre statsministern och socialdemokratiske partiledaren Göran Persson kommer inte att tala i sörmländska Björkvik i sommar.
Därmed är en tolvårig tradition bruten.”
Upptäckte när jag skulle kolla när Persson skulle tala i Björkvik (som han gjort i 12 år och som jag besökt med mina barn ett antal gånger) att det skall han inte alls. Jag är besviken!
Gratis heroin till narkomaner
Aftonbladet: Gratis heroin till narkomaner: “Redan i mitten av 90-talet började diskussionen om heroin ordinerat av läkare. I våras la Socialdemokraterna och tre småpartier fram ett förslag om statssubventionerat heroin till de tyngsta missbrukarna. För dyrt, ansåg hälsovårdsmyndigheter medan politiska motståndare såg förslaget som en statslegalisering av tunga droger.”
Det är lite skillnad på inställningen på ömse sdor om Sundet. Svensk Folkepartis motivering till sin omsvägning i frågan är intressant i kontrast till svensk extremism i narkotikafrågor:
Det finns en grupp medborgare i det danska samhället som lever en så eländig tillvaro, och som har så lite värdighet i livet. Det är vår plikt som politiker att se vad vi kan göra för att förbättra deras villkor, sade Karin Nödgaard, talesperson i missbruksfrågor för Dansk Folkeparti
Sexualitet och nakenhet
Magnus Hedman om sexuell läggning hos idrottsmän: “Sportbladet behandlar ett viktigt ämne men skriver slarvigt och sprider fördomar.Varför refererar Sportbladet till omklädningsrummet? Fotbollsspelare uppehåller sig väl mest utanför omklädningsrummet.Varför kopplar Sportbladet samman sexuell läggning och sexuell aktivitet?Varför jämför Sportbladet den klarsynte Magnus Hedman med den inskränkte Liston Söderberg?”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Hade tänkt avstå från diskussioner om sexualitet denna vecka (det är mycket nu), men när jag såg Per Westbergs hyllning till Magnus Hedman och motsvarande sågning av Liston Söderberg mindes jag ett av mina stilla försök att debattera just omklädningsrumsfrågan:-) Jag skrev i mars 2005:
Det finns mycket i vårt samhälle som är präglat av vår historia när det gäller förhållandena mellan könen. Ett sådant exempel är vårt förhållande till nakenhet. I alla sammanhang där vi kan behöva ta av oss kläderna anses det självklart att skilja könen åt dvs det finns omklädningsrumm för män respektive kvinnor. Detta tillämpar vi konsekvent redan från barnsben så snart telningarna kan klä om sig själva. På traditionellt enkönade arbetsplatser kräver vi numera “självklart” att det skall finnas separata omklädningsrum, dubbla bastuanläggningar (på t.ex. brandstationer) m.m. Såvitt jag förstår kan detta bara förklaras utifrån sexualiteten och här är förstås heterosexualiteten norm dvs vi vet att vi kan bli sexuellt attraherade av nakna kroppar av motsatt kön. Därför har vi traditionellt separerat könen och anser det kränkande för t.ex. de nakna kvinnorna om en man skulle tränga sig in hos dem.
Som heterosexuell man kan jag således inte klä om i kvinnornas omklädningsrum på t.ex. ett badhus. Som homosexuell man förväntas jag klä om i männens omklädningsrum. Vem diskrimineras:-) och vems integritet kränks?
Hela frågan aktualiseras ju nu av att Pride-festivalen fokuserar HBT och idrott. Frågan jag tidigare ställt när det gäler nakenhet, sexualitet och omklädningsrum kan ju då vidgas också till att gälla en del idrottsgrenar med mycket kroppskontakt. Att vi har en traditionellt uppdelad idrottsvärld där män och kvinnor tävlar var för sig har ju förstås också med kroppskontakt i själva idrottandet att göra även om det huvudsakligen sannolkt förklaras av skillnader i fysisk prestationsförmåga. Jag är övertygd om att t.ex. brottning skulle vinna oerhört i popularitet om man fick brottas med någon av motsatt kön!
Per Westberg frågar:
Varför kopplar Sportbladet samman sexuell läggning och sexuell aktivitet?
Är det inte just det som ligger till grund för att vi har skilda omklädningsrum i alla våra badhus – för män och kvinnor, inte för bögar respektive flator dock – de har väl inte sammma sexuella drivkraft:-). Det är väl skälet till att vi vill håla pedofiler borta från daghem?
Vår av gammaldags sexualmoral präglade gränsdragning mellan män och kvinnor ersätts nu av den politiskt korrekta avsaknaden av gränsdragning mellan hetero- och homosexualla av samma kön. Intressant!
PS “Ingen tar mig på snoppen”, säger Glenn Hysèn enligt Aftonbladet inför sitt invigningstalande på Pride. Var går gränsen? Flickor får vi heterosexuella män inte se eller röra enligt de mest heterosexualfientligas skara utan fullständigt och kontinuerligt frågande om lov för att försäkra oss om medgivande men…..? DS
Sverige – snart bäst i klassen
Google har koll på dig: "Vissa medlemsländer har valt att gå ännu längre. I Tyskland finns ett förslag om att alla företag som tillhandahåller e-postadresser ska verifiera identiteten på sina användare. Google har framfört kritik mot förslaget och Peter Fleischer tror inte att de skulle följa reglerna om det infördes. Men det största intrånget mot den personliga integriteten har han hittat i Sverige: förslaget att Försvarets radioanstalt ska kunna övervaka datatrafik i kabel mellan Sverige och utlandet.
– Den typen av övervakning hör inte hemma i en västerländsk demokrati. Om det här förslaget drivs igenom hamnar Sverige i samma grupp av länder som Saudiarabien och Kina."
(Hittat via knuff.se.)
Jag brukar tycka att det är roligt när Sverige placerar sig bra i internationella jämförelser och tycker också att det är helt ok att vi inte alltid är allra bäst men i allmänhet ligger bland de bästa. En lista som jag dock tycker vi skall hålla oss ifrån är övervakningslistan. Som Peter Fleischer från Google påpekar skulle införandet av den nu vilande FRA-lagen innebära en sådan mindre hedrande topplacering tillsammans med totalitära stater. Obehagligt. Förnedrande. Fortsätt bekämpa integritetskränkande lagstiftning!
Suger dagens vänster och i så fall vem?
Varför dagens vänster suger (arbetsprov för Arena): "Att handla blir alltså att göra sig till en del av förtrycket. När vänstern talar om lågavlönade kvinnor väljs andra bort (dessutom, att använda lågavlönade kvinnor som ett exempel på klass visar bara på hur perspektiven förfelas, hur klass – den vita manligheten – nu används som ett sätt att beskriva även andras verklighet, en sorts ideologiernas imperialism där det normativa används som ett förtryckarperspektiv, ett osynliggörande genom synliggörande, på så sätt egentligen, och just därigenom, så mycket värre.) För endast genom att inte handla kan distansen hållas. Endast genom att fortsätta samtalet. Deliberativt. Dialog. Öppenhet. Mångfald. Så ser en verkligt radikal agenda ut.
Men vi verkligt radikala måste också vara självkritiska. För även i vårt eget arbete sker osynliggörandet. Varje redaktionsmöte i exempelvis Arena blir en utsållningsprocess, en prioritering, när det som skriker mot oss mellan sidorna, mellan bokstäverna, är alla de människor, individer, som inte fick plats, som glöms bort. De verkligt radikala gör sig därmed till verktyg, blir i värsta fall till alibin för en handling där inte alla kan vara med.
Denna våldtäkt på mänskliga erfarenheter, detta förnekande av det oändligt komplicerade och mångfacetterade, som varje nummer av exempelvis Arena – i praktiken, utan det är meningen men ändå obönhörligen – står därför egentligen i bjärt konstrast till varje möjlig sant progressiv strategi. Istället behövs en ny hållning för vänsterns intellektuella. Istället för att formulera oss behöver vi de-formulera oss, istället för att försöka skapa ordning i kaos behöver vi bryta ner ordningen, frigöra mångfalden. Att tro att detta går att göra genom någon handlig, ens genom att skriva en artikel, är att lura sig själv."
Johan Sjölander har skrivit en helt enkelt lysande satir över en del av vänstern “personifierad” av tidskriften Arena. Den är så klurigt skriven att jag till slut inte riktigt vet vem/vilka som skall känna sig träffade. Är det bara Karolina Ramqvist ledare från Arena nr 3/2007 och Arenaredaktionen som adresseras eller sveper kritiken också över andra – även de som t.ex. varit kritiska mot Ramqvist som Katrine Kielos?
Ali Esbati tipsar om Erik Svenssons kommentarer till Ramqvists ledare. Den är mycket riktigt läsvärd i sammanhanget liksom hans direkta kommentar till Sjölanders satir.
När klassmedvetandet rinner ut rinner det falska medvetandet in. Då blir vi alla dygdiga redskap för något helt annat än vi vill. Dessvärre saknas inte exempel på detta idag och vi kommer att kämpa mot varandra istället för att kämpa för frihet. rätttvisa och solidaritet för alla!
Palestina – en stat
Enstatslösning är vägen till försoning: “Så om en tvåstatslösning inte kan fungera hur ska man då lösa konflikten? Jag kan bara se en enstatslösning som en lösning för varaktig fred. Men för att nå dit krävs mycket. En grundbult är ju att den judiska staten Israel ersätts av en sekulär stat som där även palestinierna kan känna sig hemma. Det är inget litet steg att ta för någon sida. För att kunna nå dit krävs förmodligen politiker med ett mod och ett ledarskap som ytterst sällan dyker upp. Tyvärr tror jag att det kommer dröja innan vi ser ledare av den magnituden dyka upp. Konflikten kommer att fortgå länge än…”
Populisten har skrivit en rätt tilltalande analys av situationen i Mellanöstern och frågan om hur man skulle kunna organisera en stat som ger förutsättningar för fred och försoning. Att den lösningen i dagsläget inte ser så framkomlig ut förtar inte styrkan i hans argumentering. Populistens text är en kommentar till Pär Granstedts debattartikel i gårdagens SvD där han gör ytterst relevanta jämförelser mellan dagens Israel och gårdagens Sydafrika.
Solidarisk miljöpolitik
Hittar en debattartikel av Göran Greider i GP:
Klimatet utmanar ideologierna: "Klimatfrågan är på allas läppar, men verkar i hög grad stanna just där. Forskarrapporterna och larmen om klimateffekten har ju anlänt på allvar i en tid som är djupare präglad än någonsin av den rådande marknadsliberalismen. Det betyder att frågorna till varje pris måste individualiseras – vad gör du för klimatet? som det heter i kvällstidningarna.
En annan variant är att de teknifieras: Kärnkraften är “ren” och avfallet glömt, liksom den obegränsade konsumtionsideologi den befrämjar. Och den bättre ställda medel- och överklassen uppmanas till en ny sorts köpfest: Så kan du använda din egen plånbok för att minska miljöhoten.
Sällan nämns det att den låginkomsttagare som inte ens har råd att köpa en miljöbil utan tar bussen, som inte kan flyga en eller två gånger till solstränderna varje år och som köper en begagnad cykel i stället för en ny till sitt barn, redan gör av med långt mindre energi.
Fördelningspolitiken är i stort sett utraderad ur miljödebatten. Bäst samvete ges till den som köper flest utsläppsrätter! "
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Om vi bortser från de seenaste årens domedagsprofeters favorittema klimathotet så tror jag det är rimligt att hävda att vi gjort betydande insatser för att minska miljöpåverkan av mänskliga aktiviteter – rening av avlopp, borttagande av bly i bensing och i andra sammanhang, minskade kvicksilverutsläpp, freon etc. Mycket av detta har gjorts på ett ur fördelningsssynpunkt rimligt sätt dvs det har inte gjorts så att enskilda människor med låga inkomster drabbats negativt av åtgärder (annat än möjligen i speciella fall – tänker t.ex. på anslutningsavgifter til kommunalt avlopp). Generellt tycker jag alltså att vi har en historia av åtgärder på miljöområdet som stämmer väl med åtminstone min ideologi.
Själv har jag oerhört svårt med alarmisterna och kanske särskilt deras individualisering av problemen. Så visar historien ganska tydligt att det är via nationell och internationell politik som man kan åstadkomma väsentliga förändringar. Eftersom Sveriges roll möjligen kan vara att gå före (vi måste samtidigt inse att vi är så få att vår relativa andel trots hög förbrukning per invånare är liten) men det bara är globala åtgärder som ger betydande effekt. T.ex. så är det visserligen så att transportsektorn totalt i världen lämnar ett relativt stort bidrag till utsläppen av s.k. växthusgaser men den svenska andelen är marginell varför en enskild medborgares eventuellt förändrade vanor (minskat bilåkande) i realiteten inte ens gör en mätbar skillnad.
Vill vi göra något åt transportsektorn med utgångspunkt i socialdemokratisk ideologi så är det inte åtgärder som fördyrar eller hindrar låginkomsttagare från att transportera sig eller få tillgång till billigt kött från Brasilien vi skall ägna oss åt. Det är alternativa bränslen vi skall satsa på till så låga priser som möjligt. Då har vi inte bidrag till nybilsköp utan bidrag till konvertering av gamla bilar. Då försvinner förslag som biltullar ner i papperskorgen lika snabbt som de väckts just genom att de direkt missgynnar de med låga inkomster.
Geider tar upp upp kärnkraften som exempel på någon slags teknifiering. Kanske har han rätt men samtidigt adresserar han ju indirekt frågan om elproduktion. El behöver vi både för produktion och vardagsliv. Den kan i stor utsträckning produceras utan utsläpp men då till en kostnad i form av utbyggda älvar och liknande miljöpåverkan. De alternativ som är populära att satsa på idag är oftast av karaktären väderberoende, det är som om det finns folk som tror att vindkraft kan ge ett betydande bidrag trots att det är uppenbart att vi inte förbrukar el i takt med vindstyrkan (samma gäller ju för solenergi) och hittills klarar vi inte att lagra mängder med el. Såväl kärnkraft som kraftvärmeverk (som kan eldas med olja/kol, soppor och med varierande utsläpp) har den tydliga fördelen att de kan köras när elen behövs – som solfattiga perioder på vintern – och den elproduktionen behöver ersättas. Inte helt enkelt att se hur dock men det är ett område där forskning borde intensifieras.
Senaste kommentarerna